Alternativ Askungennovell

Hej! Hittade en liten historia som var lite kul. Var och tittade på den nya versionen av Askungen på bio för två år sedan kanske? Efteråt var jag så pass inspirerad att jag skrev en alternativ saga - sjukt dålig, men det kanske kan vara kul att läsa för någon iaf. Särskilt om man gillar Lorde, Ed Sheeran och Sam Smith, haha.

Saker som kan vara bra att veta:
# Skrev den i Word där den är 22 sidor lång.
#Det är sjukt dåligt skriven - det är i princip en historia om Lorde som träffar Sam Smith och Ed Sheeran. Inga fakta är rätt, bara så att ni vet.
# Det ska föreställa att hon går på gymnasiet - men tro mig, det låter mer som om hon är sju år gammal.
#Som sagt tror jag inte att någon kommer att vilja läsa eftersom det är så sjukt dåligt, men så får det vara, ska inte ändra något XD
# Jag kommer att posta ett kapitel varje dag, det finns fem kapitel.

Folk som läst mina andra texter:

Linn, tyyyst! orkar inte med dina kommentarer om just DET, det är tillräckligt pinsamt ändå XD

Åh, låter spännade! Gillar ju alla dina amazing texter/berättelser... (ska inte hamna efter heller )

Ok läser gärna i alla fall

Japp, här är första delen.
---------------------------------------------------------------------------------------------
Jag ska på skoldisco

Hej hallå! Jag heter Ella (ett svenskt namn) och är 15 år, ska snart fylla sexton. Jag går på ett musikgymnasium mitt inne i centrala Auckland, eller tja, vi bor i Takapuna, en förort till Auckland. Jag går till skolan även om det är himla långt varje dag. Men mamma hinner aldrig skjutsa mig, hon jobbar tidigt om morgonen.
Musik är min stora passion i livet. Jag spelar gitarr, sjunger, dansar, DJ:ar och skriver låtar som handlar om allt möjligt – från kärlek till städer – och det är verkligen superroligt. Jag bor hos min mamma Sonya och pappa Vic. Jag har även väldens mest irriterande syskon, jag vill inte ens nämna dem. Ja, i alla fall så berättar jag detta för att jag tycker att min historia är så lik Askungen att jag bara var tvungen att spara den. Minnen, som många andra sparar för att komma ihåg det även när man är vuxen artist och turnerar världen runt i skyhöga klackskor och för kort klänning. Nu ska jag inte babbla längre.

-Ella, du har fått post ifrån skolan, ropade mamma.
Jag satt som vanligt och skrev på min låt Royals vid skrivbordet bland alla pennor och notpapper. Jag satt med gitarren i knät och med håret hängande för ögonen. I normala fall brukade jag sätta upp det eftersom jag egentligen inte gillar att det hänger sådär, men idag nöjde jag mig med att bara stryka bak det bakom öronen var och varannan sekund.
-Kom in, ropade jag och spelade det senaste ackordet.
Det lät verkligen bra. Jag är ganska säker på att den kommer att bli en stor hit om något år, när jag (hoppas) är en framgångsrik artist. Även om vi aldrig blir kungligheter, som sagt. Mamma kom intrippande i sina Unicorn-morgontofflor (det är sjukt, jag vet) med ett bebisrosafärgat brev i handen.
-Till min prinsessa, sa hon och räckte fram det.
Jag la ner gitarren på golvet och tog emot det.

Ella Yelich O´Connor
Takapuna 119 D
00670 Auckland
NEW ZEELAND


stod det på det. Att någon hade gjort sig besväret att skriva hela adressen även om personen inte hade skickat det med posten - det satt inget frimärke på brevet – var väldigt mycket omsorg till. Vad kunde ett brev med så mycket omsorg nerlagt på det handla om? Mamma trippade ut igen men stannade på tröskeln och stängde dörren halvt och tittade med lurig blick på mig.
-Är det någon kille eller nåt som du känner? sa hon och gjorde pussljud med munnen.
Jag stönade.
-MAMMA, ropade jag. Jag har ingen kille, fatta!
-Du kanske får en snart, sa mamma och skyndade sig att stänga dörren så att jag inte skulle komma med några motsägande kommentarer.
Jag granskade det bebisrosa kuvertet noga. Jag skakade försiktigt på det. Eftersom det inte lät något, så antog jag att det var ett brev i det. Var det kanske som mamma sa, att det var ett kärleksbrev? Nej, det kunde det inte vara. Jag hade knappt pratat med en kille sedan jag började musiklinjen. Till sist sprättade jag upp kuvertet med mina frans-manikyr-målade naglar som jag var himla stolt över. Jag vecklade upp det lilla pappret som låg vikt inuti kuvertet och läste:


