Det 8 hungerspelen.
Forum > Fanfiction > Andra fandoms > Det 8 hungerspelen.
Användare | Inlägg |
---|---|
Borttagen
|
Den här ff handlar om Rose som blir så arg när hennes syster dör och det slutar med att hon vill vara med i spelen.
Kapitel 1 Sue Kriget hade varit hårt. Nu var det slut och en ny lag hade kommit. Hungerspelen var en ny sak. Jag var femton år och bodde i distrikt 5. Jag stod vid slåttern. Jag var stel av skräck. Tänk om det blev jag. Flickan som ropades upp var jag. Min bästa vän såg ledsen ut och tittade på mig. Så ropades jag han upp.. Jag vart stel.Både jag och min vän. Allt blev svart och jag fick ont i huvudet. Jag vaknade av mycket fart. Jag satt på ett tåg. Tåget till min undergång. Vi kom fram och massa folk tog kort. Det var nu jag verkligen förstod att jag var med i det första årliga hungerspelen. En parad hölls. Jag hade på mig en klänning av metal. Den var kall och jag gillade den inte. Fyra hemska träningsdagar hölls. Pilar i tavlor som människor. Knivar i tavlor som människor. Svärd i dockor, dockor som blev sönderstyckade. Blod också. Några skar sig. Jag fick en fyra. Så en interjuv. Jag var stum under hela interjuven. Min rädsla var stark. Så var dagen där. Alla stod på plattor. En pojke skrek. Jag vill inte! Han hoppade ut för plattan och sprang för att ta ett svärd och springa iväg. En smäll kom och han var sprängd. Ett kanonskott löd. Minorna stängs av när tiden är ute sa en röst. Jag såg ut över alla vapen. Jag såg inget jag var bra på. Gongongen löd. Alla sprang från plattorna utom jag. Jag stod stilla och var helt förlamad. När folk började springa mot mig fick jag äntligen fart. Jag sprang mot skogen men såg mig inte för. Jag var snabb. Kanske kan jag vinna det här om jag kommer tilbaka senare och tar rester. Jag sprang rakt in i min bästa vän. Hans kniv var blodig. Skönt att det var du. sa jag lättat. Han log mot mig och skrattade ett elakt skratt. Han brottade ner mig. Hans fot var på min mage. Han tog en kniv. Den kom närmare och närmare min strupe. Vi är inte vänner längre. Alla är fiender. Så tog han och borrade in kniven i min strupe. Det brände som eld. Det gjorde också så ont. Blodet rann ut från mig. Jag var nästan död. Jag ville inte släppa taget. Jag ville leva. Jag ville hem. Mamma... pappa... Rose... viskade jag. Rose... Min elvaåriga lillasyster. Hon måste vara förtvivlad just nu. Jag hörde kanonskotten från dom dödade. Snart skulle mitt skott höras och jag skulle inte finnas mer. Sen en minut hördes ett till skott. Det var mitt. Jag tänkte en sista gång på min familj innan jag släppte taget om allt. Jag var död. Rose Jag såg henne. Det kunde inte vara sant. Min syster... död. Dödad av sin bästa vän. Dödad av regeringen. Sue. Jag skulle aldrig mer se Sue. Min syster. Mamma och pappa grät. Jag blev rasande. Det finns inget vi kan göra sa mamma. Det finns det visst tänkte jag. Jag skulle vara med i spelen och vinna för henne. Jag är Rose föresten. Jag skulle fylla tolv imorgon. Då skulle jag börja träna. Jag gick till rådshuset. Jag ska ta en tesserans sa jag. Ditt namn. Rose Hornbye. Ålder. Tolv idag. Okej flicka. Jag tog pengarna och maten. Jag gav maten till mamma och pappa men pengarna behöll jag. Jag gick in i en redskapsaffär. Två knivar tack. Om du vill ha köksknivar får du gå en dörr till sa en man. Nej jag ska ha riktiga knivar som är vassa. Hur vassa. Så man kan döda en människa sa jag. Jaså sa han. Varför. Min syster dog igår i spelen. Jag ska hämnas. Då är du Rose sa han. Hon mummlade ju Rose. Jag nickade. Köp det inte jag ska träna dig. Jag har en tom lokal här bak. På ett vilkor. 30 per månad. 360 per år. Jag gav honom pengarna. Jag hade lite över också. Vi gick till den stora tomma lokalen där bak. Lokalen var 350 x 350 meter. Han tog fram en tom svart träplanka. Han spikade fast den på väggen. Så målade han den. Efter en halv timme så var det klart. Vi hade pratat mycket. Han hette Gerald Brown men jag skulle säga tränare. Det han hade målat var en lång människokropp men pricktavlor på massor av ställen. Små ställen var små skador större ställen var större skador. På vissa ställen som vi bröstet var det döden. Han målade ett sträck för varje meter upp till femton meter. Han tog fram tio vassa knivar. Jag ställde mig tre meter bort och kastade. Den hamnade på armen. Jag fortsatte öva knivkonst hela dagen. När dagen var slut fick jag mitt i prick i bröstet nästan varje gång från 3 meter. Jag skulle öva varje dag med Gerald. På skoldagar var det tre till sju och på helger var det tolv till sju. Idag hade jag bara övat i fyra timmar. Det var en månad kvar på sommarlovet. Varje dag av mitt liv tills dagen då min sista slåtter skulle vara. Jag ska göra det här. För Sue. Dagen efter var det mycket mera saker där. Tjugo tavlor där jag kunde kasta kniv. Tio tavlor där jag kunde sjuta pilbåge. 30 stycken träningsdockor som man anvämde svärd till och mycket, mycket mer. Hämden var här. 13 nov, 2012 07:25 |
Tyra
Elev |
Super!!!! Skriv mer!!!
