Trezzan: 'VAD TUSAN ÄR DET DU SÄGER???!
Har JAG tagit HONOM?!
Det är väl snarare han som tagit mig!!! DET ÄR DITT FEL, ALLTIHOPA. DU har gjort honom till en missanpassad nudist som springer runt spritt språngande naken, endast iförd sin äckliga herrstrumpa i storlek 47 och en stråhatt.... IGÅR LÅSTE HAN IN MIG I SOVRUMMET OCH TRALLADE SEDAN FNISSANDES IVÄG TILL DRACOS RUM.
Vad ska detta betyda?! trezz, om han så mycket som kröker ett hår på Dracos huvud så kommer DET FÅ STÅ DIG DYRT.
Han är ditt ansvar, så ta bort honom - NU.
Han har för attan flyttat hit, och han är INTE välkommen.

Och som svar på frågan:
Ingen av dem, avskyr båda två lika mycket.
Så det får bli min älskling, Draco ♥

Niela och Dimitri Malfoy:
Awww åå vad roligt det är med nya bevakare!
Jag som trodde att den här fanfiction var alldeles för lång för att folk som inte hängt med från början skulle ORKA läsa ( ja jag har haft dåligt samvete över mina långa kapitel men kan inte korta ner dem!) så det var verkligen en GLAD överasskning!
Tack så jätte mycket båda två, ni gjorde min dag!
Och Dimitri, NU tog du väl ändå i?! Ett U av Snape... O_O
TACK SÅ MYCKET!
Jo det är en dröm för mig... Om jag håller måttet...Det tror jag inte, men ni får mig att hoppas! :'D
Hoppas ni fortsätter bevaka, det glädjer mig

Och samma sak till mina gamla bevakare också förstås, ni är fantastiska ^.^♥

Här kommer ett nytt kapitel som enligt mig faktiskt
är det sämsta jag skrivit och jag tvekar på om jag skulle lägga ut det överhuvudtaget, tänkte ta bort det helt.
Men nu blev det inte så...
Tack Crucio expulso för att du ögnade igenom första delen och sa din åsikt!
Hoppas ni inte kommer tycka att det är allt för dåligt, nästa blir bättre!
Loveya!
//Elzyii


Kapitel 35
När modet sviker krigaren

Han såg sig själv stå ensam i mitten av en lång och mörk väg
vars bägge sidor kantades av höga träd som tillsammans kastade mörka skuggor över hans spända siluett som oroligt vände och vred på sig.
Han hade drömt den här drömmen så många gånger tidigare, och trots att han in i minsta detalj visste exakt vad som skulle inträffa alldeles snart så kände han sig spänd och nästan lite förväntansfull; som ett barn som väntar på att öppna en ovanligt stor och konstig julklapp.
Han kunde känna hur hjärtat pickade i bröstet innanför den svarta tunna munktröjan och han nöp sig i armen för att ge sig själv en ärlig chans att vakna innan drömmen ändrade riktning, innan han inte längre skulle vara ensam.
Ett knakande alldeles bakom honom talade om att han var för sent ute, och han provade en ny taktik.
Med ett språng kastade han sig framåt och började springa längs den mörka vägen men hur fort han än tyckte sig springa så var han fortfarande kvar på samma ställe; trampades i luften och den välbekanta rösten hördes med ens alldeles intill hans öra, dov och hotfull.
”Du kan inte fly från mig, Draco. Du kan inte fly från ditt syfte.”
”Jag har inget syfte!” hörde han sig själv skrika och den kroppslösa mannen gav upp ett mullrande skratt som ekade mellan träden.
Draco fortsatte att springa, kämpade, trots att han inte förflyttade sig en meter framåt på stigen.
”Vill du dö, Draco?” hördes rösten på nytt och en röd ljusstråle fick honom att falla mot marken skrikande av smärta.
”Jag vet faktiskt inte riktigt hur det känns, jag har ju aldrig dött…”
Smärtan tilltog i styrka och hans skrik blev allt högre, han försökte i ren desperation slå bort rösten ifrån sig men han kunde uppgivet känna hur den kom närmare och närmare, tills den var alldeles nära honom, inuti honom.
Plötsligt var det från hans mun som det hemska ekot kom och orden som den utstötte genom hans fortsatta skrikanden var märkligt tydliga.
”Döda… Döda… Döda…”
”NEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!” tjöt Draco och kröp ihop på marken med händerna över huvudet medan rösten fortsatte att mässa sin klagande sång från hans käkar.
Han visste att snart skulle smärtan upphöra, snart skulle han få dö, och tanken som tidigare skrämt honom mer än någonting annat kändes plötsligt välkomnande…

Draco slog upp ögonen och rullade över på sidan i sängen.
Hans kudde var alldeles blöt av svett och täcket hade virrat sig flera varv runt kroppen då han
kastat sig av och an i sömnen för att försöka undkomma Voldemorts kropplösa jag.
Han märkte att han skakade i hela kroppen och trots att han nu var vaken kände han sig fortfarande rädd och darrig i hela kroppen.
Sovsalen var mörk och tyst.
Det enda som hördes var snarkningarna från hans kamrater och det ödsliga droppandet av regnet som träffade rutan utanför slottet.
Draco gjorde en ofrivillig rysning när hans nakna fötter vidrörde det kalla golvet och
med händer som skakade så mycket att han knappt kunde greppa reste han sig upp och slöt fingrarna om trollstaven som han lagt ifrån sig på nattduksbordet kvällen innan.
Nu kände han sig inte trygg utan den.
Långsamt lyfte han upp sin darrande arm och torkade sig klumpigt under ögonen.
Det värsta av allt var att han visste att det här inte var någon vanlig dröm.
Voldemorts metod för att förmedla sina meddelanden hade han noga informerats om; det var på det här sättet de hade kunnat hålla en hemlig kontakt hela sommaren och under det två månaderna han hade tillbringat på Hogwarts, en förbindelse som Draco avskydde.
Det här var inte första gången han hade tvingats att öppna upp sin hjärna för Voldemort under sin nattsömn och definitivt inte sista.
Men nu galopperade hans hjärta fortare än någonsin tidigare och han kände sig så eländig att han för några sekunder övervägde att ta sig upp till Dumbledores kontor och avslöja alltihopa, men hejdade sig i sista minuten och satte sig istället ner på sängen och lade huvudet i händerna vart efter han drog några djupa andetag.
Han kände sig fånig, ja rent utsagt barnslig, som om han vore fem år igen och drömt en mardröm och nu stod och grinade utanför sina föräldrars sovrumsdörr medan de ignorerade honom fullständigt, men han klarade inte av att sitta ensam i den tysta sovsalen länge till.
Draco Malfoy kände sig besegrad.
Han behövde prata med någon, någon som kunde förstå honom utan att han behövde berätta.
Plötsligt slogs han av en impuls och reste sig hastigt upp från den mjuka madrassen som fortfarande var fuktig av hans svettiga kropp och skyndade sig att dra på sig sina kläder som låg slängde på golvet runt sängen.
Närvaron av en husalf hela hans liv hade satt sina spår, Draco var inte särskilt bra på att hålla ordning på sina saker.
Men det var någonting som han aldrig skulle behöva bekymra sig över eftersom han tillhörde en mycket aktad och rik familj, och det var inte heller något han funderade över när han tyst smög ut ur uppehållsrummet och började gå uppför stentrappan som ledde bort från fängelsehålan.
Eftersom den här delen av skolan låg under vatten så kastade dess lysrör ett skumt grönliknande sken över väggarna, och Draco höjde sin trollstav och mumlade ”Lumos”, vilket gav honom ett betydligt behagligare sken som sällskap.
Han hade inte tänkt ut hur han skulle kunna ta sig in i Gryffindors sällskapsrum, han hade aldrig varit uppe i Gryffindortornet tidigare men han visste vart det låg eftersom han åtskilliga gånger hade sett Potter och hans äckliga vänner komma svassande ner för trappan med viktiga uppnosiga ansikstuttryck; som om de delade information som ingen annan visste något om.
Draco, som fortfarande var djupt försjunken i sina egna tankar skyndade sig uppför den långa trappan i marmor som skulle leda honom rakt upp mot Gryffindortornet och skuttade automatiskt över det trappsteget som var murket.
Hans hjärta bankade fortfarande som en vanvetting i bröstet när han återigen anslöt sig till verkligheten och han kände hur halsen snärjde ihop sig när han fick syn på en mycket välbekant figur som stod längst upp i trappan med en hopknölad mantel i handen och sin trollstaven böjd över huvudet riktad rakt mot honom.
”Malfoy, vad tusan gör du här?”
Harry sänkte långsamt sin stav som om han fortfarande ville ha uppsikt över sin fiende och stirrade misstänksamt på Draco som inte ens kom sig för att låta spydig när han öppnade munnen.
”Hämta Elli”, sa han bara och såg nästan bedjande på Harry med sina gråa ögon.
”Hon sover”, svarade Harry osäkert och backade ett par steg.
”Vad vill du henne?”
”Hämta henne bara”, upprepade Draco och slöt ögonen för att försöka lugna ner sina flämtande andetag som avslöjade så mycket mer än vad han önskade.
Om det var för att Harry var för chockad för att göra annat eller om han faktiskt insåg allvaret var oklart, men efter en stunds tystnad nickade han plötsligt och rätade på sig en smula.
”Okej, vänta här då.”
Draco nickade stumt och slog återigen upp ögonen lagom för att se Harry försvinna in bakom porträttet av den Tjocka dammen som ilsket muttrade över att ha blivit väckt mitt i natten av ett gäng dumdristiga ynglingar.
Bilder från drömmen började återigen fylla Dracos huvud och utan att han själv var medveten om det sjönk han ner längst räcket och blev sittande med ryggen mot den kalla väggen.
Döda… Döda… Döda…
Nej han ville inte dö!
Han var tvungen att ordna det här, på något sätt, det kunde helt enkelt inte sluta på det här sättet!
Jo, svarade Voldemort inuti hans huvud.
Jo det kan det visst, varken du eller din familj kommer att vara användbar för mig länge till...
Draco satte händerna för öronen i ett försök att tränga bort den väsande ormliknande rösten ur sitt eget huvud, men istället för att försvinna ökade den i styrka, fick grepp om hela hans hjärna och han visste att snart, snart så skulle det vara han själv som talade…

