Teddy Remus Lupins första år [SV]

Titel: Teddy Remus Lupins första år
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfic
Antal kapitel: 5 I think...
Färdig: Nope.
Rating: Inte äckligare/läskigare än HP-böckerna, så alla kan läsa (om man nu inte är extreeeemt känslig mot våld, för på sin höjd kan det hända att någon knuffas lite).
Beskrivning: Handlar om Teddy Lupins (Tonks och Lupins son) första år på Hogwarts. Jag har hittat på de flesta karaktärerna. Enjoy!


Första kapitlet

Natten sänkte sig över den lilla byn. Ett bedövande, sammetssvart täcke av stjärnprydd himmel lades över hustaken och skilde rymden från den trygga jorden.
Ted Lupin kunde inte somna. En molande huvudvärk lurade i bakhuvudet på honom och hotade att plåga honom varje gång han rörde en muskel. “Nervositet, bara”, hade hans gudfar tröstat då de tagit farväl denna kväll. Ted, eller Teddy som han ofta kallades, hade som vanligt ätit middag hemma hos Harry och hans hustru Ginny. De var de enda föräldrar han hade, även om de numera även hade egna barn. James, den äldsta, var fem år gammal och Teddy var hans största idol. Albus var tre och kunde inte tala rent ännu. Lily, den yngsta, talade inte över huvud taget där hon låg och jollrade på en pläd på golvet eller i sin mors famn.
Teddy vred sig där han låg i sängen, snodde in sig i lakanen och stönade. Hans hår var för tillfället lilablått och fuktigt av svett; han drog fingrarna igenom det och tänkte att han måste ändra på både längden, frisyren och färgen till imorgon. Han skulle se dum ut om han satt på Hogwartsexpressen med blått hår. Teddy knep igen ögonen och en underlig, iskall känsla rusade igenom hans ådror. Han öppnade ögonen och fingrade prövande på håret, som nu var mörkbrunt och kortsnaggat.
Varje gång han övade på sin metamorfsering fick han en bild i huvudet av sin mor. Han hade sett bilder av henne och hört sin gudfar Harry berätta om vilken omtänksam, skicklig och rolig häxa hon varit, men han hade ändå sin egen bild av henne i huvudet; en kvinna med brett leende, glittrande ögon och en rufsig hårman som skiftade mellan ketchupröd, mörkblå och militärgrön färg. Det var henne han hade fått sin metamorfsering av. Han kunde inte riktigt använda den fullt ut än, vilket han nu såg tecken på; håret hade plötsligt börjat växa i rasande fart tills det slingrade sig nerför axlarna och ryggen. Han ansträngde sig hårt för att få det att sluta, men orkade inte korta det; hans mormor Andromeda fick gå loss på det med saxen imorgon bitti, precis som hon så många gånger gjort när han misslyckats med att själv reglera längden på håret.
Fullmånen dök fram bakom några molnslöjor som tunnats ut. Som vanligt påminde den Teddy om hans far, Remus, som varit en varulv. Var fullmånenatt hade han förvandlats till ett blodtörstigt monster. Just denna förmåga var Teddy desto gladare över att han inte ärvt.
Månens silvergrå sken kastade en bred springa av ljus in i rummet. Teddy suckade och reste sig för att dra för gardinerna.
Han snurrade hastigt runt då dörren till rummet öppnades och taklampan tändes. Teddy hade en medfödd rädsla för fiender och otroligt snabba reflexer. Det var självklart ingen fiende som stod i dörröppningen, utan Andromeda Tonks, Teddys mormor. Hon var inte särskilt gammal, men gick lite ihopkrupen och grå slingor sprängde fram i hennes svarta, krusiga hår, vilket framhävde det faktum att hon börjat bli äldre.
“Teddy?” viskade hon mjukt. “Sover du inte än, barn?”
“Tyvärr inte”, stönade Teddy och sjönk ner på sängen. Han skakade hårsvallet ur ögonen.
“Men hur ser du ut?!” utbrast Andromeda förskräckt och undersökte de långa slingorna. “Problem med metamorfseringen, ser jag!”
“Jo”, muttrade Teddy. “Jag försökte ändra färgen, men det började växa...”
“Hm”, harklade sig Andromeda. “Ja, färgen klär dig.”
Teddy log. “Jag kan hur som helst inte somna. Nervositet, du vet... I alla fall enligt Harry... Fast vem vet, jag kanske är allvarligt sjuk”, sa han och låtsades svimma.
“Säkert”, skrattade Andromeda men blev sedan allvarlig. “Vilket elevhem du än hamnar i, Ted, och vilka vänner du än får, så kommer du att vara lika älskad av oss här hemma. Det vet du.” Hon log matt, tryckte hans hand och reste sig från hans sängkant. “Nå, försök nu att sova ut. Du måste var utvilad imorgon, förstår du.” Teddy nickade och lät huvudet falla till kudden. Andromeda gled ljudlöst ut ur hans rum, släckte ljuset och stängde försiktigt dörren. Och när midnatten sedan länge passerat, somnade äntligen Ted Remus Lupin in.

