Va gulliga ni är allihopa! Jag ska härmed kalla dig Ally, Annie Lupin OmG.. Kan Draco le lyckligt??!
Här kommer iallafall next chapter, hoppas ni ska tycka att det är NÅGORLUNDA okej trots att det som vanligt är en bibel.



Kapitel 11

Två pojkar dök upp bakom oss och gick fram till de två flickorna som satt vid bordet.
En var lång och gänglig med lika lysande rött hår som en av flickorna.
Konstigt, det var den fjärde rödhåriga personen jag sett på mindre än en månads tid;  tänkte jag förvirrat och stirrade på tonåringarna som nu slog sig ner på varsin sida om den brunhåriga och rödhåriga flickan. Den andre pojken var lite kortare och hade väldigt ostyrigt svart hår (som han med en omedveten gest försökte släta till hela tiden) och bakom de runda glasögonen lyste ett par vackra gröna ögon. Den svarthåriga pojken böjde sig fram och viskade något, och dem andra tre lutade sig närmare med huvudena tätt ihop för att kunna höra. 
”Jag fattar inte varför vi ska lägga pengarna på sånt här skräp!” Jag vände mig om mot Draco
som upprört pekade på hyllan bakom oss som innehöll flera dammiga böcker.
”Det är bara smutskallar som köper sådan här skit!” Han vände sig om och tystade tvärt.
Jag öppnade munnen för att fråga varför, men kom inte så långt.
”Pottan och Vesslan!” utropade Draco triumferat och hans ögon smalnade elakt när han riktade sina gråa ögon mot det lilla sällskapet.
”Malfoy”, sa den svarthåriga pojken bistert och stirrade på Draco. ”Vad vill du?”
”Vet ni inte att man inte får ha husdjur här inne? Eller vågar ni inte gå utan er smutskalle till vakthund?”
”Håll käften Malfoy!” Den rödhåriga pojken hade rest sig upp och dragit fram sin trollstav.
”Eller du kanske har kommit för att köpa nya böcker, Vesslan? Men då måste jag nog göra dig besviken, jag tror inte de säljer något under en knuting här…”
En röd ljusblixt ven förbi Dracos öra, och jag lyckades precis knuffa honom åt sidan för nästa ljusblixt som istället träffade en bokhylla vars högra sida sprängdes i flera bitar.
”Ron, låt bli!” Hörde jag en av flickorna förskräckt ropa medan ännu en ljusblixt ven förbi oss och träffade bokhyllan. Panikslaget såg jag mig omkring för att försöka hitta någon som skulle kunna komma till vår hjälp, men inte en enda människa syntes till.
”Ska du bli relegerad Weasley? Då blir väl inte dina föräldrar glada, ytterligare en som inte kan försörja dem…”
”HÅLL TRUTEN MALFOY!” Vrålade den rödhåriga pojken, som tydligen hette Ron vars öron lyste nästan lika ilsket rött som håret.
”Han är inte värd det… Han är inte värd det…” mässade den brunhåriga flickan envetet bredvid honom. ”Snälla Ron…”
”Malfoy Stick härifrån”, sa den svarthåriga pojken. ”Annars…”
”Annars vadå, Potter?” Svarade Draco kallt. ”Ska du förhäxa mig? Så värdelös som du är på att trolla så känner jag mig faktiskt inte särskilt rädd…”
”Draco…” Jag drog lite i honom. ”Öh… Dem är fyra…”, Jag tittade på dem i tur och ordning. Den svarthåriga pojken hade också dragit fram sin trollstav och både han och Ron pekade med stavarna mot Dracos bröst, ”… Och vi är två”
”Och?” Han skrattade. ”Weasley skulle inte kunna förhäxa så mycket som en smutskalle ens, och Potter är inte särskilt mycket bättre, jag skulle faktiskt…”
”För sista gången Malfoy, HÅLL MUNN!” vrålade Ron och viftade med sin trollstav.
”… föredra att bli förhäxad av Granger även om hon är en äcklig ful liten smutsk…”
Ron, eller om det var den andra pojken, hade kastat sig fram mot Draco i blint raseri innan han hann avsluta meningen.
Draco var inte beredd, men det var jag. 
Snabbt slet jag fram min trollstav och vrålade ”Finite Incantateum!”
Förhäxningen stannade upp innan den studsade bort och träffade en stor tung bok med titeln På turer med Troll i sidan. 
Boken föll med en ljudlig duns ner på golvet där den blev liggandes med sidorna ordentligt tillknycklade.
”Harry!” Den brunhåriga flickan slet tag i den svarthåriga pojken och tvingade honom några steg bakåt. 
Harry? En stöt av igen kännelse rusade upp genom magen. Harry Potter?
Harry slet blicken från Draco och riktade istället sina gröna ögon mot mig och jag kände ännu en stöt i magen när jag såg hur den spretiga luggen delade sig och visade ett Blixtformat ärr i pannan.