”Draco!”
Händer skakade honom våldsamt och han återvände med ett ryck till verkligheten och såg upp
i Ellis oroliga ansikte som bara var några centimeter ifrån hans eget..
”Hur är det med dig?”
Hennes röst var så lugn att han fick anstränga sig för att inte börja gråta.
Med en kraftansträngning svalde han ner klumpen i halsen som hotade att kväva honom
och såg tillbaka på henne.
Med ens insåg han hur löjlig hon måste tycka att han var, och han reste sig så snabbt som hans skakiga ben tillät och lutade sig mot trappan.
”Draco?” sa hon frågande men han ruskade bara på huvudet. ”Jag måste ha gått i sömnen.”
”Gått i sömnen?” ekade hon och såg tvivlande ut. ”På Harry lät det som om att det var allvarligt.”
”Potter är dum i huvudet”, svarade Draco matt och drog handen över ansiktet.
”Jag ska gå och lägga mig igen.”
”Draco”, sa Elli långsamt och såg tvivlande på pojken som stod framför henne, fortfarande med uppskrämda vidgade ögonvitor. ”Draco, vad har hänt?”
”Ingenting”, svarade han envist och slöt återigen ögonen. ”Jag måste ha somnat…”
Elli skakade bara på huvudet och på några sekunder var hon framme hos honom och strök honom över kinden.
Han ryckte till vid hennes beröring, han var inte van vid att bli berörd på det här sättet, nästan som en mors hand och han kunde inte bestämma sig för om han gillade det eller inte.
Försiktigt tog hon bort handen och lade istället sina armar om hans hals och drog honom intill sig i en av de få kramar som Draco upplevt under sitt femtonåriga liv.
Än en gång stod han stel i omfamningen utan att riktigt veta var han skulle göra av händerna, det här var en av de saker som hans föräldrar aldrig hade lärt honom och han kände sig både rädd och vilsen inför sin ovisshet.
Spänt väntade han på att hon skulle släppa honom som förra gången men det gjorde hon inte.
Hon fortsatte att stå alldeles stilla mitt framför honom med sina armar runt hans hals som om Elli trots att hon helt omöjligt kunde veta vad han hade upplevt i natt, försökte trösta honom.
Han märkte knappt själv att hans andetag blev tyngre och tyngre och inte heller att hans kropp slutade att skaka.
Det enda han tydligt kunde känna var hur hans galopperande rädsla ersattes av ett stort tryggt lugn och hur den tjocka klumpen i halsen sakta löstes upp och försvann.
Efter någonting som lika väl kunde varit en timme som fem minuter släppte Elli Draco och såg honom i ögonen.
Den här gången såg han tillbaka utan att vika undan med blicken och när hon än en gång lyfte handen för att stryka honom över kinden backade han inte undan.
”Du är inte så van vid sådant här va?” sa hon och han skakade på huvudet utan att riktigt kunna forma orden, men det behövdes inte, Elli gjorde det åt honom.
”Brukar inte dina föräldrar krama dig?”
Han skakade på huvudet igen och Elli kunde känna ett hugg i hjärtat av medlidande.
”Aldrig någonsin?”
För tredje gången skakade han på huvudet och flinade lite, men han såg allt annat än glad ut.
”Jag ska lära dig hur man gör”, svarade hon med ett leende och knuffade lekfullt till honom i sidan.
”Men vi borde nog gå och lägga oss igen, om det inte var någonting du ville prata om?”
”Nej”, sa Draco och stoppade ner trollstaven innanför klädnaden, han tyckte inte att han behövde den längre.
”Nej det var inget mer.”


”Vad ville Malfoy igår egentligen?” frågade Harry vid frukosten nästa dag.
”Ingenting speciellt”, svarade jag undvikande och bredde på en stor klick marmelad på min rostade bröd skiva medan jag omsorgsfullt undvek att se Harry i ögonen.
”Han ville bara prata lite, det var allt.”
”Mitt i natten?” Harry höjde på ögonbrynen och jag ryckte på axlarna innan jag tog en stor tugga av smörgåsen. ”Han är lite konstig.”
”Det har vi märkt”, mumlade Hermione i hans ställe och kastade en orolig blick mot klockan.
”Vi börjar snart… Jag tror vi borde skynda oss lite.”
Jag nickade med hela munnen full av rostat bröd och svepte mjölken i en enda klunk innan jag reste mig upp och slängde väskan över axeln.
”Vad har vi?”
”Astronomi”, svarade hon och synade sitt schema och Ron lät höra en djup suck.
”Och efter det har vi Skötsel och vård av magiska djur… Och sedan har vi trolldryckskonst innan lunch.”
”Toppen!” fräste Ron och reste sig motvilligt upp från frukostbordet.
”Alla mina favoritlektioner på samma dag… Och allesammans ihop med Slytherin!
Har vi inte spådomskonst idag också, så ska jag äta upp min…”
”Det har ni”, svarade Hermione rappt och vek ihop sitt schema utan att bry sig om Rons plågande läten. ”Direkt efter trolldryckskonsten, så det är bäst att ni inte gör Snape upprörd över något… Och Astronomin har vi faktiskt tillsammans med Ravenclaw Ron!”
”Sak samma”, muttrade han surmulet, men han såg en smula gladare ut.

