Mugglarportalen - Forumbetyg

Välkommen till en gratis, svensk Harry Potter-community

Du måste vara inloggad för att se medlemmar!

Forumbetyg

1 2 3 ... 177 178 179 ... 223 224 225

+1 Intresseklubben antecknar:

_{Skrivet av Chaemy:}

_{Skrivet av Frivolt:}
Håller på att se Divergent (nej, jag har inte sett den förut och nej, jag har inte läst boken och nej jag kommer nog inte läsa boken/böckerna än på ett tag iallafall), och har typ sett ja lite mer än halva kanske och:

Spoiler:
Tryck här för att visa!

Men hon som spelar Tris har bland annat Rent som en av sina favoritfilmer så jag gillar henne

Spoiler:
Tryck här för att visa!

6 jan, 2015 20:47

+1 OM DU VAR EN ANIMAGUS?:

Jag skulle nog vara en katt

6 jan, 2015 00:11

+2 Intresseklubben antecknar:

HAHAHAHAHH!!!! xD xD xD Så jäkla sant xD Åh herregud, älskar henne så mycket alltså ♥

5 jan, 2015 23:27

+2 Intresseklubben antecknar:

Om 5 tummar har jag 1111 tummar

heheheeee

6 jan, 2015 00:11

+1 Harry Potter på Sims:

Det har jag sääkert gjort x) Nån gång i tiden

tror jag gjorde typ Harry och nån, kanske Ron och Hermione

haha! Men det tror jag att jag gjorde....Ska lätt göra det nästa gång jag spelar iaf

Bra ide....nu vill jag spela x)

2 jan, 2015 22:15

+2 UNPOPULAR OPINIONS:

Spoiler:
Tryck här för att visa!

4 jan, 2015 22:08

+1 This is what everybody dreams of, so why am I so scared? Angelina/Katie, PG-13:

Hellu!

Jag fick något infall om att skriva en harry potter-fic, så nu blev det så också. Har länge velat göra det iofs, men inte vetat exakt vad den ska handla om.
Men nu har jag bestämt mig äntligen

Detta är en Angelina Johnson/Katie Holmes fic, alltså en slash. Det är alltså en berättelse om kärleken mellan de två, och hur de går från vänner till att faktiskt bli kära i varandra. Jag vet inte vad de har för shipnamn men kom på ett eget, Angie

Det kommer att förekomma sexscener, dock inte alls grova på något sätt - de kommer vara mer mysiga och trevliga

Och jag kommer att ändra på historier, händelseförlopp, personligheter och så vidare

Kommer bestämma lite själv hur iallafall huvudkaraktärerna kommer att vara, personlighetesmässigt osv.
Så om det tex. dyker upp att någon råkar ha ett syskon för mycket eller att en händelse inte alls hände just precis det datumet så är det så det ska va, iallafall i min berättelse

Så, hoppas att nån ska vilja läsa den :'D

Prolog:

Spoiler:
Tryck här för att visa!

Kapitel 1:

