Skuggans födelse (DEK 2)

Jag tycker väl att det är på tiden att jag lägger ut tvåan...

Mikaela120
Mort
Molly Evans
Ida Ginny Lovegood
Madame Pomfrey
MatteSweet
Isse Weasly
hermione gragner
Emmsaan
Balder
123vilde453
Nessie Black
Maiipie
jojolovesmakeup

Oj, listan blev längre än jag trodde O.o
Anledning till att jag har taggat de jag har taggat är för att ni alla har lagt minst en kommentar


Jag har en liten fråga: Vill ni att jag lägger ut hela kapitlen eller i delar så att de kommer oftare?

Jag frågar för att det har visat sig att jag inte kan skriva korta kapitlen längre... ._. Så om jag lägger ut hela kommer det ta längre tid mellan varje, men om jag lyckas dela upp de i delar kommer det komma oftare ^^


•••


Prolog


Jag öppnar ögonen och tittar runt i rummet. Månljuset lyser svagt upp dunklet i rummet. Jag drar sakta och försiktigt bort täcket för att inte väcka Dominick. Tassande går jag bort mot dörren med en känsla av obehag i kroppen. Hjärtat dunkar hårdare medan jag öppnar dörren och tittar runt i hallen. Lampan i Angels rum är stängd. De somnade tillslut. Små, svaga snarkningar hörs där inifrån. Varenda skugga på våningen lurar mig och får mitt hjärta att slå hårdare och snabbare. Ett litet glödande ljus syns länge bort i hallen. Ett ljus som inte borde finnas. Ljuset verkar komma från badrummet. Dominick är kvar i mitt sovrum och Patrick borde vara i Angels tillsammans med henne. Mamma kommer hem först om en vecka och pappa tre dagar efter henne, på onsdagen. Jag biter mig i läppen och överväger att gå tillbaka och krypa ner i sängen. Att känna Dominicks värme och hans kropp tätt intill min. Jag tar ett prövande steg bakåt. Det här är ju löjligt! tänker jag argt och fortsätter i ritning mot badrummet istället. Trots min ilska går faktumet inte att ignorera: jag är rädd i mitt eget hem. Och inte nog med det, jag är räddare än någonsin. Till och med mer rädd än då jag trodde att Dominick var förlorad sekunden innan dörren sprack. Fyra steg kvar… Tre… Två… Framme. Jag sväljer hårt och öppnar dörren med darrande hand. Jag blundar, skjuter upp dörren och stiger in. Något klibbar mot fötterna, det luktar unket och… dött, på något vis, samtidigt som en svag, svag metallisk lukt hänger i luften. Jag slår upp ögonen och möts av en fruktansvärd syn. Det klibbiga på golvet var blod. Blod som pryder väggarna och rinner ner på golvet. Utom en vägg. Mitt framför mig, över badkaret, så står ett meddelande i blod som har torkat.


”Låt oss gå olika vägar, en dag de åter kommer mötas igen.
Ljuvligt rött blod kommer färga både himmel och mark.
Demoner och Mörker mot er och Ljus.
Tiden själv får utvisa hur länge striden varar, resultat blir detsamma: Mörker fördunklar Ljus.
Slutet kommer komma snabbt.
Må er död bli långsam och smärtsam.
Tick, tack, helvetet väntar. – A.”


Först skriker jag inte, men i nästa sekund blir allt för mycket. Blodet, meddelandet, A:et i Ashley, vetenskapen om att hon kom in utan till synes svårigheter. Skriket kommer och jag skriker så högt att hela grannskapet borde höra det och vakna. Dominick, Angel och Patrick är genast – yrvakna – vid min sida. Det är som om jag skriker för oss alla fyra, för ingen utom jag ger ifrån sig ett ljud. Under de få sekunder som det tar att läsa meddelandet verkar Dominick glömma bort att trösta mig.
”Hur upptäckte du det här?” frågar han när de sekunderna är över. Han omfamnar mig och jag slutar att skrika, lutar huvudet mot hans bara bröst, slår armarna om honom och försöker lugna ner mig fast jag fortsätter skaka okontrollerat.
”J-jag bara va-vaknade”, stammar jag. ”Vad betyder det?” frågar jag oroligt och sneglar mot väggen med meddelandet.
”Det betyder att Ashley har förklarat krig”, svarar Patrick då Dominick undviker att svara.


•••


Mort, märkte lampan igen... x) Hoppas jag bara har använt det rätt, tvekade lite där, men tog stängd av gammal vana


Hope you like it!

Bra!!!! Du kan göra kortare så lägger du ut oftare!

Tack! Uppfattat! ^^

Bra

JIPPI!!!!!! EN FORTSÄTTNING!!!!♥

Så bra, oj oj, SP SPÄNNANDE!

Bra!!

Väldigt bra och spännande Väldigt författar-aktigt av dig att få till en sådan här prolog Mycket bra

Något jag dock upptäckte var att du glömt bort styckesindelningen i texten. Första stycket bör vara delat på flertal platser istället för en enda massa. Kom ihåg: en tanke=ett stycke

Personligen skulle jag gärna ta uppdelade kapitel. Då kan vi får uppdateringar oftare och jag hinner läsa igenom snabbare (har upptäckt att det ta lång tid för mig att få tid att läsa igenom längre uppdateringar, vilket grämer mig). Dessutom kan du får mer respons på varje del av din text

Bra!!!!

Tack! ^^


Tack!
Det där med tankar har jag tänkt på ^^ Och jag tror att jag delade in det i stycken, men att det kanske inte visas här >.<
Ska tänka på det till nästa gång, tack att du besvarade min fråga ^^

Lampan i Angels rum är stängd. – Släkt ska det ju vara eller stavas det släckt? >.< Hahaha, x)
Det här är ju löjligt! tänker jag argt och fortsätter i ritning mot badrummet istället. – missat ett k i riktning.

Jag älskar verkligen prologen, måste jag säga. Den är ganska awesome! Som Emmsaan skrivit har du missat en del styckeindelningar men sådan tycker i alla fall jag är mycket svårt. Särskilt då mina inhopp inte syns här på mugglis vilket irriterar mig något, ”/ (random outburst)

Måste säga att det bästa med hela stycket är just medelandet och du bygger upp spänningen på ett mycket bra sätt fram till just medelandet. Jag undrar vems blod det var. Hade varit skoj ifall det var någon vi ”kändes” blod men det kanske bara är jag som tycker så.^^