Remus Lupin och nymphadora tonks fanfiction

Jag tänkte skriva en fanfiction om Nymphadora Tonks och Remus Lupin. Varannat kapitel kommer ses från tonks sida och vartannat Remus.
Spoiler:Ja, läs inte om ni inte läst ut den femte boken.
Rating G, inget värre än böckerna
Färdigskriven:Nej





Detta är min första fanfiction, så jag hoppas ni gillar
den!

Låter spännande, bevakar! Har aldrig läst om Lupin och Tonks som huvudkaraktärer, så det ska bli kul

Kapitel 1



Tonks ligger på magen i gräset. Hon hör Dolohov prata,och hon försöker verkligen att lyssna,hon försöker verkligen. Men om det är något Tonks inte står ut med, är det att ligga stilla och vara tyst. Det som hon gillade var att vara i strid, och att göra inbrott  hos dödsätare. Men att ligga stilla i mörkret var hemskt. Dessutom var hon tvungen att ha mörkt långt hår. Inte hennes vanliga skära hår som drog åt sig blickar.
Dumbledore visste såklart allt det här. Han visste ju allt. Men Tonks hade faktiskt frågat Dumbledore om inte hon och Remus kunde få lite fler uppdrag tillsammans. Dumbledore hade lett ett litet mystiskt leende och sagt att det kunde kanske gå för sig. Sedan hade han blinkat åt honom.
Tyvärr, tyvärr, tyckte remus om sådana här saker.
Han låg cirka tio meter bort och såg ut som om allt Dolohov sa och gjorde var intressant. Något som Tonks inte kunde förstå hon låg hellre och tittade på Remus.
Hans ögon såg ungefär lika koncentrerade ut som när de läste,och hans ljusbruna hår fladdrade lite gulligt i vinden. Hon låg och  stirrade på hårtofsen i flera minuter. När hon plötsligt hör ett namn som hon känner igen,:Lupin. Eller ;"Den där Lupin" Som Dolohov valde att säga.
Tonks öron spetsades omedelbart,och hennes ögon är nu minst lika koncentrerade som Remus.
Hon tittade först nu ordentligt in genom källarfönstret och insåg att han pratade med en person som Tonks hatade. HATADE.
Bellatrix Lestrange,Tonks moster.
Tonks morrade. Remus vände snabbt på huvudet, men slappnar av när han ser att Tonks ligger där och lyssnar koncentrerat.
-Han är farlig! Hörde de hur  Dolohov säger.
-Men han kommer aldrig gå över till vår sida! Sa Bellatrix.
Tonks hade inte hört allt de sagt, men nu förstod hon att de pratat om Remus.
-Nej, kanske inte... Muttrade Dolohov.
-Men... Sa Bellatrix,  om vi skulle fånga honom, och tortera...
-Ja vilken bra idé. Säger Dolohov, utan entusiasm, men man hör att han menar det.
Tonks måste anstränga sig allt vad hon kan för att inte hoppa på Bellatrix.
Hela hon kokar av ilska mot de.
Dödsätarna ville inte ha en varulv mot sig, så de tänkte plåga Remus till att gå över till deras sida . Men det skulle inte fungera. Det var Tonks säker på.
Plötsligt inser hon att Remus hade legat och tittat på henne i flera minuter.
-Vad är det!?! Väste hon irriterat.
-Ditt hår. Sa han lugnt.
Tonks tog tag i en hårslinga, och insåg att det var i en skrikande röd färg.
- Vadå, jag är ju arg!!
-Varför det?
-Gissa!?
-Öööh....
-De planerar att tortera dig Remus!!!
-Ja, men varför skulle du bry dig om det?
Tonks suckade, och sa:
-Men Remus, har du inte förstått?Jag älskar ju dig!

Gillar hur skillnaden mellan Tonks och Lupin beskrivs här: Hon är mer otålig och rastlös, medan han är lugnare. Det är också spännande att man kommer in i handlingen, när de är ute på ett farligt uppdrag. Ser fram emot fortsättningen!

