Min lyckliga stjärna (Novell/berättelse)
Forum > Kreativitet > Min lyckliga stjärna (Novell/berättelse)
Användare | Inlägg |
---|---|
catradora
Elev |
Titel: Min lyckliga stjärna
Språk: Svenska Rating: PG 13 / T Färdigskriven: Nej Antal kapitel: Inte bestämt ännu Genre: "Slice of life", kärlek Handling: Så länge femtonåriga Amanda Svensson kan minnas har familjen rest till moster Katarinas lantställe på sommarloven, en dröm för en så hästtokig tjej som henne då mostern äger tre hästar. Men i år kommer det inte bli samma sak. I år kommer nämligen pappa inte med, för istället tar hennes mamma med sin nya man och hans dotter, Sabine. Plötsligt är inget som förut, mamma stressar över allting, moster Katarina är tvär och sur och de nya sommargrannarna visar ökat intresse för Amanda vilket verkar göra Sabine arg. Det blir en mycket annorlunda sommar. Jag kommer att uppdatera berättelsen när jag har tid, förmodligen 1-4 gånger i veckan. Blir det någon längre paus kommer jag att meddela det i tråden. Hoppas verkligen att någon är intresserad. Är även tacksam för konstruktiv kritik, men då ska den vara just konstruktiv. Har du lust att skriva taskiga kommentarer så kan du ta och gå härifrån! Taggar några mugglisar som kanske är intresserade, såklart måste ni inte läsa, och så får man såklart läsa även om man inte blivit taggad Mintygirl89 Jessica Lawiise Hermione05Granger Annie Lupin Siggan 09 Kör igång direkt med en liten prolog Musiken dunkade i Amandas hörlurar där hon låg på sin säng. Låten - Really Don't Care med Demi Lovato - var en av hennes favoriter just nu, och titeln beskrev hennes känslor just nu ganska bra. Oh, oh, oh I really don't care. Nej, hon brydde sig verkligen inte. Hon kastade en blick på den halvpackade resväskan vid sidan om sängen. Hon kunde minnas känslan från året innan, då hade väskan varit packad flera dagar före de skulle fara och hon hade suttit och tjatat på sin mamma om att de skulle åka i flera timmar. Nu kunde hon inte få fram minsta lilla gnutta av glädje. När hennes föräldrar sedan meddelat att de skulle skilja sig i december året innan, hade Amanda inte kunnat tro sina öron. Det hade inte funnits några tecken på att det skulle hända, de hade inte bråkat eller betett sig annorlunda på något sett. Och så fort allt var klart och föräldrarna hade flyttat isär, knappt nån månad efter att Amanda och lillasystern Alicia hade vant sig med att bo varannan vecka hos mamma, varannan hos pappa, hade båda föräldrarna börjat träffa andra. Hennes pappas få förhållanden hade inte varit särskilt långvariga eller seriösa. Sedan hade han träffat Martina, som jobbade som frisör och alltid luktade som jordgubbar. De hade dejtat i fem-sex veckor och pratat om att flytta ihop innan Martina plötsligt dumpat hennes pappa och flyttat från stan utan en särskilt lång förklaring. Hennes pappa hade inte träffat någon sedan dess. Hennes mamma var däremot ett annat fall. Hon dejtade en massa män i början, men de förhållandena höll inte särskilt länge - tills hon träffade Rolf. Rolf jobbade som brandman, han och Amandas mamma hade mötts på en fest för några månader sedan och blivit förtjusta i varandra direkt. Det dröjde dock ett tag innan de faktiskt började träffas seriöst, och de hade fortfarande inte ens pratat om att flytta ihop. Det var därför Amanda blivit så chockad när hennes mamma meddelade att Rolf och hans dotter Sabine skulle komma med till moster Katarina. Som om det inte var nog med att åka dit utan pappa, skulle de ta med sig två främlingar också? "Älskling, är du redo att åka?" Amanda ryckte till när hennes mamma stack in huvudet i rummet. Kajsa Svensson var en gladlynt trettiofyraårig kvinna, och hon var den av föräldrarna som Amanda ärvt mest från utseendemässigt. Hennes blonda lockar var uppsatta i en hästsvans och hon hade på sig en blommönstrad sommarklänning. När hennes ögon gled över dotterns rum dök en rynka upp mellan de blåklintsblå ögonen. "Men gumman, har du inte packat klart än? Vi ska ju fara om mindre än en timme." Med en lätt suck satte Amanda sig upp i sängen och pausade samtidigt musiken. Hon