Hej Ella!
Du är välkommen hem till mig på disco på fredag kl. 20.00-01.00. Det är Drop-In, så du kan komma senare än 20.00 också. Jag anordnar detta eftersom jag har hört att man lär sig mycket av att höra annorlunda musik än den man själv håller på med. De som kommer på discot är alla från 15 till 20 år och alla håller på med musik av något slag. Vi leker och dansar, visar upp egna låtar och snacksar. Hela lägenheten är tillgänglig och inga vuxna är med på hela kvällen/natten. Mvh
Eddie

Mitt hjärta höll på att hoppa ut ur munnen av förvåning och glädje. Hade Eddie anordnat ett disco?! Och bjudit mig?
Eddie var nitton år och siktade in sig på R&B och Indiepop. Han sjöng både bra och behagligt, han var en okej snubbe och jag kände på mig att fredagkvällen skulle bli en underbar kväll.
Jag reste mig upp från skrivbordstolen och gled lite småflicksaktigt över golvet fram till min stora anslagstavla bredvid dörren. Jag tog en av mina färgade knappnålar och nålade upp lappen. Jag fumlade efter min överstrykningspenna och strök under dag och datum.
Jag backade och ställde mig i mitten av det svarta rummet. Snurrade runt några varv. Jag kände på mig att jag inte skulle kunna skriva vidare just nu. Jag satte mig ner i skräddarställning och välte långsamt, långsamt bakåt på rygg. Jag stirrade upp i taket. Hela taket var täckt av idolaffischer, eftersom mamma och pappa enats om att jag inte fick ha dem på väggarna där folk la märke till dem direkt. Jag tittade på Elvis Presley, Rihanna, Imagine Dragons, Iron Maiden, Madonna, Backstreet Boys, Gummibjörn, Bruce Springsteen… Alla mina ikoner och förebilder satt i taket, precis som mina förfäders ikoner hade blivit stjärnbilder uppe i himlen de med.
Jag märkte efter ett tag att jag grät. Grät tyst och omärkligt, som om jag omedvetet inte ville att någon skulle märka det.
Jag kände hur mitt lockiga hår flöt ut över den tjocka mattan. Jag gav upp min skräddarställning och la mig normalt, inte helt rakt, på mattan och strök med handen över mattan.
Som mina vänner behandlade mig.
Luna, Janna och Zoe var mina bästisar och värsta vänner. Det kanske lät konstigt, men tro mig, det var det inte. Jag var alltid med dem om jag var med någon alls, och vi hade roligt den första tiden tillsammans. Vi skrattade och spelade tillsammans, vi bildade till och med bandet Sweet Summer tillsammans. Vi skrev svängiga låtar med ljusa röster och ingen bas.
Men efter ett tag splittrades vi.
Luna blev vår ledare utan att vi bestämde något, det bara blev så. Hon blev en fjortis, en feg lögnare, och Janna och Zoe blev hennes hovdamer. Jag blev betjänt. De kunde låta ungefär så här:
-Ella, hämta min sko.
-Ella, du kan tyvärr inte hänga med på bion för vi tror inte att du har råd.
-Haha, Ella, varför äter du inte bullar? Vill du inte gå upp mer i vikt? Det märks nog ingen skillnad så fet som du är.
-Ella, du kan inte, jag ska göra det.
-Ella, så får du inte göra!
De bestämde över mig och över min musiksmak, jag fick inte vara rolig och jag fick inte lyssna på Death Metal. Dah!!!!!
Jag reste mig upp, strök bort mina tårar utan resultat och gick till skrivbordet och plockade upp min vita iPhone. Jag öppnade SMS-ikonen och letade reda på Eddie. Inte för att vi hade något på gång eller så, men han läste aldrig sina SMS eftersom han hade tappat sin telefon i toaletten och råkat spola ner den, så till honom kunde man skriva ut sin raseri och sorg.

HATAR DEM!!!!!:-(

Jag kastade mig ner på golvet och dunkade huvudet med näsan mot golvet och bara la armarna runt huvudet. Mobben hade flugit iväg långt bort i rummet och lyckligtvis landat på min tjocka bäddmadrass som låg på sniskan i sängen. Jag knep ihop ögonen och lät tårarna rinna på min tjocka, rosa matta.
--------------------------------------------------------------------------------------------
Daaaahhh!!!!! XD detta är cringe

Så bra och sorgligt!

Så bra! ♥

men herregud, skojar ni? det är ju JÄTTEDÅLIGT! XD

Hmpf, Skojar du Eller? ♥

nej XD men visst, kul att du gillade det ♥