13 nov, 2012 15:08 |
Borttagen
|
Tack så mycket och Tyra du har inte läst Huvudstatsbornas hungerspel på dagar. Gillar du den inte längre eller? Jag är tacksam för svar. Hon blir normal igen så du vet. Nu till min ff.
Kapitel 2 Jag vaknade av solens strålar som kom inflygande in i mitt rum. Idag var det en bra dag. Sista dagen före slåttern. Min artonårsdag. Under de närmsta åren hade jag tränat varje dag. Jag var distrikt 5 enda kariärist. Sånna hade kommit för 3 år sen. Man började träna vid tolv i vanliga fall som jag fast det var några som fick börja när dom var ca 14-15. De första riktiga kariäristerna kommer iår och jag var en av dom. Ingen annan i mitt distrikt hade någon krigserfarenhet. Bara jag. Jag skulle vara deras första kariärist. Och den enda. En så länge iallafall. Jag skulle nog träna barn till spelen. Jag satte på mig svarta kläder och gick ner för att äta frukost. När jag skulle gå kom mamma. Vad gör du varje dag. Inget mamma! Jag promenerade ner till träningsstationen. Jag nickade till Gerald och jag började. 20 knivar kom fram. Jag ställde mig 30 meter ifrån tavlorna. Jag sprang och kastade alla knivar i rätt tidpunkt åt alla olika talvor som såg ut som människor i olika längder. Vissa var 2 meter vissa var 140 cm. Det var så att det skulle bli som riktigt. Jag behövde knappt sikta. Det satt i handen. Alla hamnade rakt i hjärtat. Gerald nickade mot mig. Det var en till som Gerald tränade. 12-åriga föräldralösa Wilma. Hon blev 12 för en månad sen. Hon bad nu i slutet av slåtteråret. Jag gillade henne inte. Hon hade varit här i en månad. Hon kunde inte ens träffa en kniv i armen från 3 meter. Hon stirrade på mig. Så gick jag till spjuten. Jag fick rätt i magen nio av tio träffar. Jag var ganska skicklig på svärd och hyffsad bra på pilbåge. Men jag var bra på att gömma dolkar. Gerald kom och viskade till mig. Jag vill inte träna Wilma. Visa din dolkskiklighet för henne. Ska jag döda henne frågade jag med glad röst. Nej gör illa henne på ett ställe men det ska inte vara dödligt. Jag gömde en dolk på ett bra ställe och gick fram till Wilma. Vi har inte haft en bra start. Ska vi försöka igen Wilma. Hon tog kniven i fickan och vi skakade hand. Hon började skrika för hennes hand fick en dolk i sig. Gerald klappade på huvudet. Hon vart arg. Hon kastad en kniv mot mig. Jag var inte orolig. Hon träffar aldrig. Jag fick bara en träff i armen. Jag drog ut kniven och strirrade på henne. Du tror att du är så bra lilla tös. Ellerhur? Hon blev rädd och tog en kniv till. Jag kollade på Gerald. Man försöker inte döda någon här. Jag bad Rose göra så som ett slutprov. Men nu har hon helt fria tyglat om dig och jag känner Rose väl. Jag log och kastade kniv. Hon skrek av skräck. Kniven hamnade i armen. Det var meningen. Jag ville att hon skulle bli rädd. Så kastade jag en till kniv mot henne. Den föräldralösa flickan föll ner på marken med kniven i magen med ett skrik till. Hon flämtade. Hon såg skrekslagen ut. Döda mig inte. Jag blev bara med här fär att kanske få en chans i spelen. Det skulle jag inte ha nu när jag mött dig. Du är en värdig motståndare. Lycka till i spelet. Jag gick fram och skulle döda henne. Hon slöt ögonen när jag tog fram kniven. Hon var redan död men jag styckade hennes kropp. Jag skrattade. Det var provet sa Gerald. Jag letade överallt för någon som ville lära sig. Ditt prov var att döda henne. Jag log. Det var det jag hoppades på. Han kramade mig. Nästa gång jag ser dig är du en vinnare. Jag gick hem med ett leende på läpparna. 13 nov, 2012 18:13 |
Borttagen
|
Du kanske borde ha skrivit en rating, det finns personer på mugglis som är yngre.
28 jul, 2015 22:57 |
Forum > Fanfiction > Andra fandoms > Det 8 hungerspelen.
Du får inte svara på den här tråden.