gav sin mamma en irriterad blick under den täta luggen. "Måste verkligen Rolf och hans dotter komma med?" suckade hon och försökte se så bedjande ut som möjligt. "Det kommer inte bli som vanligt." "Gumman, vi har redan pratat om det här." svarade Kajsa med trött röst. "Det kommer säkert att bli jättekul, Sabine och du är lika gamla, så ni kommer säkert ha jättekul tillsammans! Och när jag pratade med Katarina sa hon att en familj som också har barn i din ålder har hyrt en stuga i närheten!" När Amanda bara suckade till svar gav hennes mamma henne en bekymrad blick och kom därefter och satte sig bredvid henne på sängen. "Jag vet att du vill ha det som vanligt, men du har ju inte ens gett det en chans." Hon log mot Amanda, och femtonåringen kunde inte låta bli att ge ett litet leende tillbaka. "Se, du verkar redan gladare." "Okej, jag ger det en chans." suckade Amanda och Kajsas leende blev ännu bredare. "Bra. Se till att packa det sista nu, jag vet hur mycket du har saknat att vara på landet." Med de orden reste Kajsa sig och lämnade rummet. Amanda skyndade sig att packa det sista och var precis på väg ut ur rummet när något på skrivbordet glimmade till och hon släppte ut en förskräckt flämtning. Hon hade nästan glömt halsbandet! Dem lilla silverberlocken föreställande en hästsko hade hon fått av sin pappa när hon var åtta år gammal. "Det är din alldeles egna turhästsko. Om du har på den kommer du klara vad som helst." Så hade hennes pappa sagt när han hängde den runt hennes hals för första gången. Nu gick det inte en dag utan att hon hade det på sig. Efter att ha satt på sig halsbandet och dubbelkollat att hon inte glömt något tog hon väskorna och lämnade sovrummet. Hennes rum låg intill hallen, så det första hon möttes av när hon stängt dörren var sin egen spegelbild i hallspegeln. Blont, kortklippt hår, klarblåa ögon, ansiktet täckt av fräknar och en hyfsad solbränna. Hon såg helt okej ut, konstaterade hon belåtet. "Klar?" Kajsa kom skyndande från sitt rum, kånkandes på sina väskor. Amanda nickade till svar och hennes mamma vände sig in mot lägenheten. "Alicia! Vi ska fara nu!" ropade hon. Genast kom Amandas åttaåriga lillasyster skuttande. Hennes bruna hår var uppsatt i två flätor och hon bar sitt favoritgosedjur, hunden Kalle, under armen. Glatt skyndade hon fram till dem och slog armarna och Kajsas ben. Amanda såg glädjen i sin mammas ögon medan hon kramade om Alicia I hörlurarna spelades Confident med Demi Lovato. Det kanske skulle bli en bra sommar trots allt. ----- Och det var första lilla smakprovet på min berättelse. Lämna jättegärna en kommentar (gärna lite konstruktiv kritik ), och hoppa att du gillade den här delen och vill fortsätta läsa! ♥ 1 okt, 2017 19:42
Detta inlägg ändrades senast 2017-10- 1 kl. 20:24
|
Mintygirl89
Elev Troll: 40 |
Du är så duktig och kommenterar min berättelse, så jag kommer självklart att läsa din! Ge och ta vet du!
En mycket bra början. Nu blir jag nyfiken på vem Sabine är, men hon kommer väl så småningom. Längtar till nästa kapitel. Du vill ju ha lite tips på förbättring och det är faktiskt en sak jag vill att du tänker på i fortsättningen. Röd= det som blev tokigt. Grönt= som det ska vara. "Gumman, vi har redan pratat om det här." svarade Kajsa med trött röst. När du inte har utropstecken eller frågetecken i ett samtal, ska du inte ha en punkt, använd hellre komma-tecken. Så här: "Gumman, vi har redan pratat om det här", svarade Kajsa med trött röst. Hoppas du förstod det där. Annars är det väldigt bra och välskrivet. Läs gärna Tårar från himlen :D <3 1 okt, 2017 20:10 |
Hermione05Granger
Elev |
2 okt, 2017 13:34 |
Jessica Lawiise
Elev Troll: 2313 |
Tack så mycket för taggningen!
Älskar det redan!!! ♥♥ Du är verkligen bra på att skriva. Längtar till nästa del!! Ps: Älskar Demi Lovato. Ds. 2 okt, 2017 16:58 |
Siggan 09
Elev |
Förlåt att jagande kommenterat. Tack för taggningen, jag läser.
“We can’t have him assassinated... I suppose” Lady Violet - Downton Abbey 10 okt, 2017 17:45 |
Forum > Kreativitet > Min lyckliga stjärna (Novell/berättelse)
Du får inte svara på den här tråden.