Hade jag duellerat med Harry Potter? Att jag hade brutit mot en av trolldomsministeriets viktigaste regler; förbudet mot olovlig trolldomsutövning tillsammans med världens mest berömda tonåring, kändes både skrämmande och fascinerande.
”Flytta på dig!” fräste Ron och viftade med sin trollstav.
Jag tittade bakåt på Draco, som stod bakom mig, lutad mot den delen av bokhyllan som fortfarande existerade. ”Jag ska bara förhäxa honom lite, jag svär, han kommer bli mycket sötare när jag är klar med honom…”
”Om du ska förhäxa Draco får du förhäxa mig också”, Sa jag enkelt och mötte Rons blick.
Han stönade tungt. ”Sluta! Du kan inte mena att du… Du försvarar det där lilla krypet!”
”Jo”, svarade jag bestämt. ”Sätt igång, förhäxa mig!”
”Ron…” mumlade flickan igen. ”Du kan inte…”
”Tyst med dig, Hermione!” sa han ilsket. ”Jag förhäxar inte tjejer!” sa han sedan uppgivet vänd mot mig. 
”Då ska du nog inte förhäxa Draco heller”, svarade jag lugnt.
”Harry! Gör någonting!”, utropade Ron frustrerat.
”Ööh…”, sa Harry och skakade på sig. ”Jag tror inte det är någon ide, Ron…”
”Är du hans syster eller någonting? Nej… Det är du alldeles för snygg för…och hans föräldrar är alldeles för snåla för att kunna skaffa mer än ett barn... Vänta lite!”
Rons ögon lystes upp av förståelse. ”Jag har sett dig förut! Du bor hos honom!”
”Blev du avundsjuk nu, Weasley?” frågade Draco släpigt. ”Bor alltså… Mer än vad man kan göra i ditt lilla ruckel… Oj förlåt, Hus menar jag.”
”Tyst Draco!” Jag kastade en ilsken blick på honom. ”Du beter dig ju inte bättre själv!”
”Sådana där behöver man inte betee sig alls emot.” Han fnös.
”Det är bara på Hogwarts ni är Dumbledores gullegrisar, men vänta ni bara, ni ska få se…”
”Kom, vi går” Den rödhåriga flickan hade tagit tag i Rons axel och börjat dra honom mot utgången.
Hermione gjorde samma sak med Harry, som motvilligt följde med henne efter att ha kastat en svart blick på Draco. Efter några steg vände han sig om och tittade mig rakt i ögonen.
Han såg fundersam ut, och jag såg hur han skakade på huvudet innan han slank ut tillsammans med de andra. Dörren pinglade till igen och tre tonåringar till steg in i Butiken, ivrigt pladdrandes på något främmande språk. Då slog det mig att ingen hade reagerat på vår sammandrabbning. Vi var ensamma i butiken som sånär på de tre tonåringarna. När jag sneglade ut genom fönstret fick jag se Madam Malkins stå utanför på andra sidan gatan, ilsket gestikulerande med Mr Butlings, som försökte ta sig in i hennes affär igen. Harry, Ron och de två flickorna passerade dem ivrigt pratandes. Jag kunde svära på att det var oss dem diskuterade.
”Vilka var det där?”
”Hörde du inte det? Sankte Potter och hans Vänner”, sa Draco med spelad vördnadsfull röst.
”Varför hoppade du på dem sådär? Vad har dem gjort dig?” Jag hörde hur ilsken jag lät och såg hur Draco hajade till lite. ”Dem gjorde ingenting, och du… du…”, Jag försökte hitta rätta ordet på engelska, ”… Attackerade dem sådär!” 
”Gjorde Jag?” Draco spärrade upp ögonen och slog ut med händerna. ”Det var ju dem som försökte förhäxa mig!”
”Du retade dem! Du kallade dem…, Jag tänkte efter, …Massa saker! Utan att de gjort någonting mot dig, dem hade inte ens tittat på dig! Du fick syn på dem och...och... Vad skulle du ställa dig där och glo för?”
”Det gjorde jag inte.” sa Draco nöjt. ”Ohyra tittar man inte på, den bekämpar man. Skulle jag stå och stirra på dem där…ush jag skulle ju kunna bli smittad. Fast du kanske hellre vill umgås med dem va? Springa efter Potter som en liten slav…”
”Nej!” sa jag och drog ett häftigt andetag, blundade och öppnade sedan ögonen i ett försök att lugna mig.
”Jag förstår bara inte varför du ger dig på människor som inte gjort dig något alls.”
”För det första, det är inga människor. För det andra, du har ingen aning om dem har gjort mig något eller inte!” Vi mötte varandras blick. Han såg trotsig ut, och jag bet mig i läppen när det föll mig att han hade rätt.  Dem kanske retade honom så fort de fick chansen, vad visste jag?
”Okej”, sa jag ansträngt och borstade av lite damm från klädnaden. ”Strunt i det.” Jag såg mig omkring på de kvaddade hyllorna och böckerna som låg utspridda lite överallt.
Draco fnös. ”Han som äger det här stället är lika sällskapssjuk som en svartalf. Det är väl därför Potters lilla skara håller till här, risken är väl stor att Granger blir retad för sina bävertänder annars…”

