Hej

Hoppar in från ingenstans men Aydane, jag vet vilken låt det är! ♥ Älskar Regina!

Jag hoppas att ni från Stockholm är okej. ♥

Min ena bokkaraktär fyller 3 år idag!

Jag tycker det är jobbigare att prata över internet än irl. Där ser jag att jag förändrats en del sen jag var 12. Irl kan man bara svara med olika uttryck men jag tar så lång tid på mig att svara meddelanden då det sällan duger med kortare svar. Det är jobbigare när jag inte kan se personens uttryck eller tonläge. Därför är det så viktigt med emojis och smileys för mig trots att de ser löjliga ut.

Vi transpersoner är tydligen triggade snowflakes medan vissa transfober får värsta småbarnsutbrottet i kommentarsfält. Jag tycker mest det är underhållande att attackera dem för jag lägger inte så mycket känsla i det jag säger. En person kallar Dorian för hans gamla namn+kallar Phrynie för en "tranny" för att vara så cool som möjligt. Catch me ousside! You're gonna get fucking whipped bitch! :'D Jag har varit lite kreativ med mina skällsord på sista tiden. Jag sa att han inte verkar göra annat på sin fritid än att ha analsex med en ananas och onanera med is medan han bittert tänker på Dorian som han aldrig kommer få och han blev jätteoffended medan han själv skriver ut Dorians gamla förnamn OCH efternamn. Hur jävla dum kan man vara seriously....

Edit: Mobbare av mina upplevelser lyssnar inte om man är saklig och mogen så jag tänker fan vara omogen jag med! De blir jättechockade och skriker ABUSE när de får samma sak tillbaka.

Kulturell appropriering är både ja och nej. Dreads och olika frisyrer som man kan uppnå oavsett var man kommer ifrån skulle vem som helst kunna komma på. Grejen med att raka en "slit" i ögonbrynet var tydligen appropriering av någon kultur, men saker som de här skulle vemsomhelst kunna uppfinna själv och sen tänka "oj det finns andra som gjort det före mig". Kultur är konst och konst kan ha skapas närsomhelst. Imitation är ett sätt att visa att uppskattning. Vare sig någon klär sig i någonting för enkelheten att det är fint eller för att det är något djupare symboliskt är det generellt en positiv mening. Jag känner att jag inte riktigt gillar tanken på att alla ska hålla sig för sig själva. Det regnar in i cosplaycommunityt nu. "Man får inte cosplaya någon av en annan hudfärg för den karaktären tillhör inte dig och du har många andra alternativ" - nu talar jag inte om blackface som är en annan debatt utan bara om någon skulle ha karaktärens frisyr och kläder. Man får inte vara sin favoritkaraktär för att den... inte liknar en?! Var går gränsen? Får långa inte vara korta? Får tjocka inte vara smala karaktärer? Kön? Jag har legit hört att transpersoner approprierar könet man identifierar sig som (ifall man är binär; transkvinna = approprierar kvinnokönet). Jag säger bara att det hänger ihop. Det är lite känsligt ämne nu när det kommer in på religiösa symboler och liknande, men saker kommer alltid ha olika betydelser från person till person. För vissa är korset väldigt heligt och ska respekteras men för andra har det varit lite av en modetrend. Därför känner jag mig lite olustig när jag försöker köra på gothstilen (mer inspirerat) ofta , och jag har ganska lite accessoarer och äger inget kors än men då jag inte är kristen/relaterar till symbolen känner jag inte rätt för den symbolen. Däremot skulle jag nog kunna köpa in ett ankh, vars symbol har lite olika betydelser men jag kan relatera till att den skulle stå för androgynitet så den skulle passa mig bättre (ankh är också en vanlig gothsymbol). Kulturer utvecklas och jag känner att det är skevt att förbjuda det. Det känns skevt att för att jag tycker att något är jättevackert är det fel för att det betyder mer för någon annan. Jag ser många som klagar på t.ex när Katy Perry gjorde sitt östasiat-inspirerade performance för att hon mixade och hade sin kimono-ish dräkt fel men många asiater känner sig hedrade av att hon inspirerades av dem. I Japan är det också vanligt med att turister får testa kimonos men i USA blir andra offended åt dem? Jag känner att det är bättre att vi lär oss av varandra än separerar. Jag tycker också att det är skevt att jag inte skulle få ha en drömfångare (jag gjorde min egen förresten) för att det är appropering men tänk om jag tror på betydelsen då? Och om man nu tror på en "sluten religion", ska man då bli förbjuden av att tro på den för att man är vit cisman och hetero och absolut inte kan förstå den? Tänk om man tror på en religion och är så inne i att de som tror på den religionen kommer till den versionen av himlen och de som inte gör det kommer till helvetet, då är det ju skevt att "döma den till helvetet" beroende på hur den är född. När är det offensive sen? Många från olika kulturer vill dela den, få den att bli ihågkommen och leva vidare men sen finns de den som vill ha den för sig själv och tycker att det är ett jättestort problem. Ingen kultur är homogenisk. Sen att säga att vita får inte ha dreads för att svarta blir dömda och vita får uppskattning av media, känns som att de skyller på fel personer. Det är media som är stört och inte privatpersoner som vill imitera en frisyr de sett någon ha och blivit inspirerad. Tänk att vilja något så mycket men man kan aldrig få det baserat på hur man är född. Jag kan relatera till den känslan. Vissa feminister tycker att vi transpersoner approprierar så där drogs gränsen för mig. Jag har problem med kulturell appropriering och appropriering i sig. Fast vad vet jag? Jag är bara en white girl och (icke)cisperson.

Jobbig överdrivet vulgär spotify-annons-musik

Fan vad gammal man blev.

__
Jag överväger att börja vlogga på svenska. Jag gjorde nyss en video jag ska se när jag är äldre (idk 18, 20 eller vad jag ska välja) och det var så mycket mer smooth när jag pratar engelska på min youtube. Jag vill bli mer som Of Herbs and Altars och kunna babbla i en halvtimme om olika saker men min engelska röst snubblar bara. Det skulle vara skönt att kunna få utlopp för mitt pratbehov då jag som aspie ofta pratar för mycket.