Alltså, djur är det bästa som finns. Ever. Går djurvård på ett naturbruksgymnasium och trivs så SJUKT bra i skolan, för första gången sen typ lågstadiet, hahaha.

Jag är pretty much en certifierad crazy bird lady, har fyra papegojor och planerar att adoptera ytterligare två när jag lyckats flytta hemifrån (Vilket blir ett... Projekt. Att flytta, ensam, med fyra superkrävande, jättehögljudda fåndjur blir kanske inte särskilt lätt.)







Alaska (Morhuvad papegoja, 6 år) var min andra egna papegoja (Den första hette Pippin och var världens bästa dvärgpapegoja. RIP), och den som gjorde mig... Fågelberoende. Hon är bäst. Vi har en särskild CONNECTION, hon och jag. Hon är i allmänhet inte speciellt närgången eller social på det sättet, men hon kräver mycket uppmärksamhet och vill alltid vara åtminstone i samma rum som mig. Hennes största intresse i livet är att GNAGA. På allt. Dels på färska grenar och träleksaker, men mycket hellre på mina dörrar, väggar, möbler, böcker, hyllor.... Ja, you name it. Hon gillar även att SKRIKA. Högt, gällt och ofta. "Morhuvade papegojor är jättetysta fåglar som passar utmärkt i lägenheter", they say. Pffffft. Nä. Dessa människor kan omöjligtvis ha träffat min 'Laska. Hon är iofs bäst ändå. Vad är väl inte en fågel utan lite skrik? ♥



Miley (Morhuvad papegoja, 7 år) adopterade jag med förväntan att hon inte skulle gå ihop med Alaska alls, utan att de skulle få turas om om min uppmärksamhet. Så blev det ju då inte. Alaska och Miley är kära. Det tog visserligen tre månader, men nu går det omöjligt att separera dem.
De första tre-fyra månaderna var jag och Miley bästisar, hon ville alltid gosa med mig, jag fick träningsvärk för hon alltid, alltid, alltid skulle sitta på min högra axel, hon var helt enkelt hur mysig som helst. ....Sen insåg hon att den där gröna konstiga saken på andra sidan rummet var EN FÅGEL och blev kär i den istället. ...Alaska, alltså. Nu hatar Miley mig, för att förenkla och förmänskliga beteendet. (I själva verket tycker hon nog mest att jag, och alla andra, STÖR deras relation - hon attackerar mig gärna om jag tittar liite för länge på Alaska, för tänk om jag bestämmer mig för att TA ALASKA OCH PARA MIG MED HENNE SJÄLV?!?!?! Det går ju inte.)
Vi jobbar på vår relation iallafall, och om jag bara lyckas dra mig i kragen och bli lite mer ambitiös med det ska vi nog se att det blir bättre snart. Hon är väldigt trevlig i vilket fall som helst. Supersöt, gillar att göra pruttljud och äter maten genom att, med totalt rak rygg, plocka upp allt med ena foten. Hon går gärna och doppar maten (med foten) i vattenskålen också, det blir säkert mycket godare så. Knasboll. ♥



Nicko (Halsbandsparakit, ca 15 år) är min lilla bebis. Han spenderade sina första sisådär tre år med en familj som kanske inte var helt duktiga på det här med husdjur, han vart alltså inte helt superbt behandlad och är fortfarande rädd för fingrar, trots att hans förra familj (som hade honom i 12-13 år) var fantastiska och superfina, de älskade honom och han älskade dem. Plötsligt blev han aggressiv, och efter att ha frågat om råd på internet skaffade de en hona "till honom". Och javisst, hans problem löstes, han blev som vanligt igen, men på köpet kom ett par nya problem. Jag har förstått det som så att "den nya fågeln" var väldigt krävande och de kände att de inte riktigt kunde ge henne vad hon behövde och vad som var bäst för henne. Samtidigt hade Nicko hunnit börja tycka om henne massor, och hon tyckte om honom, och jag TROR att de kanske tänkte något i stil med att att "ojdå, om hon behöver mer än vad vi kan förse henne med så kanske Nicko också skulle må bra av det" eller så. De tog alltså beslutet att omplacera båda två, och bestämde visst att jag verkade bra. Så Nicko och Meg flyttade hem till mig.
Nicko var jätteblyg i början, men vad väntar man sig av en femtonårig fågel som saknar sin "mamma"? Nu är han mycket socialare, sitter gärna och pussas med mig, delar lite på min mat med mig, förstör för mig när jag försöker rita, sitter aaaaalltid så nära mig som man fysiskt kan utan att sitta PÅ mig... ♥ Han ÄLSKAR vatten och att bada/duscha i vattenskål/kran/blomspruta, så ofta som möjligt om han får bestämma! ...Vilket han får. Bortskämda töntfågel. När han är duschsugen flyger han fram till mig, fluffar upp fjädrarna och sträcker oh so slightly på vingarna, och jag går lydigt och hämtar vatten eller tar med honom till kranen. Min lilla Nickogris. Han är så speciell. Bäst i världen. (Han kan also prata polska. Och svenska!)