Eftersom butiksinnehavaren inte syntes till (vilket var tur eftersom jag hade en känsla av att vi hade haft sönder en hel del) så begav vi oss istället till Bokhandeln på andra
sidan gatan, Flourish & Blotts.  Där inne var det betydligt mera liv och rörelse, och dörrklockan pinglade oavbrutet. Eftersom Draco stötte på några han kände och som jag inte kände en sådan lust att konversera med så låtsades jag få syn på en mycket intressant bok flera hyllor därifrån.
Jag fick lov att pressa mig i sidledes hela vägen för att komma fram och när jag tagit mig så långt in i affären som det var möjligt sjönk jag ner på närmaste stol och drog efter andan.
Sen spärrade jag upp ögonen. Mitt emot mig satt flickan med det puffiga håret som vi stött på inne på Boklund och Aster. 
Hon tittade upp från den stora boken hon hade uppslagen framför sig och jag kunde se en glimt av rädsla tändas i hennes ögon.
”Öh… Hej”, sa jag försiktigt och pillade bort lite osynligt smuts under naglarna. ”Jag skulle just…”
”Åh, ingen fara!” Hon log mot mig. ”Hermione Granger”, Hon sträckte fram sin hand över bordet och jag skakade den.
”Eleonora Jacobsson.”
”Ååh!” Hermione gjorde stora ögon. ”Du är från Sverige, eller hur? Det efternamnet… Min mamma har en väninna därifrån, hon heter samma sak.”
”Jasså, öh…”
”Det är ett väldigt vanligt namn, eller hur?”
”Ja… Ja Jag tror det.”
”Tänkte väl det… Sverige är verkligen ett fint land, vi var där på semester en gång! Till Stockholm… Är du därifrån?”
”Nej.” Jag skakade på huvudet. ”Jag är från en mindre stad, den heter… ”, Jag funderade ett tag på hur man skulle kunna uttala ”Söderfors” på engelska, eftersom dem inte använde Ö, ”Soderfors.”
” Den har jag inte hört talas om, men det är säkert en väldigt fin stad! Säg mig…” Hon lutade sig närmare och spände sina mörka ögon i mig, ”Varför är du tillsammans med Malfoy?”
”Åh”, sa jag trevande, ” Alltså… Min mamma är sjuk…Hm….Och jag bor hos honom så länge.”
”Din stackare!” Hon gav mig en medlidsam blick. ”Det har väl inte varit särskilt lätt, eller hur?”
”Nej”, svarade jag sanningsenligt. ”Verkligen inte.”
Hermione la huvudet på sned. Jag tyckte att hon var väldigt söt, och hennes tänder var inte så mycket större än mina egna.
”Du ska börja på Hogwarts, eller hur?”
”Ja… Är det en bra skola?” frågade jag försiktigt med en lätt klump av oro i bröstet.
”Oh ja!” svarade hon och log strålande mot mig. ”Det finns nog ingen bättre… Vi har faktiskt jättebra lärare, och Dumbledore är en otrolig rektor! Och lektionerna är fruktansvärt intressanta!”
”Så… Så bra… Men Draco sa…”
”Draco!” Hermione viftade avfärdande med handen medan hon stoppade ner boken i väskan.
”Han säger så mycket, lyssna inte på allting!”
”Känner du honom?”
”Känner?” Hon stannade till och rynkade pannan, ”Ja det kan man väl säga att jag gör.” 
Hon fortsatte pressa ner den stora boken i väskan. ”Vi har gått på samma skola i fem år.”
”Vilket Elevhem tillhör du?” frågade jag ivrigt, ”Slytherin?”
”Nej!” Hermione såg förskräckt ut. ”Nej verkligen inte. Gryffindor. Nu kommer Harry… och Ron…” Hon slängde väskan över axeln, ”Hoppas vi ses snart… Och ta väl hand om dig!” Hon gav mig ännu ett strålande leende innan hon störtade ut ur butiken med håret som en stor fana efter sig.