Efter astronomin som gick förvånansvärt enkelt (Det var bara för att vi slapp Slytherin var Ron noga att påpeka) så begav vi oss ner till den lilla stugan i utkanten av den förbjuda skogen där samlingspunkten för Hagrids lektion var ansatt.
Eftersom Ron hade envisats med att stanna och vila efter vartannat trappsteg påväg ner från Astronomi tornet så var alla redan på plats när vi flämtande efter den korta språngmarschen kom dit.
Hermione slog händerna för näsan och i samma stund som jag kom upp alldeles bakom henne förstod jag varför.
En frän lukt av ruttet dött kött steg upp i näsborrarna och fick det att vända sig i magen.
Jag skyndade mig att diskret täcka över ansiktet och såg att Ron och Harry hade gjort detsamma.
Hagrid, som verkade helt oberörd av den avskyvärda stank som låg som ett täcke över oss vinkade bara glatt med sin stora näve när han fick syn på våra lätt framhukade gestalter.
”Ja visste väl att ni skulle komma! Tänkte väl att ni aldrig skulle missa er favorit lektion…
(Ron gav ifrån sig ett märkligt hostande läte som snabbt ersattes av ett stönande när Hermiones sko träffade hans smalben) och idag hade ja tänkt å visa er nått alldeles extra.”
Han såg sig förväntansfullt omkring på sina elever som alla bar mer eller mindre oroade ansiktsuttryck bakom händerna eller klädnaderna som de tryckte mot ansiktet i ett tamt försök att stänga ute den obehagliga lukten.
När hans blick föll mot vårt håll skyndade vi oss att ge honom varsitt bländande leende, vilket fick hans stora skalbaggssvarta ögon att tåras.
”Vi ska alltså gå in där”, han pekade mot stigen som ledde rakt in i den förbjudna skogen, ”Å sen så tänkte ja att vi skulle försöka locka dom å se efter om dom har lust å visa sej för oss!”
”Locka dem med vad? Våra huvuden?”
Jag kände tydligt igen Dracos släpiga röst och kastade en hastig blick bakåt för att få en skymt av honom där han stod mitt i klungan av Slytherinelever som allesammans hade dragit upp huvorna över ansiktet.
”Öh… Nej ja tänkte att vi skulle locka fram dom med lite get kött…” Hagrid pekade med ett darrande finger på en stor låda som verkade innehålla något ruttnande, det var från den lukten kom och en svärm gigantiska stora flugor surrade hungrigt runt ovanför locket.
”Å se om dom har lust å samarbeta med oss…”
”Öh, Hagrid?”, sa Harry svävande, ”Vad exakt är det som vi ska locka fram?”
Hans fråga hängde i luften och dallrade, alla verkade undra samma sak och väntade spänt på svaret, men Hagrid skakade bara leende på sitt stora huvud. ”Det blir en överraskning Harry! Seså… In i skogen med er!”
”Jag tänker inte gå in dit!” protesterade Draco och lade armarna i kors över bröstet.
”Det är inte ens tillåtet… Du kan inte tvinga oss!”
Hagrid, som var i färd med att lyfta upp den stora lådan från marken stelnade till och vände sig långsamt om mot Draco som trotsigt stod framför honom med en ilvillig glimt i det gråa ögonen.
”Om ja säger att vi ska in i skogen, Malfoy, så ska vi in i skogen!” röt Hagrid så barskt att flera av de elever som stod närmast ryggade tillbaka som om de plötsligt kom underfull med om hur stor han var till skillnad från dem.
”Passar det inte så får ja lov å prata med din föreståndare, ja tror inte han skulle gilla å få höra fler klagomål om dej!”
Draco verkade helt ha kommit av sig, han stod bara där med munnen öppen som om han hade frusit fast mitt i en mening.
Efter några sekunder ruskade han på sig och stängde munnen för att ladda om för att hitta något ännu elakare att bjäbba emot med, men då hade Hagrid redan vänt sig om och var påväg fram till början av stigen, där han stannade och harklade sig.
”Vi kommer å gå in tillsammans, vi ska in en ganska så bra bit å alla måste hålla ihop.
Ingen av er får vika av från stigen och försöka gå tillbaka på egen hand…” Hans blick svepte över klassen och stannade till sist på mig.
”Du får gå med Malfoy”, brummade han och ignorerade Dracos protester,
”Å se till så han inte hittar på några dumheter. Är ni klara allesammans? Bra, då går vi!”

Tack hörrni allihopa ni är verkligen FÖR gulliga!
Måste bara säga att jag känner igen mig lite i texten du
har som citat ditto, var bara tvungen att säga det!
Jag tror den är asum, har du lagt ut något?? Om inte-GÖR DET!
Jag är säker på att ingen kommer bli besviken...

Och twisted min underbara...
Om du bara visste vilket lyckorus du ger mig när man tror att du inte läst& sedan dyker upp i sista minuten... Det är fantastiskt, går inte att förklara!
Men....Du kommer nog bli förvånad mitt hjärta..
Men du berör mig så fint med dina kommentarer... Åå Tack så otroligt mycket.
Och ja, jag tycker också mer och mer om Draco, & vi kommer få se mer & mer av honom.

Framförallt i kapitlet som kommer efter detta som jag nu lägger upp, då även Bellatrix kommer att vara med för första gången...

Nu däremot ger vi oss in i något helt annat...
Nämligen en Qudditch match!
[Och ja, jag älskar att förvåna er och lämna er med en massa frågor, vad Draco gjorde när han gick ifrån stora salen tex....Ni kommer nog få svar på det tidigare än vad ni tror...)

ÄLSKAR ER MINA ÄNGLAR! ♥
OBS!
Observera att detta är orättat och kanske för långt...
Har ju en tendens att skriva för långt, men ni får dela upp det om ni inte orkar! Ska bättra mig men det är ju så kul att skriva!
Kram ♥33

Kapitel 32
Den vildsinta dunkaren

apitel 32
Den vildsinta dunkaren

Säsongens första Quidditchmatch skulle gå av stapeln
och i sällskap med Harry och Ron begav jag mig ner till stora salen för att äta en tidig frukost
innan vi tillsammans med resten av laget begav oss ner till Qudditchplanen som låg en bit
nedanför skolområdet.
Det låg en dos av förväntan i den kyliga morgon luften och dimman som låg tung över Hogwarts flöt bort allteftersom att klockan tickade och avslöjade en himmel som såg mörk och grådaskig ut.
Angelina stegade nervöst fram och tillbaka över golvet i omklädningsrummet medan hon
mumlade osammanhängande för sig själv vilket fick tvillingarna att spela ut ordentligt, allt för att försöka reta henne så mycket som möjligt och enligt dem ”Lätta på trycket”, något som inte upphörde förens Angelina bryskt hotade med att göra slut med Fred om de inte genast slutade.
Efter ytterliga fem minuters vankande stannade Angelina upp och samlade laget omkring sig för att
snacka taktik.
Ron, som vid det här laget var askgrå i ansiktet rusade ideligen ut på toaletten och
för varje gång han kom tillbaka var han ett snäpp grönare i ansiktet och Angelina såg mer och mer tveksam ut.
”Hur känns det för dig då?” frågade hon mig till sist efter att ha gått ett varv runt i laget för att ta reda på dagens form.
”Är du nervös?”
”Nej”, svarade jag sanningsenligt och gav henne ett litet leende som hon besvarade genom att knyckla till ena mungipan. ”Det ska nog gå bra.”
”Vi spelar ju mot Slytherin…”, sa Angelina trevande och iaktog mig fundersamt med sina mörka ögon.
”Så även om du är…Hm, vän med Malfoy…”
”…Så ska jag inte låta dem få någon chans att vinna”, avslutade jag trött.
”Harry har redan pratat med mig om det där.”
”Har han?” sa Angelina förvånat och stirrade på Harry som förläget såg åt ett annat håll,
”Ja men då så. Vad väntar vi på?”
”SPÖA SLYTHERIN!” Vrålade Fred och George i kör och slog upp sina nävar i luften innan de svassade efter Angelina ut genom dörren och ut på planen.