-----

Bra/dåligt? Kommentera konstruktivt, tack! ^^

Jättebra! FORTSÄTT SKRIVA!

Tack, mer kommer efter en till kommentar!

EDIT, orka vänta, mer kommer NU!


Andra kapitlet

“Dags att vakna, Teddy!” sa en munter röst. Teddy försökte sära på sina ihopklibbade ögonfransar. Rummet badade i solljus. I dörröppningen stod en mycket suddig Harry och log brett. Teddy blinkade några gånger tills bilden blev mer tydlig. Harrys hår var svart och om möjligt ännu lite rufsigare än vanligt, efter att han varit ute i den friska vinden. Han var iförd en rubinröd resmantel över sina mugglarkläder. Andromeda stod tyst bakom honom och log varmt.
“Jag kommer”, mumlade Teddy grötigt. Han satte sig upp i sängen. Harry skrattade. “Snygg frisyr, Ted”, sa han glatt. Andromeda skyndade fram med en stor kökssax i handen och kapade längderna i nacken. Teddy log tacksamt mot henne. Han knep igen ögonen, ansträngde sig och efter att den kalla ilningen rusat genom hans kropp kände han hur håret kortades ytterligare en bit. Han kastade en blick på sig själv i spegeln på väggen och konstaterade att han lyckats få till en anständig färg och frisyr.
“Då så”, sa Harry och kastade en blick på ett gammalt fickur som han halat fram ur manteln, “klockan är halv tio så vi måste snart ge oss av. Nu ser vi till att få i dig lite frukost.” Andromeda hade redan gått ner för trappen och börjat koka gröt; doften av varm gröt och kanel steg uppför trappan. Harry öppnade Teddys garderob och valde ut ett par blekta jeans och en ljusgrön t-shirt. Teddy krängde av sig pyjamasen och klev i mugglarkläderna. Harry mönstrade honom med uppskattande min innan de gick nerför trappan.
Teddy skyfflade i sig gröten i väldig fart. Andromeda betraktade honom med ogillande uppsyn. “Ät i normal takt, kofferten är ju färdigpackad och du har lång tid på dig!” Men Teddy var redan färdig; han sköt ifrån sig gröttallriken och skuttade ut i hallen där Harry väntade på honom.
“Locomotor”, sa Harry och pekade på kofferten med sin stav. Den svävade en dryg meter över marken och följde efter dem ut. Teddy betraktade den fascinerat.
“Ha det så bra, och lova att skicka mig en uggla imorgon!” ropade Andromeda efter dem med tydlig gråt i rösten. Teddy vinkade åt henne utan att vända sig om.
Utanför huset väntade Ginny, Albus, Lily och James i familjen Potters lilla mörkblå bil.
“Det där tog tid”, sa Ginny småirriterat när Harry hoppade in på förarsidan. “Hej, Teddy”, tillade hon i vänligare ton. Teddy trängde in sig i baksätet hos de yngre barnen. James och Albus sjöng falskt och så högt de kunde: “Hogwarts, Hogwarts, Hoggy Warty Hogwarts, Teddy ska till Hoggy Wa...”
“Snälla ni”, sa Harry med hög röst, “kan ni dämpa er?” Albus fnittrade. Teddy log mot dem. Lily satt i en barnstol och stirrade storögt på honom, som vanligt. Ginny verkade ha gjort ett försök att fläta hennes långa, röda, flygiga hår, men flätorna var redan till hälften upplösta, kanske för att Lilys bröder dragit henne “kärleksfullt” i håret som de gjorde i bland, eller helt enkelt för att hon ärvt Harrys ostyriga hår.
Harry satte gasen i botten och landskap och städer for förbi utanför bilens fönster i rasande fart. “Får man verkligen köra så här fort?” frågade Ginny ett par gånger och försökte urskilja vägskyltarna genom fönstret, men det märktes att även hon njöt av den höga farten, precis som James och de andra som satt och vrålade av uppspelt skratt i baksätet.
Harry parkerade utanför Kings Cross. Han och Ginny lastade ur småbarnen och Teddy klev ur bilen. Ginny bar Lily på ena armen och höll Albus i den andra, medan James upphetsat studsade en bit framför sin far och Teddy, som om det var han som skulle till Hogwarts.
“Det här går bra”, mumlade Harry i mungipan och tryckte Teddys hand. Teddy tryckte tillbaka medan de kryssade fram i folkvimlet med kofferten på en bagagevagn.

