Behöver typ skriva av mig, är allmänt pepp och kärleksfull inatt så jag vill dela av mig av det finaste som hänt i världen.
Tyvärr kan jag aldrig SLUTA SKRIVA när jag berättar om det så det kommer bli sjukt långt och ingen kommer orka läsa.
Förlåt för det. Men. Behöver skriva ändå. ;_;

Jag tycker om Belle & Sebastian.
Jag menar, alla tycker väl om sitt favoritband och visst finns det många tonåringar som är besatta av ett band. Men. Åh. Jag älskar Belle & Sebastian.
Vet inte hur länge jag gjort det tyvärr haha. Men i april 2010 satt jag och min kompis Nina och diskuterade band vi skulle vilja se live mest i världen men antagligen aldrig kommer få göra. Belle & Sebastian var högst upp på både min och Ninas lista.
Inte alls mycket senare, tidigt i maj, (Den tredje, är jag rätt säker på.) ser jag något på facebook. En bekant hade skrivit om hur lycklig hon var över att Belle & Sebastian kommer till Popaganda.

Jag typ "Va?", och sprang och checkade Popagandas hemsida. Ja. Det var sant. Grät nog lite. Väntade på att Nina skulle logga in på msn.
"BELLE & SEBASTIAN KOMMER TILL POPAGANDA".
"....haha tror du jag är dum"
"JAG ÄR SERIÖS KOLLA HEMSIDAN"
"...."
"!!!!!!"
"VAAAAAAAA????? JAG DÖR"

Popaganda var alltså den ENDA festivalen jag skulle på den sommaren, och jag och Nina hade planerat att gå dit tillsammans hur länge som helst.
OCH SÅ BOKAR DOM BELLE & SEBASTIAN?

Så sjukt. Kan inte typ ens berätta hur glad jag var, kan inte ens sitta still nu när jag berättar om det.


Det allra finaste var att jag fyllde år under Popaganda. Samma dag som Belle & Sebastian skulle spela. Jag visste redan från början att det skulle bli världens finaste födelsedag endast för att jag skulle få se mitt favoritband liksom.


Och så går månaderna på och TILL SLUT åker jag upp till Stockholm för att gå på festival med Nina.
Kvällen innan jag fyllde år och vi skulle se B&S gick vi runt lite i stan.
Jag stannade utanför en pizzeria för att knyta skon. Nina stod en bit bakom mig och tittade runt lite casually. Hon slänger en blick in mot människorna som sitter inne på pizzerian och tappar tråden mitt i vårt samtal.
Jag undrar vad det är och hon typ
"Mitchan........ Är det där..........?"
Jag fattade ingenting så jag gick och tittade in också.

Där satt två freakin' medlemmar ur världens bästa band. Belle & Sebastian.
DOM FANNS PÅ RIKTIGT LIKSOM. GALET.

Fangirls som vi är blir vi sjukt nervösa och står utanför och fnissar en stund. Jag vågar VERKLIGEN inte gå in utan förstärkning. Jag håller på att dö. Nina stannar ett par tjejer på gatan och säger "Hej, vårt favoritband sitter inne på pizzerian och vi vågar inte gå in själva kan ni följa med?"

Det gör dom. Haha. Det blir jätteawkward och till slut frågar Nina "Hi, are you Belle & Sebastian?"
Dom fnissar lite och typ "Yeah.."

Vi dör igen. Det här är jätteawkward att ens berätta, men vi visste inte vad vi skulle göra så vi STOD DÄR. BARA STOD DÄR. JÄTTELÄNGE. OCH TYP FNISSADE OCH BA "VAD SKA VI GÖRA?".
TILL SLUT vågar Nina fråga om vi får autograf och bild och så.
De har två vänner till bandet med sig, den ena lånar min kamera och fotar oss tillsammans med två sjundedelar av vårt favoritband i världen.


Vi sitter kvar där och pratar lite. Det visar sig att en av de två kompisarna där kan lite svenska, så han pratar lite med oss. Med skotsk brytning. Så fantastiskt gulligt.
Vi diskuterar Håkan Hellström och lite sånt. Nina hinner berätta att jag fyller år dagen därpå. Jag får lite grattis och sånt. Helt fantastiskt.
Vi får autografer och allt är jättefint. Sen skiljs vi åt till slut. Vi var absolut nöjda tjejer och trodde inte det kunde bli bättre än såhär.

