sanna1324567 - what omfg for realz? tack så hemskt mycket, du är riktigt awesome själv!

You know who I think is the least awesome girl in school? That si_tonks... On a scale of one to ten - one being the least awesome and then ten would be awesome - I would give her..an eight.. Eight point five... Or a nine.. NOT over a nine point eight. Because there is ALWAYS room for improvement. Not everyone can be perfect, liiike me. That's why I'm holding out for a ten... Because I'm worth it.
(I'll give her a ten anyway.)

MonsterCookie - Jag tycker du är väldigt awesome, ja det tycker jag!


HarryFreakingPotter - You drool when you sleep.
(I hope you understand the awesomeness in this compliment. Unless - you're awesome. You wanna know why I think that? Because you’re my friend, Mockinjay. Any more stupid questions?

Miyuki - Du sitter och ser på den här dataskärmen av en anledning, och det är för att du är bäst!

alltså jag hatar packning

Det har har varit ett rätt spännande år på Mugglis. Första gången jag fick fira min födelsedag på Mugglis, Master of Mugglis (fattar det fortfarande inte omg) och nu ett år på Mugglis! Unbelievable. Vet inte riktigt vad jag ska säga egentligen. Kanske... ähm. Tack? Yeah, let's go with that. Tack! Ni är så underbara. Jag vet seriöst inte vad jag ska säga. Vågar inte säga namn för då kommer massa folk jag älskar with all my heart inte komma med för jag är glömsk och ugh. There's so many feelings kqhnkehnrk. Och snart en månad sedan premiä- ok jag ska inte gå in på det.
Iaf! Jag älskar er. PUSS PUSS.
Ett år!!!!11!!

Jag vill träffa så många av er, so badly. (Och nu ser man verkligen hur mycket engelska jag blandar in i meningar. Oh well.)
Förresten! Jag har sett mitt namn i flera komplimangbomber och liknande och folk som tackat mig och så - jag vet att jag säger inte alltid tack eller varsågod, men jag uppskattar verkligen allt ni gör. Jag ska verkligen tänka på det, för ni är verkligen förtjänta det. Jag vill att ni ska veta det, att jag verkligen uppskattar det. :')
Men guys.

Alla minnen ♥ Tumblah trio (YOU'RE THE BEST EVER), distrikt 23 (remember, Poffozorro?), Everything for Rory ( ♥ ) och så mycket mer.
Tyvärr måste jag tillbringa den här dagen att packa då jag ska fara iväg på semester. Och detta vill jag att ni ska veta.
Jag ska fara iväg på semester nu på fredag kväll och är i Finland, hos mina morföräldrar. Jag kan vara på Mugglis, men jag kanske inte alltid är så aktiv här och jag vill bara att ni ska veta det! For your information.
Well - LET'S HAVE A BEACK PARTY. ON MUGGLIS.

Jag är Master of Mugglis
jsksnfkrndfkenrkdndkenrg

att jag går där

DO NOT CITERA THIS INLÄGG
CITERA INTE






congratz
you're awesome

DO NOT CITERA THIS INLÄGG

Kapitel ett.
När HarryPotterr hörde den kalla rösten av president Ärrskalle räkna ner, började hon andas tyngre och tyngre. Varför var hon här? Varför hade hon blivit vald till det här hemska spelet, varför kastades hon in i arenan där 23 andra blodstörstiga deltagare skulle göra allt möjligt för att få slakta henne? Hon klarade inte det här. Hennes självförtroende som hade sjunkit mer och mer för varje dag hemma i distrikt MyHogwarts tryckte ner henne nu, men det fanns en liten ljus låga med hopp inom henne. Hon visste mycket om naturen tack vare sin kunniga syster och kunde överleva. Det var det enda som inte gjorde så hon klev över plattan och bara dog. Hon fokuserade framåt, det var en öde öken med en stor skog längre fram framför sig.

Några platser bort stod Ronald Weasley med en rak och självsäker rygg. Han kunde klara det här. Han hade inte haft ett bra liv där hemma i distrikt Twitter, men... what doesn’t kill you makes you stronger, eller hur? Han kunde hantera mycket och hade egenskaper som funkade bra i Nutella Games. Klart han kunde klara detta, det var det enda han kunde tänka när han gav de andra deltagarna en blick. Några minuter kvar.

”3....
2...
1..
Mina damer och herrar, låt the Nutella Games börja.”

