Tack! Jag kände samma sak. Paul var en favorit, men han var inte ensam att förlora sitt liv i den bilolyckan.

Vad fint! ♥


Jag fann mina närmsta vänner (och sanna vänner) när jag själv fick fara runt i Sverige och världen, och kopplas samman mer naturligt med människorna. Växte upp på liten ort och det kändes alltid så malplacerat. Jag hängde såklart med många olika individer och hade det fint, men det kändes aldrig riktigt naturligt och jag kände mig "ensam": Jag var inte ensam, men jag kände mig ensam. Liten by, alla känner alla. Ens kompisars mammor hade haft ihop det med ens pappa när de var unga och man kände till vilka som var syskon osv.

Det bästa jag har gjort var att bege mig till Göteborg från byn. Det var starten till att börja hänga med vänner som jag än idag är bästa vän med. Vi är/var bosatta all over västkusten och kunde fika, ha filmkvällar och göra vad vi ville göra - mer än att vara coolast, ha dyrast kläder, vara fulla i diket, hänga på McDonalds "bara för att det var så det var" där jag växte upp. Med vännerna jag lärde känna i Göteborg kunde jag "fly" från den där pressen och stressen var och varannan helg, och finna en relation till människor som jag tidigare inte varit med om.


Våga var den du är och/eller vill vara! Ta hand om dig själv och de individer i din omgivning som du verkligen känner en ärlighet gentemot. Se framförallt till att ha en kanonfin decembermånad. Om du känner ångest för julen - gör något som du inte har ångest för. Lev, res, gör val som stärker dig för stunden!

Det är så himla lite som kan få mig att brista ut i tårar ibland!

Jag är tillbaka i Göteborg. Men att skriva "hemma" känns konstigt när jag trivs som bäst på båtar, och verkligen inte ville lämna Japan. (Ja, det kan vara så att jag inte är heeeelt singel längre, om vi säger så).


Men jag äter sill och knäckebröd ♥ Fyfaaaan vad gott. Tänkte köpa vörtbröd och lussekatt också men orkade inte stressa fram med allt. Får bli en annan dag. ^^

På spåret! ♥

Jag tittar aldrig på tv längre, men det sista som jag faktiskt följde och hade som "familjetradition" med mamma var att se just det programmet. Man lärt sig något, får se nya platser, kan fundera på gåtor och försöka svara innan deltagarna i programmet. Jag älskar det! ♥

Mini-bildbomb

Inga problem! Googlade lite nu och jag känner att jag kan leva utan angorakläder.


Men alltså... äter folk angora?

OK! Så jag vet inget säkert än, men jag tänker leva på hoppet och vara skitlycklig!

Så jag har bott inneboende hos mammas arbetskamrat sedan årsskiftet. Men hon trivs inte riktigt på Hisingen och vill tillbaka till Frölunda. Hon flyttar troligtvis den 1:a mars och frågar om jag vill hänga med - eller ta över kontraktet till lägenheten vi har nu. En 3:a som ligger väldigt centralt och som jag stortrivs i! Jag har hela tiden jagat efter en lägenhet som jag och en av mina bästa kompisar kan dela. Vi har bott tillsammans förut och saknar det livet. NU kan det bli att hon flyttar in och så bor vi där tillsammans! IIIHHHH!!!

Får jag dessutom jobbet som jag vill ha så är 2014 det bästa året i livshistorien. Jag vill inreda den här lägenheten, jag vill bo med kompisen, jag vill segla till Kina, jag vill semestra i Japan ett par gånger och jag vill ha det fantastiskt! haha ♥

Hey Brother

Säg ifrån! Jag blir så himla hjärtskärrad när jag läser det här. Nästa gånger svarar du bara "för att jag inte vill ge upp!" och nästa gång det hälsas men du ignoreras så ser du till att hälsa så att ni åtminstone får ögonkontakt. Våga stå på för dig själv! Jag tror på dig cooling ♥

Caius: Gör något drastiskt och oväntat! Dra ut på din livs resa eller gör något du aldrig brukar göra! Sedan drar du dig i kragen och ser till att få någonting gjort - bara för att komma på benen igen. Stay strong! Du är häftig och skall absolut inte delete'as från denna värld. ^_^



Heeeeey! Så länge du inte har en obotlig sjukdom eller något annat jobbigt, fuffens för dig så vill jag aldrig höra den sortens tankar!!!! Om fem år har du hunnit nå en botten och orkat ta dig uppåt, och väl när det ljusnar så blir allt enklare och det finns så himla många människor och livsäventyr där att du kommer få fantastiska år därefter.


För fem år sedan nådde jag en djup botten. För fyra år sedan tog jag en skadlig överdos och ville dö. När jag sa det till mamma svarade hon "men gör det då!". För tre och ett halvt år sedan blev jag vegetarian och klar med gymnasiet. För två år sedan levde jag livet i London i tre veckor och var på galapremiären av HPDH part 2. Förra året seglade jag med Götheborg för första gången. ...och i år. Jisses. Jag har sett både Paris och Tokyo, hängt en del med fyra killar och haft kanonroligt med många fina människor världen över.

Det blir bättre! Det tar tid men samtidigt hinner man ha roligt, skapa minnen, bli starkare och mer självsäker med tiden! Ta hand om dig och våga kämpa vidare! Våga visa att du inte tänker besegras av något annat/någon annan/dig själv. (Det var min motivation när det var dags att resa sig efter ännu ett fall. Ja, tillsammans med alla drömmar om London, segling, Japan och framtiden generellt).