Barden Bagges berättelser. Mugglis egna utgåva.

Jag är ganska besviken på innehållet i "extra böckerna". Alltså Quidditch genom tiderna, Fantastiska Vidunder och var man hittar dem och Barden Bagges berättelser. De är korta och innehåller bara det som näms i böckerna och inget mer.

Men, vi ska inte klaga. J.K Rowling har skapat en hel värld, tro, livssstil eller vad vi nu ska kalla det. Hon har gjort tillräckligt. Så nu är det vår tur.

I Barden Bagges berättelser är det bara fem sagor. Nu ska vi, Harry Potter mästarnas Mästare göra egna. Skriv in noveller, de kan både vara om nutida handlingar och äldre. Ta hälst och skriv från lite traditionellare så det blir mer så som original, men den här tråden får plats för alla berättelser.

Taggar:
EddaLovegood


Ps. Eventuella pris kan delas ut.

Vänta lite måste de handla om HP världen?

...


Okej det var en ganska dum fråga...

Nej.
Berättelser om konstiga mugglare är tilllåtna.
Men ja, typ HP.

YAY. Najs.

Okej, kanske kommer en!!

Kör hårt!

Ska skriva en om jag har tid

En gång var det en häxa som ville se hur det gick om en mugglare fick magiska krafter.
Hon var en mycket skicklig trollkonst när och gjorde därför en trollstav som även icke magiska personer kunde använda.

Hon lade ner staven på en väg, för att någon skulle hitta den och sprang själv iväg för att gömma sig bakom ett träd i närheten.

Efter bara några minuter kom en ung pojke och plockade upp staven.
Han hade sett magikerna i byn använda såna där stavar.
Så han tog och provade vifta lite med staven.

Vips, så kom alla grässtråna upp runt omkring och började utföra en liten dans.
Häxan tittade förundrat på där hon stod bakom trädet, hon hade aldrig själv lyckas göra så.

Hon tog fram sin egen trollstav och viftade lite med den.
Men hon hon kunde inte alls uppnå samma effekt.

Nu vart häxan avundsjuk, så hon höjde sin trollstav och försökte locka tillbaka sin egen gjorda trollstav.
Men pojken höll kvar den i ett fast grep, det var uppenbart att han inte tänkte släppa den.

Den gamla häxan funderade en stund vad hon skulle göra. Dock så när hon kom fram till att hon skulle ta tillbaka staven hade pojken redan sprungit hem.


Den lilla pojken blev vida berömd för sin trollkunnighet, många blev avundsjuka på honom. Inte minst häxmästarna som själva inte kunde göra lika fina trollkonster som han.

Häxan glömde med åren bort pojken och hans trollstav.
En dag hörde hon om att en stor häxmästare skulle komma till staden, och sin vana trogen att komma på allt skulle hon komma dit.

På en liten scen stod pojken och gjorde massor med små trick som publiken aldrig sett maken till, tillochmed häxan var imponerad.

Hon tränge sig fram bland folkmassan fram till pojken och frågade vördnadsfullt:
"Hur kan du så mycket? Jag har själv övat och övat i många år men ingenting liknar det du gör."
Pojken stod tyst ett ögonblick och sade sedan.
"Ja jag kan berätta hur jag kan så mycket. Om du kan besegra mig i en duell."

Häxan, förstod mycket väl att utmaningen var endast för att pojken skulle få glänsa, men hon tackade ändå ja.
Hon kunde minsann ett par små knep. Men det skulle säkert inte räcka.
Så hon gick hela vägen hem för att kunna experimentera lite med sin stav. Det fanns inga regler, så det var inte fusk.
Häxan hittade bland alla sina gamla anteckningar en dryck som skulle kunna göra en trollstav så kraftfull att till och med en mugglare skulle kunna använda den.
Det tyckte hon lät bra, fast då var hon först tvungen att få tag på lite astin extrakt.
Fast det var lättare sagt en gjord, det fanns ingen astin extrakt på den här kontinenten och häxan klarade inte av att kunna åka bort så långt och hämta den, innan pojken påkte ivåg.

Så häxan bestämde sig för att se om pojken kunde hjälpa henne att få tag i astin extrakt, så redan timmen efter var hon åter tillbaka i staden.
”Du som är så stark och vis, skulle du kunna ta fram astin extrakt till min bryggt som ska hjälpa mig?”
”Nej.”
”Varför inte?”
”Trolldrycker, har aldrig vart det jag satt högst utan det har vart trollstavens rörelser.”

Häxan tystnade, funderade en stund och sade sedan:
”Jag kan lära dig göra trolldrycker om du lär mig hur man hanterar en trollstav, på ditt sätt”
På det här så fick pojken en nånting undrande i blicken.
”Vad skulle jag ha trolldrycker till för?”
”Alla delar av magin måste tagas i beakt om man vill bli så stark som möjligt”
”Okej, kör till för det.”

Både dag och natt efter det försökte häxan lära honom allt hon kunde om trolldrycker, men han var helt enkelt för inkompetend.

En dag bröt pojken ihop och började gråta.
”Jag klarar inte av nånting, jag är värdelös.”
”Så så det är du inte” sade häxan och klappade pojken vänligt på axeln ”Du vet ju att du är jätte duktig på att hantera trollstaven. Det är ju därför vi är här, för att jag ska lära mig.”
Pojken lyfte blicken och kollade tårögt på häxan. Hn tog fram sin trollstav och lade den sedan framför häxan och sade:
”Ta den, jag vill inte längre ha den.”

Häxan tog emot, utan att säga nånting. Hon märkte knappt att pojken sprang ut och bort ifrån henne.
Trollstaven höll hon försiktigt i händerna, som om den var en dyrbar skatt.
Kanske skulle hon kunna framföra lika kraftfull magi som pojken.

Men det gjorde hon aldrig, staven var inte ämnat för henne. Egentligen inte för nån längre, allt hop om den hade uppgetts och ingen skulle någonsin förstå igen vad den staven kunde frambringa.

Skriver gärne en om jag får