DAG 1
(cirka 06:00 – 07:40)

Sam & Kim
Uppe på bergets topp driver havsluften in. Sams blåslingade hår dansar i vinden. Hon känner den rivande kylan mot sin nätta nos. Hon har gett upp om att fälla upp huvan till sin turkosa munkjacka. Den skulle bara blåsas ner igen.
”Du, få inte panik nu…” rösten får henne genast att vända sig om. Korpsvart lockigt hår ner till höften och bruna ögon. Figuren ser inte ut att vara mycket yngre än hon själv. Men hon bär ett svärd! Ett medeltida svärd?! Hur skulle hon inte få panik?! Men så kommer följande mening, ”… lyssna, jag vill inte spela det här. Vi vill väl alla bara ut härifrån, va”, säger hon hastigt men lugnt, för att inte verka hotfull.
”Öh”, säger Sam litet förvirrad. ”Jag vet inte om jag kan lita på dig…”
”Det är okej”, säger Kim hastigt. ”Det är bara ingen idé för oss att springa runt ensamma här. Jag vet inte vem du är eller ens vilka det är som hamnat här, men vi bara måste härifrån.”
”Öh”, säger Sam, lite misstänksamt men håller ändå med inombords. ”Jag håller med dig, men vi borde inte söka upp folk direkt… bara för att vara på den säkra sidan…” Kim suckar lugnt. ”Du kanske har rätt… jag är bara så rädd just nu…”
”Det blir väl vi alla”, säger Sam. Orden känns som rönnbär i hennes mun, även om det är sanningen. Hon bara hatar andra människor, men hatar mer att döda folk. ”Jag antar det… men vad fick du för vapen… inte för att jag menar att jag tycker att det är viktigt att veta men…”hon avbryts nästan direkt,
”Jag fattar.” säger Sam drygt. ”En jävla pappershatt som jag inte vet vad den skulle varit bra för”, säger hon och visar upp den.
”Kanske de tror att du ska skära folk med pappret”, säger Kim i ett misslyckat försök till att vara rolig. ”Glöm det! Vi borde kanske dela på svärdet så småningom”?
”Kanske det”, säger Sam. Den här flickan litar för mycket på henne. ”Kanske vi kan leta efter något ikväll, så vi har något mer till skydd, men just nu tycker jag att vi försöker hålla oss gömda. Det borde väl finnas grottor här omkring”?

Naomi & Emilia
Nere på havsviken är det molnigt, men inte så starka vindar. Där joggar Naomi klumpigt fram på sina stora fötter, som hon så många gånger blivit retad för. Hon har alltid varit lång för sin ålder och sett ”udda” ut. Hon hoppas att hon inte blir någons första mål, då hon förmodligen ser väldigt skrämd ut i sin nuvarande pose. ”Fight or flight” brukade de prata om när det handlade om panikångest och dylikt, men först nu när hon är i en så extrem situation känns uttrycket mer familjärt.
Sorgset undrar hon om det är ironi, för inte så längesen var hon nämligen i en inte så mycket bättre situation. Hon blev både fysiskt och mentalt misshandlad av sin pappa tills hon rymde och hamnade på gatan. Där blev hon tagen för tiggeri… vilket hon nu måste ha blivit straffad för, även om det inte var hennes fel. Hade hon stannat hade hon dött, vilket hennes treåriga lillasyster gjort.
Hennes packning bar med sig en kobjällra – skit också, hon vill inte dödas först! Men vad nu… hon stannar tvärt.
Längst ut på udden ser hon en jämnårig flicka med flätor ståendes. För stunden ser hon inte vad hon håller i handen, men hade hon kommit närmare hade hon kanske fått syn på den lilla glasspinnen hon har mellan fingrarna. Men flickan (Emilia) springer iväg innan hon ens kommit så nära som femtio meter, och Naomi är inte heller intresserad av någon konfrontation. Båda flyr, för den här gången.

