Rose Winter (novell)✏️

Hej allihopa! Jag läste en novell, av Piggilinisen,
Och blev själv väldigt sugen på att skriva en. OBS. Detta är min första novell på mugglis!


Kapitel 1


Rose

Jag vaknar av ett irriterande ljus, som pendlar från höger öga, till vänster öga. Det är en solkatt, som leker i mitt ansikte. Vänta lite... Det betyder ju att det är solsken ute! tänker jag, och spärrar upp ögonen, och sätter mig spikrak upp i sängen. Jag gäspar, och sträcker sedan på mig, kastar av mig täcket och öppnar dörren till garderoben. Jag tittar på många av mina fina klänningar, och bläddrar mellan dom. Det är svårt att bestämma mig, men tillslut tar jag fram en turkos, fotlång klänning, med vit spets längst ner. Ärmarna är sydda, så att de är tajta till en början, men blir sedan efter armbågen utbreddade, och fladdriga. Jag drar på mig klänningen, och knäpper de mintgröna knapparna, med lite ansträngning. Jag öppnar garderoben igen, och drar fram hatt-lådan. Där ligger det ett dussin hattar i olika färger, och material. Jag drar med mig en halmfärgad, flätad hatt, som är prydd med lila, och turkosa fjädrar på högersidan. Jag springer glatt ner för trappan, och tar mig fram till badrummet. Där rycker jag den lena borsten ur vår hår-korg. Jag borstar mitt röd-bruna hår, tills det blir mjukt, och slätt. Sedan gör jag en fläta av luggen på högersidan. Jag sätter på mig hatten, och lägger tillbaka den prydligt pyntade hårborsten. I köket sitter min mamma, och min storebror. Han går i samma klass som mig. Jag föddes tio månader efter honnom. Min kära mamma står vid träbänken, och knådar en deg.

"Rose, vart ska du? Det är ju helgdag! Du skulle hjälpa mig med hattarna!" Ropar min mamma, när jag håller på att sätta på de klackade sandalerna. "Imorgon?" Frågar jag, och poserar i spegeln. "Vad gör du idag?" Frågar min mamma envist. "Jag ska träffa en kompis." Ljuger jag. Men på sätt och vis var det sant. "Okej, men du ska vara hemma till läggdags!" Ropar mamma. "Tack!" Ropar jag tillbaka. Jag öppnar dörren, och en guldig liten dörrklocka plingar till. Jag tar ett prövande steg utanför dörren.

När jag har sprungit förbi hamnen, som är fullsatt med fiskebåtar i det kristallblåa vattnet, och stånd på sten trottoaren, så kommer jag till centrum av vår lilla stad.

Det är tydligen parad, så jag ställer mig långt bak, och försöker att se något, men folkmassorna gör det svårt att se någonting. Men där! Där bärs en tron fram, med ett tält av siden runt. Och däri sitter Prinsen. Alla tjejer skulle antagligen ha smält för honnom, men nuförtiden skulle alla snygga män vara feta. Men jag tyckte att det bara var äckligt. Prinsen var mer i min smak. Med nästan självlysande, vitt, hår, och en vältränad, smal kropp. "Prins Zayin, vi välkomnar dig till vår par..." Längre hinner jag inte höra, för att folkmassorna börjar att jubla. Antagligen åt kungen. Den feta, fula kungen. Jag blir sakna bortföst, så jag hamnar längre, och längre bort från självaste paraden. Tillslut står jag i en gränd, utan att ha en aning om vart jag är. Jag börjar gå därifrån.

Plötsligt hörs ett skrammel, och en tekopp rullar in framför mina fötter. Jag tar upp tekoppen, och ser att någonting inte stämmer. När jag släpper koppen, så fastnar en klibbig, svart, geléaktig vätska på mina fingrar. Jag tittar oroligt bakom mig, men märker inget ovanligt. är det inte mörkare nu, en förut? Jag slås av denna tanke, och vänder mig om igen. Jag ser fortfarande ingenting annorlunda. Då minns jag något som min mamma brukade säga, när jag frågade om det fanns älvor. Tro på det, så får du se

Jag tänker, och tar i. jag tror på magiska varelser. Jag tror på... Magi?.. jag tittar bakom mig för tredje gången, och hoppar till. Bakom mig står en skepnad i samma material som klibbade fast på mina fingrar. Figuren har långa "ben", och ganska långa armar. Det ser ut som en människokropp, bara att alt är blankt, och svart. Sedan är armarna, benen, och kroppen för lång för att tillhöra en människa.

