http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=35194&page=49#p2324696
Här är tråden, Fröken Operfekt.

Men bara så du vet så är den inte bara för just Halloween utan det hålls fester första fredagen varje månad och vid olika högtider.

Jag tänkte mig att de är vanliga barn och det enda som egentligen är deras krafter är väl det där med att de förvandlar sig till djur av att göra dåliga gärningar...

Mallen:

Namn:
Ålder:
Kön:
Personlighet:
Vapen som man kommer få senare:
Utseende:
Kläder:
Övrigt:

(Säg till om jag bordee lägga till något i mallen)

Men, om det finns farliga varelser som vill döda dem så borde de inte kunna försvara sig då?

Ja, det kan väl vara nutid!

Min berättelse handlade om tre barn som på något sätt blev tagna av en storm till ett konstigt land (jag vet att det låter som Trollkarlen från Oz handlingen men den var inte helt så) och de landar i en skog där de möter en älva som ger dem vars ett pärlhalsband med blåa pärlor.

Hon berättar att de måste ta sig till dalens ände inom tre dagar då portalen till deras värld bara kan öppnas vart hundrade år och deras halsband är som slags nycklar för att kunna öppna portalen.

De måste göra goda gärningar på resan dit för att göra pärlorna vita, för det är då som de fungerar och ifall de gör dåliga gärningar så blir pärlorna bara blåa igen och det gör även en slags förbannelse som gör att de mer och mer ser ut som djur och när alla pärlor blir blåa så kan de inte bli botade och blir så för evigt.

Samtidigt så finns det demoner och monster som vill döda dem på deras resa och vägen blir mycket farlig.

Är handlingen okej?
Vi måste inte göra helt som i min berättelse med vad som kommer hända, men jag undrar om bakgrunden som jag skrev var okej...

Om alla är nöjda med idén så kan vi väl sätta igång?

Ska jag göra en mall?

Jag kan tro att den varar ända tills Halloween slutar eller tills höstlovet slutar.

Ju mer som slutar med o-miljövänliga saker, desto mer skillnad gör man.
Det blir ju inte precis bättre för att man inte agerar.
ALLA kan göra skillnad!

Kapitel 3: Fångarnas gemensamma ”favoritprogram”

”Liw! Hur gick det?” Frågade Elizabeth förvånat.
Liw hade fått några blåmärken och hade ont, men klarade sig ändå att resa sig upp. Inget var brutet.
”Det gick bra, strunta i det bara”, sa Liw. Hon var väldigt nyfiken på vad som kunde dölja sig bakom den krossade väggen.

De båda gick in och en tom gång ledde nerför en trappa in mot en trädörr.
”Vad tror du finns på andra sidan”? Frågade Liw. ”Inte vet jag, förhoppningsvis en utväg”, sa Elizabeth och skulle precis dra i handtaget då hon kunde se en lapp på dörren.

”GÖR INTE VAD ER INSTINKT SÄGER ÅT ER ATT GÖRA”

Elizabeth läste texten. Hon läste den ännu en gång då hon inte riktigt förstått dess budskap.
”Vad sjutton ska det betyda”? Frågade hon.
”Vad min instinkt är, det är att vi ska öppna dörren för att se vad som finns på andra sidan…så texten kanske menar att vi ska göra motsatsen”, sa Liw.
”Men så klart vi ska öppna dörren! Jag är säker på att den är utgången”, sa Elizabeth emot. ”Men lappen säger att vi inte ska”! Svarade Liw.
Elizabeth lyssnade inte och skulle precis rycka i handtaget. ”Det är bara vår kidnappare som vill vilseleda oss! Skit i det”!
”Nej, det kan vara något farligt bakom”! Sa Liw envist och knuffade bort Elizabeth. ”Vi ser om de andra hittat något innan vi går tillbaka hit”! Sa Liw och vände om, i tanke om att Elizabeth gick efter bakom henne.

Liw hade snart gått uppför hela trappan då hon hörde ett gnisslande ljud bakom sig.
”NEJ ELIZABETH”! Sa Liw med hård ton och chock i rösten. ”JAG SA JU ATT VI INTE SKULLE ÖPPNA DEN”!

Men det var för sent.
Fast inget farligt verkade vara innanför dörren.
Därinne var ett litet rum, cirka två meter långt och två meter brett. Därinne fanns det bara en liten tv som satt på väggen.
”Där ser du! Oavsett om dörren inte skulle leda ut så dog vi inte av den, vad trodde du på seriöst allvar skulle hända”? Sa Elizabeth.
”Jag vet inte, men många dödsfall i skräckfilmer blir till på grund av såna här enkla lappar”, sa Liw. Elizabeth struntade i henne.