Jack
”Alyssa, det kommer någon.”
Det tar inte länge förrän Jack kommer snubblande ut i gläntan med pistolen i ett fast grepp. Han andas häftigt. ”Om jag inte dödar, blir jag dödad”, tänker han. Han smyger försiktigt fram genom labyrinten av stockar som ligger staplade på varandra. Men hans tankar bedövas av väsendet av snurrande och maskingående sågar, som äter sig genom timret. Skulle inte hela ön vara övergiven? En bit inne i labyrinten höjer sig en mörk fabrik, just precis att den missar trädtopparnas skynke och blir osynlig på avstånd såvida man inte ser på den ur fågelperspektiv. Jack smyger försiktigt fram till ett av fönstren. Han slätar bort det snaggade håret för att få en bättre syn och lägger händerna mot pannan. Han böjer sig framåt, men glaset är frostat och går inte att se in genom. Det är bara mörker… och två par ögon som stirrar på honom. Han skriker högt och faller pladask ner på marken… och i rättan tid, för precis då börjar det regna.
Det var bara en inbillning. Det måste det varit. Två stora gröna ögon… det såg ut som sådana små läskiga porslindockor. Blont yvigt hår och blek hy, och de gjorde inte en min när han dök upp i rutan.
”I am Chucky, the killer doll!”
”Skärp dig”, tänker han. Folk på gatan är rädd för honom. Inte kan han väl skrämmas så lätt. Jack reser sig upp och går runt på andra sidan byggnaden. Ingen anar någonting, när tvillingarna utan att säga ett ord, springer fram och med bara en penna hugger de honom rakt i vaden bakifrån.

Ivy & Billie
Ivy vänder huvudet så snabbt att hennes stripiga jord-färgade hästsvans flänger i luften. Hon spänner ansiktet och det finns en glimt i ögat som bara tyder på en sak. Billie ryser till och svetten börjar rinna. ”Vad var det du gjorde”? frågar Billie försiktigt. ”De-de sa att alla gjort någonting…”
”Tyst! Spelet har börjat. Vi har inte tid att prata.” Ivy hårdnar som hon säger detta. Det blir ett klickande ljud när hon knäpper till cigarettändaren och tänder en låga. Hon backar långsamt, med blicken framåt, och hukar sig ner för att plocka upp en pinne. Snart fattar pinnen eld och hon riktar den framåt.
”Okej, som du vill, jag flyttade ifrån mina föräldrar när jag fyllde arton för att plugga och lägga ner tid åt min forskning. Jag ville utföra ett experiment som jag egentligen inte fick och fast jag egentligen visste om konsekvenserna gick saker lite fel och tja, elva testpersoner dog. Var det verkligen så kul att veta”, säger Ivy kallt. De står bara cirka fem meter från varandra och undrar båda vem som kommer göra det första draget. ”Jag…”Billie blir tyst.
”Vi behöver inte göra det här”, försöker Billie säga, men det är precis som att säga åt en spegel att inte spegla av sig. ”Det var trevligt att ha känt dig”, säger Ivy stillsamt. ”Även om det bara var kort…”
Billie drar fort upp pistolen från fickan och siktar mot Ivy. ”Du sa att du inte hade något vapen!” skriker Ivy, i desperat ton. ”Ge dig av, så dödar jag inte dig! Jag vill inte göra det här! Jag vill inte!” Pistolen skakar frenetiskt i Billies händer. Ett pys av déjà-vú tar sig in i hens minnen. Ett bråk… mamma… det var ett misstag… det var inte meningen att det skulle bli så. Billie minns ångern och skulden som kom med sin mammas död. Det får inte ske igen! Vad tänker idioten på? Ivy vill inte dö, men kan för all makt inte begripa varför Billie inte skjutit. Det var mot reglerna! De blev tillsagda att de skulle döda varandra. Vetenskap framför liv, okej? Hon vill inte dö av att halsbomben sprängs. Om hon kommer undan kommer hon genast döda igen. ”Ge dig AV”, säger Billie panikslaget. ”Som du vill”, säger Ivy nonchalant och springer därifrån. Billie överväger att skjuta henne i bakhuvudet. Tanken slås av. Billie springer mot motsatt riktning och snart är båda långt borta från varandra.