Kapitel 10

Det var som om sommaren helt plötsligt kommit fram till att den gjort sitt och bestämt sig för att dra vidare. När jag och Draco någon timme senare klev ut från den Läckande kitteln öste regnet ner och vi fick dra upp våra mantlar som skydd för ansiktet.
Jag grämde mig över att vi inte fick använda någon magi och tänkte på Impervius besvärjelsen som fick vatten att avdunsta, och som hade kunnat hålla mig någorlunda torr under den minuten då vi rusade genom gränden in till Madam Malkins klädnader för alla tillfällen.
Därinne ruskade vi på oss som två blöta hundar, och Draco spärrade skräckslaget upp ögonen när han fick syn på sin egen spegelbild.
”Mitt hår! Titta på mitt hår…” gnällde han och drog i sin långa blonda lugg som hängde som två sorgliga stripor nerför ansiktet på honom.
”Skärp dig!” fräste jag irriterat och vred ur mitt eget hår och bildade en blöt pöl på heltäckningsmattan inuti butiken. ”Var glad att du inte ser ut sådär.” Jag nickade mot en äldre trollkarl med sargat ansikte vars huvud var kluvet i två delar som hölls ihop av en smal remsa trolltejp. Han gled långsamt framåt längs raden av mantlar medan han nynnade halvhögt utan att ta någon notis om uppmärksamheten han drog till sig. Draco stirrade med öppen mun på mannen och tog ett stort skutt närmare mig, som om han  trodde att han skulle bli smittad av någonting.
”God dag Mr Butlings, vad får det lov att vara idag då?” En kraftig häxa med krulligt mörkt hår uppsatt i en stram hårknut hade stegat fram till mannen bortifrån affärsdisken med ett lätt irriterat uttryck i det mulliga ansiktet. Mannen slutade att nynna för ett ögonblick och vände sitt ärriga ansikte mot kvinnan, som inte verkade störas alls av att huvud halvorna skumpade hit och dit.
Draco flyttade sig ännu närmare mig och trampade mig på tårna, och jag fick lov att ge honom en knuff i sidan för att få honom att flytta på sig.
”Åååh, ingenting kära Madam Malkins… ingenting”, svarade trollkarlen med släpig drömmande röst. 
”Jag bara tittar…”
”Titta inte för länge då är ni snäll Mr Butlings! Ni skrämmer bort mina kunder”, sa kvinnan rappt och vände på klacken och stegade tillbaka innanför disken.
Mannen såg efter henne ett ögonblick, sen skakade han på huvudet och ena halvan gled isär med ett ljudligt slafsande när tejpen släppte från sitt fäste och gled med en mjuk duns ner på golvet.
Draco kved till och stirrade som förhäxad på huvudhalvan som låg och kråmade sig på mattan medan ögat snurrade runt, runt med ett mjukt gurglande läte i sitt blodiga fäste.
Jag hörde hur flera av kunderna lät höra äcklade utrop medan mannen lugnt böjde sig ner och lyfte upp sin avlägsnade kroppsdel och började sedan vördnadsfullt bära den i famnen bort till dörren och ut genom affären, fortfarande högt nynnandes.
”Äntligen!” utbrast Madam Malkins och skakade bistert på huvudet. ”Han har varit här varenda dag den här veckan utan att köpa någonting… man kan nästan tro att det är för att förstöra affärerna! Vad kan jag hjälpa er med små vänner?” frågade hon och log mot mig och Draco. ”Hogwarts?”
Vi nickade och hon mätte oss med blicken.
”Nya klädnader?”
”Ööh… Inte direkt”, svarade jag som återfick talförmågan först (Draco såg ut som om han skulle spy om han öppnade munnen) och Madam Malkins riktade sina intensivt blåa ögon mot mig.
”Jag ska ha… en trollkarls hatt…Eh…” Jag började famla efter inköpslistan i fickan, men Madam Malkins hade redan börjat leta i hyllorna och ett kort ögonblick senare slängde hon upp en svart spetsig hatt på disken. 
”Den här ska nog passa lilla fröken perfekt, en Galleon bara idag!”
”Jag tar den”, sa jag snabbt och stack ner handen i min andra ficka och drog fram min penningpung. Jag räckte fram en Galleon som hon snabbt tog emot och stoppade i en liten mässingsburk.
”Och du då?” , sa hon frågande till Draco medan hon snabbt stoppade ner hatten i en påse och räckte fram den till mig, ”Malfoy, visst var det så?”
”Ja”, svarade Draco som tydligen kommit över sin förskräckelse över den gamla trollkarlen,
”Jag ska ha ett par nya Drakhandskar…” Han såg sig omkring i butiken, ”Men jag vill bara ha sådana i äkta Taggsvansskinn, allt annat är bara skräp.”
”Hm på det viset. Ja det ska vi väl kunna ordna”, muttrade Madam Malkins och började återigen leta bland hyllorna, ”Ett ögonblick…”
Medan Draco provade ut nya handskar tog jag mig en titt i affären.
Det verkade som flera hade tagit sin tillflykt hit och affären fylldes med babblande häxor och trollkarlar, många i vår ålder. Jag tittade på dem med lite extra intresse, tänk om jag snart skulle ha någon av dem till klasskompisar. Två mörka flickor med långt svart hår tågade förbi mig med armarna om varandras midjor. Dem var så lika att dem kunde ha varit varandras spegelbilder och båda två glodde intresserat på mig när dem gick förbi och försvann bort till klädnaderna.
Jag tittade nyfiket efter dem och tog några steg mot samma håll för att kunna ta mig en närmare titt.
”Håll dig borta från dem där två.”
”Va?” Jag snurrade runt och tittade på Draco, som på sitt vanliga tysta vis lyckats dyka upp bakom mig utan att jag märkt det.
”De tillhör Gryffindor och ingår Potters beundrarskara”, sa han med en fnysning. ”Sankte Potter, alla lärares och Smutskallars bästa vän!”
”Potter? Harry Potter?”, frågade jag och Draco himlade med ögonen.
”Harry Potter ja”, sa han och gjorde en äcklad grimas. ”Smutskallarnas beskyddare…”
”Går han på din skola?” sa jag chockat. ”På Hogwarts?”
”Ja”, spottade Draco fram. ”Men han är inte ett dugg begåvad. Vem tusan vill bli berömd bara för att man har ett äckligt ärr i pannan?”
”Men han berövade ju faktiskt Du-vet-vem på all sin makt!” sa jag ivrigt när vi fortsatte ut på den regniga gatan. ”Då måste han ju ha någon form av…”
”Nej!” avbröt Draco ilsket och svor när han trampade rakt i en vattenpöl. ”Nej han hade bara tur. Men va så säker, en dag kommer du-vet-vem tillbaka till makten och då…” Draco flinade, ”Så har den där ärrskallen inte en chans!”
”Vadå vill du att Du-vet-vem ska komma tillbaka?” frågade jag chockat och stannade till och stirrade på Draco. ”Är du inte riktigt klok!”
”Hellre han än sankte Potter”, fräste Draco. ”Du ska få se…När du träffar honom så förstår du vad jag menar.”

