Differens [SV]

Hej. Jag tänkte skriva en ff som kanske kan bli lite hur som helst, konstig, tråkig och eventuellt galen. Jag har inte planerat så mycket eller så så jag vet inte riktigt vad som ska hända. Tar det kaptel för kapitel.


Titel: Differens
Raiting: PG
Kapitel: 2
Färdiskriven: Nej!
Språk: Svenska
Handling:
Fanficionen utspelar sig i Panem, ni vet Hungerspelen och grejer. 15 åriga Dick, som bor i Distrikt tolv blir dragen vid slåttern. På väg till Hungerspelen kraschar tåget han åker med och han och hans Distriktkamrat lyckas fly. (Det kommer alltså inte att handla om själva Hungerspelen.)
Men hotet från Regimen hängande över sig är de tvungna att klara sig helt själva.
Jag kan avslöja att det kommer att få vara med om en hel del äventyr och att de besöker nästan alla Distrikten i Panem.

So? Söker ju såklart läsare, haha. x)
Jag kan fatta att det verkar lite ointressant och tråkigt, speciellt nu i början när de fortfarande är kvar i Distrikt tolv. Och alla vet att jag är väldigt seg på att skriva, så det kanske blir ett antal kapitel innan det händer så mycket. Men jag tror att det kan bli rätt så spännande senare i historien om du orkar läsa.

Kapitelsidor
Prolog - sid. 1
Kapitel I - sid. 1
Kapitel II - sid 4


Personer
And here we have Dick Darton- and Daisy Doren-





Prolog

Dick tvekade. Hade han hört rätt? Det är väl klart att han hade, alla andra stirrade på honom. Själv stirrade han upp på scenen där den lilla Effie Trinket skadeglatt log mot honom. "Grattis! Du är näste man som ska dö för vårt höga nöjes skull!” tycktes hennes ögon säga. Bredvid henne stod Daisy och såg vettskrämd ut. Dick befann sig fortfarande i någon slags chockartad dvala när han försiktigt klev fram genom folksamlingen. Alla flyttade på sig när han kom. Några mumlade till varandra eller tittade medlidande på honom. Men han visste att de flesta i själva verket var glada at det blivit han. Dick Darton. Han den där som inte hade några föräldrar. Som jobbade i kolgruvan och sov ute i skogen. [Yes I know, man börjar inte jobba där förens man är 18 men inte här okej?]
Det var lika bra att offra Darton i Hungerspelen så att någon annan slapp offra sitt barn, för så var det i Distrikt tolv. Varje år kom den lilla, pipiga Effie Trinket och drog lott och låtsades som om det var en extrem ära att få vara med. Alla dessa tankar flög genom Dicks huvud när han till sisst kom fram till scenen. Den helrosa Effie Trinket trippade fram till honom på rosaglittriga högklackade skor. Dick förstod inte hur hon kunde hålla balansen, klackarna måste vara minst två decimeter.
Som i ultrarapid skakade han hand med den darrande Daisy och fördes till ett litet trångt rum bakom senen.
Först då började han förstå vad som verkligen hade hänt. Han skulle till Huvudstaden. Till Hungerspelen. Till stället i alla hans mardrömmar. Och till råga på att skulle han tävla mot Daisy! Daisy Doren. En ganska söt flicka med långt, rött hår och ett stort glatt leende som brukade jobba nere vid gruvan. Hon fick naturligtvis inte jobba i gruvan, men hon försåg arbetarna med vatten och i vissa ytterst sällsynta fall frukt när de kom upp och behövde en paus från det slitsamma arbetet. Hon brukade alltid ge Dick ett stort varmt leende. Om han hade fått välja en enda person som han inte ville la mot så skulle hon nog ha varit den enda. Ett vänligt ansikte bland alla de andra. Som det såg på honom, den där Dick Darton.


Haha, I know, really bad, men det kanske blir bättre med tiden när jag har lärt mig skriva. Typ.

NEJ OMG MIRANDA SHIT VAD DU ÄR DUKTIG!!!

Och nu kommer du säga, nee det är du som är det men det. Är. Inte. Sant.

Jag läser och bevakar stenhårt ♥

Åh tack så hemskt jättemycket emma!! ♥
Jaa, det tänkte jag säga, men strunt i det då. Men alltså, betyder supermkt när det kommer fårn dig för du är ju supermegajättebra.

Åh en läsare efter typ tre minuter jag avlider. O.O

Men sluta nu Miranda!! Du är jätteduktig och det vet du!!

Det är ju klart att du får läsare, hi there awesome ♥

Men alltså......tack!! ♥

Du ska veta nu att jag typ måste anstränga mig för att inte förvandla den här tråden till en kärlektillemmatråd nu istället för ff.