---39 spelare kvar---

Självklart.

[FULLT!]


Titel: Döda eller bli dödad [DOKUSÅPA]
Författare: Fellrendión
Rating: 11 års gräns kanske? Det är ett mörkt tema och kan bli lite våldsamt men jag försöker att inte göra det för extremt, så ni får läsa på egen risk!
Färdigskriven: Nope!
Handling: En ö. 40 ungdomar. Ett spel och en tidsgräns. I det här spelet finns inget som kallas "falskt spel" eller "dåliga förlorare", bara en vinnare och den vinnaren blir den enda överlevaren. En del av ungdomarna har känt varandra sen tidigare och en del inte. Tidigare vänskaper kanske brister och en längtan över att se sin fiendes döda kropp kryper under huden. Ungdomarna har 5 dagar på sig att döda varandra för om mer än en lämnas kvar efter tidens slut, dör alla!

Så nu ska jag skriva en ny berättelse med inspiration tagen från Battle Royale, Hungerspelen och kanske lite från Lost (inte nödvändigt att ha sett någon av dem). Det ska vara lite som en dokusåpa eller som ett mugglisgame. De som har läst min "Demonernas ö" vet kanske ungefär vad jag pratar om (fast att den inte blev avslutad vilket denna kommer bli!). Jag är den som skriver berättelsen men ni andra kan fortfarande påverka handlingen genom att rösta mellan kapitlena. Jag ger er X-antal dagar att rösta och sen är det stopp för det är då jag börjar skriva fortsättningen! Nu blev det lite vimsigt men det är fritt fram att ställa frågor.

I berättelsen finns det 40 ungdomar på ön men 40 användare måste inte skicka in! Man får ha fler karaktärer, men det kommer också finnas en del som är "bakgrundskaraktärer" och bara dör i början, för att fylla ut storyn


Spelare:



INFO OM MALLEN:
Du kan välja att ha ett påhittat namn till karaktären eller ditt användarnamn. Det spelar ingen roll!
Åldern är mellan 10-19
Posta den i tråden, men en fråga som säger "Brott" SKICKAR NI I UGGLA på grund av att bevara spänningen, den syftar på att alla ungdomarna gjort sig skyldiga till ett brott eller något dåligt vilket är "straffet" för att de fått hamna på ön. Det kan vara allt från att ha begått ett mord till att ha vandaliserat till att inte uppskattat sitt liv tillräckligt mycket.
Skriv gärna väldigt detaljerat om utseendet och klädseln!
Vapnen kan vara både medeltida vapen och moderna vapen, men kan också bli helt värdelösa saker som ett stearinljus eller ett grytlock.
Skriv 3 olika vapen ni skulle vilja ha. Sen kommer jag att randomiza de + två dåliga som jag väljer sedan. Du kommer bara få ett av dem men slumpen kommer välja vilket av dem det blir (kommer använda en randomize).

Namn:
Ålder:
Kön:
Utseende:
Klädsel:
Vapen:
Familj & Bakgrund
Övrigt

Brott:





INNEHÅLL
DAG 1 - EPISOD 1
DAG 1 - EPISOD 2
DAG 1 - EPISOD 3
DAG 1 - EPISOD 4
DAG 1 - EPISOD 5
DAG 1 - EPISOD 6
DAG 1 - EPISOD 7
DAG 1 - EPISOD 8-10
DAG 1 - EPISOD 11
DAG 1 - EPISOD 12

*hint Kim Potter för att du tog bilden

Jag tackar aldrig för era fina kommentarer men jag blir verkligen glad och motiverad av dem! Ni är så snälla!!! ♥ ♥ ♥

Melody Malfoy: Oki!

the marauder: Fällor är najjs. xD
Äh, inte ens jag heller. Får dubbelkolla imorgon om jag tänkt ordentligt. 0.0


---

Här är en lista på karaktärernas vapen som de kommer ha hunnit hämta till nästa kapitel! Jag tror starkt att hälften kommer hata mig snart, haha! Men jag använde en randomizer och inte ens jag hoppades på att ni skulle få de dåliga, men det blev som det blev. xD
Ni som inte ens fick riktiga vapen har en chans att stjäla vapen eller hitta andra saker på ön ändå!