Nästa dag går vi tidigt, tidigt till festivalområdet för vi hade planerat att äta tårta och fira mig lite sådär men man fick inte ta med mat in. Så vi ville vara där innan allt började.
Det blev rätt långt innan för vi var de första där haha.
Vakter typ fotade oss och ba "Yeah, Popaganda 2010s första besökare!" och vi typ hihihi.

Och sen går en B&Smedlem och en av kompisarna förbi. De ser oss och VINKAR. DET ÄR DOM SOM VINKAR FÖRST, INTE VI. IIIH.
Och så GÅR DOM FRAM TILL OSS. OCH SÄGER HEJ.
Vi dör litegrann och så. Vi pratar en stund, sen går dom vidare.

Vi blir om möjligt ännu mer pepp.

Till slut börjar festivalen, och för att vara säkra på att vi skulle ha en plats längst fram i mitten sen när B&S skulle spela så ställde vi oss där direkt. Det var massvis med band innan, och vi stod längst fram i mitten på allihop bara för att kunna stå där under B&S.
Vi turades om att vakta platserna, vi och en annan kompis, om någon skulle springa och köpa nåt eller så.
Nästan varje gång jag och Nina gick iväg tillsammans en stund sprang vi in i en bandmedlem eller en av vännerna till bandet.
Ett roligt tillfälle var när vi köpte B&S-tygväskor och en av vännerna kom förbi. Vi typ "hahaha hej igen", och hon ba "Haha, I'm not stalking you guys or anything!"
♥

Till slut blev klockan kvart över åtta och B&S skulle spela.
Kan tillägga att när hela bandet gick ut på scenen, och när jag såg sångaren (som inte var en av de från pizzerian) komma ut på scenen var min första tanke "Hjälp. Han finns på riktigt." ♥
Så fint.
Spelningen var jättejättefin. Och så när det nästan började närma sig slutet börjar sångaren prata lite om att det är fint att dansa på fredagar.
"Do you all enjoy dancing?" -publiken skriker- "Well, would some of you like to come up here and dance?"
Ihihi.
Sarah, en av de från pizzerian, smyger upp till sångaren, viskar nåt i hans öra och tar mikrofonen ifrån honom samtidigt som hon pekar på mig och Nina.
"Michelle, is it?" frågar hon. Jag vet inte vad jag gjorde, skrek antagligen lite och nickade.
"Happy birthday!"
Jag dör lite och skriker THANKS.
"Would you like to take up your friend here?"
UH-HUH I TOTALLY WOULD

Vakter lyfter över oss över stängslet och sånt där. Ett par av mina vänner stod också längst fram fast en bit bort, vi fick stå där och vänta en stund så jag hann typ skrika och kramas med dom och så.

Det var typ tre till som fick komma upp på scenen också. Fint. Vi blev bästisar direkt.

Sen fick vi gå upp backstage. Där satt en av bandets vänner. Vi typ *HIHI* *vinka med*

Och så när dom hade spelat en låt till fick vi springa ut. På scen. Med världens bästa band. Belle & Sebastian. Inför flera tusen människor. På min födelsedag. Vi hoppar omkring och har asroligt och dör och ahhhhh fint.
Håller på att ramla in i världens snyggaste gitarrist varpå vi tittar på varandra och han ler. FINT.

Fintfintfintfint.

Titta titta titta det är världens bästa sångare, Nina och jaaaag. FINT.

När de finaste minutrarna i världen var över fick vi gå ner i publiken igen och alla typ "OMG FÅR VI KRAMA ER?" och vi typ "JA"

Så kom vi bort till sidan av publiken och där var den andra av bandets vänner. Han som kunde svenska. Han frågade om vi hade roligt och vi typ JAAAA.
Åh. Fantastiskt haha.


Sen skulle Robyn spela. Och visst, jag gillar henne, hon är helt fantastisk, men jag ville bara typ sova.
So I did. Lade mig ner i gräset med Robyn sjungandes live en bit bort, och tog en tupplur.

