Du är jättefin Mille! Du är varken ful, äcklig eller tjock, men det viktigaste med dig är din personlighet. Du är glad och snäll så det strålar om hela dig! Du kommer hitta en jättefin klänning♥♥♥
Du ska inte behöva ändra på dig bara för det, du är fantastisk som du är♥

Franska läraren säger att jag får redovisa franska om jag vill även om jag egentligen läser tyska

Jag vet! April, april, jag gillar visst banan!

GYMNASTIK KLUBBEN

Detta är en klubb för alla oss som älskar gymnastik!
Du kanske är en före detta gymnast? Eller kanske nybörjare? Det spelar ingen roll alla är välkomna hit!

Om ni vill gå med får ni gärna tagga mig och skriva vilken typ av gymnastik du tränar.

Svenska gymnastik förbundets Youtube: https://www.youtube.com/user/Gymnastikforbundet

Svenska steg serierna: https://www.youtube.com/watch?v=BmIgO9Ui2Bg&list=PLZHHX2QbJOVFi6ouy3ExQ_ur8o396Ufl5

Artistiska gymnaster:
Annabeth the Chaser
Frivolt


Rytmiska gymnaster:

Truppgymnaster:
Frivolt

Trampolin:

(Om ni saknar någon kategori så säg till!)

Taggar: Frivolt

Namn: Dödsdömd

Handling: Emmas namn dras vid slåttern. Hon har en del erfarenheter av ficktjuveri, men räcker det att vara en skicklig tjuv för att klara sig på arenan? Emma är 13 år och föräldralös. Hon har bott på ett barnhem i distrikt 12 i nästan 6 år och har aldrig kunnat lita på någon. Hon bemöter alla någorlunda kyligt och visar aldrig vad hon känner, men att mörda någon, är det till och med för mycket för Emmas kyliga samvete?

färdigskriven?: nej

Taggar: Viloss, ~Hedvig~, Fiskboll, LunaLovegood123, GinnyHermionePotter, Nepturni, Velleity

Om ni föredrar att läsa på Wattpad: https://www.wattpad.com/story/141638314-hungerspelen-d%C3%B6dsd%C3%B6md

Kapitel 1

Jag stod bland de andra ungdomarna som alla väntade på att Effie skulle ropa upp de två som skulle få åka mot en nästan garanterad död.

I år var Effie klädd i en gräs grön klänning och som vanligt ett översminkat ansikte. Den gröna färgen klädde henne inte alls den fick henne bara att likna en omkring skuttande gräsklädd kulle. När hon var klar med sitt vanliga dravel om hungerspelen så började hon kvittra "Damerna först!" och stoppade ner handen blad de små lapparna. Hon rörde runt i den och log som om det var något trevligt med att skicka ungdomar i döden. Till sist tog hon iallafall upp en lapp och läste högt "Emma Janson". Det var mitt namn Emma, Emma Janson. Jag skulle vara med i hungerspelen.

Nästan alla som var med där skulle dö. Bara en kunde komma levande ut. Det var nästan alltid någon karriärist från ettan eller tvåan som vann.

Ja, vann. För huvudstads borna var det här ett spel, en dum lek. De borde testa att bo i distrikten där det är ständig skräck för att bli dragen vid slåttern eller att bli avrättad. Flera blickar hade vänts åt mitt håll när jag blev dragen och de som inte hade vetat vem jag var visste det nu när jag närmade sig scenen.

"Jaha, då är det alltså du som är Emma?", frågade Effie och tittade ner på mig.

"Ja", svarade Jag kort. Mitt ansikte var uttryckslöst precis så som jag ville. Att visa känslor var farligt och oftast stod jag med en lite kyligt eller helt och hållet uttryckslös min. Om man var känslosam skulle man framstå som svag, man skulle vara svag.

"Ja, men då fortsätter vi med herrarna!", fortsatte Effie. Effie tog upp lappen hon först fick tag i och läste "Oscar Erikson". En kille som såg ut att vara ca 15 år kom upp på scenen. Han var inte lika duktig på att dölja sina känslor utan var likblek. Effie log strålande och applåderade lite.

"Här har vi årets tributer! Låt höra en stor applåd för Emma och Oscar!", sa Effie.

