Nola magic PRS Vidomina & Medi

Vidomina


"Då tror jag vi rundar av dagens lektion för vidare studier. Men min dörr är alltid öppen." Kvinnan gav de unga flickorna ett varmt leende och lämnade sedan växthuset.
Tuurí vände sig om och drog en hand genom det lockiga håret som stod som en man runt hennes ansikte. Hon rynkade på den fräkniga näsan innan hon suckade.
"Jag tror fortfarande inte de tog rätt. Jag menar... Skulle jag vara en häxa?" Hon visade sin hand och skakade sedan på huvudet.
"Men vad är den här Mardi gräs grejen?" Hennes irlänska accent gick ingen miste om och hon tog sig ur stolen. Hon var så fruktansvärt rastlös.
För bara en vecka sedan på sin resa genom usa att hon var mer än de hon hade trott. Världens häxskolor hade minskat och det fanns bara några få kvar i världen. Så när hon fick reda på hon var just en häxa hade hon blivit inskriven i New Orleans skola för flickor hade hon först sagt ner men sedan hade något kommit över henne. Nu såg hon på sina klasskamrater och tippade huvudet på sned.

"Du nojar dig för mycket. Har du hemlängtan kanske?", frågade Harper och slog ihop läroboken efter att Mrs. Samuels avslutat sin lektion med de.
"Du är lika mycket häxa här som alla andra och förtjänar en plats här du med." Harper satte det kolsvarta långa håret bakom ena örat. Tittade på sin vän med sin blåögda blick. "Kanske är det studierna med? Oroar du dig för betygen?" Harper ångrade sig, hoppades på att Tuurí inte skulle hoppa på den frågan. Han ville gärna gå tillbaka till deras rum, landa en stund. Kände sig ansträngd efter all ny info efter lektionen. "Kom, vi hittar på något annat ett tag. Vi kan gå till sällskapsrummet?", föreslog Harper och krokade arm med Tuurí. Började leda henne ut ur klassrummet.

"Klart jag har hemlängtan... Det var inte riktigt planen på att börja studera i en ny skola i ett annat land." hon skakade på huvudet och drog sedan till sig boken.
"Jag har svårt att förstå allt vad som händer och jag är nervös för det minsta lilla." Sa hon sedan lågmält.
"Men jag tror en kopp te med örter kan vara bra." Sa hon och nickade sedan.
"Skulle jag kunna få studera med dig?"

"Är ingen av dina föräldrar en häxa? De måste ju vara så stolta över dig. Och att du fick plats här.." Harper visade med handen runt om de när de kommit ut i korridoren. Hon studerade Tuurí. Drog på ena mungipan. "Ja, det låter som att du behöver något lugnande.", skrattade Harper och ledde henne in till sällskapsrummet där hon siktade in sig på en av sofforna. "Ta te, så kan vi studera tillsammans sedan.", föreslog Harper och släppte taget om sin vän för att slå sig ner i den mjuka sitsen.

"Nej och de vet inte vad den genen kommer ifrån. Om det var från pappa eller mamma." Hon suckade och skakade på huvudet men gick sedan in till köket och hon satte på vattenkokaren och såg ut på Harper.
"Jag har en fråga. kanske låter makabert." Hon funderade medan hon såg sig om.
"Jag är vattenhäxa. betyder det attjag kan styra människors kroppar då? Eftersom blod är vätska och kroppen består av mycket vatten." Hon såg nu bort och suckade.
"Kanske det är förbjudet?" Viskade hon sedan.

En annan tjej såg på Tuurí och sedan på Harper. Skulle de hämta deras magister?
"Kanske bra att släppa ämnet?" Hon log svagt och nickade.
"Jag ska till växthuset sedan. Jag ska se efter plantorna.."