Bifallet av flera hundra elever som vrålade när vi steg ut ur omklädningsrummet var öronbedövande och jag kände en kittlande varm känsla längst ner i maggropen.
Alla fem läktarna var fullsatta och färgerna från de olika elevernas klädnader gav de
bruna läktarna en vacker blandning av grönt, gult, blått och rött.
I mittersta läktaren satt hela lärarkåren med Dumbledore högst upp som dagen till ära var iförd en vacker turkos klädnad och det långa skägget förväntansfullt snurrat runt fingrarna.
Bakom kommentator tornet stod tvillingarnas bästa vän, en mörk pojke vid namn Lee Jordan
som högt stämde in i jublet ifrån sina Gryffindor kamrater när laget steg ut på planen.
Mitt emot oss kom Slytherinarna släntrande, allesammans stora som berg och med elaka
leenden fastlimmade i sina stora ansikten.
Draco såg ut som en småunge bredvid sina långa musklade lagkamrater och jag log prövande mot honom när vi hamnade mitt emot varandra på planen.
Han log inte tillbaka utan fortsatte bara att se rakt igenom mig med sina gråa ögon och jag sänkte förläget blicken.
”Kaptener, skaka hand!” hojtade Madam Hooch, en äldre dam med stelt grått hår och strängt ansikte som nu kom fram stegandes mot de båda lagen.
Slytherinarnas lagkapten, en storväxt musklad sjundeårselev (Som enligt ryktena hade fått lov att gå
om minst en gång eftersom han inte hade haft ett enda godkänt i sin F.U.T. T examen) vid namn Marcus flint högg tag i Angelinas näve och kramade den så hårt som han kunde utan att Madam Hooch skulle lägga märkte till det.
Angelina rörde inte en min men man såg hur smärtan speglade sig i hennes ögon och hur hon utan att släppa ögonkontakten log ansträngt överlägset mot honom.
”Stig upp på era kvastar!” Hojtade Madam Hooch och höjde sin visselpipa mot munnen samtidigt som hon med andra armen gestikulerade åt oss att skynda på.
Jag tog min kvastkäpp och placerade den i luften framför mig där den stannade, lätt vibrerandes medan den väntade på att jag skulle sitta upp.
Harry hade redan stigit upp på sin Åskvigg och efter att ha fått prova den så hade jag verkligen insett hur snabb den var och vilken enorm tillgång den måste vara för laget.
Resten av lagmedlemmarna red på kometer och rensopare av olika årgångar och hela
Slytherinlaget satt upp på sina Nimbustvåtusenettor som fortfarande såg splitternya ut.
Madam Hoochs visselpipa ljöd och vi sparkade iväg från marken under bifallande hejarop från
publiken som snart flöt ihop till en suddig massa nedanför våra fötter.
”Har inte ni slutat med blöjbarn i ert lag ännu?” frågade George Flint och nickade i riktning mot Draco som förstrött susade runt målstolparna.
”Jag trodde Slytherinlaget bara skulle bestå av tuffa killar…”
”KLONKEN ÄR IVÄG OCH SPELET ÄR IGÅNG!” Hörde vi Lees röst dåna nedanför reformator tornet
och George avvek genast från Flints sida och flög så fort som hans slitna gamla rensoparsjua behagade mot andra sidan av manegen för att drämma iväg en dunkare mot Slytherins ena jagare, en storväxt kille med nästan lika långa gorillaarmar som Goyle vid namn Graham Montaque samtidigt som ett öronbedövande vrål hördes nere från en av läktarna.
”Tio poäng till Slytherin, de odugliga fähundarna…Jag fattar faktiskt inte varför de fortfarande får spela…”
”JORDAN!” Hördes McGonagalls röst obehagligt förstärkt av Lees mikrofon,
”Om du inte kan referera matchen på ett moget sätt…”
”Jaja förlåt så mycket Proffesorn… Fred Weasley skjuter iväg en dunkare mot
fetknoppen Bole men missar…Otur där, och här kommer Gryffindors nya snygga jagare Eleonora Jacobs…någonting.
Jag ska verkligen ta och fråga om hon vill gå ut med mig…”
”JORDAN!”
”Oj, förlåt igen Proffesorn… Montaque har klonken och är påväg mot Gryffindors målstolpar,
kom igen nu Ron visa ditt Weasley blod!”
Jag vände mig om och hann precis se hur Montaque passade till Flint som flinade elakt
innan han kastade klonken rakt mot Ron som väjde undan och…”
”TIO POÄNG TILL SLYTHERIN!”