Vi fortsatte i tystnad in till Bokhandeln.
Det var nästan alldeles folktomt så när som på två flickor som satt vid ett av borden och bläddrade bland böckerna framför sig.
En av dem, en flicka med ganska stora framtänder och burrigt brunt hår tittade upp när vi kom in och lutade sig sen snabbt fram och viskade i den andra flickans öra.
Draco verkade inte ha lagt märke till dem utan fortsatte obekymrat rakt fram till en hylla där det med spretig text stod Försvars teori för nybörjare och drog fram en bok som han sedan öppnade och sen lika snabbt slängde ifrån sig.
”Bara massa trams!” sa han och suckade ljudligt, ”Om vi ändå hade fått lära oss svartkonster på samma sätt som man gjorde på Pappas tid…Då praktiserade man förhäxningarna på varandra istället för att läsa i en massa dammiga böcker…”
Jag svarade inte utan plockade istället upp boken som Draco hade slängt ifrån sig.
Magisk försvarsteori stod det i guldiga bokstäver på omslaget, och jag bläddrade långsamt igenom sidorna medan dörrklockan pinglade till igen och två personer till steg in i butiken.

Tack för alla underbara kommentarer ♥ Ni får mig att må bra efter en riktig skitdag, och jag blir så taggad att lägga upp nästa kapitel!! Det gör jag redan ikväll gärna, så kommentera så jag kan lägga upp!! ♥ Haha måste bara säga att sonny sonny love och Annie Lupin är för gulliga. Älskar er lilla diskussion här ;D Hackad lever... haha! Näru Annie, du är min lilla cuppycakeburgare du. Och författare!


