Bill och Fleur samt Remus och Nymphadora. Tycker inte alls om kombinationerna.

*** (Lägger till min ytterligare förklaring som går att finna långt bak i tråden).

Okej, så med alla minus-tecken känner jag för att förklara mig lite. Nu i efterhand tycker jag om Bill och Fleur men det är för att Clemence Poesy är kanon som Fleur i sista HP-filmen. Däremot har jag faktiskt svårt för paret i största allmänhet och det hela kändes så himla märkligt. Det finns SÅ himla många fransyskor och så bara råkar det vara Fleur. Det blev inte så trovärdigt när jag läste det. tyvärr och förlåt.

Vad gäller Remus och Tonks så känns det som att det är en vild svärdotter och en farbror som gift sig och jag ber om ursäkt för att många tagit illa upp för mitt tyckande. Jag gillar Tonks och respekterar Remus men som ett par kändes det helt stolligt och på sitt lilla vis; desperat.

Ber om ursäkt för att många tagit illa upp av mitt svar på trådens huvudsakliga fråga.

Det låter som en tanke som skapats ur vetenskap istället ur fantasier men å andra sidan vet man ju aldrig med JK Rowlings HP-värld riktigt Det finns ju allt möjligt i den som inte alltid har vetenskapliga och logiska förklaringar i allmänhet beroende på i vilka mått man räknar.

Kan marodörkartan känna av spöken?

Borde inte marodörkartan fortfarande kunna känna Harry även om han är under manteln? Moodys öga kan SE men det betyder inte att Moody-utan-ögat skulle kunna känna av att Harry är i omgivningen/samma rum/samma korridor men marodörkartan har ju inte ögon och känner ändå av levande varelser som vandrar runt på skolans område. ...fast om det då ÄR döden som har ett finger i spelet så vettetusan om marodörkartan helt skulle bli helt blint iaf. Det är ju inte så att Harry har kurat in hela kroppen: hans fötter vandrar ju fortfarande på skolans golv och områdets underlag.

Misstänkte att så var fallet, men ville inte låta faktumet kvarstå att Lord Voldermort kanske skulle tro att den här tråden var onödig för det

(jag vill inflika något här) Det kan man , men varför inte få ha några inriktade trådar också som ger fokus på en grej och inte på allt i allmänhet?

Det är en jäkligt snygg video måste jag få tillägga ♥

Harry Potter är min tvillingbror, min själsfrände, min bästa vän, min pojkvän. Han är diffus och skulle kunna fungera vilket som.

Harry Potter är en ovetande liten pojke och blir introducerad i en värld som vi då också får ta del av. Han har en stark karaktär. Han har växt upp utan att riktigt känna trygghet och kärlek till någon i sin omgivningen.

På Hogwarts och i trollkarlsvärlden finner han vänskap och familjemedlemmar: det sorgliga är att han förlorar de som kommer honom nära och hjälper honom i olika situationer: Hedwig, Sirius, Remus, Dumbledore.

Men Harry står på sig. Han finner trygghet och livsglädje i/hos Ron, Hermione, Quidditchen, Dumbledores Armé (+ syftet och medlemmarna) och inser allvaret i sin connection med Voldemort. Han fortsätter tro för sin sak och står på sig i kniviga situationer. Han blir ett tonårspucko i Order of the Phoenix som är arg jämt och ständigt, men hey: vi "vanliga" tonåringar är också i den perioden ett tag - UTAN att ha onda trollkarlar efter oss. Harry visar gång på gång att han är mogen för sin ålder, tillhör Gryffindores elevhem och vågar arbeta för sin tro!

Han har kommit i många jobbiga situationer när han inte kan se minsta gnista till hopp och chans för vidare aktioner men på något vis lyckas han - med hjälp av andra eller med hjälp av en gnutta tur.

Harry vågar dö för sina nära och kära. Han är en stark och mogen 17åring som räddar världen. När jag var sjutton hoppade jag runt på fartyg och sprang hemifrån så ofta jag bara kunde för att få slippa möta den jobbiga verklighet som jag befann mig i.