”Vad håller han på med?” vrålade Angelina till mig och Katie när hon kom susande förbi med klonken i ett hårt grepp några minuter senare. ”Han har släppt in tre mål på mindre än fem minuter!”
Jag kastade ännu en hastig blick bak på Ron som var askgrå i ansiktet innan jag
väjde undan för en envis dunkare och sköt iväg över planen mot Slytherins målringar för att
fånga klonken som nu kom flygande genom luften efter Katies misslyckademålförsök.
”Eleonora fångar klonken rakt framför näsan på Warrington, haha där fick du ditt missfoster…
Och passar till Angelina som passar till Katie som skjuter… JAAAAAA TIO POÄNG TILL GRYFFINDOR!”
Nu hördes ett vrål nedanför en annan läktare strax under oss ersatt med buanden från Slytherin.
Jag tittade upp och fick syn på Harry som precis då såg upp och gav mig ett snabbt leende
innan han susade vidare och spanade efter kvicken med Draco som en envis fluga efter sig.
Jag hörde ett susande bakom ryggen och hann precis väja undan från samma dunkare igen som verkade tagit sikte på mig.
Hastigt gjorde jag en tvärvändning och for iväg över planen och tillbaka mot våra målringar lagom för att se hur Ron släppte in ännu ett mål…
”SKÄRP DIG FÖR TUSAN!” Vrålade Angelina och hötte med näven mot Ron när hon kom flygande med klonken i ett hårt grepp tätt förföljd av Flint och Warrington som bägge två hånflinade mot Ron som sjönk ihop några centimeter över sin begagnade rensopartia.
Jag tänkte stanna till och ge honom några uppmuntrande ord men plötsligt var den förbannade dunkaren där igen och jag tvingades göra en looping över huvudet på Montaque som skräckslaget dök undan så hastigt att han höll på att ramla av kvasten.
”TIO POÄNG TILL GRYFFINDOR!”
Hördes Jordans lyckliga röst någonstans nedifrån och jag kände ett litet snabbt pirr av glädje som snabbt ersattes av ett hugg i magen när dunkaren på nytt var på väg mot mig.
Fred dök plötsligt upp från ingenstans och drämde iväg dunkaren mot Draco som hann väja undan i blotta förskräckelsen och jag kände ett sting av lättnad.
Fred pekade och jag sköt fram i luften och lyckades snappa åt mig klonken framför näsan på Montaque som ilsket grimaserade och försökte knuffa ner mig från kvasten men missade.
”TIO POÄNG TILL GRYFFINDOR!” Vrålade Lee och återigen hördes bifallet nedifrån och
Katie flög upp bredvid mig och log strålande…
”SE UPP!” Vrålade Angelina snett till vänster om oss och jag kände hur dunkaren återigen svischade förbi och missade mitt högra öra med någon centimeter innan Fred återigen dök upp till min räddning och drämde iväg den mot Slytherins vaktare, Miles Bletchley som nätt och jämt lyckades styra undan och därefter…
”TIO POÄNG ÅT GRYFFINDOR!” Vrålade Lee alldeles till sig och jag såg hur Harry höjde näven i luften
och George klappade händerna, men…
”TIO POÄNG ÅT SLYTHERIN! Dem svinen de spelar verkligen oschysst… Och nu verkar snorungen Malfoy ha fått syn på någonting! Snälla Potter skynda dig nu så slipper vi skämmas…”
”JORDAN EN GÅNG TILL OCH DU BLIR AVSTÄNGD!”
”Jamen Proffesorn, jag vet ju att du egentligen håller med.
Det var tydligen en fint från snorungens sida och Slytherin får ytterligare tio poäng… Det ser mörkt ut för Gryffindors nya vaktare som hittills släppt in vartenda mål, kom igen nu Ron!”
Men Ron ville inte kämpa längre och hade på tio minuter släppt in ytterligare tre mål.
Nu låg Slytherin före oss med nästan femtio poäng och Angelina blev vitare och vitare i ansiktet medan hon jagade på oss allt mer.
Katie lyckades göra ytterligare ett mål. Jag gav henne ett leende som hon blygsamt besvarade. Efter incidenten med halsbandet hade hon undvikit mig. Jag bestämde mig för att prata med henne efter matchen.
Jag gjorde verkligen mitt bästa för att
kunna vara till nytta för laget, men den där dunkaren hade tydligen bestämt sig för att följa efter mig.
När Fred för tredje gången hindrat den från att krossa min skalle stannade han till och skrek till Angelina: ”VI MÅSTE AVBRYTA MATCHEN! Någon har fifflat med den där dunkaren…”
”ALDRIG!” Skrek hon tillbaka samtidigt som hon försökte slita klonken ur händerna på Warrington.
”MEN DEN FÖLJER EFTER ELLI!”
”DÅ FÅR NI VÄL BACKA HENNE DÅ!” Skrek Angelina och lyckades slita loss klonken, passa till Katie som precis lyckades väja undan för dunkaren som Bole skjutit mot henne och…
”TIO POÄNG TILL GRYFFINDOR!”
Jag hade hittat på en ny taktik för att försöka undkomma dunkaren genom att hela tiden
vara i rörelse, men tyvärr gav det mig inte en chans att få tag i klonken som nu återigen tryggt vilade i Flints armar och trots Katies fina blockeringsförsök blev det ytterligare tio poäng åt Slytherin.
Plötsligt upptäckte jag att Draco och jag befann oss på samma ställe och jag tittade snabbt upp på
hans ansikte.
Då från ingenstans dök plötsligt dunkaren upp igen och innan jag hann reagera hade den kommit susande med ryslig fart och tagit sikte rätt i pannan på mig.
Jag spärrade upp ögonen och drog upp armarna för att försöka skydda ansiktet mot den stenhårda bollen…
”GE HIT DET DÄR!” Vrålade Draco och ryckte åt sig Warringtons slagträ som han förvånat släppte ifrån sig och drämde till dunkaren allt vad han kunde.
”VAD I… MALFOY SNOR ÅT SIG WARRINGTONS SLAGTRÄ OCH SLÅR SJÄLV BORT
DUNKAREN FRÅN EN AV GRYFFINDORSS JAGARE! Jag har då aldrig sett på maken, vad åt han till frukost egentligen?” Hördes Jordans chockade röst från kommentator tornet under burop från Slytherin eleverna och jag tog långsamt bort armarna från ansiktet och såg efter Draco som hade flugigt iväg till andra sidan planen och som nu blev högljutt uppläxad av Bole och Flint.
”Matchen fortsätter och vi ser Katie passa till Elli, bra fångat där snygging trots att du nästan blev krossad…Som passar vidare till Angelina, som skjuter och…”
Ett besviket mumlande hördes från läktarna och Jordan suckade sorgset.
”… Och som missar… Bra jobbat ändå Angelina, inte konstigt att den där Bletchley blockerade målringen så fet som han är… Och här kommer Flint igen, jösses han är verkligen ful…
Kom igen nu Ron rädda den! Åå nej…
TIO POÄNG TILL SLYTHERIN!”

”DU MÅSTE FÅNGA KVICKEN SNART SÅ VI FÅR ETT SLUT PÅ DET HÄR!” Vrålade Angelina till Harry när hon jagade förbi efter klonken som Flint var påväg med rakt mot Ron som såg skräckslagen ut.
Harry såg efter henne ett par sekunder innan han med en elegant sväng på sin kvast for iväg
åt andra hållet och började cirkla runt, runt omkring planen medan han spejade efter kvicken kisandes på grund av regnet som nu öste ner från den gråa himlen.
”Kom igen nu då”, mumlade han tyst för sig själv och flög ett varv runt Slytherins målstolpar.
”Kom fram nu…”
Han hade nätt och jämt hunnit avsluta meningen när han fick syn på den lilla bevingade bollen
som surrade runt alldeles invid Bletchleys öra.
I samma stund som den fick syn på Harrys utsträckta hand sköt den iväg likt ett flygande eldklot
genom den tunga luften och försvann i dimman.
Harry gav upp ett ilsket rop och satte efter den lilla guldfärgade bollen som nu flydde för sitt liv ett par meter framför honom.
Draco som fortsatt att planlöst irra omkring uppe i luften medan han försökte undvika att få vatten i ögonen fick syn på Harry och satte fart efter honom.
Vädrets stormvågor gjorde det svårt för Åskviggen att ta sig fram och hur mycket än Harry manade på den tappade den mer och mera fart och kvicken fick ett allt större försprång.
Nedanför hördes Jordans uppspelta röst och han verkade helt ha glömt resten av spelarna som kämpade på där ovanför.
Harry svor högt när Malfoy plötsligt kom upp jämsides med honom och hade
han haft möjlighet så skulle han kastat en riktigt bra förbannelse över hans hånflinande ansikte när han långsamt drog om Harry på sin Nimbustvåtusenetta som klarade ovädret mycket bättre än hans egna lätta racerkvast som på grund av sin vikt blåste ur kurs.
”Snälla… Kom igen nu.” mumlade Harry till kvasten och lutade sig fram över åskviggen för att få den att flyga snabbare.
Med ens så var de ute ur dimman igen och åskviggen tog åter upp jakten på Malfoys Nimbustvåtusenetta som kämpade på någon meter framför efter kvicken.
Malfoy vände sig om och Harry njöt när han såg förvåningen i hans ansikte när han upptäckte att Harry nästan låg jämsides med honom igen.
Malfoy sträckte ut handen nästan exakt samtidigt som Harry kom upp bredvid honom,
och Harry kom på sig själv med att be tyst att någonting skulle inträffa, vad som helst, för att inte Malfoy skulle lyckas lägga sina hala fingrar om kvicken som nu bara var en millimeter ifrån honom…
En öronbedövande knall skakade med ens hela himlen och Harry hörde som i ett vakuum hur flera i publiken skrek till där nere.
Han var så koncentrerad på att vinna över Malfoy att han inte refererade något över det utan
fortsatte att stirra på Kvicken som nu fanns alldeles framför honom.
Han sträckte ut handen och lät fingrarna sluta sig om den lilla bollen som vred sig i hans hand…
Men vänta lite nu…
Förvånat vände sig Harry om och såg hur Malfoy var på väg ner mot marken så fort som hans kvast
förmådde utan att vända sig om.
Hade han frivilligt avstått från att vinna över Harry?
Då hörde han på nytt, betydligt högre den här gången hur folk skrek panikslaget nerifrån och hans hjärta frös till is när han kunde urskilja Hermiones skrik bland alla dem.
Med mycket tungt hjärta började Harry sjunka ner mot marken fortfarande med fingrarna hårt slutna
om den lilla guldfärgade bollen som nu stilla vilade i hans handflata.