“Jag väntar här med James, Albus och Lily”, sa Ginny när de kom fram till spärren mellan perrongerna nio och tio, den som såg ut att vara av kompakt tegel, men som egentligen öppnade sig som en portal till perrong nio och trekvart, från vilken Hogwartsexpressen snart skulle avgå.
James och Albus bröt ut i vilda protester och Lily slet i sin mammas röda hår. Ginny suckade djupt, föste bort Lilys små händer och hyschade åt pojkarna. “Ja, ja, vi följer väl med då. Vad ni krånglar”, sa hon och himlade med ögonen. Ginny låtsades luta sig mot spärren för att sedan diskret glida igenom den; Lily tjöt av upphetsning i hennes famn och Ginny höll för hennes mun för att hon inte skulle dra uppmärksamhet till dem. James fnissade glatt och tog ett stort skutt rakt in i spärren, men istället för att stånga huvudet i tegelstenarna och slå sig fördärvad, försvann han i tomma intet. Albus tvekade lite innan han blundade, lutade sig bakåt och gled igenom spärren, precis som Ginny gjort.
“Jag tar bagaget, gå du”, erbjöd sig Harry. Teddy blundade och sprang. Han visste att spärren kom närmre och närmre... men han skulle inte slå i den... och när han öppnade ögonen såg han sig omkring på en stor grupp trollkarlsfamiljer, alla iförda färgglada resmantlar eller svarta Hogwartsklädnader. Ugglor skränade i burarna och tunga koffertar lastades på tåget, som var stort och mörkrött och vars lok det vällde vit ånga från.
Harry dök upp bakom Teddy med hans koffert. Harry såg sig omkring och log belåtet.
“Ser ut precis som när jag var här senast”, konstaterade han glatt. “Glöm nu inte att skriva till oss... och till Andromeda... och till Ron och Hermione...”
“Jaja”, skrattade Teddy och knuffade lekfullt till sin gudfar. “Hjälp mig med den här...”
Harry, Ginny och Teddy gjorde en stor ansträngning för att få upp den fullproppade kofferten på tåget. “Vad har du i den?” stönade Ginny. “Tegelstenar eller lexikon?”
“Ha ha”, sa Teddy ironiskt. “Harry, gör den där locomotor-grejen igen...”
Återigen lyfte sig kofferten över marken och Harry dirigerade den upp på tåget. Precis när Teddy hoppat på smälldes dörrarna igen. Han vinkade till Harry genom fönstret. Hans gudfar stod med armen om Ginny och höll James, som gjort en ansats att följa efter Teddy upp på tåget, hårt i handen. Teddy log glädjestrålande mot familjen. Lily höjde sin lilla hand till något som kunde ha varit en vinkning. Teddy kände ett styng av sorg som skar sig mot det uppspelta pirret i magen. När han inte längre kunde se Harry och de andra, trots att han pressade ansiktet mot rutan, vände han om och började släpa kofferten genom tåget i jakt på en kupé.