I övrigt kan jag känna igen mig själv väldigt mycket i Harry. Jag har fått lära känna honom, sett samhället ur hans perspektiv och känt igen mig i mycket som han sagt, gjort, tänkt. Han är den jag kan relatera mig absolut mest till; i samma grad som min connection till Ron Weasley som är den andra karaktären som påminner mig om mig själv.

Jag älskar karaktären Harry Potter och kan relatera så himla mycket till honom som person ♥

DEN SOM SKRIVIT "Sug kuk" kan ju genast ta bort det. FY FAN FÖR DÅLIG STIL. Inte alls schysst att kombinera det med ett elevhemsnamn heller! USCH. SKÄMS. FY FAN VAD IRRITERAD JAG BLIR. och kombinera texten med färgen som relaterar till elevhemmet Slytherin (oavsett om det är en slythis eller inte som skrivit: jag skäms).

Så ursäkta för utbrottet. Men vem är så sjukt puckad att skriva något sådant? Jag blir ledsen, besviken och förbannad.

För Matildathulin kan jag göra en liten sammanställning om vad jag yttrat mig om i olika trådar. Det här kommer bli låååååångt och jag har egentligen bara redigerat, raderat lite från olika kommentarer och lagt till lite nytt. Allt har egentligen yttrats på ett eller annat vis här och på min blogg tidigare. Den som vill läsa igen med ny tappning, välkommen. Den som har läst och inte orkar. Låt åtminstone Maildathulin och övriga som inte tagit sig genom många av våra andra trådar få läsa om de så vill.

***
Mitt liv med Harry Potter och mitt liv tack vare Harry Potter.
Harry Potter och De Vises Sten lästes i väldigt tidig ålder men av någon anledning kommer jag i stort sett bara ihåg när farmor gav brorsan "trilogin" i födelsedagspresent. Jag blev avundsjuk över att han fick Harry-böcker fastän mina egna tre böcker var utlästa och precis likadana som de han fick.

Under alla mina år har jag fantiserat mig bort i HP-världen när jag dansat på rummet (detta sker än idag när rastlösheten är på topp). Jag har varit alla möjliga sorters karaktärer som gjort alla möjligt olika historiska rekord i trollkarlsvärlden eller som har fungerat som en bra stöttespelare och kompis till andra karaktärer som i sin tur gjort bra saker ifrån sig.

Jag fanns på Hogwarts.nu från 2001-2001 någon gång. Gick på hoggyträffar, gick på avskedsträff, återträff och årsträff i sthlm. Blev medlem på fenixforum, drog ihop fefoträffar varannan vecka i Göteborg. Drog på konventen WHPG 08, Erised 08, Expecto 09 och arrangerade en wrockspelning i Göteborg. HBP var den första boken jag läste på engelska - och tro mig, första kapitlet blev jag inte klok på under lång tid (flera ministrar, bro som rasat... jag förstod ingenting. Eller så förstod jag det mesta men fick inte ihop logiken). DH var boken jag köade till ett dygn utanför SF-bokhandeln i Göteborg. OotP var första filmen som jag drog till på premiären och som jag klädde ut mig på. Under den perioden sparade jag alla möjliga artiklar och klipp som jag fick tag i. Trevlig tid. på biopremiären av HBP träffade jag James och Oliver Phelps och fick foton tillsammans med vardera kille ♥ 2010 träffade jag JK Rowling i Odense, Danmark. Jag fick två autografer och såg henne vid tre olika tillfällen (vid och under prisutdelningen vid konserthuset, utanför rådhuset och i bilen som hon åkte i från rådhuset). Pricken över I:t var på Trafalgar, Galapremiären av HPDH part 2. Fick 27 autografer (-2st som var dubletter, -3 två som inte var HP-relaterade = Jonathan Ross, Damien och HELENA BONHAM CARTERS MAMMA ♥: resterande är skådisar, Alexandre Desplat och David Yates)

Minnen som är alltifrån några timmar till elva år gamla kommer fram och jag försöker göra någon sorts sammanfattning här. Det finns så mycket som skett och så många känslor som berört och påverkat mig och mitt liv. Mina närmsta vänner är människor jag lärt känna genom Harry Potter och som jag idag kan tala om allt med. Till och med bokhyllan har influerats av vad Harry Potter-fans annars läst så som Rick Riordan, John Green, Niel Gaiman, Terry Pratchett och JRR Tolkien.