En Röst viskar bakom mig. "Spring." Jag tittar upp, och får se en kille, som kan vara några år äldre en mig. Jag börjar springa. "Vem är du?" Frågar jag oroligt. "Lita på mig, lova det!" Säger den långa killen, med blont, spretigt hår. Han har även en färgglad jacka, med romber i färgerna mintgrön, ljusrosa-rosa violett, och turkost. Det som är konstigt är att jackan verkar vara för stor, och han låter den bara hänga på axlarna. Och den ser ut att flyga. Jag ser in i hans ögon. "Jag lovar..." Hinner jag säga. Vi kommer till en återvändsgränd, och jag får lite panik. "Ta min hand..." Jag gör som vi säger, och blundar. Vi kommer att krocka med muren. Men det gör vi inte. Jag öppnar sakta ögonen. Och vi FLYGER! Jag flämtar till, och rycker åt mig handen. Killen ser förskräckt på mig, och greppar sedan min arm istället. Mitt hår börjar att flyga omkring mig. "Du måste röra vid mig, för att lifta med vinden." Jag ler mot honnom, och ser in i hans ögon. En lätt blinkning med vänster öga, och ett leende från honnom får mig nästan att smälta.

Tillslut landar vi på en balkong, och han ställer sig mittemot mig. "Ett rent nöje att träffas, min unga dam" jag tittar oförstående på honnom. "Jag har ett viktigt ärende att göra, men bär det här, ifall att du skulle hamna i fara, igen." Han drar fram ett halsband med en turkos-sten i mitten. "Tack..." Säger jag förstummat. Han ska precis gå (flyga) innan jag frågar "Vad heter du?" Han tittar mig i ögonen. "Mitt namn är Luke. Det var ett rent nöje att träffas, Rose." Hat hoppar upp på räcket, och flyger sedan iväg. Inte så som jag och han gjorde. Vi promenerade mer. Ny flyger han verkligen, som en svala. Men hur vet du mitt namn? frågan dröjde sig kvar i mitt huvud, i flera dagar, och sömnlösa nätter. Vem är du?



Här kommer alla Kapittel att stå, om ni inte orkar bläddra mellan alla kommentarer.

Kapitel 1



Kapitel 2

Rose
En morgon vaknar jag, men inte av solsken. Av smattrandet på de tunna glasrutorna. Jag tar en ljusblå klänning, med svart spets, och flätar håret i två röd-bruna flätor. Jag släpar mig ner för trappan, och tar ett paraply, med spets. Ett par klackskor, och sedan öppnar jag dörren. Jag ska till bakstugan, och köpa nytt bröd. Innan jag går ut, så far min hand upp till Turkosen. Jag hade frågat mig frågan så många gånger förut, men jag gör det igen. Vem är han? Jag börjar att gå ut, när ett svagt ropande hörs. "Rose!, Rose!" Den rösten skulle jag känna igen vart som helst! Jag vänder mig om, och får se Callum, som kommer springandes, med en liiite förstår rock. "Hej, Call, vad gör du här?" Frågar jag glatt. Callum var ett år äldre en mig, men jag hade känt honom så lång tid, så att jag minns när vi träffades. Och hur vi träffades. När jag var sex, och han var sju, så gick jag i skolan. Jag såg honom på rasterna, och ibland på väg hem till, och från skolan. Vi började att tjafsa, men snabbt gick tjafset över i en vänskap, som är stark. Nio år senare står jag här med Call. Den populära, rika killen, som alla ville vara med. Förutom jag. Men så blev det iallafall!

Han saktar in farten, och stannar bredvid mig. "Jag ska till hamnen och titta, har du inte hört?" Jyag ger Call en frågande blick. "Vad menar du?" Frågar jag sedan. Vi börjar att gå ner mot hamnen. "De har fångat en magiker!" Åh nej! Tänker jag och stannar.

Bra!

Men eftersom att du skrev kapitel 1, betyder det att det kommer en fortsättning? För det gör det inte på min

Holytail

Japp, det kommer mer! Men jag kan inte kalla den för ff, för det är inte det... Så det kommer mer

*bevakar*

Yess!

Men det kommer nog en till, i dag, eller imorgon!

Tagga gärna några!

Otroligt bra!
*bevakar*

ja jag gillar den verkligen

Det kommer tyvärr inget kapitel idag, men det ska komma ett i veckan!

(×_×)

Jättejättebra!!
*bevakar*