Magi för nybörjare

Titel: Magi för nybörjare
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 7
Färdigskriven: Nej
Rating: PG
Beskrivning: En dag finner elvaåriga Rose en ruin. Det står en skylt "risk för ras, tillträde förbjudet", men Rose anar inte vad som rör sig i ruinens mörker. Då hon upptäcker något onaturligt bland stenarna förändras hela hennes tillvaro. Frågan är bara: Måste man vara född magisk eller är det något man kan lära sig att bli?
Utspelar sig: Under Harry Potters femte år på skolan.

Verkar jätte bra! kör hårt!

Verkar super! Börja så snart som möjligt!

Verkar bra

Det här kommer att bli jättebra, (och där vet jag vad jag talar om).
Bevakar direkt!

Börjar ikväll

Yay!

Kapitel ett: På en alldeles magisk utflykt

Rose var på utflykt med sin klass. Hon skulle fylla elva nästa vecka och kände verkligen hur roligt det skulle bli med en sista utflykt som tioåring. Rose var kort för sin ålder och hennes blonda hår flög i vinden då hon steg ur bussen som hade åkt från Pittington Primary School tidigare samma dag. Nu var de alltså här. Rose tog ett djupt andetag. Skottland. Hon hade alltid velat åka hit. Alltid, och nu var hon äntligen här. De tjugo personerna hade stannat vid en rastplats på ett berg som vätte ut mot sjön Loch Lomond som läraren hade berättat om i högtalaren i bussen, trots att hon var väl medveten om att ingen lyssnade.

Rose såg på sina klasskamrater med avund. Flickorna, som de flesta var yngre än henne själv. De satt och pratade om saker som Rose själv inte kände igen. Väskmärken och vilket schampo de använde. Rose suckade. Skulle man vara såhär när man var tio år gammal? Skulle man bry sig om vad man hade på sig och hur man såg ut? Det ville inte Rose göra. Hon såg mot killarna, som stod runt en bänk och trängdes för att få plats. De gjorde allt för att imponera på tjejerna som stod en bit bort. Rose stod mellan grupperna. Hon ville inte tillhöra någon av dem. Rose var alltid ensam och det trivdes hon med. Hennes föräldrar visste inte om det, såklart. Då hade Roses mamma fått hjärtattack.

Rose klättrade ner för klippan. Hon anade att klassen skulle stanna där ett tag och ingen skulle ändå märka henne. Klättringen var farlig, men Rose var duktig så snart var hon nere på den steniga stranden nedanför. Hon plockade upp en sten som hon skulle kasta macka med. Hon lyfte upp armen, men precis som hon skulle släppa den platta stenen såg hon något på en udde en bit bort. Det var en ruin. Rose fylldes av spänning och hennes steg var snabba då hon rörde sig mot stenhögen på udden. Det var en speciell ruin, det kunde hon känna på sig då hon gick in i den och totalignorade skylten som sade "Risk för ras, tillträde förbjudet." Rose såg sig om i ruinen men verkade inte hitta något intressant där. Hon suckade. Varför kunde inget spännande hända, som i alla hennes äventyrsböcker?

En ljud hördes och Rose vände sig om. En liten varelse med smutsiga kläder och tennisbollsstora ögon såg upp mot henne. Rose såg förvånat på den med ögonen uppspärrade. Vad var det där för något? Varelsen såg på Rose.
"Oj", sade den bara och i ett bang var den borta. Rose såg sig om. Hade det verkligen hänt eller drömde hon? Ville hon så gärna ha spänning att hon hade inbillat sig den? Plötsligt hördes ännu ett ljud, den här gången av något som släpade mot sten och där stod en högrest man med vitt skägg och en kvinna med stram nackknut. Deras kläder var anmärkningsvärt konstiga. Mannen hade en lång klädnad i lila och en spetsig hatt på sitt huvud. Kvinnan hade en lång klädnad i mörkgrönt. Rose nöp sig. Det här kunde bara inte hända på riktigt.