När allt var slut och jag hade återförenats med Nina och vår andra kompis (Som vi hade lämnat ensam i publiken haha vad elaka vi är.) stod vi och.. Stod. En stund. Varpå mina andra kompisar kom och typ "OH MY GOD MITCHAAAAN" (Och accioron var där om jag minns rätt fast vi typ *never talked* så ja haha) och vi var allmänt peppade hela bunten (Förutom Nina som hatar mina andra kompisar. Men det är en helt annan historia.)


Det var så fint vill dö.

Åtta månader senare kom dom till sverige igen för att ha konsert på Cirkus.
Jag och Nina var såklart där tillsammans.
Åtta timmar innan konserten började.
....: D
Vi var dom första som köade. Vi och en till, som vi hade bestämt träff med på internet för att hon inte hade någon att gå med, så det var vi som fick dit henne så tidigt.
Vi hade pastasallader och tårta från samma ställe där jag och Nina köpte tårta innan Popaganda. Det var fint.
Och sjukt jävla iskallt.
Vi turades om med att gå in på hotellet bredvid Cirkus hur många gånger som helst för att vi frös ihjäl.

Sen gick Sarah, en av de vi träffade på pizzerian, förbi. Då fick kön upp peppen lite. Hon vinkade och lite så och jag och Nina typ "hihihi hej igen" eller så.

Ännu ett tag senare kom sångaren förbi. Då blev alla ännu mer pepp. Liksom. SÅNGAREN.
Och han stannade med oss ett rätt bra tag. Vi fick önska låtar (Det var så fint, någon önskade en låt som Sarah sjunger och han sa "I would love to, but if i asked Sarah, she'd probably tell me to fuck off. She wants to be super prepared.". På skotska. Jag har hört Stuart Murdoch och hans skotska accent säga "fuck off" live. HIHI)
Och vi fick foton

och autografer


Fint. Vid det här laget hade en till tjej kommit, som vi snabbt blev vän med och så haha. Det var fint. Hon var fantastisk.

Bara en liten liten stund senare kom två tjejer till som skulle köa.
Vi sa inte att sångaren just vart där och gett oss autografer. Haha.

Tiden gick segt och vi satt där och väntade och sånt där.
Efter ett tag gick de två nya tjejerna iväg för att kolla nåt eller köpa nåt eller någonting i den stilen. Vet inte. Precis då kom sångaren tillbaka. Det hade just börjat regna och han typ "It's cold and raining, would you guys like to come in and watch the soundchech instead?"
Vi typ..... J-j---- JATACK?

Så vi gick där. Snackade lite med världens bästa sångare i världens bästa band. Påväg till backstage-ingången på Cirkus. Heeeelt casual och så.
Så fick vi komma in backstage och sen gå ut i den tomma lokalen, sätta oss på "läktaren" och så satt vi där. Vi fyra. Uppdaterade facebook. Smsade med våra vänner. Fnissade lite hysteriskt.
Lyssnade på Stuart Murdoch och Stevie Jackson argumentera om vem som hade rätt angående lyrics, sen googlade vi åt dom.
♥

Det gick tydligen över två timmar innan soundchecken var slut och vi fick gå ut till våra platser i kön igen.
Innan en vakt kom och hämtade oss kom sångaren fram och bad om ursäkt för att det var så tråkigt. Vi typ AWW NEJ INTE ALLS.
Älskar honom.

När vi fick gå ut igen hade dom öppnat så man fick köa inne. Det hade även kommit en hel DRÖS med folk. Vi fick ställa oss längst fram igen, woho. Fint.

Efter ännu ett tags väntan fick vi gå in och konserten började. Längst fram i mitten igen FÖRSTÅS ~

Tiden gick på och konserten var fantastisk. Under en låt hoppade sångaren ner och jag och Nina fick stå och hålla i hans gitarr medan han sprang runt, alltså ååååh. SÅ FINT.
I ett mellansnack nämnde dom att dom knappt hann med att göra nåt i Sverige, sångaren vände sig till Sarah och frågade vad hon gjort. Hon sa att hon faktiskt hunnit med att gå på en konsert eller något. Och hon sa också "And I ran into these guys, whom I met this summer at Popaganda!" och pekade på mig och Nina.
FINT.

