Elies liv

Språk:: Svenska
Kapitel: 1
Färdigskriven: nej
Handling: Det handlar Om Elies Zon som förlorar sitt hem och sin bästa vän i en brand. Mer får ni veta om ni läser

Jag kom inte på någon bra rubrik

Jag heter Elies jag bor på ett barnhem. Barnhemmet heter Solhaga vi är 19 barn där 8 tjejer och 11 killar. Jag är 12 år och har bott här i så gott som hela mitt liv med min vän Rose vi gjorde allt tillsammans. Men en dag förändrades allt.

Det var en grå trist dag på barnhemmet Solhaga. Inne höll killarna på att diska och tjejerna Skurade golvet det var stor städning. Tiden segade sig framåt men till sist slog klockan 5 det var dags för mat.
- Elies kom mrs Brown sa att vi ska tvätta fönster, vi slipper laga mat med de andra. Ropade Rose till mig.
Vi skyndade oss upp på andra våningen där det väntade en hink och skrapa till oss var.
- Vi tar tjejernas rum först va? Frågade jag Rose.
- Ja det är klar vi gör.
Jag hade just kommit in på mitt tredje fönster när mrs Colin ropade på oss:
- Det brinner flickor utrym huset!
Jag hade aldrig varit så snabb förut. Rose släppte skrapan och sprang mot dörren. Det var för sen lågorna slickade dörren och Rose slängde igen den.
- Vad ska vi göra? Utropade jag.
- Vi måste hoppa, ropade Rose.
Jag tittade vettskrämt upp på Rose. Jag har alltid varit höjd rädd och det visste Rose.
- Håll mig i handen, vi gör det tillsammans, viskade Rose.
Jag öppnade fönstret där nere stod alla barn och tittade på oss. Det var minst 5 meter ner. Elden spred sig i rummet.
- På tre Elies?
- Okej.
Jag blundade och kände Rose hand i min, Rose räknade: 1, 2, 3. Jag hoppade och det kändes som en evighet innan vi landade.

- Elies, Rose!
Jag tittade upp där stod mrs Colin och mrs Brown. Jag satte mig upp försiktigt när jag vred på huvudet fick jag syn på Rose. Jag flämtade till när jag såg blodet droppa från axeln. Hennes huvud låg i en konstig ställning och jag såg att hon blundade. Plötsligt öppnade hon ögonen och sa lågt: Jag… kommer inte att överleva… och jag vill att du ska… veta att du är bäst. Hej då Elise…
- Nej, nej... Det är ingen mening att leva längre. Skrek jag.
Jag försökte springa in i huset igen men då höll mrs Colin fast mig. Jag kunde inte göra något annat se på när elden slukade mitt hem...

Ska jag fortsätta?