Alltså vet du hur mycket jag fangirlar dig???! TYP TOOOOO MUCH!!!!! Som jag skrev innan, du får Theoboy ♥ Jag ska tänka på dig i fortsättningen varje gång jag skriver om honom i PROMISE. Jag kommer på ert bröllop om du kommer på mitt och ♥Dracos♥ Blir så sjukt taggad att skriva när du kommenterar!! TACK ♥3333333333


Wow... Älskling ♥ Jag blir så rörd när du kommenterar. Att du fortfarande läser, "efter så lång tid..." helt otroligt! Tack. Jag tror på mig betydligt mer idag än då, mycket tack vare dig och dina kommentarer. Försvinn aldrig ♥ Tack!


Tack Gik ♥ Gullig du är!


TACK ♥ Blir så himla glad!


Bara att du finns är tillräckligt för mig. Jag blir så himla glad. Tack för att du finns, är min homie och min älskade Trezz. Jag saknar dig och hoppas vi ses i Januari, längtar dit isf ♥ LOVEU ♥


Tack så supermycket fina du! ♥ Tack för att du läser!


Oj! Jag menar verkligen...wow. Oj..OJ!! WOW! Tack!! Va glad jag blev. Verkligen skitglad! Trodde faktiskt inte att du skulle vilja läsa den, i jämförelse med din är den faktiskt inte mycket att ha. Att den är gammal & att jag inte orkat redigera allt gör inte saken bättre... Men så länge någon tycker om den fortsätter jag skriva. Att du gjorde det, gjorde mig väldigt glad! Jag kommer säkert lära mig mycket utav dig. Tack verkligen. Jag bevakar din & det gör jag till slutet! Stort tack igen för grym feedback från en bra författare.


Gulliga Snooky!! Du ska få ett ikväll! Tack!!♥33


DEM orden.... Och jag har äran att få höra dem!!! TUSEN TACK FINA DU ♥ Det betyder så grymt mycket för mig att du väljer att lägga din tid på min ff:n. Ja, det gäller er alla. Jag suger i mig berömmet som en tvättsvamp.. och växer flera decimeter varje gång. Tack!!

Tack för att ni läser alla! Ni måste säga till om jag lägger upp kapitel för ofta. Kommer försöka lägga upp ett varje/varannan dag nu. Jag har rättat flera stycken och vill att ni ska läsa dem. Hoppas verkligen ni stannar kvar ♥


Åhh tack så jätte mycket!!! *Happy*

Men åh tack!!!! Jag blir så otroligt otroligt GLAD!!!

Tack älskade du! Draco är en grymt svår karaktär... det håller jag med om! Många har en tendens att "romantisera" honom, det gillar inte jag hehe c: han är ju som han är... rätt iskall. Med något därinne.... djupt därinne... Du skriver PERFEKTION själv!!! Jag längtar ihjäl mig till nästa kapitel på din! Din kommentar alltså.. Åh tack ♥




*krama om dig & dansa segerdans medans jag bjuder på cupcakes* DET KAN DU VISST DET!!! Du är grym!!!! Jag är så glad att du vill läsa. Det ska bli kul att lära känna dig och alla andra här, älskade små bevakare. Tack tack TACK"!!!


Älskling. Om du visste vad det betydde för mig att du fortfarande är kvar här och läser. Går d¨å inte att beskriva. Du är... Ja du betyder så otroligt mycket för mig. Tack. Verkligen ♥


Tack 'fina du ♥ Tack för att du läser ♥

28 nov, 2017 20:40

Bevakar! Verkar bra

Tack så himla mycket för att ni läser!!!! Det betyder så sjukt mycket för mig. Detta var min första ff:n & hittills min enda, men jag skulle vilja skriva många fler! Ni är så underbara allihopa. Ni gör en skitdag till en bra dag. Jag kommer lägga upp ett till kapitel så fort nån kommenterar, säg till om de kommer för ofta eller så ♥ KRAM!!!


Alltsååå omg tack så sjukt mycket! Det betyder så himla mycket för mig att få höra!!

Samma svar till dig alltså, tack!!!!!! Jag vill så gärna bli författare, det är min stora dröm ♥

ÅH!!!! Att få en ny läsare gör hela min dag. Tack så HIMLA mycket, det är helt sjukt underbart!!! Tack tack tack för att du vill läsa!!!

Hihi ja, eller hur!!!! Tänkte typ samma sak där... Men Elli är lite tilbakadragen, och Draco har som vi vet inte världens charmigaste personlighet alltid.. ;D DU ÄR ÄNNU BÄTTRE!! Jag läser din ff:n, och jag menar liksom, WOW. Längtar redan till nästa kapitel!!!!

