Den oändliga historien om Artax (1)

Hej! Detta är en ny berättelse, av mig! Jag hoppas detta går bra...

Titel: Den oändliga historien om Artax (1)
Antal Kapitel: 2
Färdigskriven: Nooo
Rating: G (helt ok, som en vanlig fantasy)
Handling: Luke är en av dem vanligste pojkarna i hela Artax. Bor hos sin moster Rose, som sköter majs och solros odlingar. Men en dag på väg till marknaden stöter dem på en kvinna i röda kläder. hon vill att Rose lämnar ifrån sig Luke. Vet hon något om Luke som Luke inte vet?
Men Luke flyr istället och hamnar hos älvorna Hyperia och Arooena.
Men det är inte bara spänning, utan romantik, men du får inte glömma att det bara är en saga.
Taggar:
Ross
Gabrielle Potter Lupin
Annie Lupin
Velleity
Scorperion
(tagga gärna någon som kan vara interesserad)

Länk till kapitlen:

Jag läser gärna!

*bevakar*

här är kapitel 1!

Kapitel 1
Långt borta, bakom stjärnorna ligger Artax…

Det är sommar i Artax, juni, helt korrekt. Luke ligger i sin säng. Under honom, ligger hans moster Rose. Rose vaknar alltid först, liksom denna morgon.
Hon börjar att klä på sig. Det hon alltid har på sig är en gammal solrosgul klänning, hon bryr sig inte om att kanterna blir smutsiga när hon plockar majs.
Rose brukar göra gröt på majsen, vilket hon gör idag med.
Luke vaknar av att kaffet visslar på spisen, som han brukar göra.
”God morgon Luke,” sa Rose.
”God morgon.” Luke sätter sig direkt vid bordet och börjar äta. ”Vad ska vi göra idag?”
”Idag är det söndag minns du väl?” sa Rose varmt. ” Vi ska till marknaden.”
”Ja!” Luke sken upp.
”Så kila iväg och klä på dig.” sa Rose, och när Luke kilat upp för trappan ropade hon: ”ta dem rena kläderna, vem vet vem som kommer vara där!”

Lite senare sitter de i vagnen på väg till marknaden. Dem brukar åka genom skogen när dem ska till marknaden, men skogen kan vara full av rövare. Därför har den fått namnet Helis efter en stor rövare som levde här.
Men vem tänker på det en söndags förmiddag när solen lyser?
Helt plötsligt hoppar en rödklädd kvinna ner på vangnen.
”ge mig pojken.” väser hon. På hennes arm sitter en röd klo fast spänd, och rose fryser till av fasa.
”ge mig pojken, så skadas ingen.” väser hon igen. Rose fnyser. Ingen till skada? Jag är inte född igår.
Innan Luke hinner regera drar Rose fram en stav med snirkliga mönster och ropar något.
Hon drar efter andan.
”Luke, spring.” kraxar hon. ”Leta efter Hype…ria och Ar..ooena. Snabbt.”
Luke nickar och springer iväg, så snabbt han kan. Klänger i träd, gör allt för att komma undan. Tills en pil viner förbi hanns huvud och han kommer ur balans och faller.

Spännande! ♥

Toppen!

Kapitel 2
”Han kunde ha blivit träffad!” skriker en arg Hyperia.”Arooena, tänk lite någon gång!”
”Jag trodde att han var ett råddjur.” skriker en hälften generad och hälften ilsken Arooena. Dem båda älvorna är väldigt lika, men Arooena är något vildare.”han svimmade bara!”
”Men tänk på vad som kunde ha skett!” skriker Hyperia. ”hjärnskakning, ett hål i huvudet, ja jag vet inte vad! Du ska alltid vara så oförsiktigt! Ett rådjur minsann…”
Luke känner att han vaknar av allt oväsen.
”Vaere som händer? Och varer ja?” frågar han ny vaket.
”Åh, du har vaknat.” säger en ilsken Hyperia, men mjuknar snabt.
”Ja,” Luke sätter kapprakt upp i sängen. ”Och var är jag? Och vilka är ni?
”I mitt…” hon rättar sig, ”vårt hus. Det heter Älva-Hus, och ligger i Maj blomsdalen.”
”Och jag är Hyperia,” sa Hyperia snabbt. ”Och hon är min oförsiktaga jakt syster Arooena. Det var hon som nästan, ” med betoning på nästan, ”sköt dig, för du såg ut som ett rådjur,” med betoning på rådjur, ”Men nu mår du antagligen bra.”
”Men era vingar ser inte ut som Älvvingar, ni ser mer ut som änglar.” säger Luke.
”Kanske ser vi ut som änglar men vi är älvor,” fnissade Hyperia, och Luke rodnade.
”Jag har aldrig träffat en älva,” mumlar Luke. ”Är alla som du?”
”Jag har aldrig träffat en människa.” säger Hyperia. ”Är alla som du?”

Jättebra skrivet och jättefina bilder! ♥

Superbra! Jag gillar handlingen!

Kapitel 3
Arooena blir så arg på Hyperia. Hur kan hon ljuga så här? Och FLIRTAR hon?
Hon vet vad mamma och pappa kommer säga till Hyperia om Arooena berättar.
Men kommer hon berätta? Arooena minns väl vad som hände förra gången Hyperia förälskade sig i någon annan än den hon är förlovad med.
Men han förtjänade det! Hon var riktigt irriterande och han vänstrade* riktigt rejält!
Med Arooena faktiskt.
Men Luke förtjänar inte samma öde! Hyperia har träffat massa människor som hon förälskat sig i! Älvor kan bli flera hundra. När Luke dör, träffar Hyperia bara någon annan. Det är så det funkar. Luke är snäll, men det är farligt för honom att vara här.

Meila vet inte vad mamma gör, men något är det.
”Kolla Meila. Vilken fin papperskanin!” swäger mamma. Rösten låter så snäll, men hon är inte mamma. Meila vet bara inte vad som är fel. ”Kom då!”
Meila går fram ändå, och mamma tar sönder kaninen.
”Jag önskar jag aldrig fött dig! Du är född till att tvivla! Förrädare av Guden!”

Meila sätter sig kapprakt upp. Drömmen igen. Hon hör fortfarande mammas röst i sitt huvud, medan hennes riktiga röst suckar, antingen på grund av Meila, eller på det som står i hennes kort om framtiden.
När Meila var liten var mamma så. Snäll, sedan arg. Nu anstränger hon sig för att bara lyda Gudens order utan att bry sig. Döda, spå, äta, vila. Döda, spå, äta, vila.
I hennes värld finns inte Meila med någonstans. Och det gjorde det inte bättre när hon misslykades med fånga pojken. Men hon vet var han är.
”Vet.” rosslar hon. ”Jag vet.”

”Roweena, vill du inte ha mat?” säger hennes far.
”Nej, far. Jag har sagt mitt. Jag vill inte gifta mig.” suckar Roweena. ”Om det inte är av kärlek. Inte av fred, eller för att glädja familjen eller för att få en arvinge. Och jag tänker verkligen, verkligen inte gifta mig med Assar!” sedan lämnade hon bordet.

Ledsen att det tagit sån tid. Jag tappade skrivlusten ett tag