Den är hur bra som helst gumman!
Vilken ide du har kommit på, verkligen geniallt! Har du kommit på allt själv? Det låter verkligen otroligt spännande

NU SKA JAG SKYNDA OCH SVARA PÅ ERA KOMMENTARER,
SÅ NI FÅR INTE MOBBA MIG IFALL SVAREN INTE BLIR SÅ LÅNGA♥

Och snälla, glöm inte att kommentera sedan, för annars kan jag inte lägga upp det! Ja, jag har det klart på datan... KOMMENTERA NÅGOT NU! ♥


TACK SÖTNOS DET VÄRMER SÅ JÄKLA MYCKET♥

ÅÅÅHHH TACK SÖTNOS!!! ♥

Tack mitt fina lyckopiller, maha älskar dina bilder :* ♥

Awww Vendela!♥
Voldy kommer aldrig få ta dig.. DÅ JÄVLAR, DÅ BLIR JAG FÖRBANNAD.
Jag ska hälsa honom det, och... Han kommer INTE bli glad.

Ingen fara älskling, huvudsaken är att du finns right here for me ♥ TACK FÖRRESTEn!♥

ÅÅÅH MIN KÄRA VÄN!!!
Med typ världens roligaste namn ;') ♥
Tycker du verkligen det?! Åh herregud... Om du visste hur mycket det värmer mitt hjärta. Vad glad jag blir! Tack snälla du, du är som en ängel utan vingar. Tack för att du läser och tycker att det är bra, och du behöver inte kommentera- Huvudsaken är att du fortfarande läser, ska göra dig stolt!


TACK HÖRRNI SÖTNÖTTER!♥
Alldeles strax... :3♥3

Aww Carrie!
Jag blir så glad varje gång jag får en kommentar från dig, dem innehåller alltid något underbart och meningsfullt!
Hihi du gav mig faktiskt en ide där....Tackar för det! Om det blir på balen eller inte säger jag inget om... Men tack för iden! Lovejo sötnos!

HAHA ÅÅÅH JAG BARA ÄLSKAR DINA ARGUMENT, SOFIA!♥
Och ja, båda dem alternativen stämmer nog, Draco backar ju inte för att bryta lite mot reglerna....
Ja, faktiskt, hejja Harry.
Hihi... Nu gav du Draco en dum ide, Sofia! Haha Draco är ganska störd när man tänker efter... Snacka om kontrollbehov!
Suck, det här är inget triangeldrama, det är ett kvadratdrama med Harry, Blaise och Draco. Elli, känn dig smickrad, du är grymt populär. Seriöst, skulle jag gå i Hufflepuff eller Ravenclaw skulle jag tro att hon var den där kaxiga typen som playar tre killar samtidigt...
HAHAHHAA ALLTSÅ DEN DÄR MENINGEN!!!
Jag skrattar ihjäl mig varje gång, och läskigt nog så stämmer det- Fast varken jag eller Elli har tänkt på det tidigare.
Tack hjärtat mitt, massa kärlek till dig!♥

Det där förklarade mer än väl, min sötastebästaste LUMOS ♥
Tack för att du ger mig ljus i min mörka tillvaro, VAD GLAD JAG BLIR ♥ Tack snällasnällasnälla du! ♥
Tack för att DU läser den, du fantastiska människa.

ÅH TACK FÖR DIN UNDERBARA KOMMENTAR SOM ÄR
SÅ FULL AV FEELS ATT JAG BLIR HELT GALEN OCH MÅSTE TA EN VÄNDA I GALOPP RUNT HELA HUSET.
Tack min kärasta, du värmer mig lika mycket som en dunk eldwhiskey.
Och ähum...Ja, han berättade det för mig förra veckan.
Jamen... DU är ju också för ung, Lucy gillar lammkött hälsar han (Pedogubbe!) och han tycker att Mara "Verkar trevlig".
Ähum, vågar jag fråga hur hon ställer sig till detta? Känner mig faktiskt lite oroad......

HAHA Å VENDELA, MIN RARING!
Du är nästan lika förvirrad som jag, det är ju underbart, jag trodde det var omöjligt!
Hihi jag med... Men jag har ingen ♥ DELA MED DIG SÖTNOS.
Tack så mycket, btw, du smickrar mig!♥



ÅÅÅÅHÅHÅHÅH BULLIIIIS!
Du är då för underbar hörru, och det är Luna med.
Ni är helt fantastiska, känns som jag plockat fram er ur en stooor påse med Bertiebots bönor, och att ni är dem där två ynka bönorna med kolasmak som man vill åt.
Kan bara säga detsamma till er båda- Ni SKRIVER fantastiskt.
Och jag ska ge alla era ff:s varsin smaskig lång kommentar så fort jag hinner läsa klart dem, har ju inte internet så ofta.
Sen skriver ni också helt underbart på rollet, ni är verkligen rakt igenom underbar.
Och skrattade så mycket åt era två kommentarer (av lycka alltså) så jag typ ramlade ner från stolen xD
TACK FÖR ATT NI LÄSER OCH DET KÄNNS HELT SJUKT UNDERBART ATT NI BLIR SÅ GLADA, KAN INTE FINNA NOG MED ORD FÖR ATT BESKRIVA HUR GLAD JAG BLIR, MEN JAG ÄLSKAR ER HOPPAS DET RÄCKER!!!♥♥♥
Ni gör mig så glad, era sötnötter.
Puss!♥

Ååååhhh tack min kära älskade Lovisa!
det betyder verkligen otroligt mycket för mig att få höra, även om du inte tror mig när jag säger det. Men det är helt fantastiskt, vad glad jag blir. DU är fantastisk. Kan inte hitta ord, du skriver så fint till mig att jag blir helt mållös. Tack snälla, snälla,snälla du. Fina, underbara ängel.

ÅH TACK SÅ MYCKET ♥
Kul att höra att man har en "Ny" bevakare, det glädjer mig.

LÄSTE ATT DU REDAN LAGT UT DITT, SÅ KÄNNER ATT JAG MÅSTE SKYNDA MIG PÅ NU! :*♥

Var bara tvungen att citera den här kommentaren också,
den gjorde mig sååå glad. Fast det blir jag ju av alla kommentarer från dig, älskling. Tack så mycket hörru du!
Ja, hur SKULLE stackars lilla Harry reagera då....?
Hihi du gav mig också en ny ide! Det är bra, för jag hade lite idebrist till ett av kapitlen... Men inte nu längre, det tackar & bockar vi för!
ÄLSKLING TROR DU MIG OM JAG SÄGER ATT DIN ÄR ÄNNU BÄTTRE?
Troligtvis inte, men det är den. DU skriver fantastisk, och du ka vänta dig en feting kommentar från mig nu alldeles strax...Du är bäst min Molly! Blir så glad/Rörd/Lycklig....
GAHA KAN VELL INTE FÖRKLARA.
Ja Zabini är lite skum, är han inte?! DETSAMMA FINA DU.

Åh dig har jag saknat!
Var rädd att du försvunnit, tack för att du finns kvar fina du.
♥ Kul att du loggar in och läser denna iaf, puss på dig!

AWW SÖTNOS DU, DU GÖR MIG RÖRD!
SÅ fort nån svarat på den här kommentaren 8D♥

Känner ett stooooort behov av att skaffa mig skype
som fungerar så vi kan läsa högt för varandra... Eller vad säger du om det snygging? ♥
Du gör mig alltid tårögd, och den här gången är inget undantag.
Fattar inte hur jag klarade mig medan du var borta... Det är väll ett stot jävla under. Nu är det bara Crucio Expulso så är mitt liv fulländat, FÖR DÅ ÄR ALLA MINA ÄLSKLINGAR HÄR. Okej, det skulle vara twisted och Prutt och också då... För dem är också borta och djupt saknade ._.
Gaha, jaja åter till kommentaren.
Jag tänker börja spamma sönder dig med kommentarer hjärtat mitt, för att du dels ska inse hur otrolig du är och sedan fatta ATT DU MÅSTE LÄGGA UPP ETT NYTT KAPITEL.
Jag säger detsamma igen till dig, du vet ju vad jag tycker om ditt skrivande, min fina älskade Cupcake ♥ :*
ÅH FATTAR INTE HUR JAG KAN BLI MER RÖRD- MEN DET BLIR JAG.
DETSAMMADETSAMMADETSAMMA min fina.
Du lägger upp ett kapitel, så gör jag det också? Deal?
Hihi åååh... Jag ska göra mitt bästa... Kan alltid spoila lite för dig om du är snell? (a)


DU DÖDAR MIG MED DINA UNDERBARA KOMMENTARER MIN UNDERBARA ÄLSKADE KAJSI♥3333
Tack!!! Och herregud, vad texten passar... Knarkar typ sönder alla låtar som du skickar mig, hehe kalla mig geek men... JAG BARA ÄLSKAR DET.
Scchhhh....Säg inte det så Draco hör! Då blir han mer än tokig, och han är redan galen så det räcker...
OMG SKOJJAR DU MED MIG? Jag har exakt samma problem med mitt x-box!!!!!! *STIRR*
Gaha tack, du är mer än underbar. Puss!