  Kapitel 2



Remus bara stirrar på henne.
Han öppnar och stänger munnen men får inte fram ett ljud. Han vet inte vad han ska säga.
För det första så var det helt obegripligt att hon var kär honom.
För det andra tyckte han om henne också(men hade aldrig vågat säga det)
Och för det tredje:hon var tretton år yngre än honom,han var en varulv, han var fattig, och nyss hade de hört att dödsätarna ville åt honom och det skulle vara livsfarligt för Nymphadora om de blev ihop. Vänta lite! Det där sista borde han inte ens ha tänkt.
Till sist sa han i alla fall : - Nymphadora...
-Tonks! Fräste Nymphadora, eller Tonks som hon vill bli kallad, på ett ytterst Nymphadora-aktigt sätt.
-"Tonks". Rättade han sig. - Alltså jag gillar dig väldigt mycket också...
Nymphadora log stort, och det knöt sig i magen på Remus,hon tog det på fel sätt.
-Fast bara som kompis. Skyndade han sig och säga.
Nymphadora himlade med ögonen, och sa: "alltså Remus du är urusel på att ljuga". Remus fortsatte envist :"Jag ljuger inte"!
-"Du är dödskär i mig". Sa Nymphadora förtjust.
Remus suckade inombords, så här var det inte meningen att hon skulle ta det.
-Nej, det är jag inte. Sa han bestämt.
-Jo det är du!.
Det som var värst, tyckte Remus, var att hon hade helt rätt. Ett ögonblick undrade han om hon kunde legelimering, men insåg sedan att han skulle ha märkt om hon var inne i hans hjärna.
-Nej det är jag inte, och om jag skulle vara det skulle det vara för farligt för dig...  Sa han i tvungen ton. Han såg på Nymphadora att hon inte trodde ett ögonblick på vad han sa.

-Okej, flinade hon, "om" du skulle vara kär i mig, så skulle jag inte bry mig ett dugg om att du är äldre och varulv. Hon såg förväntansfull ut.
-Bra. Då vet jag det. Sa Remus kort. Det lät mycket snäsigare än han hade tänkt, och han ångrade genast det han hsde sagt.
Nymphadora reste sig upp och Remus var säker på att Bellatrix såg henne.
Med tårar sprutande ur ögonen sprang hon där i från, och hennes förut svarta midjelånga hår blev
råttfärgat och kortare.
När hon sprungit ca: femton meter hördes ett pang och hon var borta.



Det här kapitlet blev ganska kort
, men jag hoppas ni gillar det!

Gillar det! Undrar vad som ska hända nu. Det finns många hinder för dem, som sagt, och det är främst Lupin som är tveksam på grund av hindren. Hoppas att deras känslor övervinner svårigheterna.

          Kapitel 3

Tonks sjönk ihop på en parkbänk. Tårarna rann ner för hennes  ansikte, och hon såg att hennes hår var råttfärgat, men det orkade hon inte bry sig om. Hon hade egentligen tänkt transferera sig till högkvarteret, men förmodligen hade hon inte koncentrerat sig tillräckligt, det var ett under att hon inte splittat sig. Var hon var brydde hon inte sig om, bara det var långt från Remus. Hon var säker på att han var kär i henne,men hon hatade honom för att han trodde att hon brydde sig. Hon trodde att Gryffindorare skulle vara modiga, men Remus var bara en idiot. När hon tänkte på honom blev hon riktigt arg. Hon använde trollstaven för  att få bort tårarna från ansiktet.
Sedan knep hon ihop ögonen och tänker bestämt: Rosa hår, rosa hår, rosa hår...
Hon öppnar ögonen igen, och drar fram håret. Det är inte rosa, utan samma råttfärgrade färg som förut. Det har inte hänt sedan hon var liten, att hon inte kunde kontrollera det. Visserligen brukade det ändra färg vid tillfällen när hon var arg eller glad, men det hade alltid gått enkelt att ändra tillbaka.

När hon lugnat ner sig lite (lite!), så tyckte hon att det förmodligen var dsgs att försöka transferera sig till högkvarteret. Hon reste sig upp och lämnade gatan med ljudligt pang.
Tonks gick in i Grimaladiplan 12,och möttes genast av en orolig Molly.
-"Tonks!?Vad har hänt? Remus kom tillbaka, utan dig och sa att han inte visste vart du tagit vägen" .
-"Jag.... Tranafererade mig fel bara" , sa hon utan att möta hennes blick, hon skämdes liteöver sin reaktion.
Molly såg inte övertygad ut. :"Tonks?"Sa hon försiktigt.
Hon suckade. :" Är der någon annan här?" Frågade hon.
Molly skakade långsamt och undrade på huvudet.

De satt i köket, Tonks hade berättat allt som hade hänt, och Molly hade instämt med henne i allt. Tonks kände sig lite bättre men fortfarande långt ifrån bra.
-"Hur känner du dig?" Frågade Molly.
Tonks suckade:"Jag vet inte..."
-"Jag liksom...älskar och hatar honom samtidigt

Åh vad sorgligt och fint beskrivet med hennes hår, som vägrar ändra färg ... undrar hur det ska gå för dem. Vad kommer Remus att göra? Har han förstått hur ledsen hon blev? Ser fram emot fortsättningen!

bus eller godis

BUS! RAVENCLAW!