Hon gick fram till tvn och såg en lapp hänga precis bredvid knappen där man satte på den. Hon rev av den utan att läsa vad det stod och Liw fångade den då Elizabeth kastat den bakom sig.
Där stod det:

”SISTA CHANSEN ATT VÄNDA OM”

Liw rös, även om hon inte förstod vad en tv kunde göra för skada.
Elizabeth startade tvn.
”AAAAH! HUR DUM FÅR MAN LOV ATT VA’”? Sa Liw och var nära på att slå Elizabeth.
”Dum nog att förstå att en tv inte är livsfarlig”, svarade Elizabeth.

På tvn kunde de nu se ett program som utspelade sig under en eftermiddag vid skymningen och nu kunde man se ett grått hus med brunt tak, det var en röd dörr och en del fönster. Kameran stod länge på samma plats och filmade huset innan något äntligen hände.

Liw såg förskräckt på.
Hon kunde precis se sig själv synas på skärmen och gå in genom dörren. ”DET ÄR JU JAG”! Skrek hon.
I fönstret kunde hon sedan se sig själv gå in i köket och lämna ett papper på köksbordet och sedan gå ut därifrån.

En stund senare kunde de höra en grov röst som lät som flera personer pratade samtidigt som skrattade.
”Det är dags nu”! Sa den och man kunde se att någon lyft upp kameran och sprang med den tills den kom ut på baksidan av huset. Sedan satte den person som bar kameran ner den på fönsterbrädan och gick sedan in i huset genom en bakdörr som var olåst.

Figuren syntes sedan på skärmen som hade svart huvtröja, vantar, byxor och skor.
Liw hade precis gått tillbaka in i köket då hon skulle ta sin läxa.
Hon hade precis känt av att någon stod bakom henne och utan att vända sig om så pratade hon som om att hon välkomnade sin mamma hem, vilken hon trodde att figuren var.
”Jag är inte din mamma”, sa den grova rösten och den fick Liw att vända sig mot figuren.
Hennes ögon spärrades upp då hon blev chockad och sedan skrek hon.
För att inte väcka uppmärksamhet av grannarna så tog kidnapparen tag i hennes huvud och slog henne så att hon svimmade.

”STÄNG AV TVN! JAG KLARAR INTE AV ATT SE MER”! Sa Liw och vände sig om.
”Vi måste fortsätta kolla! Fastän att det är traumatiserande så kan det innehålla spår av hur vi hamnade här”, sa Elizabeth och stirrade mot skärmen.

Kidnapparen hade sedan lyft upp Liw och burit henne ut genom bakdörren innan skärmen blev svart.

”Det är sjukt, jag trodde att det var sjukt nog att stänga in oss i en smutsig och äcklig fängelsehåla, men det är ju ännu värre att filma kidnappningen! De måste vara psykopater”! Sa Liw.

Sedan startades skärmen igen.
Nu blev Elizabeth mycket chockad. Hon såg sin vän Lucas stå i hans kök och prata med kidnapparen med kameran.

”… men snälla! Låt Elizabeth vara! Hon är en bra person”, sa Lucas med tårar i ögonen.
”Antingen hon eller dig själv”! Sa den grova rösten lugnt.
Lucas vågade inte ta hennes plats och sa sedan motsträvigt att de skulle ta Elizabeth.
”Nu lyssnar du noga till min instruktion, laga en smoothie och lägg i detta piller i den innan du ger den till henne”, sa kidnapparen.
Lucas nickade.
”Du gör även en till den andra vännen, fast utan sömnmedel för att inte väcka misstankar och sedan när medlet börjar verka så säger du att du ska följa henne hem och att Jennifer får lov att gå hem och istället för att följa henne hem så lämnar du henne vid min bil, förstått”, sa kidnapparen.
”Ja”, sa Lucas.
”Vad bra”, sa figuren. ”Om du inte överlämnar henne senast klockan åtta så tar du hennes plats, förstått”?
”Ja”, svarade Lucas.
”Då säger jag farväl, förmodligen ses vi aldrig mer om du har tur”!

Kameran lämnades på köksbänken och ett ljud från en ringklocka hördes och Lucas gick för att släppa in sina gäster.

Liw och Elizabeth kunde sedan följa hela samtalet med öronen och sedan gick Lucas för att laga smoothien och man kunde se att han la ner pillret han fick där innan han mixade ihop allt.

