Beggining of the past (Fantasy/Sci-Fi)

Hej! Nu hade jag tänkt att starta en ny berättelse (som för en gångs skull inte är en fanfiction, hehe). Storyn är baserat på en serie rollspel jag och ett par internetvänner har haft/ har på instagram, men det mesta ha jag kommit på själv och allt tillhör mig. Ingen annan.

Titel: Beggining of the past (början på det förflutna)
Språk:Svenska, ibland inslag av engelska eller japanska.
Författare: Phosho (jag), med hjälp av mina internetkompisar Tessa, Theo, Elise mfl.
Antal kapitel hittills: prolog + 0 kapitel
Färdigskriven: nej.
Rating: PG (Kan innehålla våld, svordomar etc. i vissa fall, inte ofta).
Huvudpersoner: Hanako Ao, Avaron Fuitchi, Shiri Akiyama.
Tidsperiod: Nutid (2015 och framåt). Vissa tillbakablickar/flashbacks kan vara för länge sedan (I EN GALAX LÅNGT LÅNGT BORTA! Skojar bara. Länge sedan, iallafall.)

Prolog:


Tokyo, December 2015

Den unga kvinnan satte sig upp i sin säng med ett ryck. Hon kippade efter luft medans den tryckande, nästintill outhärdliga smärtan i bröstkorgen långsamt, långsamt avtog. Hon badade i svett och hennes långa ljusblå hår var trassligt. Tårarna rann ner för hennes kinder, men hon orkade inte torka bort dem. Det var ändå meningslöst.

Det går inte längre. Jag håller på att bli galen. Jag kanske till och med redan är det.

Är det så farligt, då? Frågade en röst i hennes huvud.

Ja, ville hon skrika. Det var farligt. Om det inte slutade snart skulle henne vara tvungen att spärras in någonstans. Fast det skulle nog inte hjälpa. Drömmarna skulle knappast sluta även om hon fick expertbehandling. Inte om de inte hade gjort det på snart tjugotett år, med psykolog och hypnotisören och allt hon hade besökt som barn.

Blod, döda kroppar. Ett skimrande, marmorvitt palats kantat av syrener och springbrunnar. Och henne. Eris. I alla fall trodde hon att den andra hette så. Hon hade liksom bara fått det för sig helt plötsligt, men nu var det lika självklart som att hennes eget var Avaron.

Eris, hennes exakta kopia. Till och med den prydliga gröna rosetten i nacken satt där den skulle. Bortsett från att hon var iklädd en elegant, fotsid klänning i grönt och svart med röda detaljer såg hon ut som Avaron in till minsta ögonfrans. Men hennes kopia hade också något som Avaron aldrig skulle kunna ha. Ett hånfullt, nästan djävulskt snett leende som helt förvred det annars rätt så tilltalande ansiktet.

Det gjorde att Avaron avskydde Eris mer än något annat. Hon utstrålade något olycksbådande, något som fick håret i nacken att resa sig. Men Avarons kunde inte få henen ut ur sitt huvud. Hon hade etsat sig fast. Varje gång hon somnade kom Eris till henne. På ett eller annat sätt. Varje natt såg hon hemska bilder av slagfält, människor som plågades till döds. Människor hon kände starkt tillit för, men hon inte kom ihåg. Människor hon aldrig träffat.

Avaron sjönk långsamt ner bland kuddarna igen, tog några djupa andetag och blundade. Hon var beredd. Hon skulle möta det hemska utan att bli galen. I alla fall än så länge.


Taggar några:

Me is bevaka this.