Den andra flickan - G/PG

Okej, först och främst, ni undrar kanske varför jag skrev G/PG. Jo, det är nog egentligen inte så hemskt men eftersom det ska vara en skräckis så kan vissa saker vara obehagliga för vissa och skriver såklart det innan jag postar inlägget Men ja, detta är min andra fan-fiction. Jag tänkte testa något nytt eftersom den andra går ganska bra c: (Länken här: http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=35545&page=4#p2304791 )

Nåja, novellen handlar om Elin, 14 år som precis flyttat till ett nytt hus i Stockholm. Men det är något konstigt med huset. Saker i huset börjar röra på sig, främmande röster och så den där flickan i Elins drömmar...
Jag vet att det inte var så väl beskrivet men jag hoppas värkligen att ni kommer gilla den! ♥ Det första kapitlet kommer efter minst 1 putt/mer ^^

Intresant!
(Mer)

Låter bra!

Bevakar! Mer putt putt putt mer mer mer!

Ska skriva mer nue c:
----------------------------------------

Jag tittade ut genom fönstret och blundade av utmattning. Den här dimman gjorde mig galen! Men jag visste att jag ändå inte kunde somna då skulle jag bara vakna av antagligen mardrömmar eller Margot som sjöng sina korkade låtar.
"Kan du vara tyst?!", fräste jag till henne.
"Mamma! Elin är dum-dum!", skrek hon och bankade på min arm.
"Inte vara elak mot din lillasyster Elin, inte slåss Margot.", sa mamma utmattat.
"Jaja..Förlåt Margot", sa jag och tittade på henne.
"Förlåt ja med", sa hon och smekte min onda arm. Margot skulle ju trots bara fylla 3 i november.
"Det är okej, jag borde inte sagt något. Du sjunger jätte fint", log jag smått och kramade henne. Sedan stannade vi med ett ryck. Jag började genast må illa av det stora nya huset.
"Visst är det fint?", försökte mamma.
"Mhm, visst.", sa jag ironiskt.
"Elin gilla ny hem?", frågade Margot.
Jag log igen.
"Inte precis, men jag måste vell vänja mig", sa jag och tog upp Margot ur hennes barnstol. Jag gick ut i den kalla vinden med Margot tätt intill mig. Huset var enormt som ett slott. En vallgrav nästan igen täckt av jord, en röd grå färg på väggarna som här och där flaggat och taket var svart, dörrarna var stora portar som jag såg att dom försökt göra mindre. Vi gick över en stadig bro och öppnade försiktigt portarna, rädda att bryta slottets magiska tystnad.

//Mer? cx

Super!

Skitbra!!!!!

Det var ännu större inuti och med mamma i täten gick vi mot huvudingången. Mamma tog fram en stor nyckel och låste upp dörren. Rummet var fyllt av gamla saker och tavlor.
"Elin, ditt rum är på den andra våningen samt Margots", sa mamma och började gå mot en lång skruvad trappa. Jag och Margot traskade efter henne. Men någonting var fel. Luften, sakerna, tavlorna... Vi kom fram till en dörr målad i rött med en guldig bricka där det stod med en prydlig handstil 'Elisabeth Holmes'.
"Vem är det?", frågade jag och granskade dörren.
"Det var flickan som bodde här före oss.", svarade mamma och öppnade dörren.
"Men jag och Filip har fixat runt här lite", sa hon och log när jag med häpnad skådade rummet. Rummet var enormt! En fluffig rosa matta täckte det kola färgade golvet, tapeten var vit med en svag ryans av rosa med handmålade moln vars konturer var silvriga. En stor säng stod i mitten av rummet. Täcket var lavendelfärgat och kuddarna var gräddvita med små guld färgade stjärnor, plankorna var lite ljusare än ekträ och sängen var formad i ett hjärta. En bit bort fans ett silvergrått aktigt skrivbord med en lampa som var neon rosa och utstrålade ett bra och starkt ljus det fanns samt pennor, papper och annat. Så fanns det ett skåp med nallar, dockor, servitriser och massa andra leksaker, ett leksaks kök, en liten mys hörna med stora kuddar och filtar med en liten TV framför, det enda som var gammalt var nog en mörk grön sliten bokhylla i hörnet av rummet. Såklart så såg rummet ut så här. Mammas nya pojkvän var äckligt rik och skämde bort henne.
"Vi jeka, vi jeka Ein!", sa Margot och sprang runt i rummet.
"Okej, sen", sa jag och log halvhjärtat.
"Jaaa!!", sa Margot och kastade sig framför leksaks köket.
Jag vände på mig för att se mamma ha den där blicken och leendet 'Ser du, han är bra för oss!' och jag var bered att ge henne en 'nej!' blick. Men hon var inte där. Jag suckade och satte mig bredvid Margot istället.
"Vilket konstigt hus", tänkte jag och suckade smått innan vi började leka.

LOVE IT!♥ MER NU!

Super!!