Tack så himla mycket vännen!!! *överlycklig*

Mitt internet har varit lite gone! Jag har gjort i ordning fem nya kapitel i brist på liv hihi. Jag tänkte lägga upp ikväll ♥ Tycker ni kapitlen kommer för ofta eller är för långa, säg till. Kram ni är bäst!!!


TACK!!!!!!!!!

mEN GUD TYCKER du??? TACK!!!!!


Tack hjärtat ♥


Åh tack ♥♥3333


Det värmer så sjukt mycket att höra... det är min största dröm, så jag hoppas du har rätt. Gud vad det betyder mycket för mig ♥


Tack FINA du!!!♥33


Inte en sekund bättre än dig. Loveu ♥


Hihi bättre sent än aldrig :* Du är så awesume!!


OMG!!ÄLSKAR NYA BEVAKARE!!!! TACK SÅ MYCKET ♥

Tack för alla kommentarer! varit sjuk ett tag, så inte kunnat sitta vid datan, men kommer med nytt kapitel imorgon ♥


Tack ska du ha sötnos ♥ Jätteglad att du fortfarande läser!! ♥ Dina kommentarer betyder grymt mycket för mig och mitt skrivande!


Tack så mycket min bästa Quack. Vad vore jag utan dig?

Omg! TACK ♥ Kan man få höra nått bättre än det?! ♥


Tack!!!!
Tack!!

Tack hörni!! Här kommer ett kapitel, och ett imorgon! ♥


ÅH EN NY LÄSARE!!!! *Fangirling* Tack snälla va glad jag blir!!!