JK Rowling gjorde mig stark. Hennes Harry Potter-historia gjorde mig stark och fick mig att överleva tonåren och förändringen i familjerna. Förlusten av familjen och förlusten om hoppet till två nya och bra familjer.

JK Rowling: Jag börjar inse vad mycket hon gjort för mig. Hon har inte bara gett mig en fin Harry Potter-historia utdragen över mer än halva mitt liv. Hon har inte bara (genom Harry Potter) fått mig att börja umgås med fantastiska människor och vänner. Jag har tidigare nämnt att jag dansat på rummet om kvällarna i tidig tonår och då har jag fantiserat om att jag är en karaktär ur harry Potter-storyn.

Jag gick upp halv 6 på morgnarna hos Pappa i sex års tid för att hinna fantisera mig bort i HP-världen 30-40min innan bussen kom (då skulle jag även hinna med dusch och frukost). På eftermiddagarna efter läxorna började jag fantisera mig bort igen och efter fotbollsträningarna var det samma sak. Hela tiden. Så fort det fanns tid över så dansade jag mig bort i HP-världen. Jag ville väl drömma mig bort till "en bättre värld", jag ville kanske gömma mig från vardagen. I vilket fall som helst så fick detta mig att "gå runt". Jag höll modet uppe, fixade skolan som alltid varit en berg- och dalbana för mig och tog mig vidare efter några extremt jobbiga kvällar (som kunde ha tagit mitt liv: ungdomar, vad som än händer. Jag finns här och lyssnar gärna om ni behöver tala ut! Försök aldrig att ta era egna liv. Okej?!!!).

Tack vare JK Rowling fann jag humorn extra rolig. Såg jag förluster inte så värst farliga. Såg jag vinster extra tacksamt. Den här kvinnan har spelat en sådan himla stor roll i mitt liv. Den rollen hade kanske inte varit lika stor om mina föräldrar hållit ihop när jag var elva. Då hade vi fortsätt på våra båtsemestrar och skidsemestrar, resor till släktingar, fira jular, födelsedagsfiranden och jag hade umgåtts med alla vänner om dagarna istället för att miserabelt söka tröst i en fantastivärld.

JK Rowling har räddat mitt liv och varit en stöttepelare genom Harry Potter i den stora grad att jag aldrig kan tacka henne nog. När jag fick se, höra och träffa henne i Odense 2010 blev jag överlycklig, hyperventilationsglad och hysterisk. Jag trängde mig fram mellan småbarn vid rådhuset och fick tag i en andra autograf (fick den första utanför konserthuset). På Trafalgar hade jag inte tid att se upp på skärmen när man sa att Rowling anlände och jag tänkte "äh, jag har sett henne. Kan se henne om en stund". Hade inte bråttom. Men när jag väl såg henne på skärmen höll kroppen på att bryta ihop. Det kan ha berott på sömnbristen, ösregnet tidigare på dagen, trängseln vid stängslet som var. Allt kan ha varit en avgörande faktor för hur jag reagerade den dagen. Jag blev så berör av att se henne att det till och med förvånade mig själv. Jag storgrät under talet och kunde inte sluta tänka vilken fantastisk människa och kvinna hon är. Thanks you Jo. Du betyder så himla mycket. Du är coolaste är Modesty Blaise i Agent X9, du är coolare än Batman och du är tusen gånger häftigare än alla de idioter som satte käppar i hjulet under din uppväxt. ♥

JK Rowling och Harry Potter har gett mig Hogwarts.nu, Fefo.se, bloggandet och mugglarportalen. Detta har gett mig styrka, minnen, vänner, tron om familjekärlek ur andra perspektiv än bara från den offentliga familjen.