Jag har läst "debatten" och ingen här har väl sagt att kött är onaturligt, för det är det inte. Folk har gjort det i tusentals år när det varit enda alternativet. Men vi är i en annan tid nu. Skillnaden är att ett lejon har inget val men vi människor har det och en del vill göra det just för att det känns väldigt fel att någon annan ska dö för en, i alla fall för en del, som mig. Jag vet att folk av olika skäl inte KAN bli vegetarianer, men för att man riktar sitt hat mot köttindustrin har ingen väl gjort det mot individer?? Sen sa Chaemy inte att något av det var rätt. Hon drog bara ett exempel för att visa att båda sakerna är så störda och att inget av de är rätt.
Jag skulle kanske se på det lättare om man inte torterade dem som i en jäkla SAW-film först utan om man faktiskt gav de någon form av respekt, bara att låta dem få SPRINGA FRITT är ett stort kliv då de flesta säkert aldrig sett solljus. Bara för att jag är vegetarian hatar jag inte på t.ex mina vänner som äter kött.

För att vara ärlig har jag inget problem alls med jakt när det är professionellt, längre, som jag brukade ha förut. Jag tycker att det är mycket bättre att man dödar det själv och kan ta på sig de tankarna än när man bara överlåter det "smutsiga" till någon annan. Dock så är jag och kan vara vegetarian så det är det jag hellre vill vara då det känns bäst. Hade jag inte varit vegetarian hade jag kanske nästan övervägt att jaga själv.

Jag skyller inte på någon. Jag bara önskar att saker var annorlunda.

Fairy Tale: Vet inte om du kan se vem som gjort det men jag har gjort det och jag tror att jag failade ganska mycket. Ska göra ett test själv bara för det, haha!

Känner dig inte så bra så det gick lite dåligt. xP

DAG 1 - EPISOD 2
(cirka 00:13 – 05:59)