"En av våra husalfer avslöjade sig." Sade mannen med en glimt i ögat. "Jag heter Albus Dumbledore och det här är min skola." Han gjorde en gest om sig. Rose försökte verkligen låta bli att brista i skratt. Mannen var nog förvirrad. Det måste vara därför han trodde att man kunde ha skola i en gammal ruin. Rose såg på honom. Vem var kvinnan bredvid, hans assistent från ålderdomshemmet?
"Vill du ha hjälp att hitta hem?" Frågade hon snällt mannen i skägget så som hon hade lärt sig att man skulle göra mot förvirrade gamlingar.
"Det kanske är du som behöver hjälp att hitta hem?" Sade Dumbledore med ett litet skratt.
"Kom med här", sade kvinnan och ledde Rose ut ur ruinerna. Då de väl kommit ut såg hon ett slott istället för den vittrande stenhög som nyss hade varit där. Rose såg chockad ut.
"Vad händer?" Mannen såg på henne, med ögon som var anmärkningsvärt blåa.
"Vi kan väl säga att det blev en magisk klassresa du åkte på, Rose."
Rose såg på honom. Hur kunde Dumbledore veta hennes namn? Hon hade inte sagt något. Rose sade inget nu heller utan steg bara in i slottet med kalla kårar krypandes längs ryggraden. Hon sov. Det fanns ingen annan möjlighet. De tre figurerna gick in till ett litet rum utanför dörren in till det magnifika slottet.
"Du fann slottet av ett misstag", började kvinnan. "En av våra husalfer råkade visa sig av misstag. Hon måste ha blivit nyfiken på dig. Hur gammal är du?"
"Tio, eller.. elva om en vecka." Rose kände sig skrämd. Vad gjorde hon här? Hon ångrade med ens allt, hon ångrade att hon hade åkte med på den dumma skolresan och att hon hade klättrat ner för berget.
"Hon är i rätt ålder", sade kvinnan till mannen som sakta nickade utan att släppa blicken från flickan.
"Vi är magiker", sade han förklarande. Rose höjde på ögonbrynen. "Sådana på cirkus?" Frågade hon. Kvinnan och mannen utbytte en blick.
"Nej", sade mannen skrattande. "Inte sådana på cirkus." Han såg ner på en fjäderpenna som låg på skrivbordet och fick den att flyga fram till Rose och landa i hennes knä. Rose såg på dem utan att säga något. Hur otroligt det än lät trodde hon på Dumbledore och kvinnan vid hans sida.
"Det här är min skola för magi." Rose såg förbryllad ut.
"Varför var det en ruin nyss?"
"För att inte omagiska människor ska finna den intressant. Det viktigaste är nämligen att vi inte visar för icke-magiska att det finns en hel värld av trollkarlar och häxor. Nu har du fått reda på hemligheten, så jag ser det som att vi har tre alternativ." Dumledore såg på Rose med sin röntgenblick medan hon satt som förstenad av chock.
"Alternativ ett: Vi dödar dig. Då kommer du inte att berätta hemligheten för någon." Dumbledore skrockade och Rose kände sig illa till mods. Skulle de ta hennes liv?
"Men jag har för vana att inte döda mina elever. Inga andra heller, om jag inte måste. Alternativ nummer två: Vi raderar ditt minne, men det är inte så snällt eftersom du kommer att glömma allt om ditt liv. Det tror jag inte att du vill. Alternativ tre: Du blir en del av magikersamhället."
Rose rynkade pannan. Hon kunde väl inte bli en del av magikersamhället? Hon var ju inte magisk.
"Härmed bjuder jag in dig till att, om tre dagar sorteras in i ett av skolans fyra elevhem. Vad säger du? Vill du bli en elev på trolldomsskolan Hogwarts?"
Rose spärrade upp ögonen.
"Wow...jag menar, ja. Jag vill mer än gärna bli en del av skolan. Det är lite av en chock. Det här är bara sådant som står i böcker."
Dumbledore log mot henne.
"Jag skulle föreslå att du åker vidare med din klass och åker med skoltåget den första September klockan elva från King´s cross station i London. Du får veta mer då skolåret börjar."

Då Rose, en stund senare, klättrade uppför klippan och gick in i bussen och satte sig (alla hade väntat på henne) insåg hon vilken speciell klassresa det här hade varit, och då hade de ännu inte nått sitt mål. Det hade varit den bästa fikapausen i hennes liv. Rose såg på brevet hon hade fått av Dumbledore. Hon skulle vänta tills hon kom hem med att öppna det men glädjen och nyfikenheten spratt till i henne. Hon ville öppna brevet men fick inte. De runt omkring fick inte se. De runt omkring var icke-magiska.

Ny läsarer


Den värkar jätte bra

Jättebra!!!