Garloyd Garden [Berättelse]

Jag hade tänkt skriva en berättelse som ej har något med någon fandom att göra.
Den handlar om den föräldralöse pojken som heter Garloyd Garden som får kraften att styra växter.
Prolog
----------------------------------------------------------------------
Byn var lugn. Den varmaste dag på sommaren var här och de flesta var ute. Utom en person... Jag.
Min son var just nu 18 veckor gammal och var det finsate i mitt liv. Under min graviditet dog min älskade man Garlen i strid mot tranfikerna, hemska varelser som fortfarande fruktar vårat land.
Fönstret var öppet. Man kunde höra fåglarna kvittra, morgonbrisen dra egenom gräset och vattnet porla i böcken som gick i mitten av byn. Jag höll min son i armarna och kittlade honom på magen, ett fantastiskt leende spreds över hans läppar. Jag hade alldrig känt mig så lycklig. Och skulle inte det heller. Fönsterglasen började vibrera och kaffet i min kopp började göra små vågor.
Det blåste in en mörk dimma över byn, jag hörde skrik och explotioner. Jag fattade direkt vad det var. Tranfiker. Jag lyfte mig direkt från stolen och sprang ut ur huset. Jag ville ej att min son skulle dö samma död som Garlen. Det sas att i skogen utanför byn fanns det skogsfolk som kunde uppfylla ens innersta önskan. Utanför såg jag de dimmaktiga kropparna som förstörde byn. Det var inte bara jag som såg dem utan de såg mig. En av de började springa efter mig. Jag skrek och sprang mot skogen, jag var tvungen att hitta skogsfolket. Framför mig såg jag den orörda skogen, synen gav mig energi att springa. Jag hoppade över vattenpölar, stenar och rötter. Allt detta hade hänt så snabbt. För en minut sedan satt jag och kittlade min son... Jag stannade vid en sten. Av någon anledning kändes det helt rätt att lägga honom där. Jag hörde hur stegen kom närmare och närmare.
Jag började med min önskan.
"Kära skogsfolk! Ta hand och skydda min son! Han betyder allt för mig och jag vill er ej illa. Han får ej dö samma död som sin far!"
Innan jag kände ett hugg genom kroppen hann jag säga ett par ord till min son i en gråtfärdig ton:
"Lycka till min son... Lycka till Garloyd Garden!"
----------------------------------------------------------------------

Hoppas ni tror att den blir bra och vill bevaka!

Taggar!

Bra! Bevakar!

Tack! Lägger upp en till del om 3 bevakar!

Bevakar!

känn dig bevakad!

Bevakar!

Okej ehm........
Jag har tagit en paus på ff:s såååååååå
Snälla tagga inte mig!
Jag hoppas fler bevakar iaf!

Tack alla! Ohhhh Alicha black.... Det lät mer läskigt än det faktiskt är...


Del 1!
-------------------------------------------------------------------------
Jag kände någonting som hoppade runt på min mage. Jag öppnade sakta mina morgontrötta ögon och såg en liten gul fågel som låg på min tröja.
"Men hej gullet", sa jag snällt och började klappa på dens mjuka fjädrar. Jag tog den i händerna, hoppade ner från hängmattan som jag byggt av mossa och la ner fågeln på marken.
Jag hukade mig ner och tittade närmare på fågeln. Det var en flicka, det kunde man avskilja på vingarna. Drog försiktigt i vingarna, vingbredden var ungefär 5 tumm, den hade en vit näbb och var ungefär en decimeter lång. Annars var den väldigt fin. Den sjöng på en lugn melodi som kändes fridfull.
"Du får heta Menga! Är det okej?"
Den nickade till som att den fattade, som den förmodligen gjorde.
Jag lyfte mig upp igen och började gå mot den varma sjön för att ta ett morgondopp. Den såg så fridfull ut. Det bubblade upp lite varm luft på ytan. Jag tog av mig tröjan och hoppade i.
Gud vilken härlig känsla! Det var då jag märkte det. Menga flög runt mig några centimeter över ytan av sjön, nästan som att jag vvar hennes ägare. Jag klev upp ur sjön och plocade snabbt ihop löv för att göra en båt till henne. Sådana små båtar hade jag gjort många gånger så det tog ej lång tid.
Jag gick ner i sjön och la båten på ytan där jag lät den flyta, Menga fattade visst vad den var till för och la sig i den. Jag dök ner under ytan för att skölja mitt silvriga hår. Medans jag var under vattnet övade jag på att hålla andan. Jag vet ej vad mitt rekord var men någonting mellan 2 och tre minuter (Vet ej om det var bra eller dåligt). När jag kom upp igen såg jag att det var någon som tittade på mig. Det var Hanna en av mina bästa kompisar men också Greywood Thorns (skogsfolkets ledares)
budbärare. Jag var ett skogsflok men såg ej ut som alla andra. De andra hade trä som hud och kvistar som växte ut över hela kroppen medans jag såg mer ut som en människa.
"Hej!", sa jag till Hanna som bara stog stilla.
Hon svarade inte, utan tog fram en rulle av näver och började säga vad det stod på den med en ståtlig röst.
"Herr Thorn kallar dig Garloyd Garden till sin trädkoja kl 11.00. Du måste komma och har inget val"
Va? Varför ville våran ledare tala med mig. Vad var så viktigt att jag ej hade någon utväg?
Svaren på de frågorna och mycket mer skulle jag få om bara en timme.

Bevakar helt klart! Men skriv Inte istället för ej, det blir lättate att läsa då!

Tack! Både för att du läser och för feedbacken! Feedback är bra