Varför just jag [THG]

Titel: Varför just jag

Författare: Nadja_Gryffindor

Språk: Svenska

Färdigskriven: Nej

Rating: Som Hungerspelen

Huvudperson: Nea

Handling: 14 åriga Nea bor i Distrikt 7 men hon blir utvald till den 43 Hungerspelen!
Kommer hon överleva?

Det här är min första fanfiction.
Hennes liv innan Hungerspelen är med så det börjar inte när hon är 14 år.

---

Uggla mig gärna om du tillhör ClexaKru.

6 okt, 2013 17:59

Detta inlägg ändrades senast 2014-03-29 kl. 18:57
Antal ändringar: 9

6 okt, 2013 20:42

6 okt, 2013 20:42

Några år tidigare! Nea är 8 år.

Kapitel 1, Branden
Jag tittade in i lågorna med skräck. Det brann. Röken sved i mina ögon medans jag tittade på det som nyss vart vårt hem. ´Huset´ brann och jag visste att det var försent att rädda det.

Jag kastade en sista blick mot elden innan jag flydde. Jag sprang mot skogen, det fanns skogar överallt i Distrikt 7. Jag kastade en sista blick bakåt innan träden omslukade mig.
Rökens lukt nådde mig fortfarande men den blandades av skogens ljuvliga doft.
Jag visste inte vart jag var på väg men det var bort härifrån. Nu fanns det bara skog så lång som ögat kunde nå.

Jag snubblade på en rot men lyckades hålla mig stående. Jag satte mig ner på marken och försökte fatta vad som hänt.

Jag kom hem på eftermiddagen, jag hade vart på marknaden och sålt ett par skor som min lillasyster Leanor hade växt ut.
Jag gick in i huset och till sovrummet som vi alla delade på, jag hade gått och lagt mig, för jag var trött och jag hade inget och göra. Vi bodde ganska fint så det gjorde inget om jag inte jobbade hela dagen.

Jag hade vaknat av min mammas skrik. Jag förstod aldrig vad hon skrek, men hon skrek högt. Jag hade satt mig upp i sängen.

Jag skyndade mig ut i köket, en rök lukt slog emot mig och jag hade satt handen för näsan.
En av väggarna såg ut att glöda. Jag hade gått närmare den för att se vad som hade hänt. Men det var en synvilla.
När min hand som jag inte höll för näsan med, var på vägg att nudda vägen hände det. Vägen sprakade till och sen kom lågorna. Min hand hade vart för nära vägen och jag hade bränt mig.

Jag visste inte vad jag skulle göra så jag stod bara där. När den tredje väggen tog eld vaknade jag till igen.
Snabbt hade jag sprungit ut ur huset och sen satte lågorna fart. Ett sista skrik från mamma och sen hörde man bara lågornas sprakande.

Nu kom jag ihåg min brända hand. Jag tittade ner på den och såg till min fasa att den såg onormalt röd ut och på några ställen verkade min hud ha brunnit upp. Brännskadan gjorde mig rädd och jag började bli yr.
Sen blev allt svart.

---

Uggla mig gärna om du tillhör ClexaKru.

6 okt, 2013 21:24

Detta inlägg ändrades senast 2013-10- 6 kl. 21:31
Antal ändringar: 3

6 okt, 2013 21:28

_{Skrivet av Borttagen:}
Bra! Men du skrev
*Jag visste inte vart jag var på vägg" Jag tror det ska vara *Väg* ??

Tack! Oj, jag ändrar.

---

Uggla mig gärna om du tillhör ClexaKru.

6 okt, 2013 21:30

_{Skrivet av Nadja_Gryffindor:}

_{Skrivet av Borttagen:}
Bra! Men du skrev
*Jag visste inte vart jag var på vägg" Jag tror det ska vara *Väg* ??

Tack! Oj, jag ändrar.

No prob

6 okt, 2013 21:30

6 okt, 2013 22:00

Nea är 8 år.
Kapitel 2, Ovädret
Regndroppen träffade mig på handen. Det var skönt. Fler droppar föll och sen regnade det.
Jag lyfte försiktigt huvudet. Marken som jag satt på var hård och obekväm. Jag blev snabbt blöt även om jag var i skogen. Jag insåg att jag hade svimmat. Handen. Det var skönt när regndropparna träffade, brännskadan kyldes ned men snart var jag blöt och kall. Jag hackade tänder. I vanliga fall brukar jag gå in när det regnar för att inte bli blöt.

Jag ställde mig upp för att få tillbaka värmen. Mina muskler protesterade. Jag måste ha fått träningsvärk efter att jag sprang från huset förut.

Jag rör försiktigt på en del av mig i taget. Ena benet och sen det andra. När jag är färdig hoppar jag lte på stället.
Jag har inga skor. Jag tog av mig dem när jag kom hem på eftermiddagen.
Jag sprang iväg och försökte hitta ett träd som skulle skydda mig ganska bra från regnet. Himlen lystes upp av en blixt och åskan mullrade. Alla träden i närheten var ungefär lika små.
Vädret verkade inte bli bättre och jag vart tröttare, hungrigare, törstigare och blötare för varje minut som gick.

Jag hade aldrig behövt lära mig vad jag skulle göra om det här hände och jag kunde inte så mycket om naturen.

Jag sprang tillbaks till ett ställe där jag såg en ganska stor sten förut. Jag hittade stenen ganska fort.
Långsamt ställde jag den upp, den kunde nästan stå själv men jag lutade den lite mot ett träd så att stenen inte skulle falla ner på marken igen.
Jag la mig bakom stenen och trädet, när jag kröp ihop mig var jag bara lite mindre än stenen.

Eftersom jag låg bakom stenen så skyddade den mig lite från vinden och regnet. Inte mycket, men lite. Jag kröp ihop ännu mer och försökte somna.

---

Uggla mig gärna om du tillhör ClexaKru.

7 okt, 2013 20:25

Detta inlägg ändrades senast 2014-10-13 kl. 21:32
Antal ändringar: 1

7 okt, 2013 20:27