Meg (Halsbandsparakit, ca 11 mån) är den gula demonen som var lite för skrikig, destruktiv, flygig, vild och krävande för att riktigt passa in i hennes förra hem. Som tur är passar hon SUPERBT här, i mitt stora rum fyllt av träd, grenar, rep, löv, klätterställningar, träbitar, leksaker, gungor och blåbärsris, trivs hon mer än asbra. Hon är sjukt energisk och hennes absolut favoritsak att göra är att hänga upp och ner i min rullgardin och SKRIKA. Länge, högt, gällt, oavbrutet. Skrik skrik skrik. Tur att hon är så omänskligt jättesöt. Hahaha.
Meg är inte tam, och väldigt blyg. En liten fegis. Hon tar mer än gärna mat när jag erbjuder, och smakar gärna på mina fingrar i samma veva, men gör jag en oväntad rörelse flyger man minsann iväg direkt.
Hon är ändå otroligt social och väldigt, väldigt nyfiken - och ung. Alltså vore det PERFEKT för mig att börja tamträna, hon har alla förutsättningar för att kunna bli hur tam som helst. .....Men här sitter jag och orkar sällan ens ta fram klickern. Jag är SÄMST :C :C :C Kan någon typ motivera mig till att träna mina fåglar?!??!


Jag har för övrigt fortfarande kontakt med Meg & Nickos förra ägare på Facebook. Hon är den SÖTASTE NÅGONSIN och är fortfarande hur ledsen som helst över att hon inte har kvar Nicko, men säger hela tiden hur glad hon är att de hamnade hos mig ♥ ♥



....Och sen har jag tre hundar också men dom får jag ta och skriva om en annan dag
DET BLEV RÄTT MYCKET TEXT HÄR OCH NU







Förresten, Edman17, vilken art är din papegoja?

För första gången ever så syns det nästan att jag och min lillasyster är släkt...

Den här bilden heter "ormg"

♥ ♥

HAHA alltså
Jag satt och redigerade en bild på mig. Oseriöst. På skoj likzom. Det SKULLE bli fult och oseriöst (och jag tänkte bara ha kul, och inte visa den för nån HAHA), men alltså:


Visst ser det precis ut som Lindsay Lohan? ♥ ♥ ♥

Förut idag satt jag och lyssnade på musik med högtalare (brukar alltid ha hörlurar, haha), och då bestämde sig Nicko (min kära goja) för att flyga hit, sätta sig på skärmen och börja dansa. Han lyfte upp vingarna litegrann, gick fram och tillbaka och nickade med huvudet i takt till musiken (så gott han kunde iaf haha) ♥ ♥

Senare på kvällen, när alla gojor gått och lagt sig, så råkade jag dra ut sladden till hörlurarna och rummet fylldes med musik i några sekunder. Nicko vaknade och började direkt busvissla, dansa och nicka. Hahaha. Alltså. Mina fåglar är bäst i världen???!?

enhörning

Kände att den här tråden behövde puttas upp lite. Med en brutal bildbomb från världens mysigaste skola. Min alltså. ♥

(JAG GILLAR ORMAR, OK?)

Jag har för tillfället SJUKT LÅNGT HÅR. Känns det som. Där det är allra längst går det ner till hakan. Hahaha.




Har nog inte haft längre än till axlarna på 6-7 år. För snart nästan precis ett år sen hade jag det kortaste jag någonsin haft, och.... Det kortaste som.. Går att ha.
Jag rakade alltså av det, haha. Det var faktiskt jättesnyggt och jag vill nästan göra det igen??? Fast samtidigt vill jag ha lite längre hår än nu. Hahahaha. Vet inte ens </3

(När den här bilden togs hade jag betydligt längre hår på benen än på huvudet, förresten. ♥ ♥)


Skulle nog personligen aldrig orka ha riktigt långt hår. Snagg var det bekvämaste i VÄRLDEN, ååh.

Min familj tycker också att det är BEYOND onödigt, men jag är vegetarian ändå! Mina föräldrar klagar ungefär dagligen, haha.

Du kanske kan försöka komma överens med din familj om att (antingen bara du, eller alla) äta vegetariskt någon eller några gånger i veckan iallafall, som nån form av kompromiss?