Spoiler:
Tryck här för att visa!Det var en blåsig sommarkväll i slutet av juli. Angelina satt på sitt rum och läste i Quidditch genom tiderna, en skolbok som var en av hennes favoriter. Hon kunde den i stort sett utantill, men läste den ändå om och om igen för att hon hade lust. Hon älskade Quidditch, det var verkligen något hon brann för. Hon var själv jagare i Gryffindors Quidditchlag, och det hade hon varit enda sen hon började med Quidditch när hon var tolv år. Nu var hon femton, och skulle börja sitt femte år på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Hon såg mycket fram emot terminen, Hogwarts var verkligen hennes andra hem.
Hon lade ifrån sig boken, något hade väckt hennes uppmärksamhet. Hon tittade upp och såg att det satt en grå liten uggla på fönsterbrädet utanför. Hon log stort för sig själv och öppnade fönstret. Ugglan flög in och satte sig på hennes axel. Fastknytet runt ena benet hade den en pergamentrulle, och hon tog försiktigt av rullen från fågeln och rullade upp den. Det var listan på allt hon skulle handla inför femte året, alla skolgrejer hon behövde. Det blev bara mer och mer för varje år, tänkte hon innan hon lade ifrån sig papperet. På baksidan hade det även varit ett välkomstbrev till den nya terminen, som det alltid kom varje sommar. Hon orkade knappt läsa dem längre, hon kunde dem ändå utantill. De borde verkligen inte behöva skriva det till de som börjar tredje året och uppåt. Det där fick hon ta tag i senare, det var det ingen brådska med. Endast halva tiden av sommarlovet hade gått och de skulle inte fara till diagongränden förns om flera veckor. Ugglan, som var hennes egen som hon fått när hon fyllde 11 år och som hette Rory, flög ifrån hennes axel och satte sig på en av hennes hyllor ovanför sängen. Där satt han och tittade ut över rummet och bevakade varenda rörelse hon gjorde. Hon log för sig själv, det där var så typiskt Rory.
Hon satte sig ner igen på sängen och tog fram pergamentrullen som låg på golvet. Det var tänkt att vara en läxa som de skulle ha över sommaren, de skulle skriva en pergamentsida om pixignomer. Hon suckade tungt, hon hade inte ens börjat och den skulle vara klar om en vecka. Varför kunde de inte få ha sommarlov på riktigt för? Lärarna verkade ha missuppfattat ordet lov, för här var det inget lov att tala om tyckte hon.
Men än en gång lade hon ifrån sig pergamentrullen, hon orkade verkligen inte nu. Det var för sent och hon kunde ändå inte koncetrera sig. Hennes tankar fanns på annat håll, tankar hon försökte att slå ifrån sig. Hon förstod inte vad som hade flugit i henne, hon kunde inte tänka så.
Hon saknade verkligen Katie. De var bästa vänner, och hade varit det sen första året de började på Hogwarts. De hade lärt känna varandra på tåget dit, och efter det hade de hängt varenda dag. De gick till och med i samma elevhem, vilket bara var ännu bättre för då kunde de umgås ännu mer. Av någon anledning var det Katie som stod Angelina närmast, hon var verkligen så glad över att just hon fått lära känna en sån underbar tjej som Katie.
Angelina kom på sig själv med att le och hon kände hur det brände i kinderna, som om hon rodnade. Nej, nu fick det vara nog. Det här året var det julbal igen, det skulle vara någon slags trekamp på hogwarts, där två andra skolor var inbjudna för att hejja fram sin kämpe som skulle tävla i olika grenar och den som vann vann både äran för sig själv och för hela skolan. Hon hade själv aldrig varit med om den, så det kändes verkligen jättespännande att få se hur det egentligen gick till. Hon hade endast läst om det i böcker och hört lärare berätta om det för dem. Hon såg verkligen fram emot terminen, hoppas att Katie gjorde detsamma. Hon rodnade igen, vad var det här?
Hon slog ännu en gång bort tanken, och samtidigt ropade hennes mamma på henne nerifrån köket att det var mat. Hon lade ifrån sig allt och gick ner för trappen med Rory hack i häl, ja han följde alltid med henne vars hon än gick om han var hemma (om han inte var ute på jakt eller levererade ett brev till någon). Hon älskade sin uggla, hon klappade honom försiktigt på huvudet där han satt på hennes axel.

Kapitel 2:

