Falang - tjockare än blod [Divergent FF]

TYVÄRR HAR VI SLUTAT SKRIVA PÅ DENNA, SÅ KOMENTERA HELST INTE, DÅ DRAS TRÅDEN UPP IGEN. Läs gärna ändå, du kan alltid uggla komentarer..


Hej! Vi är två tjejer (MissBellatrix och Miss Black) som verkligen ♥ÄLSKAR♥ boken Divergent. Vi tänkte skriva den första Divergent-fanficen här på Mugglis!

Huvudpersoner: Scarlette och Carolyn Warrington
Åldersgräns: G (fast du måste nog läst boken...)
Handling: De två tvillingsystrarna Scarlette och Carolyn hör till De Fridfulla. De har alla sina vänner och hela sin familj där. Men dagen då de gör Lämplighets testet förändras allt...
De två systrarna skiljs åt och hamnar i olika falanger. Kommer de att klara sig i sina nya hem?
En spännande historia om vänskap, kärlek och hat.
Är det sant att Falang är tjockare än blod...?


Systrarna (typ) :

Ett litet smakprov:



Kapitel 1

De satt under äppleträdet och skrattade. Scarlette och Carlolyn. De såg i princip likadana ut. Ljust brunött lockigt hår, blek hy och smalt spetsigt ansikte. Fast de hade båda olika ögonfärg.
Scarlette med ögon lika gröna som bladen på trädet. Carolyn med lika blå ögon som isen över sjön på vintern. Scarlette hade också ett djupt ärr från ögonbrynet, över ögat ner till kinden. De hade också olika vanor. Carolyn älskade att prata med allt och alla, medan Scarlette lutade mot det mer aggressiva hållet, därför var de inte särskilt älskade bland sin falang. De Fridfulla. Men ändå var de inte nervösa om sina val, de ville inte lämna sin familj och vänner och planerade till att stanna kvar bland De Fridfulla. Idag var nämligen lämplighets testet.
”Cara?”
”Mm…?”
”Jag har tänkt på en sak.”
”Ja?”
Scarlette tog ett djupt andetag.
”Tänk om vi inte passar in här…?”
”Vadå? Under trädet?”
”Nej, ditt pucko! I falangen, fattar du väl!”
Scarlette kastade ett äpple på sin syster. Carolyn passade definitivt inte bland de lärda.
”Aha… Såklart vi gör! Vi måste vara kvar med mamma och pappa!”
Scarlette suckade.
”Men om ditt test visar något annat, kommer du välj det då?”
” Vilket test?”
”Men ÅH! Din IDIOT! Lämplighets testet såklart!”
Tystanden lade sig över diskussionen som ett moln av funderingar.
”Flickor! Vi ska åka nu!” ropade en mild röst från hustets öppna fönster.
”Vi kommer, mamma!”
De reste sig upp och sträckte ut sina armar och ben. De sprang mot huset.
Vid sammåkningsbilen tog Scarlette tag i Carolyns arm.
”Vad då, Scar?”
”Komihåg vad jag sa förut.”
Scarlette och Carolyn stod tysta och tittade på varandra i ungefär två sekunder.
”Vi måste följa vem vi är, inte vad andra vill att vi ska vara.” sa Scarlette tyst.
Carolyn nickade bara.
Sedan hoppade de in i bilen och körde iväg mot skolan tillsammans med sina vänner.
De njöt av det, för det kanske skulle vara sista gången.

Skolan reste sig ur det gråa.
De fridfulla hoppade ut och gick mot den medan de skrattade och lekte. Så här brukade det vara. Så här kunde det fortsätta. Men om Cara och Scar gjorde andra val, skulle allting förändras.
Nervositeten kom krypande. De gick till sina lektioner. Falanghistoria. Sedan var det lunch, eller, lämplighetstestet. Scar och Carolyn gick och satte sig på golvet och började prata och skratta. De ropade upp två namna från De tappra, De lärda, De ärliga, De osjälviska och slutligen; ” Från De fridfulla: Scarlette och Carolyn Warrington.”

Jättebra! Vill läsa mer

Åh låter superbra! *bevakar*

Låter superbra!
*bevakar*

Kapitel 2 – Scarlette

Jag går med säkra steg mot rummen.
Jag går in i den första bästa, nummer 7.
Där står det en ”tandläkarstol” i mitten av rummet, och överallt är det speglar.
En tjej med knall rosa hår och piercing i läpparna går fram och ler.
Hennes rosa hår reflekteras i speglarna och jag får nästan ont i ögonen av den klara färgen.
”Tja! Jag heter Milla. Du behöver inte vara rädd, sätt dig i stolen bara.” säger hon lugnt.
”Vad kommer att hända?” frågar jag ynkligt, fast jag inte är rädd.
”Det kommer att vara en simulering och det kommer att kännas som om det händer på riktigt, fast det gör det såklart inte.” säger hon leende. Det passar inte riktigt in i hennes ansikte.
Jag nickar och sätter mig.
”Var inte rädd, det går snabbt.” tillägger hon.
Hon trycker på en knapp och allt försvinner. Jag befinner mig i kafeterian, på ett bord står det två korgar. En med en ost och en med en kniv.
”Välj” hör jag en kvinnoröst säga.
Jag går fram till korgen med kniven, det känns säkrast. Mina fotsteg ekar kusligt.
När jag tagit kniven försvinner korgarna. En dörr öppnas och stängs. Där står det en hund, en pitbull, den morrar och visar tänderna. Tur att jag aldrig gillat hundar... Jag springer mot hunden, innan den hunnit reagera är den död. Jag får lite dåligt samvete över kniven som stickar ut ur hundens rygg. Plötsligt står jag på kanten av ett stup. Cara står med bundna händer och en man håller en pistol mot hennes huvud.
Han tittar mot mig och flinar.
”Om du hoppar kommer jag inte skada henne.” säger han med grov röst.
”Varför?” frågar jag.
Mannen osäkrar pistolen.
”NEJ! Vänta!!” skriker jag.
Han tittar upp.
Jag har inget val. Jag tar ett djupt andetag, och hoppar.

Jag är tillbaka i rummet. Jag andas tungt.
Jag ser Milla stå och trycka in någonting i datorn. Cara är okej, det var bara en simulering. Jag är förbered på att höra sanningen.
Jag tittar på Milla.
Vilken falang? Tänker jag.
”Du passar bland… De Tappra.”

(Detta kapitel skrev MissBellatrix, men vi var hemma hos mig på min dator så jag la upp det)

Jätte bra längtar tills det kommer mer!

Super! Meer!

Jätte bra!!

Gudinna så sjukt bra!!!!!!!!!!!!

Braaaaa!!! Jag har själv inte läst boken men jag läste ett smakprov.