Nelly1513 stannade inte en enda sekund utan rusade över den torra sanden under henne. Hon hade bara en enda tanke i sitt huvud just nu – få tag på något användbart och sedan rusa in till skogen. Det var långt fram till skogen, hon visste att det var för att det var större chans för ett stort blodbad då, men hon sprang snabbt. Runt omkring henne, både till höger och vänster, framför och bakom henne, sprang de andra deltagarna som hon skulle tillbringa massor av timmar med i arenan. Vissa av dem längtar till att döda henne, det visste hon. Hennes stora, bruna ögon siktade in på en ryggsäck men precis när hon sträckte handen framåt grep Mine den, och Nelly såg när Mine sprang med ett spjut i handen och ryggsäcken på ryggen, på jakt efter någon oskyldig själ att döda. Det hade förvånat henne att Mine inte dödat henne själv, då Mine var från distrikt Facebook och var en karriärist. Men hon grep i panik tag i några knivar och sprang med stora steg mot skogen.

Sahara Potter hade svårt att komma fram någonstans, hon stod kvar på plattan med vidöppna ögon och såg scenen framför henne. All panik och stress, allt blod som spilldes och alla de oskyödiga människorna som dödades. Om hon stod kvar längre än vad hon hade gjort nu, skulle hon bli dödad, så hon började springa in mot blodbadet, på jakt efter något att ta. Men hon hann inte långt, utan att ens blinka kände hon hur det högg i ryggen av dolken som EMELESEL höll i.

Avifors var nu inne i skogen, i hennes hand höll hon i ett svärd som hon hittat bland alla saker och på ryggen bar hon en brun ryggsäck som kanske skulle hålla henne vid liv i några veckor. Hon kunde fortfarande höra skriken bakom henne, men hon försökte tränga ut ljuden och fokusera på sig själv. Hon hade lätt sluppit undan blodbadet för hon lyckats grippa tag i något och springa bort från det värsta. Karriäristerna hade inte hunnit ikapp henne. Det enda hon önskade var att hon inte hade tittat tillbaka när hon hade funnit sin plats vid skogen, för det första hon såg var hennes kamrat Pygmepuffen falla. Med en kniv i magen hade hon bakåt fallit med hopplösa ögon, och över henne stod FailarN med ett nöjt leende. Hon hade nästan låtit ett skrik kommit ur henne, men med ett värkande hjärta efter att ha sett Pygmepuffen, som hon hade kommit väldigt mycket överens med, falla, drog hon sig tillbaka i skogen.

När natten föll så låg LeeGordan tröttsam men nöjd i ett träd och bevakade natthimlen. Om han hade räknat rätt, hade fem av de 23 deltagande dött, varav han själv hade dödat Nymfadora Tonks. Han kom fortfarande ihåg hennes hjärtskärande skrik, och när pilen träffade henne rätt i hjärtat, även när hon med hopplösa ögon föll ner på marken med ett sista andetag. Det var sorgligt, men han försökte inte tänka på det utan hur han skulle göra nästa dag. Det skulle inte bli en lugn Nutella Games.

Med trötta ögon såg Twix upp mot himlen när Mugglis nationalsång spelades över arenan, och de döda dök upp på skärmen. När hon såg antalet döda fnys hon tyst för sig själv. Fem av 23 döda? Är det 18 deltagare kvar i arenan nu, alltså? När hon såg upp mot Victorie Weasly’s ansikte så började hennes hjärta svida av skuldkänslor. Hon visste att hon var illa tvungen, men det gjorde lika ont att se en så ung flicka dö. Särskilt när man dödade henne själv. Minnet av hennes chockade min när Twix med svaga armar höjt svärdet var kvar i huvudet, men det skulle säkert bort.
... Eller?
Under blodbadet hade hon även tittat hur de andra gjorde det – karriäristerma detta året funkade bra. Distrikt Facebook, distrikt Pottermore, distrikt aftonbladet.se och distrikt Twitter. Alla verkade starka, hon hade tittat noga när Sovsvampen hade kastat sin kniv bort mot Hope Potter och inte missat med en millimeter, men hon funderade inte en sekund på att bli bundsförvalt. Hon jobbade själv, och endast själv.

MEDVERKANDE

R.I.P


(sorry Victoire Weasly, stavade ditt namn fel.)

Jag ska till Finland nästa vecka på semester
woopwoop
(ping: Elihhn, AlvaRawenclaw)

jagärmedjagärmedjagärmedjagärmed
varför skrev jag inte med mig här?!?
DET GODASTE SOM FINNS NÅGONSIN, ÄTER DET NU