Spoiler:
Tryck här för att visa!Katie låg i hängmattan och sov. Det var en härlig dag. Gårdagen hade varit extremt blåsig och det hade varit sånt oväder att det hade blivit en innedag, så nu var hon väldigt glad över att äntligen kunna få vara utomhus igen. Hon älskade sommaren, och hon njöt av dagarna så mycket hon kunde.
Hon väcktes plötsligt av att något lät. Hon tittade sig omrking yrvaket och i litte smått panik. Hon såg ingenting först men plötsligt kom en stor vit uggla flygandes mot henne och satte sig på hennes mage. Ugglan hade en pergamentrulle fastsatt runt ena benet. Hon log stort, äntligen kom Missy med posten.
Hon klappade sin uggla på huvudet och sa vilken duktig uggla hon var. Hon hade saknat Missy, som hade varit borta i flera dagar nu. Men det tog sin tid att flyga till Hogwarts och tillbaka.
Hon lösgjorde pergamentet från ugglans ben, och väcklade ut det. Det var precis som hon trodde, brevet från Hogwarts. Först var det välkomstbrevet, som hon knappt läste längre för hon kunde det utantill, och sen brevet med allt hon måste köpa till sitt femte år. Alla böcker och saker, och listan blev bara längre och längre för varje år.
Hon rullade ihop papprerna igen och lade det i sin ficka, hon behövde inte tänka på det där nu. Det var många veckor kvar.
Hon lade sig ner igen i hängmattan, och hon måste ha somnat för när hon kom tillbaka till verkligheten hade det blivit mycket kallare och solen hade gått ner. Hon huttrade till och undrade varför ingen hade väckt henne. Hon gick in och såg sina föräldrar och sin lillebror sitta vid teven och titta på något frågesportsprogram. Mugglartv, tänkte hon suckandes. Det var typiskt hennes föräldrar. De älskade mugglartv, det var något med att de tyckte det var så roligt när mugglarna gjorde saker som blev helt fel och inte kunde fixa det senare med hjälp av magi. Hon hörde dem skratta högt där inne i vardagsrummet. Hon förstod nu varför ingen väckt henne, de hade väl fastnat i tvn och glömt bort henne. Hon gick förbi dem utan att de märkte och in i köket. Hon öppnade kylskåpsdörren och tittade in. Hon kände sig hungig och ville ha något gott att äta. Hon hittade en chokladkaka och lite kakor. Perfekt. Hon gjorde sig även en kopp varm te och gick till sitt rum som låg på övervåningen.
Hon hade hela övervåningen för sig själv, och hon älskade det. Det var enormt, tyckte hon och det var en dörr just vid trappans slut, sen var allt egentligen ett enda stort rum bakom den dörren. Hon gick till sin säng, tog fram sin bärbara cdspelare, la sig i sängen och tog fram en bok. Hon älskade böcker och just nu höll hon på att läsa någon av alla de mugglarböckerna hon lånat på biblioteket. Hon var inte förtjust i tv:n men skriva böcker, det kudne de allt de där mugglarna. Just nu läste hon en bok som hette Sagan om ringen. Hon älskade den. Hon hade tappat räkninge på hur många gånger hon läst den, och hur många gånger hon läst de andra två i serien. De var hennes favoritböcker.
Det märktes även utanpå, sidorna var lösa och pärmen hade lossnat och var väldigt stött i kanterna. Men det struntade hon i. Så länge hon kunde läsa orden som stod på bladen så var hon nöjd.
Hon slog upp boken och började läsa, hon försvann in i boken lika fort som hon hade börjat läsa den. När hon kom tillbaka till verkligheten hade det blivit riktigt mörkt ute.

4 jan, 2015 18:40

+5 Intresseklubben antecknar:

Sitter och tittar på dokumentärer om Astrid Lindgren och när hon pratar sådär om när hon var barn, att det var lite som Bullerby-barnen (då hon tagit inspiration till den berättelsen från egna erfarenheter) så tänkte jag väldigt mycket på hur ledsamt det är idag. Att det är så många barn som fastnat i den tekniska världen, hur många barn får nya saker hela tiden, hur allt blir så....tråkigt på något sätt. Eller inte tråkigt men..annorlunda.
Och det får mig lite att sakna både min egen barndom och det där med att jag alltid har velat bo i Bullerbyn, alltid velat leva på det sätt som dom gör osv. Att man på den tiden lekte ute varje dag, datorer var inte ens uppfunna. Inte tv:n heller.
Vi lekte mycket med fantasin, vilket man nog gör idag också men inte på samma sätt.

Nu är det teknik som gäller, blueray-dvd, senaste leksakerna osv. Själv minns jag att vi hade ett träd på skolgården som hade väldigt många synliga rötter. Där brukade vi leka med små gubbar och göra hem åt dem bland rötterna. Med kottar, stenar, pinnar osv.

Åh, lite sådär kvällstankar....Jag saknar min barndom

Jag saknar den tiden...På ett sätt skulle jag ha velat vara född för 50-70 år sen ungefär, bara för att få ha upplevt hur det var då. Det verkade så mysigt på något sätt. Men att man hade all kunskap om forskning osv som man har idag, då också.

Eller nått...

Kvällstankar alltså

1 jan, 2015 20:29

+5 Dagens citat. :

"Det gör mig så satans förbannad när människor som sannolikt aldrig krupit på badrumsgolvet med ångesten dunkande i mellangärdet, stått vid spåret beredda på att hoppa, varit vakna fem dygn i sträck, suttit med kniven mot strupen, legat bältade på låst avdelning, föraktfullt säger att "Vi måste acceptera att livet inte alltit är roligt. Vi måste också få må dåligt". Fuck you. Som om stavgång och morotsjuice och kramar och uppbygglig litteratur skulle lösa det hela. Som om ångest och depression och självmordstankar mest är en pose."

27 dec, 2014 22:02

+1 45 saker ni inte får göra på Hogwarts:

HAHAHHAHAHA XD JUNIOR DÖDSÄTARNA xD xD Dööör!!! så kul!

Spoiler:
Tryck här för att visa!

30 dec, 2014 18:38

1 2 3 ... 177 178 179 ... 223 224 225