Ivy
Ivy befinner sig uppe på ett hustak. Det är ännu mörkt och kyligt. Det är inte högt uppe, snarare bara runt två eller tre meter ner till marken. Det verkar vara något slags bondesamhälle, ser hon på husen runtom och området nedanför är lagom pyntat med skrot, allt från cyklar till bildäck. På samma ände av taket öppnar hon en khakimönstrad ryggsäck hon funnit däruppe, med innehållet;
1 tom vattenflaska
1 tom plastburk
1 plastficka innehållandes en kompass och karta
1 ficklampa
Och sedan en tändare. Men hon röker ju inte? Hon flinar och börjar skratta. Inte det roade skrattet, utan irriterat. Ibland gör hon så, visar irritation på annat vis, medan andra missförstår och börjar tro att hon är galen… men det är hon kanske också? Hon får inte direkt panik för tillfället, märkligt nog.
Ivy bara rycker på axlarna och sätter på sig väskan. Hon bara antar att hon hamnat här för en anledning. På sätt och vis känns det ändå genialiskt hur någon kunnat söva ner en person och lyckat få den att med bara en fallskärm, i säkerhet, landat på en ö (som hon förstått att det är) – även om testpersonen råkar vara hon själv. Uppe på himlen skymtar hon flera silverfärgade fallskärmar som regnar ner på olika ställen.
Sen lyser hon med ficklampan mot konturerna av en figur inne på gården som reser sig upp sittandes. Hon hade först misstagit hen för att vara ett med skrotet, i mörkret där det knappt går att urskilja någonting alls på några meters avstånd. Hen måste ha kommit hit innan henne, men hon måste varit den första av dem som vaknat, för först nu i denna stund, hör hon personens röst tilltala henne…
”Vem är du”?! ropar Billie panikslaget, ”och varför har du tagit mig hit”?
Ivy fnissar till och börjar klättra ner, ”det är inte jag som tagit hit dig din idiot!”Ivy hoppar och når marken med en lätt duns. Det är grusigt och knastrar när hon går. ”Vem är det då!” skriker Billie och börjar backa när Ivy närmar sig henom. ”Kolla upp på himlen, så ser du!”
Billie börjar förstå, men säger ingenting.
På bondgården sitter husen ihop för att bilda en kvadratformad innergård i mitten med små öppningar i kanterna. Mellan en öppning, ligger en väska, som verkar vara tillägnad Billie, men Ivy som fått syn på den först verkar springa mot den.
”Vad gör du”? ropar Billie oförstående, och vet varken om hen ska springa bort från Ivy eller försöka få tag på vad det än är för mål hon är på väg mot. Bille väljer att springa. Billie börjar sprinta med all sin kraft in mellan den motsatta öppningen, men stannar tvärt upp så fort att hen nästan faller omkull på de korta benen och vänder sig om. Ivy håller upp den andra khakimönstrade väskan i sin lediga hand.
”Det här är din väska! Du borde kanske komma tillbaka och hämta den, annars behåller jag den”, säger Ivy med ett konstigt ansiktsuttryck.
”O-okej”, stammar Billie osäkert fram och går långsamt tillbaka, ”men hur vet du allt det här”?
”Jag bara gissar lite grann”, svarar Ivy kortfattat. Billie känner sig lite misstänksam, men sätter sig ner med väskan och drar upp den. Det är samma innehåll som i Ivys packning men istället för en tändare i botten finner hen en pistol. Hen känner hur hen börjar skaka lite grann. Hen försöker att behålla sitt pokerface, men det är svårt med sina ansiktsdrag och naturligt uppspärrade ögon som alltid ger hen intrycket av att vara rädd. Ivy vänder sig om lite kort för att kolla på de fallande ungdomarna, och Billie hinner precis gömma den i byxfickan innan hon vänder sig igen –
”Vad hittade du för någonting”? frågar hon lugnt.
”Ingenting”, svarar Billie. ”Men tycker du inte att vi borde söka upp de andra och försöka ta reda på hur vi kommer härifrån?”
”Det är ingen idé att veta hur vi tar oss härifrån innan vi fått veta varför vi kommit hit.”

Tess
Tess har nått över till grenen och dinglar inte längre i osäkerhet. Hon andas lättare och tar försiktigt av sig fallskärmen. Nu är den svåra biten över… Det dånar ett knäckande ljud och grenar som särar på sig. Fallskärmen uppe i trädtopparna har börjat glida ner mellan utrymmet. Hade hon varit kvar, då hade hon varit död nu.

En blödande sol reser sig och färgar om himlen till blå med rosa toner. Idag kommer liv att skördas. Idag kommer folk dö. Och det, om bara en liten stund. Hellikoptern gör sig redo för sin sista flygning den här dagen.