”DEN FALSKA FÖRRÄDAREN! HUR KUNDE HAN NÅGONSIN KALLA SIG MIN VÄN”!? Sa Elizabeth sårat och argt på samma gång.

En stund senare kunde de se Lucas ta upp kameran, och dolde den bakom ryggen samtidigt som han gick med den medvetslösa Elizabeth.
De gick en bit, det hade blivit mörkt nu och efter en stund så hörde man ett högt ”BRAVO” och sedan blev skärmen svart igen.

Elizabeth stängde av tvn.

”Vi måste visa de andra vad vi hittat”! Sa Elizabeth. Liw tyckte inte att det var en bra idé, men följde ändå med Elizabeth.

De hade snart samlat alla utom Steysy och Lia. De andras gångar hade bara lett till en återvändsgränd, fast Steysy och Lia gick inte att hitta, då även deras gång hade lett till en återvändsgränd.
Alla kunde se sin egen kidnappning framför sig.

Crain kunde se en bil köra rakt mot kameran då den som bar kameran plötsligt sprang över vägen och in mot skogen. Sedan hade han sett sig själv gått ut ur bilen och sett sig omkring, i alla fall en kort stund innan kidnapparen slagit honom i huvudet med en spade och gömt honom i bilen.
Han kände sig på dåligt humör över att se sig själv bli kidnappad.

Efter att Crain blivit insläpad och gömd i bakluckan av kidnapparens bil hade man sedan hört fotsteg en bit bort i skogen samtidigt som man hörde ljud av någon som visslade, det var Matthew.
Han hade lyckats undkomma ett slag av spaden utan att svimma då han blev upptäckt, han hade efteråt försökt springa men han blev tyvärr slagen i huvudet innan han kom tillräckligt långt bort.

Gwen kunde se sig själv i affären bli förföljd bakifrån, efter att betalat för varorna då hon och hennes mamma hade handlat.
Sedan så hade mamman och dottern splittrats åt då mamman bara skulle till banken först. Gwen skulle precis gått runt ett gatuhörn då kidnapparen attackerat henne bakifrån och sövt ner henne.
Då Gwen fallit mot marken verkade Sebastian varit i närheten och hade då sprungit fram för att se vad som hänt. Den grova rösten skrek till då hen upptäckt honom och sprang då efter honom för att fånga honom.

Både Vee och Cynthia hade varit med om att deras farkoster hade blivit kapade av några mystiska typer i svarta huvor.
I Vees film slutade allt med att man kunde se planet krascha mot havet, och i Cynthias kunde man se skeppet närma sig några klippor, det var stormigt så man kunde inte se så tydligt men man kunde ändå se några klippor och en strand med många klippor och en övergiven gammal fyr närma sig.

Efter den filmen hade Sam plötsligt fundera på vart denna fängelsehålan egentligen låg. Hon funderade, lite oroligt över att de skulle vara fångna på en ö, precis som Alcatraz.

Precis som Bonnie misstänkte, så samarbetade taxichauffören med kidnapparna och man kunde se att vännerna bakom började skrika på hjälp och försökt fly från bilen då chauffören låst dörrarna och svängt mot en hamn.

I Saras film hade hon och två vänner legat vid hennes pool och läst tidningar ända tills kidnapparen dök upp.
Då de förstått vad som verkligen hände hade vännerna försökt fly, vad som visades på filmen verkade som att de lyckades komma undan, men hon själv kom efter och ramlat ner i poolen, då hon försökt kliva upp hade hon blivit skjuten med sömnpilar och svimmat.

Därefter hade Vanessa kidnappats i sin trädgård. Hennes syster verkade också blivit tagen… fast hon kunde inte förstå varför systern inte var här. Hon började fundera på om det fanns fler fångar i andra fängelsehålor, för då kanske hon var i någon av dem.

Sam hade varit på en studentfest och hon hade gått ut en stund för att ta lite luft då det var så trångt och mycket folk på festen. I kameran kunde man se att Sam kämpat emot och slagit mot kameran ett fåtal gånger då hon försökt fly samtidigt som hon blev dragen in mot träden en bit bort.

De alla som precis sett sina egna kidnappningar på film började tycka att det var lite konstigt att man aldrig såg Lias eller Steysys kidnappningar på filmen.
Efter Sams video hade tvn bara stängts av automatiskt och det var inga andra filmer kvar innan alla videor började sändas ända från början igen.