----

Som blev sjuuuukt långt. Jag inte vara bra på kapitelindelning. Men, det gör väl inget va? :3

OMG du måste skriva mer!!

Ja, den är bra!

Tackar!

Nu har jag läst och jag törstar efter mer!

Okej, här är nästa kapitel!

Teddy kastade förstulna blickar på eleverna som satt i de upptagna kupéerna. Vissa av de äldre eleverna såg riktigt skräckinjagande ut. Till slut kom han fram till en kupé där en förstaårsflicka satt. Hon var mörkhyad, lång och väldigt söt, med ett tjockt svart hårsvall. Teddy knackade på dörren till kupén, och när hon tittade upp på honom gav han henne en frågande blick och tecknade att han skulle komma in. Flickan nickade och Teddy sköt upp dörren. “Hej!” sa han och såg sig omkring i kupén.
Den mörka flickan log brett och verkade redan ha kommit över sin blyghet. “Hej! Jag heter Allie, Allie Shacklebolt.” Hon sträckte fram en smal hand och Teddy skakade den. Allie reste sig och hjälpte honom att lyfta upp kofferten på bagagehyllan.
Teddy harklade sig och slog sig ner mittemot henne. Ingen annan kom in i kupén under flera timmar, och Teddy var nöjd med att de fick vara lite för sig själva.
Efter ett tag knackade någon lätt på deras kupédörr, och den gled upp av sig självt. En liten rundkindad, leende häxa med vitt hår och en matvang skjuten framför sig frågade:
“Vill ni ha något sött från vagnen, raringar?”
“Ja tack”, svarade Allie glatt. Både hon och Teddy reste sig för att handla av häxan. Allie köpte tre pumpapastejer och en lakritsstav, medan Teddy nöjde sig med några chokladgrodor och ett paket Bertie Botts bönor. Han betalade med två galleoner, pengar han fått av Andromeda innan han åkt och noga stuvat ner i fickan.
“Åh”, suckade Allie avundsjukt då hon fick syn på grodorna. Teddy kastade en förpackning åt henne och log då hon sken upp. Själv öppnade han sin första och fann Agrippa, ett kort han redan hade två av. Allie betraktade honom då han besviket stirrade på kortet.
“Hur många har du?” frågade hon nyfiket och en aning grötigt med munnen full av choklad.
“Flera hundra”, sa Teddy stolt och Allie spärrade upp ögonen. “Jag fick min gudfars samling till jul förra året”, förklarade han.
De satt i kupén och pratade och åt godis om vartannat utan några avbrott tills solen börjat gå ner utanför. Då hördes en röst genom tåget:
“Hogwartsexpressen anländer till Hogsmeade station inom en timme. Vi ber er som inte redan bytt om till era skolklädnader att göra det. Se till att vara förberedda att stiga av tåget.”

Jääääätteeeeebraaaaaaa.
Mohahahahhahahahahahah, nu ska jag gå in på Agnes Google Docs och läsa nästa kapitel.

Den är verkligen jättebra så jag bevakar nu.

Det långa kapitlet var inte alls för långt. Det är tvärtom kul att få läsa längre bitar ibland.