"Tell me one last thing," said Harry. "Is this real? Or has this been happening inside my head?"
"Of course it is happening inside your head, Harry, but why on earth should that mean that it is not real?"

Nu börjar nästa äventyr; vi skall leva vidare med Harry Potter som en stabil grund och föra historien vidare till nya generationer. Jag är pepp och kan knappt bärga mig. Vem vill inte bli gammal stolle som sitter i rullstol och drar historier som "när jag var i din ålder, då satt vi utomhus i spöregn och väntade på böcker och filmer i flera dygn runt om i hela världen" (för i framtiden kommer varenda stad ha en funktion likt den i Kina som söndrar regnmolnen)."

HAha, så förlåt. Det är långt. Jag är ett monster. Det innehåller mycket och ingenting nytt egentligen. Men det är personligt och den som läst har fått sig en rejäl dos av vem Zabini är, om vem hon varit och om hennes lilla pusselbit till the Harry Potter Generation.

Det känns inte tomt. Det kommer förmodligen aldrig kännas tomt. Jag har missat en del event och missat många möjligheter till att få vara med om många andra HP-delar. Men jag är inte norsk, jag är inte britt, jag är ingen höjdare med engelskan så engelska communitys har blivit lidande, jag är inte youtuber, jag är inte wrocker. Jag har dragit mitt strå från och till boet och fått mig en rejäl dos av Harry Potter. Jag har gjort vad jag lyckats med att göra och prioriterat rätt saker utifrån vad jag kunnat med/haft råd med/vågat. Jag är mätt och nöjd med vad som varit och blivit. Pottermore är fortfarande en del som kommer dra ut på sista hysterin, kärleken och fandomen och när Pottermore är klart och JK Rowling lämnat ut ett pappersverk på det sista: då är jag så pass långt in på mitt fortsatta liv med andra äventyr att HP kan bli ett avslutat kapitel. Detta kapitel kommer synas, minnas och finnas med mig resten av mitt liv men det kommer inte tas upp var och varannan minut.

jag vet inte om det är för att jag är trött, men ni får mig att grina och glädje typ hahaha

Tack trevor för dina fantastiskt fina ord. Jag tar åt mig och hoppas att jag kan fortsätta hålla måttet helt enkelt. Du skall veta att jag anser att du verkar vara en kanonbra tjej med många vettiga tankar. Fortsätt vara den du är!

pandan: Yoh man, även om mina skämt inte är lika vanliga som för sex år sedan så finns fortfarande humorn inom mig. Thanks cooling, och fortsätt var den starka karaktär som du verkar vara! ^^

Salem: Tack så hemskt mycket! Skönt att få ravenclaw-stämpel på sig någon gång ibland alltså, det stärker självförtroendet en hel del! Kul att se dig här igen, eller har jag totalt missat att du varit här hela tiden? Kändes som att en förlorad pusselbit kom på plats nu när jag såg dig i trådarna.

MissMolly: Tack ska du ha vännen! Du verkar vara en snäll och omtänksam människa, fortsätt så.

Del 1 är mest rättvis boken (jämfört med ALLA andra filmer) och det skall den filmen ha creed för. Jag älskar den från början till slut: den har känslan och låter oss få leva oss in i filmen utan att behöva plocka upp en massa citat och ord. Musiken, skådespeleriet, valet av scener. ALLT. Allt är genialiskt. ♥

Del 2 har power och är en jäkligt bra film! Den får alla filmer att smälta samman och fungera som en helhet Ännu en gång är musiken, skådespeleriet och valet av scener näst intill perfekt (har fortfarande svårt för Harry vs Voldemort på taket-flygandes över byggnader; men deras avslutande strid är så jävla awesome! Voldemort har tårfyllda ögon liksom ♥!). Och Minerva äger verkligen totalt varje gång hon syns i bild! Neville är perfa. Den har det där lilla extra!

Så båda filmerna är bäst beroende på vad man är ute efter. Jag tror dock att den som kommer nötas mest hemma i soffan blir Del 2. Det händer mer, man hetsar med i kriget och vill medverka, man sitter som naglad. ♥