Harper korsade benen och öppnade läroboken i sitt knä för att med en tom blick bläddra i den. Hon nynnade på en melodi, men stannade upp då hon hörde Tuurís fråga. "Hm?", sa hon överraskat och slog ihop boken samtidigt som hon började att skratta. "Det låter ju helknäppt, Tuurí!" Harper lade boken på bordet framför sig. "Nä, det tror jag inte. Och det är Garanterat förbjudet. Jag tror du måste läsa på mer om vad dina krafter kan göra." Harper brast ut i skratt igen och men lugnade sig något sekunden därpå.
"Mina föräldrar var iallafall inte förvånade. Min storebror var också häxa.", sa hon sedan och blickade ut genom fönstret. Precis i ögonblicket en fågel susade förbi.
Harper var uppvuxen i Atlanta. Hon hade varit med den dagen hennes bror fått den goda nyheten. Hon ville så gärna dela den erfarenheten och var själv övertygad om att hon var en häxa hon med. Och så blev det bekräftat efter en tid. Harper blev skickad till New Orleans. Hon kände ingen där sedan tidigare. Men hennes föräldrar svängde förbi ibland och hennes bror hade hon kontakt med då och då.
Men på skolan hade hon skaffat nya bekantskaper och vänner. Hon trivdes bra här. Med sitt folk, de likasinnade. En trygghet.

"Vi skojade bara. Ingen fara, Ivy."
Hon sken upp. "Vilken rolig idé! Jag vill följa med. Jag håller på med ett nytt projekt jag ändå måste kolla på.. men vi väntar tills Tuurí har fått dricka sitt lugnande te."

"Klart det är förbjudet. Men det går att utföra .." Tuurí satte sig ner när hon hällt upp vatten i kopparna och satte en framför Harper. Tog sedan sin och smuttade på sin.
"Varför skulle de göra något olagligt om det inte fanns." Hon såg sedan upp och lade huvudet på sned.
"Vilken typ av häxa är du?" Frågade hon försiktigt.

Ivy gav dem ett hastigt leende och såg mot sin syster. Bytte en snabb blick innan hon försvann.
Hon gick mot lärarnas vinge och knackade på hos deras magister.
"Ursäkta att jag stör. Kan jag komma in?"

"Ja, om du vet formeln förstås." Harper lyfte roat på ena ögonbrynet.
"Hm.. Naturhäxa.", svarade Harper. "Den enda i familjen faktiskt." Hon log stolt.
"Har du använt dina krafter på något då, Tuurí?"
Märkte inte att Ivy lämnade rummet.

"Ivy. Hej. Vad gör du här?", frågade Mr Moore.
En lång man, kanske en gång i tiden en hippie, trodde Harper, med de vågade färgglada och mönstrade kläder han bar.

Hon funderade och räknade innan hon log.
"Åh jord alltså?" Hon skakade på huvudet med en suck.
"Har varit aktiv häxa i bara någon vecka. Jag har inte hittat mitt jag än." Hon såg på alla böcker och tog en.
"Om jag inte kan styra jorden som du... Varför ska jag då gå den kursen?"

"Det är Tuurí, den nya... Jag vet inte om det är någon..... bra sak." Hon såg på honom och drog efter andan.
"Hon frågar om hon kan styra människor. Det är förståss frågor men det är förbjuden magi. Vi, jag vill inte att hon ska hamna hos rådet. Vi är för få häxor och att mista en skulle vara förfärligt."

"Något tricks måste du väl ändå kunna! Visa mig." Harper lutade sig framåt i soffan för att titta närmare på Tuurí. "Något partytrick har du väl? Om du börjar, så kan jag visa sedan?", föreslog hon och såg förväntansfullt ut på sin vän.

Mr Moore rynkade något åt Ivys ord och kliade sig på hakan med en bekymrad rynka i pannan. "Hm.. Ja, det lät oroväckande. Det ger jag dig..", började han fundersamt. "..Men det är oerhört komplicerad magi, och Tuurí är väldigt ny med sina kunskaper. Jag tror inte vi behöver oroa oss i första taget. Men jag ska ha ett extra öga på henne. Oroa dig inte." Moore såg mot Ivy och log lite då.
"Rådet agerar bara vid stor fara. En förstaårs elev som skojar, det är inget hot."
Moore granskade Ivy. "Så. Lugnar mina ord dig?"