Jag? En Ripe-Ripente?

+1

---

---

Ja, det var ju det jag utnyttnjade... De flesta blir ju nyfikna när någon taggar en. Så jag tog några som läser en annan av mina ff, och taggade dom, för att då läser ni ju! men häär kommer meeer!

Det är konstigt hur långsamt tre dagar kan gå. Jag skulle tillochmed bli glad över en lerklump, men jag brukar inte gilla att hålla på med en kladdig lerklump. Nu har jag uthärdat 1 dag. Bara två kvar... Jag tror jag går ner till kajutan.
"Hej kaptenen!" Säger jag.
"bort med dig, din smutsiga skitunge! Jag har viktigare saker för mig än att bråka med småungar!" Fräste kaptenen till svar.
"okej..." Sa jag osäkert. Jag var nyfiken på vad det var för "viktiga saker" jag ville verkligen veta! Kaptenen hade varit i alla fall ganska hygglig igår, om inte mycket, han hade berätttat att han saknade sina barn hemma, och det måste vara något Väldigt viktigt om det kunde få honom, som var en pappa, att fräsa sådär. Jag trodde det var en pappa. Jag trodde det var en skattkarta eller nåt sånt. Men helt plötsligt, så var jag inte Amanda längre, utan såg med kaptenens ögon, och såg var det var för något! Det var en pergamentrulle med en massa pyttesmå bokstäver, och sjökaptenen hade så dålig syn att han behövde ett förstoringsglas för att kunna läsa. Det verkade inte stå på vanlig Vennes, utan på ett mycket konstigt språk. Men jag hörde lite av sjökaptenens tankar, tillräckligt för att kunna fatta att det var en sida ur en trolldomsbok, och att den sidan var för mycket ond magi. Den onda magin på sidan handlade om en ond gud, som man med värme kunde befria. Det var en gud jag aldrig hört talas om, och jag kännde till fler religoner än de flesta. Loke, tror jag han hette? Den där "synen" eller vad det var varade bara i nån minut, men jag blev ändå livrädd. För det kunde bara betyda en sak. Jag är en Ripente. En trolös.