- Ett Andra Liv -

Hej!
Tänkte lägga upp en liten berättelse här på mugglis, skriv om ni vill ha fler kapitel och sånt. Skriv vad ni tycker och helst vad jag kan göra bättre så jag kan bli ÄNNU duktigare!

____________________________________________
KAPITEL.1.

"Alla måste ha något man brinner för. Något man älskar. Som poesi eller simmning eller sång eller något annat. Något man älskar så mycket att man nästan hatar det. Men..vissa har inte något man brinner för. Vissa har inte något man älskar. Vissa har inte något man älskar så mycket att man nästan hatar det. Men istället har de någon de hatar så mycket att de älskar den. Deras hat är oändlig. Så oändlig att den korsar linjen mellan kärlek och hat. Då de inser att när hjärtat slår hårt och snabbt är det inte av irritation. När de blir varma i kroppen är det inte av hat. När de blir darriga är det inte av raseri. När de blir röda om kinderna är det inte av ilska. Utan de har blivit smittade. Smittade av en sjukdom som kallas kärlek. De som inte har något av de där två är tomma. Och där kommer jag in i bilden.." skrev jag i mitt rosa, tjocka antecknings block. Den lila texten från min bläck penna syntes ändå om det nästan var kolsvart i mitt rum. Antagligen pga allt glitter i färgen.
Allt det där är tjejigt. Rosa dagbok, glittrande penna. Men det är jag verkligen inte. Jag är definitivt en pojkflicka. Jag har tråkiga tröjor och jeans som inte är tajta. Mitt rödbruna hår når bara ner till käken och olikt alla andra tjejer har jag inget smink, även om jag går i 9:an och är 16 år. Jag försöker inte framhäva mina mörk bruna ögon med 11 mascara per dag och våt eyeliner på insidan av ögonlocken. Jag försöker inte få mina läppar att se fylliga ut med ljus rosa läppstift och rött läppglans. Jag vill inte ha shorts eller för liten magtröja även om det är minus grader ute.
Och vanlig jag är inte. "Vanlig" finns inte i mitt ordförråd längre. "Vanlig" är ett ord som inte existerar i min värld. Som om det raderats från mitt sinne. Det bara finns inte.
Jag stängde dagboken och suckade innan jag la den tillsammans med pennan under madrassen igen. Ögonen kliade och en gäsp kröp ut ur min mun och fick mig att gapa. Långsamt kröp jag under det ljus blåa täcket och stängde ögonen. Det dröjde inte länge förrän jag somnade.

"Monster! Du är ett monster!" skrek de. "HON ÄR ETT MISSFOSTER!" Jag gick mot de och öppnade munnen för att protestera. "Herregud, vad är hon för något?" hörde jag killen i mitten tänka. "NEJ! Bort från mig!" vrålade han och sprang bort med de andra. Alla andra i korridoren tittade på mig och smög långsamt iväg samtidigt som de viskade saker om mig. "Är hon knäpp eller är Jason bara korkad?" viskade någon. "Nej, Jason är stabil." mumlade någon tillbaka. Hjärtat gjorde ont. Verkligen. Klumpen i halsen kändes som en sten när jag svalde och magen gjorde ont. "Spelar ingen roll, jag drar. Jag vill inte vara nära det där..vad det nu är som hon är". En högljudd snyftning, en tår föll nerför kinden, klumpen i halsen växte större och hjärtat gjorde ondare och ondare ju mer jag höll inne sorgen. Det är inget fel på mig förutom.. tänkte jag.

Ljus strimmor som lyste in genom persiennen bländade mig. Det sved länge i mina ögon. Riktigt mycket. Som om någon hält i salt och citronsaft i de och sen gett mig migrän. Med en suck blundade jag och blinkade lite. Tillslut hade jag vant mig vid ljuset. Det tog alltid tid för mig att vakna upp på morgonen, pga av solen. Pga ljuset. Pga allt och alla. Motvilligt slet jag av mig mitt täcke och satte mig på sängkanten. Värmen från täcket försvann i luften och kylan omfamnade mig. De små blond bruna hårstrårna på benen reste sig av det kalla, bruna trägolvet. Jag reste mig upp och bytte om från mitt vita nattlinne till en grå lång ärmad tröja och en svart hoodie med avklippta ärmar. Jag knäppte den till hälften och tog på mig ett par mörk blåa, som vanligt inte tajta, jeans. Sen drog jag på mig ett par vanliga, svarta strumpor och sätter fötterna i några smutsiga joggingskor.
- Jag handlar lite mat mamma, mumlade jag när jag kommit ut ur mitt rum. Hon stod i köket och läste antagligen tidningen. Man kände på lukten att hon drack kaffe. Mamma gick ut ur öppningen från köket in till vardags rummet med sin vanliga gammla kaffe kopp i sin vanliga gammla morgon rock med håret uppsatt i sin vanliga gammla tofs och sa,
- Visst, glöm inte att köpa kaffe bönor. Jag nickade smått, tog mammas plånbok och gick ut.

__________________________________________

Hoppas att ni gillade det! ♥ Skriv i kommentarerna, återigen, vad jag kan göra bättre!

Hermione 1234, Molly Evans, vill ni läsa kanske?

Såklart jag läser!!!! ♥
Men inte nu, för det är så sent Men imorgon!

Vill kanske Glina2,Kim Potter, Rasmus potter eller Ida2001 läsa denna awesomiga ff? ♥

Såklart jag bevakar och läser Du är grym ♥

Shit. Shit. Shit. Shit. Shit Alva.

Jag tror nästan att den här kapitlet var en av de bästa texterna jag har läst av dig. Du beskriver allting så målande och man blir fängslad, och man ser verkligen hela scenen framför sig. Var det den här berättelsen du pratade om på kik?♥ Herregud Alva, den är såå bra och jag vill verkligen läsa mer!! ♥ Oj, haha, första smileysen jag gjorde i detta inlägg xD Men det är för att jag är allvarlig, jag tycker verkligen du skriver så bra och allting!♥

När kommer nästa kapitel O store författaren Alvis? ♥ I WANT MORE!!!:3♥

Btw, det där med att "skriv hur jag kan göra bättre" finns inte riktigt, du är ju som Meyer nu!! ♥

Och vanlig jag är inte. "Vanlig" finns inte i mitt ordförråd längre. "Vanlig" är ett ord som inte existerar i min värld. Som om det raderats från mitt sinne. Det bara finns inte.
Rowling Alva! :O det var den BÄSTA meningen i kapitlet, jag älskar det verkligen!! ♥

Keep calm and love Alvas storys ♥

Awwww, TACK! ♥



OSMDG (oh shit my ducking godness) R U SIRIUS?(serious, låter som Sirius Black. See what I did there? ) Nej, du är Molly Evans the REAL författare in this tråd. ♥

Keep calm and read Mollz stories trippel quadro penta dubbel twice a day♥

Så lite så ♥

Bevakar, men läser inte än c:

Okej :3

Tack för alla fina kommentarer hörni! ♥ Nytt kapitel kommer strax.

Så lite så Alviis Ja nytt kapitel!!! Vem skulle inte älska det du skriver?? Du gör enligt mig allt perfekt! Så du vet ♥

Awwww, TACK SÅ MYCKET! ♥♥♥