Hihi sötnöt!♥

Tack min underbara sötnos!♥

Ingen fara elixir, huvudsaken är att du fortfarande läser.
Du är verkligen underbar, puss på dig. Tack ♥

Hihi tack sötnöten miiin!!!♥
NEJ håller med dig. ÄCKELPÄCKEL HARRY.

Då vetu hur jag känner varje gång du skriver en kommentar till mig då, Cookie! DETSAMMA HJÄRTAT MITT, LOVEU♥
Du är fucking awesume, tack!♥

ÅH NÄÄÄ SKOJAR DU?!
Vad glad jag blir, hur hittade du den om du inte var medlem här? Tack snälla snälla snälla du, din kommentar gjorde mig jätteglad! ♥

HAHA AWW VAD NI ÄR UNDERBARA HÖRRNIII! 8D
Blir så feting glad av alla era kommentarer, och Smoke Smoke, min älskade lilla sötnos, ska jag börja kalla er för cupcakes?! Draco hatar cupcakes. Men jag älskar dem, SO WHY NOT? Molly Evans min kära, jag kommer lägga ut ett nytt kapitel IDAG. Så nu måste du också göra det
Älskar er allihopa, kan som vanligt inte beskriva varken min lycka eller gränslösa kärlek till er. Ni är verkligen världensbästa!
Ska ge er ordentliga svar på era kommentarer när jag kommer hem.

OCH YES NI SKA FÅ ETT
NYTT KAPITEL IDAG, VAD SÄGS OM DET VA? Puss♥

Om du bara visste hur mycket den här kommentaren
betyder för mig Freddie! Tack för att du orkar lägga ner den tiden, för det är verkligen guldvärt för mig.
Tack! ♥ Och dem orden... att det är de bästa du läst... Herreme, jag vet ju hur mycket du läser... Så TACK snälla du ♥ Make my day bby!♥
Han utnyttjar det garanterat... Hihi hoppas du kommer gilla fortsättningen!

ÅH TACK VILDE! ♥
Du får aldrig sluta läsa, lova det! Tack så heeemskt mycket ♥333
Blir så himla sepeglad! ♥


Det behöver du inte göra, min älskade vän!♥
Jag är bara glad att du kommenterar... Vad skulle jag göra utan det? Tack snälla du! DU är underbar ♥33
Jag förmedlar detsamma till dig, och tackar dig för att du läser. ♥


HAHA SKRÄPHÖG!
nu fann du verkligen det rätta ordet Lumos, me gusta!!! ♥
Lucy: ..... *Börja bölgrina och springa därifrån*
HAHA DU GJORDE DET LUMOS! Du knäckte lilla Lucyboy!
Grattulerar du har nu vunnit Dracos hjärta... eller iallafall mitt.
Tack hjärtat mitt!♥ Hoppas du kommer älska fortsättningen också!

TACK!!!♥

gÖR DU?! Herreme... Nu blev jag riktigt, riktigt, riktigt rörd.
Tack snälla Elixir. Om du visste vad det betydde, så... Ja du har såklart ingen aning. Men oj vad glad jag blev. Tack snälla du! ♥
Har ju redan svarat på den frågan, och är lat så orkar inte göra det igen (a) ♥


Instämmer helt med dig som vanligt Sofia!
Och oh ja, det vill han.
Han håller ju på med en del fifflande, som vi redan vet så... Ja han vill verkligen inte ha någon som snokar därinne.
Dock har hon börjat misstänka något, det blir ju inte direkt bättre när han gör sådär...
Älskar dina kommentarer, som alltid!c Tycker dem är så roliga och innehållsrika.
Och så vill jag gääärna att du skriver ett till kapitel på din ff:n... *Blink blink*


Ja snälla gör det hjärtat!
Här är det ju bara regn....
tack ängeln min, HA DET SÅ ROLIGT DÄR ♥
Och sola riktigt riktigt riktigt mycket, så du blir sådär vackert brun ♥33
Kommer sakna dig massa, hoppas du kommer tycka om att läsa när du kommer hem! Puss på dig hjärtat, och detsamma å TACK ♥


Kan inte göra annat än att gilla din kommentar Luna!
HÅLLER MED DIG
Älskar dina kommentarer, dem är så otroligt gulliga att man liksom bara nawww :*♥
Jag lovar, ska skriva ett till kapitel för din skull älsk! :*
Du är sååå soeeeeet ^.^ Man blir ju alldeles galen! Puss ♥

Jag längtar iallafall du är ju GRUYM!
och fler dikter hoppas ja också att det blir... (a) Min sötnos! ♥
TACK SÅ OTROLIGT MYCKET GLINIS♥

Hej på er sötnosar!
Tack för världens bästa kommentarer som alltid värmer mig sååå varmt om hjärtat!!♥
Bara att ni orkar läsa, fortsätter bevaka och till och med slänger in en kommentar ibland betyder GULD för mig! ♥
Har lite dåligt med internet just nu, därför jag inte är lika aktiv...men ska fixa det så det kommer lösa sig!

Tänkte lägga upp ett nytt kapitel ikväll om ni
vill ha något förstås NI ÄR BÄST.

Hanlio:
FÅR JAG DOPPA HARRY I DIN MARMELAD?!
(Ett fint uttryck bara, som betyder ungefär såhär = HAHAHHAAHAHAHAHA DU ÄR TOTALT FREAKING AWESUM!) Snacka om att du får mig att garva sönder efter varje kommentar du skriver... Hur orkar du citera sådär många meningar förresten? Huah, du borde ha en medalj antar jag.
Vet Mara om det här?
Får bara känslan av att hon inte skulle gilla det.
Olalalala... Draco is back! Och han är det ordentligt också... Tänk på låten Hanni, du får den av honom!
Är du säker på att du inte vill ha lilla Potter pojken i julklapp? NI skulle säkert få det JÄTTE bra tillsammans.
Men näe, ska väl inte krångla. Du har ju lucius...
GAH DEN DÄR LÅTEN... HAR LYSSNAT PÅ DEN OAVBRUTET ÄNDA SEN DU SKICKADE DEN.
Har dessutom fått en till ide också. Tack du...
Jag älskar dig och låten, som är min nya favorut... Och ja, det är Draco. Vad annars? Den är så honom rakt igenom.
PUSS FRÅN DIN FÖRÄLSKADE MATTMOR ♥


hAHA det var nog snarare så att han blev
tvungen att erkänna sig besegrad... Stackars lilla Draco!
VA skojar du med mig?
EXAKT SAMMA SAK FÖR MIG.
Jag hatar knackningar och fönster, det är de äckligaste som finns.
Är också skiträdd att det ska stå något utanför mitt fönster (Ja, jag var skiträdd när jag skrev det där, särskilt med tanke på att min data är precis vid ett fönster...)
Ja.. det lär bli syndare om honom.
Lite segt nu, men du får väl se! Hihi jag vill ge dig allt som du vill ha min vackra Sofia (a) Tack för att du läser trots att din ff:n är tusen ggr bättre än min! Puss