Shayla
Shayla vaknar upp med de irriterande fåglarnas morgonsång dånandes i huvudet. Hon slänger sig upp sittandes på samma gång som hon öppnar ögonen och upptäcker att hon ligger begravd under något stort och grått men som inte verkar väga någonting alls, och under henne känner hon att hon kryper på gräs medan hon försöker ta sig ut därifrån. När hon slutligen ska ta sig ur det som håller henne nedtryckt, råkar hon ramla omkull och trasslar bara in sig ännu mer. Hon svär högt samtidigt som hon är förvirrad och inte alls begriper vad det här är frågan om. Hon är intrasslad i rep och spännen. I den mest obekväma ställning ni kan tänka er, får hon äntligen av alla spännena och kastar av sig allting. Hon bländas av solen som lyser henne rakt i ögonen och lägger händerna för pannan. Hon står på en äng vid kusten, hon känner det av doften av havet, även om hon inte kan se det där hon står nu. Det är förmodligen dolt av träden längre fram.
Hon har inte tagit något på två veckor. Hur kan hon ha hamnat här... om inte ett jävla psycho till fan kidnappat henne förstås?
Under sin karriär har hon åkt till de mest bisarra ställena för att uppträda och mött de värsta, som den där gången där de uppträdde på en teater med bara tre åskådare som låg mitt i ingenstans med tre timmar till närmsta stad. Det var ett fiasko men det var också på tiden då hon verkligen var i behov av pengar. Ett av äcklen försökte till och med fria till henne fastän hon inte var myndig. Hon har som tur utvecklats och skulle hon vilja, så skulle hon kunna hamna på filmduken i Hollywood, men föredrar teatern över film.
Hon skulle behöva en dusch just nu. Svetten rinner och hon måste ta av sig sin pälskappa för att inte svetta ihjäl. Pälskappan kostade över 6000 men hon kan bara inte bära den längre. Och förresten kan hon ju alltid hämta den igen om en stund. Det där fanet kommer ändå ta henne hem snart. Hon har pengar och dessutom, vem skulle polisen tro först; en lantis som bara äger ett ruckel med ett rum eller henne – Shayla Cannel, den bästa och snyggaste skådespelaren i världen.

Spelledaren håller tal

Föreställ er hög klassisk marsch-musik tillsammans med en skrikig glad kvinnoröst, ur en högtalare på morgonen när dina öron varit vana vid att ha det tyst.
”God morgon och stig upp, alla våra glada spelare! Ni vet säkert inte vad ni gör här och därför är det viktigt att ni lyssnar extra noga på vad jag har att säga!
Välkommen till Ön. Ni är 40 ungdomar och har alla på ett eller annat sätt gjort stygga saker mot samhället och kommit undan med det, men nu tycker vi faktiskt att ni borde lära er en läxa. Som ni säkert ser så finns det ett antal väskor utspridda på ön och där i finns era packningar inför de kommande dagarna. Se det som lite av ett sommarläger… men det är bara en av er som kommer härifrån levande. Ni har alla blivit givna vapen och lite nödvändigt, för här kommer ni att stanna ett tag.
Försök att spela kvickt, för ni har bara fem dagar på er. Vi vill bara ha in en vinnare och om mer än en finns kvar efter tidsgränsen så dör alla! Om ni inte märkt det än så har vi fäst särskilda halsband på er…”
Många spelare börjar automatiskt känna efter och lägga märke till den kalla, hårda ytan runt halsen som nu börjar surra.
”… jag märker att ni börjat pilla och peta på dem nu! Låt bli, små barn! De är stöt och vattentåliga, men minsta försök att ta av dem eller att göra uppror, får de mycket känsliga bomberna som finns i att sprängas. Nåväl, jag hoppas att ni nu förstår att ni låter bli halsbanden. De finns där av en anledning men kommer tas av så fort vi fått vår vinnare.
Var uppmärksamma, för ni kommer få veta vilka och hur många som dött klockan 00:00 varje dygn, tillsammans med andra uppdateringar. Åh, det kommer bli så skojigt! Vi kan knappt vänta med att få börja! Men vi vill bara påminna er alla om att inte tycka synd om er själva, för innerst inne vet ni nog att ni förtjänar att bli straffade!
Döda eller bli dödad, gör ditt val!
Högtalaren tystnar tvärt. Medan de flesta står kvar stumma för en kort sekund, hörs ett ekande vrål på avstånd, ”SCREW YOU!” och det blir en skottlossning mot hellikoptern. Men sedan slutar skotten komma, och det hörs en stark explosion.


