Shrek fanfiction

Vad har jag gjort...
Annabeth the Chaser Nepturni GinnyHermionePotter SuperSpiderFish Akatsuki Ginerva2003 Newt's Niffler Scorperion boknörd_

Shrek drog benen närmare huvudet och pressade ansiktet mot sina knän. Han lät tårarna rinna längs de skrovliga gröna kinderna och gav ifrån sig högljudda snyftningar. Varför kunde han aldrig göra någonting rätt? Shrek drog de smutsiga fingernaglarna mot sin hud och kände blodet koka utav ilska. Han var avskyvärd, det absolut största misstaget man kunde tänka sig.


Shrek greppade tag i en trädgren och drog sig upp från marken med skakiga ben. Han såg sig omkring för en stund. Lyften var fuktig, och hans tår var frusna, ett par vinterkängor hade passat alldeles utmärkt i det här vädret, men det hade han naturligtvis inte tänkt på tidigare. Plötsligt rusade han iväg, han svepte som en skugga över fälten med fartvinden piskande mot ansiktet. Pulsen ökade och han började andas allt snabbare, men det spelade ingen roll. Han var så upprymd av allt adrenalin som flödade genom kroppen att han inte kunde förmå sig att tänka på något annat. Shrek skulle bort, fri från sitt förflutna och alla bekymmer.

bevakar verkar fett bra
shrek is love shrek is life♥♥♥

Superbra skrivet!! ^^

så bra!!!

Jättebra haha

Helt underbart

Bevakar

så ye better komma med en fortsättning

Genialt!

Tack så mycket för alla kommentarer :') ♥ ♥

Jag gjorde en till.. :')

Shrek reste sig yrvaket upp. Vad var det som pågick? Han hade inga direkta minnen från gårdagen, det enda han kunde minnas var den fruktansvärda känslan som spridit sig i kroppen. Han fick rysningar bara av tanken.

Shrek svepte benen över stenen han legat på under natten och satte sig på kanten. Luften var kylig och omgivningen var täckt av dagg, det verkade som att solen nyss gått upp.

Trots den fruktansvärda huvudverken ställde han sig upp. Det såg ut som att han hade hamnat i en träddunge vid en sjö. Shrek kände sig mycket förvirrad, vad tusan gjorde han här? Plötsligt flödade minnen genom hjärnan och han förstod. Han hade rymt.

Tårar fyllde hans ögon och synen blev suddig, men han tvingade sig själv att hålla tillbaka gråten. Det viktigaste i nuläget var att hitta någonstans att bosätta sig, eller åtminstone få tag på mat och dryck så att han kunde fortsätta sin resa.

You go brah!