What games can made us to [SV]

Hejhej! Jag har skrivit en fanficrion som heter:
Du kan rädda mig (THG)

Här är fortsättningen!

Namn: What game can made us to (SV)
Författare: Jag
Åldersgräns: Vet inte riktigt... 11
Typ av text: Fanfiction
Språk: Svenska
Huvudperson: Beatrice Xander

Handling: Spelen är över men bara för att Beatrice kommer hem till 13 är hon inte i säkerhet. Hon är inte den ända som vet det, alla vet, revolten börjar.

Taggar:

Holytail
Kaylin
smörbyttan
CrystalPanda
PPP
Silvercat
Paulina Black
illusionofcool
Wira
LilyPotterOwl
ellaella03
Ella01
True Potterhead
Winsah

Förlåt om ni inte ville bli taggade!

Jag vill ha ett kapitel nu

FINALLYYYYYYYY!♥

Läser! ♥

Kapitel 20

Jag blir stående vid Linus dörr ett tag. När jag har samlat mig går jag bort till min vagn och sjunker ner på sängen. Jag tänker tyst. Ingen Linus, jag har överlevt Hungerspelen. Jag ska träffa mor och Katniss men jag har dödat. Linus är död, han är död… Jag suckar och torkar undan tårar som tränger fram. Jag tittar ut genom fönstret och ser hur någon Distrikt flyger förbi. Snart hemma. Jag sitter tyst tills Tanja kommer och knackar på min dörr.
”Hej Beatrice, snart så är vi hemma”, säger hon och ler.
Hemma, nu när jag hör någon säga det börjar jag undra har jag faktiskt ett hem. Bor jag fortfarande i Distrikt 13? Jag vet mycket väl att ja, jag bor där men det var för så länge sedan. Eller okej typ 2 veckor sedan men ändå jag ska hem! Jag ser att Distrikt 13 sakta närma sig. Jag får en klump i magen och andas snabbt. Tanja kommer till min vagn och kramar mig.
”Du ser fantastisk ut kamerorna är snart här!” Säger hon glatt och tar min hand. ”Kom ihåg, ett stort leende”, säger hon och ler. Jag nickar och suckar. Tanja leder mig till tågdörrarna där vi möter Casper. Han ler också. Jag stirrar på dörren och väntar på att tåget ska bromsa in. Tågen saktar in och jag kan se folk och kameror. Jag kopplar på ett falskt leende och väntar på att dörrarna ska öppnas. Dörrarna går upp och jag kliver ut på perrongen. Det första jag gör är att krama mor. Hon håller om mig länge och viskar:
”Jag visste det… jag visste, du klarade det!”
Jag kramar henne också och vill inte släppa henne men det gör jag. Tanjas röst ekar i huvudet:
”Kom ihåg, ett stort leende” Jag ler mot kamerorna men jag vill inte le. Jag ser att Katniss inte är där vilket är smart eftersom att hon fortfarande är efterlyst av Snow. Jag börjar följa efter Tanja och dom andra mot våra hus. Vi kommer till en korsning där kamerorna försvinner. Jag slutar att le och följer efter mor ner till sjukhuset. När jag kommer in ser jag att personalen ler mot mig, jag var ju trots att en utav dom. Jag kan inte låta bli att tänka ”dom är tacksamma för att det inte hände dom” men jag ler svagt tillbaks. När jag svänger in till korridoren till Katniss rum (Jag kommer fortfarande ihåg vägen som om den var ingraverad i min arm) så kommer hon springande mot mig. Jag ser bara svart hår i tre sekunder men sedan kan jag se hennes ansikte.
”Du klarade dt! Jag VISSTE det DU KLARADE DET!” Skriker hon och kramar mig.
”Jag klarade det”, säger jag. ”Och jag behåller gärna revbenen hela”, tillägger jag.
Katniss släpper mig och tittar på mig och strålar. Jag har nog aldrig ett henne så glad förut men det är inte så konstigt.
”Beatrice”, säger mor. ”Jag tänkte… när det blev klart att du vann… jag gjorde någonting åt dig”, säer hon och ler.
”Åh… det behövde du inte”, säger jag och kramar henne.
”Jag var inte själv, Katniss hjälpte mig”, säger hon och ler. ”Kom”
Jag följer efter henne och Katniss upp till vår lägenhet. På soffbordet står det en stor tårta med lila marsipanblommor på kanterna. ¨
”Mor! Det… Tack! Tack!” Ropar jag och kramar henne och Katniss.

♥♥ Så bra!

S.Å B.Ä.S.T!!!!♥

Kapitel 2

Det fanns en sång. Den passar in på nuet, allt som händer och allt som har hänt. President Coin bad mig att komma till hennes kontor, och ta Katniss med mig. Det gör jag. Vi går genom en smal sten korridor med nakna glödlampor i taket som kastar ett vitt ljus runt om sig. Vi går snabbt.

Utanför Coins rum står det en man med nästan kritvit hy. Han nickar kort och släpper in oss.
”Sett er”, säger Coins röst direkt.
Jag sätter mig ner på kanten utav en stol mittemot henne. Hon har Distriktets gråa kläder men håret får henne att sticks ut. Svart med en vit slinga och ett perfekt hårfäste som folket i huvudstaden skulle kunna tigga om.
”Det blir krig”, säger Coin. Jag måste erkänna att jag är lite imponerad över hur hon går rakt på sak.
”Krig”, säger jag tyst.
”Ja, krig. Det är inte speciellt förvånande, två hungerspel där det nästan har slutat med att ingen har vunnit. Snow kommer att göra det här kriget till någonting vi aldrig hade kunnat föreställa oss, det är bara att inse, det här kanske blir vårt slut”, säger Coin.
”Nej”; säger Katniss plötsligt och sätter sig rakare upp i sin stol. ”Nej, det tänker jag inte”, hon låter plötsligt arg.
”Katniss?” Säger jag.
”Beatrice, det går inte! För Prim… det går helt enkelt inte, jag kommer att kämpa, och du också!” Säger hon.
Jag fattar, så många oskyldiga liv, Prims, alla barn i spelen så många, folk dör nu, när vi sitter här, folk svälter, allt på grund av Snow… Snow, om vi skulle döda honom, vad skulle det leda till? Skulle huvudstaden sluta upp med sin perfektion? Skulle det leda till ett slut?
”Vi måste döda Snow”, säger jag.
”Ja… men Xander, att döda en ledaren för Panem är ett sätt, ja. Men det måste planeras!” Säger Coin.
”Ja”, säger jag. ”Och Katniss ska döda honom” Tanken dyker upp samtidigt som jag ger den ord.
Coin ser helt oförstående ut.
”Katniss ska döda Snow”, upprepar jag enkelt.

Två smilisar kan bara beskriva det här:
*_*♥

Haha, älskar hur hon ser sig själv som på den goda sidan när hon sitter och säger "vi ska mörda någon" xD