Det ingen trodde var möjligt[sv]

Titel:
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills:14 och en epilog
Färdigskriven: ja (kommer lite till efter epilogen, i en annan tråd)
Rating: tio kanske
Beskrivning:Harry Ron och Hermione hittar en mystisk profetsia som talar om var de kan hitta det bibliotek som Voldemort hittade sin besvärjelse för att återuppstå. De vet också att om de hittar rätt formel kommer göra en sak de trodde var omöjligt men det vet inte vad. Det ända de vet är att när de hittar det vet dem att de är rätt. Ginny, Neville och Luna följer med den. Vad är det de ska söka efter? Läs min Fanfic och få ett svar.

ja bra börja

ja gör det

tack håller på med att skriva i word

jaaaaaaaaaaaa

Kapitel ett jag kom på alla citat själv
Morgonen efter striden var otroligt kännslosam, de flesta hjälpte till att reparera Hogwarts. Proffesorerna Kontaktade alla dödas familjer och de förberädde gravstenar för begravningarna som skulle äga rum dagen efter. Det var George som kom på Freds
''döds citat'' det löd så här '' Du är inte död, du lever kvar i våra hjärtan föraltid''.Tonks och Remus skulle få samma sten och det citatet kom en gråtfull Teddy på '' Det spelar ingen roll VAD du är, utan VEM du är. Mamma du var en metamorfmagus och pappa du var en varulv, men ni är mina föräldrar så vem fan bryr sig om vad ni är för ni är föraltid älskade'' (var det för långt?) Harry hade vaknat tidigt och satte sig på en sten vid sön skymd av ett par träd, han hoppades att han fick vara ifred en stund. Han hade sutigt där i en timme och tänkt på alla som hade mist livet i denna strid. I mugglarskolan han hade gått på innan Hogwarts hade historia varit ett av hans favorit ämnen, så han visste hur tusentals männsiskor dött varje dag i mugglarkrig och här dog bara femtio, inte för att han någonsinn skulle berätta detta för en trollkar eller häxa, de skulle bara tro att han var en besservisser(stavning?).

Självklart hittade hans andra hälft, en gråtfylld Ginny honom efter någon timme. Hon kom och satte sig tyst bredvid honom.
- Tror du Fred träffar din mamma och pappa? frågade hon med tjock röst.
- Ja, jag tror det.
- Jag hoppas de har det trevligt.
- Ginny, jag tror att mamma och pappa kommer att ta hand om fred som dina föräldrar tog han om mig.
- Jag önskar det inte hade behövts. Du hittade inte någon familj förnst du var 12 år, JÄVLA Voldy
- Jag älskar din familj Ginny.
- Det känndes som att förlora en bror för dig med när Fred, ja du vet
- Ja, sa han. De satt tysta en stund och sörjde, Fred, Tonks, Remus och Colin
Ginny tryckte ansiktet mot harrys axel och snyftade. Han strök henne över kinden och torkade bort tårarna. Sedan sa han:
- Jag träffade ingen villie.
Ginny lösgorde sig och tittade på honom. Hennes Ögon var röda och en rodnad hade spridit sig i ansiktet.
- Betyder det att...vi... harry hade kyst hennes panna innan hon avslutat meningen.

-Hur lyckades du överleva Voldemort igen. Ginny hade vant sig vid att nämna hans namn när hon blev en Hogwarts rebell.
- Jag ska berätta för dig men jag tror att jag ska berätta för Hermione, Ron, Neville och Luna också.
- Låt oss leta upp dem, sa Ginny och tog upp Harrys osynlighets mantel.
- Hur fick du...?
- Det är inte första gången jag smyger in i Pojkarnas sovsal, påminde hon och hoppade upp på Harrys rygg samtidigt som hon svepte mateln runt dem.







inte så mkt jag vet

Jag tyckte det var fint och bra men jag klarar inte av att läsa att de är döda ",(

ja det är så synd

Teddy kan väl inte varit så gammal?

nej men han är otroligt smart



snart ska ingen gråta mer det sker en överaskning