The demon orphanage (SV)

Heeeeejj!

Tänkte börja skriva en bok jag planerat ett tag nu C:
Är inte så jätte bra på att skriva menmen...

Tror det här är mitt första utkast jag publicerar!

Hoppas ni vill läsa C:

KAPITEL 1:

Denise slog igen skåpsdörren med en smäll. Hon kastade sin svarta ryggsäck över axeln och tog ett hårt bra om henens mobil.
Hon öppnade den stora glasporten och gick ut ur skolbyggnaden.
Hon ryste när den kalla kylan nådde hennes hud. Det kändes som om någon hällde kallt vatten över henne.
Denise drog ner sin mörkgråa mössa över huvudet och satte armarna i kors.

Denise fiskade upp den silvriga nyckeln ur hennes jackficka och öppnade dörren. Hon gick in i den varma hallen och sparkade av sig skorna, kastade väskan tvärs över rummet och hängde upp hennes kamouflage färgade jacka.
"Denise?" Hördes en mörk röst från köket.
"Kommer!" Ropade hon och styrde sina steg mot köket.

Hon drog upp den vita ekdörren och gick in. Hennes pappa satt på en av köksstolarna med sin dator.
Hans rufsiga svarta hår stod åt alla håll och den dem bruna ögonen gnistrade av ljuset från taklampan.
Denise
"Hej!" Sa han och drog upp sina glasögon.
"Hej"
Denise vände på klacken och började gå till vardagsrummet. Hon satte sig i den gråa lädersoffan och pustade ut.
Hon studerade sitt långa blonda hår och sina ljusbruna ögon. Hon var helt säker på at hon hade ärvt allt från hennes mamma, men ögonen var likt hennes pappas... Denise sköt snabbt bort tanken och återgick till soffan. Hon satte sig tillrätta och plötsligt somnade hon...

"Larry! Vi måste hämta henne, hon har visat sina förmågor för länge sen!" Skrek en kvinna, hon hade hasselbrunt hår och lysande gröna ögon. Hon kollade på en flintskallig man med svarta glasögon. "Hera,Vi tar redan in för många,snart får vi knappt plats!" Han lät rädd. Kvinnan dom hette Hera gav honom en skarp blick. "Vi ska vara 100 eller 200, vi är 24. Vår art är snart utrotad!" Larry gick ett varv runt sig själv försökte komma på något att säga. "Men vi kan vänta på andra istället." Larry såg på henne. "Om du vågar..." "Du låter rädd,Larry" sa hon självsäkert. "A-A-Aldrig" Hera gav honom en blick innan hon ropade ett högt "Lynch!" , En lång tjej med ljusbrunt hår kom ut genom en brun ekdörr mellan Larry och Hera. "Vad är det?" Sa hon med en tydlig ton. "Åk,nu!"

AWESOME! Men borde den här inte vara i fanfiction forumet?