Följ ditt hjärta [Elefantprinsessan]

Jag och Jessica Lawiise har ett Elefantprinsessan rollspel som jag tycker är jättekul! Så därför tar jag nu och gör om det lite grann, och vips så har jag en fanfiction!

Tack till Jessica Lawiise för att jag får låna hennes karaktär!

Fandom: Elefantprinsessan
Rating: Inte värre än HP
Kapitel: Planerat ca 35 st
Färdigskriven: Nej
Sammanfattning: Rue har levt hela sitt liv i Västra Manjipoor tillsammans med sina vänner. Utan föräldrar eller syskon växer hon upp med sina vänner och lär sig att hata kungafamiljen. Samtidigt upptäcker Lori, bosatt i Melbourne, att hon inte är normal. Deras vägar skulle aldrig korsats. Om det inte vore för elefanten...
Berättelsen startar i mitten av säsong 1

Taggar (Taggade bara några random personer som jag kom på, har ingen aning om ni ens vet vad Elefantprinsessan är (ni kan googla) sorry om ni inte ville bli taggade)

Har tyvärr inte sett Elefantprinsessan, vet inte ens vad det är x) Men går det att läsa ändå? x)

Såg Elefantprinsessan jättemycket för några år sedan och en ff om den nu vore kul! Bevakar!

Stanna gärna och läs, så får vi se om du gillar den

Okej

Jag läser gärna!

Jag lääser!♥♥♥ Såklart!

Nu har jag inte uppdaterat på 1000 år (förlååååt) men om någon fortfarande bevakar som kommer ett kapitel här

---

Kapitel 1
Rues POV

Solens strålar väcker mig tidigt på morgonen. Jag sätter mig upp och slår huvudet (aj) i en trädgård. Mitt eget fel, jag kan bo hos Zamira och Caleb men jag tackade nej. Jag kan klara mig själv, men att hitta nånstans att bo är svårt.

När jag stigit upp går jag mot marknaden. Det finns bara ett sätt att överleva i västra Manjipoor, och det är att slåss. Eller ha pengar eller magi. Vilket gör mig stark då jag har både magi och en massa års stridsövning.

Jag har ingen aning var jag fick min magi från. Den har alltid funnits där, ända sen jag var sju år gammal.

(Flashback)
Jag, Caleb och Zamira leker kull i skogen. Vi skrattar åt allt möjligt och glädjen och tryggheten liksom strålar ut från oss.

Då händer det. Zamira snubblar, faller mot kanten av forsen och lyckas nät och jämt hålla sig kvar. (Ja, det är nog inte så smart att leka kull här i alla fall.)

"Hjälp!" Hon låter rädd, hennes ögon är tårfyllda.

Jag reagerar instinktivt och rusar fram för att hjälpa henne. Medan jag springer sträcker jag ut handen mot henne. Men innan jag hinner fram dras hon upp som av en osynlig kraft. Magi.

Min magi.

Jag bara vet att det var min magi. Det kändes bra när det hände, en värme som fyllde hela min kropp.

Caleb är den första som säger något.

"Var det Rue som gjorde det där?"
(Slut på flashback)

Efter det lärde deras mamma mig lite av det hon visste om magi. Innan hon försvann...

Zamira och Caleb förändrades när det hände. Zamira blev mer ansvarsfull, seriös och noggrann. Caleb blev tvärtemot oförsiktig, mer nyfiken och framåt.

Jag skymtar marknaden mellan träden. Drar ett djupt andetag. Det är dags.
---

Förlååååt för kort och dåligt kapitel. Nästa blir bättre, pinkypromise!

Det var inte alls dåligt, det var jättebra!

Taaaaaack ♥