Efter ytterligare några låtar sa sångaren "These four girls in the front have been here since 11.." (Vi hade vart där sen halv nio men ok.... :< och något om att vi borde få komma upp på scenen och så.
En annan tjej, Magda, som jag och Nina snackade med på Popaganda, hann medan vakterna lyfte över oss, ta sig fram och på något vis också bli upplyft. Så det var vi fyra, och vår vän Magda. På scen. Med Belle & Sebastian. IGEN, för min och Ninas del.
Vi hoppade runt och dansade och hade det jättefint IGEN.

Det var helt fantastiskt. Höll på att dansa in i gitarristen Stevie Jackson IGEN, faktiskt. Det gick till likadant, jag typ "whoooops" och så utbytte vi en blick. Den här gången skrattade han till lite. Inbillar mig att det var på grund av deja vu-känslan. Jag får fantisera. hihi.

När låten började ta slut kom sångaren fram till oss där fram och sa åt oss att knäppa fingrarna i takt.
Men Magda kan inte knäppa fingrarna. Så slutet av låten tillbringade vi, inklusive sångaren, med att försöka lära Magda att knäppa med fingrarna. Det var så jättegulligt dör.


Efteråt fick vi gå ner i publiken igen och stod och peppade och skrek och drack vatten (haha) och sånt.
När hela konserten var slut och folk började gå ut och så, kom en tjej fram till oss och sa att hon minsann hade tagit hur många bilder som helst och undrade om vi ville ha dom på mejl. SÅ HIMLA SNÄLL. HON ÄR BÄST.
Vi gav henne våra mejladresser och aaahhh. Fint. Älskar henne. Denise.
Bilderna var jättefina. Ja.



Det var det. Jag älskar Belle & Sebastian och 2010-2011 var det mest fantastiska jag någonsin vart med om. B&S ♥




Och HJÄLP vad långt det här blev. Hahaha, förlåt ;_; Ni behöver inte läsa. (Den som gör det ändå får en GRATIS GLASS. Lovar.) Ville typ bara skriva det. Igen. Redan berättat det här 400 gånger för varenda människa jag känner. Haha.

ALLTSÅ!!!!!!!!! JAG DÖÖÖÖR.
Kom hem för ett par timmar sen, efter att ha vart på konsert på nattklubb i Köpenhamn och sett på riktigt min #1 favoritartist i HELA VÄRLDEN tillsammans med en av mina andra absoluta favoritartister ever

Och det var så SJUKT AMAZING????!??!?! Liksom. VA. Alltså konserten började helt sjukt hemskt, vi var lite lätt DUMMA och förstod ingenting så vi lyckades hamna längst bak fastän vi var först på plats... Yay us. Eh. Vi såg iaf verkligen INGENTING och jag grät nästan en stund HAHA. Sen hamnade vi i mitten av massa bråk också.............
Men tILL SLUT så tog vi oss fram så vi stod NÄSTAN längst fram, lagom till att våran favoritartist (George Watsky) skulle börja spela snart så aa ♥ Vi var glada iaf.
SEN VAR ALLT JÄTTESTÖRT FÖR VI SÅG WATSKY LIVE PÅ RIKTIGT OCH VI NUDDADE HONOM FLERA GÅNGER OCH HAN SPELADE TVÅ AV MINA FAVORITLÅTAR OCH AVSLUTADE MED MIN ABSOLUTA FAVORIT-PEPPLÅT OCH DET VAR DET BÄSTA SOM HÄNT MIG I LIVET EVER
Och han crowdsurfade ståendes och någon slog honom på rumpan och han tittade ner direkt på mig (som stod och höll hans fot hahaha) och verkade anta att det var jag ♥33
Sen crowdsurfade han tillbaka och jag råkade ta på hans bakdel på riktigt det var fint det också
Och efter konserten fick vi kramar och det var underbart och jag dog


(Första bilden är under Wax del av konserten eller vad man ska säga, ni ser hur sorgligt långt bak vi var :C Tur att Danskar-som-gillar-Wax är det snällaste som finns och släppte fram oss för att se Watsky bättre efteråt, och efter ett tag kom Wax ut på scen igen för att köra två gemensamma låtar med Watsky så JAG ÄR VÄLDIGT NÖJD ÄNDÅ)

Alltså, djur är det bästa som finns. Ever. Går djurvård på ett naturbruksgymnasium och trivs så SJUKT bra i skolan, för första gången sen typ lågstadiet, hahaha.