Några få oentusiastiska applåder hördes. Effie verkade inte riktigt nöjd, men log igen och sa: "Må oddsen alltid vara er gynnsamma!", och med det avslutade hon årets slåtter och jag och Oscar blev förda till rättenshus.

Man kan väll säga att jag inte uppdaterar så bra och om det blir en hel fanfiction får man nog vänta och se, men tänkte ta ett kapitel nu. Har laddat upp ytterligare två delar på Wattpad, tack för kommentarerna och att ni läser .



Till en början fortsatte Peter fråga om kol. Jag svarade ganska korthugget, men han verkade ändå nöjd. Under hela samtalet hade jag hållit en neutral min. Slutligen frågade han om min familj. Jag fortsatte att stirra uttrycks löst. Vad han en frågade var jag tvungen att behärska mig och till varje pris hålla min känslor undanstuvade.


"Emma, berätta om din familj. Dina föräldrar. Har du syskon?"


Jag satt tyst en stund, men svarade sedan. "Jag är föräldralös. Båda är döda"


Peter svarade precis som alla andra. Eller tja, han svarade som de få som faktiskt brytt sig om att säga något alls. "Jag beklagar"


Själv satt jag tyst och uttryckslös.


Peter ställde sig upp och började ta måtten på mig när han var klar skickade han ut mig och Effie visade mig till mitt rum. Vi fick åka hiss för att komma dit. Mitt rum var det första i korridoren. Dörren var gjord i massivt trä och handtaget i stål. När jag öppnade dörren var det första jag såg en gigantisk TV och den speciella belysningen. Det var ett lite rosa-aktigt sken. Precis som på tåget var sängen enorm och jag tillät mig själv att dunsa ner på den för att sedan lägga mig ner.


Jag var trött, men tvingade upp mig själv från sängen och satte mig vid ett vitt bord med glansig yta. Just nu behövde jag planera mitt hungerspel, jag behövde en taktik. Att springa runt på måfå i arenan skulle inte funka.


I rummet så fanns det egentligen inte så mycket mer en alla fasta saker. Några tidningar om huvudstadsmode låg i en ordentlig hög tillsammans med en ljusblå anteckningsbok och en penna men, det var väl antagligen mest för syns skull.


Jag tog upp blocket och skrev fem rubriker:


Mat: Olika typer av bär. Bäst att kolla på det på träningscentret.


Döda: Förgifta? På arenan är det mesta giftig blanda bara det med deras mat.


försvar: Undvik strid och håll dig ifrån de andra. Rigga fällor runt ditt "läger".


Kyla: Försök få sovsäck. Om sovandes på mark bädda med granris.


Allierade: Inga allierade. Endast en kan överleva, ingen idé att skaffa vänner.


Jag hade varit så uppslukad av mina funderingar så att jag inte hade märkt att dörren sakta öppnats, sedan stängt och att Haymitch stigit in. Det var inte för ens nu när han stod böjd över mig och stirrade ner i mitt block jag upptäckte det. Inte ens den distinkta doften hade slagit mig tidigare. Jag vände mig sakta mot honom och stirrade stint.

"Man bör inte smyga sig på folk, knacka innan du stiger in", sa jag och slog ihop blocket.

Viloss för din fina dvärg och brev!
Avis Fortunae för dvärgen

Lax, men tonfisk är också gott och all fisk i sushi och rödspätta och makrill och typ fisk. Jag är inte kannibal jag äter bara dig.

Här är delar av en "mall" från kunskapsporten, hoppas den var till hjälp!

Kort sammanfattning av bokens handling.

Beskrivning av karaktärer. Har författaren lyckats i sin gestaltning av karaktärer? Får du en tydlig bild av karaktärerna? Varför/varför inte?

Beskrivning av bokens budskap. Vad vill författaren lära läsaren? Berörs man som läsare av något i boken?

Författaren - vem har skrivit boken? Är texten i boken trovärdig? Vad är det som gör att boken är trovärdig/inte trovärdig? Finns det något som har påverkat (tid, kultur, egna upplevelser) författaren att skriva som hen har gjort?

Åsikter om boken. Vad är bäst och vad är sämst? Varför tycker du så? Försök att nyansera ditt resonemang genom att t ex säga “å ena sidan... och å andra sidan..”. Vad är det som gör boken speciell? Varför ska man läsa boken? Har du läst någon annan bok som påminner om den här boken?

Lycka till på provet Millie!