Knut och Draken

Detta är en barnsaga som jag har skrivit på min brorsas mobil, som handlar om Knut och en tvåkönad drake.
Den är väl lite barnslig, och anpassad för mindre barn, men jag hoppas att ni vill läsa den i alla fall.
Här är den!
Det var en gång en kille som hette Knut. Han hade på sig en prickig mössa och var kanske tre eller förtio år.  Knut var hungrig.
Knut bestämde sig för att äta något.
Men han hade ett problem. Han visste inte vad han skulle äta.
Vad skulle han göra?!

Efter några timmars tänkande hade han en plan. Han skulle gå ut i köket och öppna kylskåpet, ta ut något mumsigt, och sätta tänderna i det.

Han hade faktiskt kommit en bra bit när hela den ultimata planen krossades.
I köket låg nämligen en drake och sov. Små eldpuffar puffade ut ur näsborrarna när den snarkade.
Den var kanske tre meter lång, och en meter bred.
Knut blev så rädd att han nästan kissade på sig.
Istället smög han fram till toaletten och gjorde sitt.

Vad skulle han göra nu? Knut bestämde sig för att improvisera.
Fast vad betydde det egentligen?
Fröken hade sagt att det betydde att man hittade på lite vad man gjorde, medans man gjorde det.
Det passade jättebra för Knut. Då slapp han tänka ut en plan.

Knut smög tillbaka till köket.
Draken hade vaknat. Den gnuggade sig i ögonen, och gäspade.

Skräckslaget bestämde sig Knut för att försöka prata med draken.

- Herr drake?
Draken röt ilsket.
När den var klar blängde den ilsket på honom.
Till Knuts förvåning öppnade draken munnen igen - och började prata.

- Herr drake? Vem har sagt att jag är en kille? Jag är faktiskt ingen kille.
- Förlåt då. Fru drake! tillade han ilsket.

- Jag är ingen tjej heller!
- Nu får du väl ta och bestäma dig, sade Knut förbluffat.
- Jag vet inte riktigt vad jag är. Jag tror att jag är en blandning.

- Jaha, sade Knut, samtidigt som hans mage knorrade högt. Men nu vill jag faktiskt ha mat.
- Jag vill också ha mat, sade draken förväntansfullt.

- Okej. Du kan få mat av mig.

Knut tog ut ungefär tre ingridienser (en citron, en sill och en liten flaska med en purrpurröd vätska i) och gjorde en femrättersmiddag på ungefär tre minuter.

Draken och Knut åt, och blev faktiskt goda vänner.
Maten var jättegod, och när de var inne på efterrätten (grillad glass med champagne) sade draken att den nog behövde gå hem.
Den klappade sig på magen, kramade Knut farväl och gick upp i rök helt enkelt.

Det var historien om när Knut blev kompis med en drake.

BRA!

Tack!!