Kapitel 7

Den långa, kraftiga flickan glodde stint på mig. Hon var ungefär lika lång som hon var bred, och det gällde inte bara längden. Ansiktet var kraftigt och brett, axlarna var breda, händerna var stora, ja till och med öronen var gigantiska. Hennes hår hängde i svarta stripiga tesar nerför axlarna på henne och den bastanta näsan såg ut som om den var fastsatt med trolltejp. Hela hennes ansikte utstrålade elakhet och Draco i jämförelse med henne framstod plötsligt som väldigt trevlig. Hon kastade en flörtig blick mot Draco och skrattade ett brölande vidrigt skratt som till och med hade fått en Ungersk taggsvans att känna sig besegrad. Förutom flickan fanns det tre pojkar utöver Draco. Två av dem var så groteska att jag kunde svära på att det rann trollblod i deras ådror.
Den tredje var smal med elaka små ögon och ett ansikte som var ännu spetsigare än Dracos.
Det här var mitt urval av sällskap till kvällen och jag kände mig ungefär som en råtta fångad i en råttfälla med fem hungriga katter runt om. Uppriktigt sagt hade jag blivit förvånad. Med tanke på hur uppblåst och självgod Draco verkade vara, så hade jag förväntat mig att han skulle valt sina vänner med större omsorg. Eller kanske var det precis det han hade gjort, för i den där hopen så framstod han som både väldigt snygg och intelligent.
Flickan, som verkade ungefär lika charmig som en Sprängstjärtsskrabba, fnittrade oavbrutet och slängde med sitt korta flottiga hår.
Pojken med det spetsiga ansiktet såg sig bara omkring med bister min, och de två troll liknande killarna glodde bara dumt framför sig medan dem då och då gav till ett grymtande.
”Ha nu så roligt, Draco.”, Narcissa log ett strålande leende mot var och en av oss i tur och ordning. ”Gå nu på upptäcktsfärd och håll er ur vägen och stör inte, är ni snälla.” Hon trippade nerför trappan där Lucius höll på att visa sina gäster till bords.
Jag kikade nyfiket över trappräcket.
Ett tjugotal trollkarlar och häxor med bistra utseenden flockades borta vid ingången till
matsalen. Det verkade som om dem skulle ha någon sorts sammanträde. Alla såg mycket allvarliga och viktiga ut, och Lucius kastade ibland en blick över axeln för att försäkra sig om att ingen obehörig tjuvlyssnade medan han visade in dem i rummet, samma rum som dem försvunnit in i vid flera tillfällen när häxan med de galna utseendet hälsat på.
Till sist hade alla tagit plats vid det stora bordet och dörren gled igen med en smäll.
Jag rätade upp mig från räcket och vände mig och tittade på den lilla kvartetten runt mig .
Alla förutom Draco stirrade tillbaka med kalla tomma ögon.
Jag kunde inte hjälpa att jag kände mig riktigt obehaglig till mods, och jag backade några steg mot mitt rum. Kanske skulle Draco hämnas nu för det som hände i Diagongränden, nu när han var på säker mark?
”Vart ska du ta vägen då?”, sa flickan elakt. ”Gå och böla över ditt missfoster till pappa kanske?”
Jag blev med ens alldeles kall. Hur visste hon…?
”Vi har ju inte ens presenterat oss.” Flickan tog ett par steg mot mig.
”Pansy Parkinsson.”, Hon sträckte fram en hand lika stor som min ena fot, men drog sen snabbt tillbaka den utan att jag gjort en tendens till att röra den. ”Ursäkta, men jag vill inte smutsa ner mig.” De andra skrattade och jag kände hur rodnaden steg upp på kinderna och gjorde mig tårögd.
”Flytta på dig!” sa jag ilsket. ”Låt mig få komma förbi…”
Pansy gav upp ett gällt skratt som fick väggarna att skaka.
Två snobbiga trollkarlar med slickat hår höll för öronen medans dem ilsket ropade ohörbara saker till Pansy från sina porträtt. De två pojkarna som mer påminde om troll än tonåringar, vaggade förvånansvärt snabbt fram och ställde sig framför mig och spärrade vägen medan de hotfullt svängde sina långa gorilla armar fram och tillbaka. 
”Jag skulle inte tro det va, vi har ju inte ens lärt känna varandra än!” Hon gav upp ett till skratt och dem andra två instämde lydigt.
”Du ska inte tro att du är någonting bara för att du är från Sverige.” Pansy gjorde till rösten. 
”Bara för att du tror att du är speciell.”
”Flytta på dig!” fräste jag igen och slöt fingrarna om trollstaven. Mina händer darrade våldsamt och jag kände till min stora fasa hur gråtklumpen började växa i halsen.
Pansy flinade. ”Jag tycker synd om Draco som måste ha dig hemma hos sig.” Om det var hem till mig du hade kommit, så hade du åkt ut direkt…”
”Jag har inte bett om att få bo här, om det var det du trodde!”, skrek jag, väl medveten om att rösten inte höll.
”Jag hatar det här stället, och jag hatar er!” vrålade jag och kände hur tårarna bröt igenom min fasad och började rinna nerför kinderna. ”Speciellt dig!” skrek jag och stirrade på Draco som glodde tillbaka utan att säga någonting.
Jag tog tillfället i akt när Pansy stämde in i en ny skrattattack och gjorde en stört rusning förbi dem och fram till mitt rum där jag rusade in och slängde igen dörren.
Panikslaget såg jag mig om efter ett lås, och när jag insåg att det inte fanns något tog jag tag i kofferten och släpade den framför dörren.
Sen sjönk jag ner på golvet med huvudet i händerna.
Jag kände mig så löjlig som grät, men jag klarade inte av någon elakhet just nu, inte från någon.
Åh vad jag önskade att Shanti skulle komma tillbaka snart, så jag fick någon att prata med.”

*
”Draco, du vet vad jag har sagt… Så många gånger, och ändå trilskas du… Viker undan… Inte lyder…”
”Det var inte jag!” Draco var mycket väl medveten om att hans röst åkte upp i falsett av skräck, och att han måste låta som en liten barnunge som fick en utskällning för något han inte gjort.
”… Mycket dåligt uppförande… Jag är besviken Draco. Nästan lika besviken som jag blir när du låter den där smutsskallen Granger slå dig i vartenda prov…”
”Hon är lärarnas gullegris!”
”Inga bortförklaringar nu Draco…” Lucius röst var iskall när den sköljde över Draco som rös.
”Jag är så trött på att alltid bli besviken…”
”Jag lovar, den här gången… Jag ska göra det. Jag kommer inte göra fler misstag. ”
”Draco.” Hans pappas röst blev med ens mycket allvarlig. 
”Jag har varit snäll och jag har varit förlåtande för att du är min son.” Men din klumpighet drar vanära över familjen. Inte ens att spela Quidditch klarar du av ordentligt, pojken Potter vinner varenda match framför näsan på dig och kvicken har väl i alla fall inga gullegrisar, eller hur?”
”Far…” 
”Nej, Draco. Du borde veta vid det här laget att man inte leker med mitt tålamod. Det får vara ett slut på det här nu… Crucio!”
Hans skrik skar ut i nattens tystnad, och när Elli vaknade några minuter senare, utan att ha förstått vad som väckt henne, kröp han darrande ihop på golvet, medan hon drog täcket tätare in till sig, och somnade om.