”Tror ni Steysy eller Lia kan vara de som låst in oss”? Frågade Elizabeth misstänksamt.
”Lia, tror jag inte skulle vara ansvarig, hon verkar vara en väldigt irriterande person, jag tror inte att hon skulle kunna göra det”, sa Matthew. ”Men jag måste medge att Steysy faktiskt verkar väldigt misstänksam”!
”Jag kunde inte sagt det bättre själv”, sa Elizabeth.

”Måste vi döma folk efter vad som visas på en film”? Frågade Vee. ”Vår kidnappare skulle faktiskt kunna vilseleda oss genom dessa filmer”!
”Jag håller med! Och jag tycker faktiskt att du är lite för hård mot henne ibland”, sa Vanessa och kollade mot Elizabeth.

Elizabeth såg irriterad ut.
”För hård”?! Sa hon ilsket. ”Allt jag försöker göra är att försöka skydda mig själv, och möjligtvis er andra, från den verkliga faran”!
”Okej, förlåt mig då, men jag tror inte att du skulle må så bra av att bara för att du vaknat i fel ände av ett område bli misstänkt för ett brott”, sa Vanessa.

Elizabeth suckade.
”Du har väl en poäng i det hela, jag ger Steysy EN chans till”, sa hon.

Precis när meningen avslutats så startades tvn igen, av sig själv.
På skärmen visades nu en vit bakgrund och en kvinna som stod i mitten. Fångarna kollade chockat på, då kvinnan på skärmen faktiskt var Steysy. Men något var annorlunda med henne.
Hennes ögon var kolsvarta, och hon log ett mycket skrämmande leende.

”Där var den chansen rykt”! Sa Elizabeth medan hon stirrade på skärmen.

”Som ni kanske redan förstått vid denna tiden, så har jag fört er alla till min personliga ö, där ni alla måste lyda under mina regler om ni vill överleva”, sa Steysy med samma röst som hörts under alla kidnappningsfilmer. ”Då min ö är helt avskuren från världen, kan ni inte fly härifrån, så det är bäst att inte göra något motstånd”!
”Jag vill även säga att om det inte vore för att ni var dumma nog att inte kunna förstå budskapet av mina meddelanden, så skulle jag kunnat vara barmhärtig nog att låta personerna ni tillbringade er senaste tid i frihet med få gå hem”!

Vanessa grät.
Hon kunde inte sluta tänka på sin stackars lillasyster som under denna tid säkert skulle få vara inlåst i ett sådant här ställe.

”Så skyll på Elizabeth och Liw då jag snart kommer låta dem lida ett värre öde än döden”, sa Steysy och log ännu mer.
Sedan stängdes tvn, för den allra sista gången.

”Tycker ni inte att jag hade rätt nu då”? Frågade Elizabeth dem som hade varit emot hennes åsikt.
”Jag tror dig nu”, sa både Vee och Vanessa motvilligt.

Trots att de andra kände sig lite arga på Elizabeth efter att hon inte brytt sig om skyltarna så nämnde de inte det då de förstod att hon inte var medveten om konsekvenserna.

Nu delades de upp ännu en gång, fast denna gången var inte tanken att hitta utgången. Tanken var att hitta Steysy, deras möjlige kidnappare!

”Steysy! Lilla Steysy! Kom fram”! Ropade Sara högt med en mycket fjantig röst som lät som om att man pratade med en hund eller ett mycket litet barn.
”Om du bara kunde höra dig själv! Tror du verkligen att hon skulle komma fram bara för att du säger så”, sa Gwen, som gick med henne denna uppdelningen. Sara borde väl ändå förstått att man inte skulle bete sig på det sättet om man letade efter en möjlig brottsling.
”Vad föreslår du då”? Svarade Sara.
”Att vi arbetar diskret och inte skriker! Om hon hör oss blir allting bara förstört”, sa Gwen.
”Jag orkar inte med dig! Du kan inte ens hålla en seriös diskussion”, sa Sara med en röst som om att hon hade varit den med Gwens argument.

Sam, Cynthia och Bonnie gick med varandra. Deras personligheter var ungefär som raka motsatser till varandra.
Bonnie var den populära och tjejen som alltid följde grupptryck.
Sam var den engelska utbytesstudenten som alltid föredrog att läsa böcker och hellre ville att vara sig själv än att vara en del av de coola eleverna.
Och Cynthia var den natur och djur intresserade tjejen med djup fantasi.