UGGLA ♥





And you know what?
Jag tänkte lägga upp Kapitel 1, oh yeah! B)

Kapitel 1

Daisy gick med nervösa steg den välbekanta vägen ner till torget. Överallt syntes tecken på att Slåtterdagen var här. De gråa husen såg ännu dystrare ut än vanligt med sina trasiga dörrar och igenbommade fönster. Idag var sorgens dag. Alla förberedde sig för det värsta. Åtminstone ett av husen skulle bomma igen sina fönster i några veckor framöver när den här dagen var över. Ytterligare en familj skulle splittras. Hon kände ett styng av sorg och medlidande för de familjerna, vilken de än skulle bli. Ingen förtjänade det ödet. Hennes egen bror hade ju ryckts ifrån henne av Regimen bara ett år tidigare. Bastian hade varit sjutton år och i relativt bra form efter det hårda arbetet i gruvan. Men självklart hade han ju ingen chans när det väl kom till de verkliga hoten. Mördarmaskinerna från Distrikt ett och två, och de skickligt utbildade karriäristerna från Distrikt fyra.
Daisy fortsatte sin nervösa tripp ner mot torget med tankarna snurrande i huvudet. Hon önskade nästan att pappa hade varit med henne idag. Hållit henne i handen som han alltid gjort när hon var liten och det var slåtterdag. Hon kände sig ensam och övergiven, trots att pappa bara var några kvarter bort. Hemma och lugnade Nelly. Nelly var elva år och vettskrämd av hela slåttergrejen.
Daisy hade fått lite pengar av honom så att hon kunde köpa någonting extra gott för att fira att de hade sluppit undan. Ännu ett år.
Den stora scenen som monterades upp varje år på slåtterdagen stod redo med en banderoll med Panems vapen dinglande ner från framsidan. Hon gick snabbt och ställde sig i kön av ungdomar som höll på att bildas. Efter tre år tyckte hon fortfarande att det var en obehaglig upplevelse när vakterna stack henne i pekfingret och gjorde ett avtryck på det vita pappret under namnet ”Daisy Doren”. Men det mest obehagliga var nog känslan i magen. Det fanns trots allt en risk att just hon skulle bli dragen. Hon hade skrivit upp sig för en väldig massa Tesseras för att de skulle klara vintern. Det var anledningen till att hon nu kunde gå omkring med pengar på fickan för att köpa någonting som de inte alls behövde egentligen. Bara för att fira lättnaden efter Slåttern.
Hon fick syn på ett ganska välbekant ansikte i mängden. Han stod mitt emot henne i inhägnaden för pojkarna på femton år.
Dick Darton.
Han arbetade längst ner i gruvan, på de farligaste platserna där dödsrisken var som störst. Hon visste att han arbetade mer än de flesta i sitt arbetslag. För han hade inga föräldrar, Dick Darton.
Den där Dick Darton kallades han av byborna. Hon visste inte vart han sov om nätterna, men ryktena sa att det var i skogen, ”han har ju inget hem, den där.” hade Dari, kvinnan som jobbade på byns värdshus, sagt och föraktfullt tittat på honom över kanten på ett smutsigt glas.
Trots dessa vilda rykten hade fredsväktarna aldrig fått fast Darton, så om han nu sov i skogen, så var han skicklig på att gömma sig.
Hon skulle aldrig erkänna det, men hon gillade faktiskt Darton. Eller gillade, mer än de flesta i alla fall. Han var glad och trevlig. De flesta av gruvarbetarna var bryska och sura, hennes pappa brukade säga att det berodde på koldammet de andades in hela dagarna, men Dick gav henne alltid ett leende och tackade för vattnet hon gav honom. Om det vankades frukt brukade hon alltid försöka se till att det räckte så att han fick en. Det var inte mer än rätt, han jobbade ju trots allt mycket.
Han fångade hennes blick och höjde frågande på ena ögonbrynet. Hon insåg att hon hade stirrat drömmande på honom medan hon var upptagen av sina tankar. Hon sänkte snabbt blicken till sina fötter. Han smålog lite och vände sig bort när Effie Trinket tassade upp på scenen.


Kort, tråkigt. Jag vet.

"Kort, tråkigt. Jag vet."

OMG DU SKÄMTAR!?
KAPITLET VAR SÅ LÅNGT IFRÅN KORT OCH TRÅKIGT SÅ DET FINNS INTE! ♥

DU HAR VERKLIGEN TALANG, JAG LOVAR.

HannaPanna
SERIOUSLY ARE YOU KIDDING ME? O.O

Alltså wow, tacktack så jättemycket. ♥

Fortfarande helt overwhelmed att nån läser.

Superbra!
*bevakar*

Voldy0000
Åh tack så mycket! ♥

EMELESEL
SERIOUSLY I'M NOT KIDDING.

Hihih, varsågod ♥ men det är sant, every bit of it ♥