TACK ÄLSKADE KAJSA FÖR BÅDE LÅTEN OCH DIN KOMMENTAR.
Jag håller fan med dig, den passar sjuuukt bra.. Lyssnar på den hela tiden, och har fått både insperation och ideer av den, precis som med Hannis låt! Sjukt kul när ni skickar låtar, blir helt överväldigad :*
Ja..Måste ha missat den förra gången!!! Dumma mig.. men ÄLSKAR låten :*


MIN SÖTA UNDERBARA MOLLY!!!! ♥
*Dö av din supergulliga kommentar*
Du kommer för evigt påminna mig om en söt liten kattunga nu, just so u now :* ♥333
JO GE MIG PRESS JAG VILL DET!!!!
Det är ju POSITIV press, så antar att det inte räknas som press egentligen då men... WHATÄVER. :3
JAG SKA LÄGGA UPP ETT NYTT IDAG KAN INTE DU OCKSÅ GÖRA DET?? ♥
Du är bäääst, tack :* ♥


Haha tack Carrie!
Äsh då! Näe, Rowling beskriver ingenting så invecklat tror jag... Men jag tog bara lite från mig själv (Och de flesta andra) och tyckte det passade så bra ^.^
Det är ju inget fel på att ha gulare tänder Och som nån skrev, Dursley kanske har slarvat med tandbortsningen...?
Tacktacktack Carrie!
Vem kan inte gilla Weasley... eller dig heller för den delen! Ni är lika underbara båda två, på inte tal om Luna!
Första gången vi fick höra något om den andra, men du ska få se... Finns ju en mening till att båda kommer med, om det nu var "Narcissa"... I think u kinda like it my darling!
Tack och bock, blir så glad! ♥


SÖTNOS!
Det skulle räcka med att dy skrev ett "♥" för så betydelsefull är du för mig! Det räcker med att du läser för att jag ska bli lycklig, men självklart gör en kommentar eller tumme allting ännu bättre, och dina kommentar är redan helt oövervinnliga! Du är bra precis som du är
Hihi ska förmedla det till dem.. Hoppas också på samma sak som du! Puss ♥


SÅKLART DU FÅR COOKIE ♥
Jag blir helt vild när jag får ett smeknamn, gah det betyder så mycket :'D I LOVEIT.
Och det gör din kommentar också.. OMG DU HAR KOMMENTERAT!! du läser igen... HELT SJUKT ♥333 Okej du har läst hela tiden (Hoppas jag) MEN DU HAR INTE TRÖTTNAT PÅ MIG ♥ händer det så slutar jag, jag svär. Du är ju min första läsare... :* ♥
Det gör du med.
Du gör mig så glad.
Tack tack tack, dina ord... Hittar inga beskrivningar, men "♥" och du borde fatta vad jag menar.
TACK HJÄRTAT ♥
Pixi, du vet ju redan exakt hur mycket den här kommentaren gladde mig.
Den blev helt enkelt favvorit rankad, och det vill inte säga lite... Så jag tänker inte ens tråka ut dig, men... Jag är så tacksam för din kommentar (Som jag sparat i world för att kunna läsa om den är jag behöver det) och så LYCKLIG över att du börjat läsa min ff:n trots att den är seg och lite lång.
Tack, menar det VERKLIGEN.
Hoppas du hänger med ändå till slutet, vill så gärna lära känna dig bättre. En helt otroligt fin människa är du, kan inte säga annat.
Puss!


GLINIS!
Är så jävla kissnödig så jagsnart kissar på mig.. men måååste svara på din kommentar först, finns väl inget bättre
TACK ÄLSKLINGEN MIN.
Kan bara skicka allt tillbaka till dig, du är precis lika underbar, fast betydligt mer därtill, enligt mig iaf.
Ska läsa ditt dramione kapitlet idag också, känner på mig att jag kommer mer än älska det..DU ÄR FANTASTISK HJÄRTAT MITT.
Jag älskar dig vännen min... :* ♥



HUH, du skrämde mig där min älskade ängel!
Tack för att du landat här med dina fina vingar, behöver ju dig :* ♥
TACK GUMMAN ♥333 Detsamma, du får aldrig försvinna!!!!! LOVA DET? ♥


TACK FÖR ATT DU KOMMENTERAR OCH BEVAKAR SÖTNOS!
Åhh hade du kul där? dit vill jah också åka!!♥
TACK TUSEN GGR OM TACKTACKTACK BLIR SÅ GLAD ♥


ÅH min godaste sötaste bästa sås! (Okej jag mer än älskar ditt namn)
Dig har jag saknat dig så sjukt mycket.. :*♥
Trodde nästan du övergett mig... MEN DU ÄR TILLBAKA
Hehe sötnos! Känner samma sak så fort jag får läsa era fina underbara kommentarer.. Hade det inte varit för er så då hade jag aldrig skrivit ett enda ord.


Tack Vendela min fina! ♥
Dina ord gör mig varm inombords, ska bli snygging!


Hihi awwww!!! Nu blir jag rörd ju... :*


OM JAG KOMMER IHÅG DEJ?
SÅKLART JAG KOMMER IHÅG DIG!!!
Lumos...Åh ♥
Hade tänkt uggla dig och frågat om du fortfarande läste, var så rädd att du slutat...MEN NEJ DU FANNS KVAR!!! *Dansar glädjedans i bara pyjamas* TACK FINA BÄSTASTE DU!!! TACK! ♥
Jag kaaaaaan veeell få knuffa dig uppför? :* Hihi! Snart är du ikapp, tur att mitt internet krånglar lite då/då, för då kan jag inte lägga upp lika ofta ;^
Du behöver aldrig kommentera, så länge du läser är jag lycklig ♥
DUUUUU ÄÄÄÄÄÄR SÅÅÅÅÅ BRAAAA
Tack fina du"!!! :* ♥


Haha awww söta du! Näe... det kommer nog redan ikväll hoppas jag!♥


ÄNTLIGEN EN HÄRLIG KOMMENTAR FRÅN DIG
MIN SKÖNASTE BÖNA! ♥
Hela jag tog nyss ett glädjeskutt, för äntligen fick jag höra ifrån dig igen :*
OCH DINA UNDERBARA BILDER ♥33
Nejnejnejnej! Det är bara Lucius som ska kokas i motorolja, du förtjänar bara det bästa ^.^ Sålänge du är kvaaaaar häääär hos miiiig *Sjunga* så är jag GLAD ;D ♥
Nä, snarare överlycklig.
TACK SÅ MYCKET MIN FINA LUNA ♥
MY KAPITEL IS READY FOR YOUR BODY DARLING!

Åh Tack Sahara! Vad glad jag blev.
Dina kommentarer värmer mig ÄNDA IN I HJÄRTAT.
Sluta inte bevaka det får ingen av er göra... TACK FÖR DIN UNDERBARA KOMMENTAR HJÄRTAT!
Ja tack alla för era kommentarer,fortsätter ni i den här stilen så kanske jag kommer kunna skriva klart den här ff:n, för nu har jag ju skrivit över hälften...

Gah tack älsk! :*♥

Hihi tack skruttan!!!♥
Han menade nog inte sådana spöken... Utan mer sådana där äckliga som den där lilla flickan...Men han är ju iqbefriad, så man vet ju aldrig!

SÄGER DETSAMMA ÄLSK!
Dock blev det inte så underbart, lite felstavat och dåligt skrivet...Men men, så går det när man inte har någon dator som vill fungera D:
Tacka vet jag din ff:n....*skicka alla dina bilder tbx till dig för du är BÄST*

Jodå, hon lever... Men Dracos gör ju inte det, dem syftade på Narcissa.... Du jag är rädd för att han börjar bli lite öh, ja psykotisk.
Tur att det snart kommer hända ännu värre saker som kommer ta knäcken på honom ännu mer!
LOVEU ♥