”Tänk att Steysy kunde vara vår kidnappare! Fast kanske inte helt oväntat med tanke på hennes skumma beteende, men jag misstänkte faktiskt inte henne i alla fall”, sa Cynthia. ”Jag trodde från början mest bara att Elizabeth överdrev… tydligen inte”, svarade Sam.

Plötsligt hördes ett högt skrik.

”Vad var det”? Utbrast Cynthia. ”Det har nog hänt något med någon av de andra”! Sa Sam chockat. ”Kom, det kom härifrån”, sa Bonnie och sprang mot ett visst håll.

När de kom fram så kunde de se Sebastian och Vanessa ligga medvetslösa på marken.
En bit bort stod Steysy. (Fast nu med sin vanliga gulgröna ögonfärg och inte den svarta).

”MÖRDARE”! Skrek Elizabeth tillsammans med några andra som stod en bit bak. ”Varför gör du såhär mot oss”?

Steysy såg ungefär lika chockat och skräckslaget på dem som de såg på henne.
”Jag har inte gjort det! Jag är oskyldig”! Sa Steysy.
”Vi tror dig inte”, svarade Elizabeth.

Då nästan alla av de andra fångarna var emot Steysy under denna stund och snart var på väg att gå till anfall, eller någonting hemskt i alla fall, så sprang Lia fort fram och ställde sig framför henne.
”Jag var med henne hela tiden, hon ÄR oskyldig! Anledningen till att vi inte hittade er var för att vi just hittat en sak, vi hittade utvägen ur fängelsehålan genom en lönngång! Steysy kan omöjligt ha dödat Sebastian och Vanessa, hon var med mig då vi hörde skriken och sedan sprang hon fram för att se vad som hänt”, sa Lia beskyddande.

”Det är möjligt att du talar sanning, men vad sägs om bandet vi såg, med Steysy på film och hur vet jag att du inte kan vara hennes medhjälpare”, sa Elizabeth.
”Vilken film”?
”Okej, jag och Liw hittade en lönngång till ett rum med en tv som visade filmer där kidnapparen filmat när hen fångat oss och sedan en annan film där vi kunde se Steysy prata… med en konstig röst och hennes ögon var helt konstiga”, förklarade hon.
”Hm, det var konstigt! Men jag är då i varje fall ingen medhjälpare”, sa Lia surt. Hon hatade att bli anklagad för något hon inte gjort.

Under tiden satte sig Liw ner vid Vanessa och Sebastian.
Hon var väldigt bra på att hantera nödsituationer då hon var väldigt uppmärksam på lektionerna i livräddning.

”Vanessa är inte död! Hon har bara svimmat, hon kanske såg mördaren innan hon svimmade… tyvärr, så kan jag inte säga att Sebastian klarat sig”, sa Liw, både sorgset för Sebastians bortgång men ändå lite positivt då Vanessa åtminstone klarat sig.

De höll en tyst minut för den avlidne innan de fortsatte.

Elizabeth kollade då Steysy i ögonen och talade i lugn ton.
”Okej Steysy, du är oskyldig för morden tills motsatsen bevisats, men jag håller ett öga på dig”!

”Du Elizabeth, jag visar i alla fall bara utgången om ni slutar anklaga mig för någonting jag inte gjort”, sa Steysy elakt mot Elizabeth då hon ville få känna sig mer överlägsen än de andra.

När man sedan tänkte efter, så skulle filmen om Steysy kunnat vara förfalskad, men ett mord, det återstod att lista ut.
Så ni får vänta tills nästa kapitel på det!

___


Tyvärr Ida, men din karaktär har dött!

Vila i frid Sebastian!
Det var synd att man inte fick se mer av denna karaktären i dokusåpan!

Jag hoppas att ni blev nöjda!

Det var ett långt kapitel jag hann skriva från Fredagen till idag! :o

Och jag hoppas även att ni gillar bilderna.

Jag vill även säga grattis till Steysy som lyckades få flest röster denna vecka, och bara så ni vet så var inte Sebastian den enda som kunnat åka ut för det var ungefär 5 eller 4 andra karaktärer som jag inte nämner vid namn.

Jag höll på med bilderna idag, det tog nästan helad agen! >.<

Men det kan bero på att simset är så låååångsamt!

Lås tråden om det finns en liknande!

Man skriver en mening eller mer från en låt (men inte refrängen om titeln nämns där, eller så bara man döljer det med någon symbol) sedan ska nästa gissa vad för låt det är och sedan fortsätter den och skriver en ny låt.
Man får även ge ledtrådar.

Jag börjar!

Dress up like a moose during hunting season