---39 spelare kvar---

DAG 1 - EPISOD 1
(cirka 23:30 – 00:13)

Spelledaren
Spelledarens helikopter flyger fram genom den mörka natten. De sovande ungdomarna anar inget ont där de ligger nersövda och snart, i samma kläder som de blivit infångade i, ska de snart slängas ut. Det hörs ett klick när en flicka med fluffigt rosa hår (Tess) får sin fallskärm fastspänd. Hennes fransar ligger lätt mot ögonlockskanten och någonstans där innanför drömmer hon harmlöst och ovetande om någonting helt annat. Hon anar ingenting förrän hon vaknar upp i ett träd bara någon halvtimme senare.
Först ska tio slängas ut, sedan vänder helikoptern tillbaka och slänger ut ytterligare en del, ett par omgångar bara nu under natten när ingen kan se den. Det blir först på morgonen ungdomarna kommer till att instrueras inför kampen. De flesta har antagligen inte trasslat sig ur fallskärmen som kommer lägga sig som ett nät över de flesta när de landat, oavsett om de vaknar upp hängandes i någonting eller nere på fast mark. Den här Spelledaren är erfaren och vet vad den gör. Bara tidigare den dagen har ryggsäckarna med vapen lagts ut över ön och en vecka tidigare har en genomsökning efter kvarvarande öbor funnits. Det fanns inget spår av en enda – men det hade inte hindrat teamet från att påbörja en utrensning.
När alla är på fritt fall har helikoptern vänt om för att plocka upp nästa grupp.

Jack
Jack faller! Han faller! Varför är han där? Han skakar i repen fast att de är hans enda livlinor. Han inser inte att de är de enda som hindrar honom från att försvinna till havs. Han ser inget och vet knappt ut eller in. Han börjar tvivla om han är vid liv eller om det här är livet efter döden. Han var nere i tunnelbanan. Han var helt ensam där men han var på väg hem. Det var runt midnatt och tåget var försenat. Han var helt ensam där. Han måste ha slumrat till… och nu är han plötsligt här. Han skriker och sprattlar.
”Jag kommer dö. Jag kommer dö. Jag kommer DÖ!”
Han hör plötsligt ett plask. Sedan fattar han att han hamnat i havet. Det är fortfarande mörkt men han ser konturerna av ön lite mindre än hundra meter framåt. Adrenalinet pumpas ut i kroppen och han kommer på sig själv att tänka klarare och fyllas av energi för att få in starkare reflexer. Han får av fallskärmen och börjar i svårighet simma in mot land.

Austin
Austin känner en sådan konstig känsla. Han öppnar långsamt ögonen och ser att han svävar neråt. Stämningen är lugn även om han faller. Han känner sig inte riktigt närvarande. Han tänker lite trögt och fattar inte förrän han landat att han någonsin har svävat.

Tess
Tess slumrar. Den kyliga vinden biter i hennes ben som bara skyddas av ett par knästrumpor och en kjol. Det är kallt och hon fryser. Och om hennes överkropp bär hon bara en t-shirt och remmarna till något som sitter fast på henne bakifrån. Hon tycker inte om hur hårt det sitter om henne och gör det svårt att andas för henne. Hon söker slumande med handen efter knapparna som släpper lös henne – men hon inser till slut varför hon inte skulle göra det.
Plötsligt vaknar hon till och bearbetar information om omgivningen. Mörk natthimmel. Stora bullriga former och sättet de vajar i vinden får henne att förstå vad det är… grenar… blad… TRÄD! Hon hänger i trädtoppens höjd. Men var är resten av trädet? Och varför känner hon ingen mark? Tom luft. Kyla. Hon vänder blicken längre ner, och nedanför hennes fötter. För många signaler får hon in på mindre än en minut. Hon blir snurrig. Hon ser marken bara svagt men vet att det är minst tjugo meter ner dit. Men hon tänker inte skrika! Så lågt sjunker hon inte. Det finns ingen som kan rädda henne. Hon har bara sig själv. Tess börjar använda sin kroppstyngd för att försiktigt svinga sig mot grenen närmast henne. Fallskärmen kommer inte hålla henne uppe förevigt. Hon måste bort därifrån.

---40 spelare kvar---

Kan tillägga att användaren som äger vinnaren kommer få en silverpil som pris!