Längtar till Pride i Stockholm, jag och Frivolt  ska övernatta där och vara ute på äventyr. Äntligen!

Frivolt 
Damn, you got me...
Det är bara för att jag kommenterar spelarna & domaren, eller hur? : ((((


No but...

Bakade kakorna till slut. Hoppas de uppskattar dem på mötet imorgon. Näst sista möte, så känner för att vara lite snäll och ge dem kakor.

Idag fick jag en soffa och en Harry Potter-lampa helt gratis. Ibland är det rätt okej att existera ändå.

Mamma ringde ikväll när hon passar min brorsdotter, och brorsdottern hörde att det var jag så hon sa "hej Alex" och sen sa "hejdå" när mamma skulle lägga på. Hon är 2,5 år snart, och det är så roligt att få se henne växa upp. Att se hennes personlighet formas, och se hur hon lär sig allting. Det är nog första gången jag faktiskt känner att jag älskar någon sådär mycket. ♥

Det är en hel del saker, egentligen. Men jag älskar att vissa personer har hjälpt mig så mycket i år, och det är jag så tacksam för. Det här blir mer en tacksam-för grej, än älskar-grej (även om jag älskar de här personer på någon sorts platonisk nivå ändå). Så här är jag tacksam för:

- Sherlock-friendo, för att du var den första jag kom ut till & du har bara accepterat mig som jag är. Funnits där för mig, och stöttat mig (och det gör du fortfarande!) och inte lämnat mig. ♥

- Min första pojkvän efter att jag kommit ut. Att kunna vara mig själv, helt och hållet, utan att någon dömer. Att vara accepterad som jag är. Att kunna dela roliga stunder tillsammans. Dig vill jag tacka otroligt mycket.

- F i gruppen. Du har hjälpt mig så otroligt mycket utan att du ens inser det. Du har fått mig att förstå att jag har en röst som ska bli hörd. Du har hjälpt mig att låta den där sociala personen inom mig komma fram. Du har fått mig att skratta så många gånger, och känna att jag faktiskt inte är så konstig som jag ofta känner mig. Och framförallt, du har kommit hit till det lilla samhället där du kände att det behövdes en sån grupp, så du startade en. Och jag har fått så många fina kompisar här. Men det viktigaste är att det hjälpte mig att inse att jag är långt ifrån den enda här som är som, well, jag.

- Min kontaktperson. Du accepterar mig som jag är, hela din familj kallar mig för mitt namn och säger rätt pronomen. Du skäms inte över att vara med mig. Många tror att hbtq+-personer och religiösa personer inte kan umgås, eller acceptera varandra. Jag tror att våran vänskap är en sån grej som många skulle bli förvånade över. Du älskar Gud, är troende och väldigt religiös. Det är inte jag. Men vi accepterar varandra. Du har pratat om hbtq+-personer i din kyrka, och att det är dags att börja bli mer accepterande. Och du finns alltid där, peppar mig, och följer mig på min resa.

Bestämde mig för att kolla matchen idag, och det är så trevligt att kunna prata om det med Frivolt . Kommer ju ändå från ett land där fotboll dyrkas religiöst nästan. Det enda jag saknar är att sitta med min far, eller syskon, och dricka öl med dem när vi kollar. Det här är nog de enda tillfällen jag faktiskt önskar att jag kunde umgås med min far.

Ingen blomkrans idag, så jag och L improviserade och använde oss av en blomkruka som mamma hade. Glad midsommar!

Vet att jag la upp en bild här för inte så länge sedan, men har nu gått över från hatt till bandana & gillar bilden. Deal with it, I guess.

Den här dagen har varit ganska bra, trots att jag bara lyckats sova 3 timmar. Jag fick en fidget spinner av min terapeut då hon tänkte på mig när hon såg den - det är Batman på den. Dessutom är det en kompass också, för att hon tyckte att det kanske kan hjälpa mig att "hitta min väg i livet".
Och det kom en kille till vårt hbtq+-möte idag, som bor på samma ställe som jag och också pratar polska (även om vi båda hatar att prata polska, heh) och vi pratade så mycket och jag är bara så glad idag?