Jag är pretty much en certifierad crazy bird lady, har fyra papegojor och planerar att adoptera ytterligare två när jag lyckats flytta hemifrån (Vilket blir ett... Projekt. Att flytta, ensam, med fyra superkrävande, jättehögljudda fåndjur blir kanske inte särskilt lätt.)







Alaska (Morhuvad papegoja, 6 år) var min andra egna papegoja (Den första hette Pippin och var världens bästa dvärgpapegoja. RIP), och den som gjorde mig... Fågelberoende. Hon är bäst. Vi har en särskild CONNECTION, hon och jag. Hon är i allmänhet inte speciellt närgången eller social på det sättet, men hon kräver mycket uppmärksamhet och vill alltid vara åtminstone i samma rum som mig. Hennes största intresse i livet är att GNAGA. På allt. Dels på färska grenar och träleksaker, men mycket hellre på mina dörrar, väggar, möbler, böcker, hyllor.... Ja, you name it. Hon gillar även att SKRIKA. Högt, gällt och ofta. "Morhuvade papegojor är jättetysta fåglar som passar utmärkt i lägenheter", they say. Pffffft. Nä. Dessa människor kan omöjligtvis ha träffat min 'Laska. Hon är iofs bäst ändå. Vad är väl inte en fågel utan lite skrik? ♥



Miley (Morhuvad papegoja, 7 år) adopterade jag med förväntan att hon inte skulle gå ihop med Alaska alls, utan att de skulle få turas om om min uppmärksamhet. Så blev det ju då inte. Alaska och Miley är kära. Det tog visserligen tre månader, men nu går det omöjligt att separera dem.
De första tre-fyra månaderna var jag och Miley bästisar, hon ville alltid gosa med mig, jag fick träningsvärk för hon alltid, alltid, alltid skulle sitta på min högra axel, hon var helt enkelt hur mysig som helst. ....Sen insåg hon att den där gröna konstiga saken på andra sidan rummet var EN FÅGEL och blev kär i den istället. ...Alaska, alltså. Nu hatar Miley mig, för att förenkla och förmänskliga beteendet. (I själva verket tycker hon nog mest att jag, och alla andra, STÖR deras relation - hon attackerar mig gärna om jag tittar liite för länge på Alaska, för tänk om jag bestämmer mig för att TA ALASKA OCH PARA MIG MED HENNE SJÄLV?!?!?! Det går ju inte.)
Vi jobbar på vår relation iallafall, och om jag bara lyckas dra mig i kragen och bli lite mer ambitiös med det ska vi nog se att det blir bättre snart. Hon är väldigt trevlig i vilket fall som helst. Supersöt, gillar att göra pruttljud och äter maten genom att, med totalt rak rygg, plocka upp allt med ena foten. Hon går gärna och doppar maten (med foten) i vattenskålen också, det blir säkert mycket godare så. Knasboll. ♥



Nicko (Halsbandsparakit, ca 15 år) är min lilla bebis. Han spenderade sina första sisådär tre år med en familj som kanske inte var helt duktiga på det här med husdjur, han vart alltså inte helt superbt behandlad och är fortfarande rädd för fingrar, trots att hans förra familj (som hade honom i 12-13 år) var fantastiska och superfina, de älskade honom och han älskade dem. Plötsligt blev han aggressiv, och efter att ha frågat om råd på internet skaffade de en hona "till honom". Och javisst, hans problem löstes, han blev som vanligt igen, men på köpet kom ett par nya problem. Jag har förstått det som så att "den nya fågeln" var väldigt krävande och de kände att de inte riktigt kunde ge henne vad hon behövde och vad som var bäst för henne. Samtidigt hade Nicko hunnit börja tycka om henne massor, och hon tyckte om honom, och jag TROR att de kanske tänkte något i stil med att att "ojdå, om hon behöver mer än vad vi kan förse henne med så kanske Nicko också skulle må bra av det" eller så. De tog alltså beslutet att omplacera båda två, och bestämde visst att jag verkade bra. Så Nicko och Meg flyttade hem till mig.
Nicko var jätteblyg i början, men vad väntar man sig av en femtonårig fågel som saknar sin "mamma"? Nu är han mycket socialare, sitter gärna och pussas med mig, delar lite på min mat med mig, förstör för mig när jag försöker rita, sitter aaaaalltid så nära mig som man fysiskt kan utan att sitta PÅ mig... ♥ Han ÄLSKAR vatten och att bada/duscha i vattenskål/kran/blomspruta, så ofta som möjligt om han får bestämma! ...Vilket han får. Bortskämda töntfågel. När han är duschsugen flyger han fram till mig, fluffar upp fjädrarna och sträcker oh so slightly på vingarna, och jag går lydigt och hämtar vatten eller tar med honom till kranen. Min lilla Nickogris. Han är så speciell. Bäst i världen. (Han kan also prata polska. Och svenska!)



Meg (Halsbandsparakit, ca 11 mån) är den gula demonen som var lite för skrikig, destruktiv, flygig, vild och krävande för att riktigt passa in i hennes förra hem. Som tur är passar hon SUPERBT här, i mitt stora rum fyllt av träd, grenar, rep, löv, klätterställningar, träbitar, leksaker, gungor och blåbärsris, trivs hon mer än asbra. Hon är sjukt energisk och hennes absolut favoritsak att göra är att hänga upp och ner i min rullgardin och SKRIKA. Länge, högt, gällt, oavbrutet. Skrik skrik skrik. Tur att hon är så omänskligt jättesöt. Hahaha.
Meg är inte tam, och väldigt blyg. En liten fegis. Hon tar mer än gärna mat när jag erbjuder, och smakar gärna på mina fingrar i samma veva, men gör jag en oväntad rörelse flyger man minsann iväg direkt.
Hon är ändå otroligt social och väldigt, väldigt nyfiken - och ung. Alltså vore det PERFEKT för mig att börja tamträna, hon har alla förutsättningar för att kunna bli hur tam som helst. .....Men här sitter jag och orkar sällan ens ta fram klickern. Jag är SÄMST :C :C :C Kan någon typ motivera mig till att träna mina fåglar?!??!


Jag har för övrigt fortfarande kontakt med Meg & Nickos förra ägare på Facebook. Hon är den SÖTASTE NÅGONSIN och är fortfarande hur ledsen som helst över att hon inte har kvar Nicko, men säger hela tiden hur glad hon är att de hamnade hos mig ♥ ♥



....Och sen har jag tre hundar också men dom får jag ta och skriva om en annan dag
DET BLEV RÄTT MYCKET TEXT HÄR OCH NU







Förresten, Edman17, vilken art är din papegoja?

För första gången ever så syns det nästan att jag och min lillasyster är släkt...

Den här bilden heter "ormg"

♥ ♥

HAHA alltså
Jag satt och redigerade en bild på mig. Oseriöst. På skoj likzom. Det SKULLE bli fult och oseriöst (och jag tänkte bara ha kul, och inte visa den för nån HAHA), men alltså:


Visst ser det precis ut som Lindsay Lohan? ♥ ♥ ♥

Förut idag satt jag och lyssnade på musik med högtalare (brukar alltid ha hörlurar, haha), och då bestämde sig Nicko (min kära goja) för att flyga hit, sätta sig på skärmen och börja dansa. Han lyfte upp vingarna litegrann, gick fram och tillbaka och nickade med huvudet i takt till musiken (så gott han kunde iaf haha) ♥ ♥

Senare på kvällen, när alla gojor gått och lagt sig, så råkade jag dra ut sladden till hörlurarna och rummet fylldes med musik i några sekunder. Nicko vaknade och började direkt busvissla, dansa och nicka. Hahaha. Alltså. Mina fåglar är bäst i världen???!?

enhörning

Kände att den här tråden behövde puttas upp lite. Med en brutal bildbomb från världens mysigaste skola. Min alltså. ♥

(JAG GILLAR ORMAR, OK?)