KAPITEL 33: Eftermiddagen på nyårsaftonen

"Flickor? Vill ni hjälpa mig att tömma källaren, det kommer att bli överfullt av gäster så jag vill möblera om och städa så att vi kan låta några gäster äta därnere", sa pappan.
Kayla och Clementine tittade då på varandra med skräckslagna ansiktsuttryck. "Vi hjälper till"! Ropade de och skyndade sig nerför trappan.
"Värst vad ni var spralliga idag", sa han och rynkade pannan.

Innan han hann nudda handtaget så var de redan nere i källaren.
"Accio sömndryck", sa Kayla och hennes gamla trolldryck susade ner från hennes rum till källaren och landade lätt i hennes hand.
"Hm, först av allt, innan vi funderar ut vad som ska hända härnäst så måste vi få ut ungen härifrån", sa Kayla med ett fundersamt uttryck.
"Jag har hört att det finns en drakkoloni i Rumänien som kanske skulle vilja ha vår drake", sa Clementine men Kayla skakade sedan på huvudet. "Nä, det är inte en bra idé för att det är för lätt att bli sedd i dagsljus, men om vi reseri iväg på natten så riskerar vi att bli träffade av fyrverkerier", sa Kayla.
Steg hördes sedan på väg nerför trappan till källaren.
"Clementine, tänk snabbt"! Viskade Kayla.
Draken som låg och nere i en gammal kittel av järn blev nu väckt av allt oväsen. Den gäspade och rök om ut ur näsan.
"Shhh"! Clementine höll för drakens mun och tystade den medvetet om att hon kunde bli biten.


På väggen så fanns det ett litet fönster högt upp nära taket där man kunde se gräset och marken. Det gav genast dem båda tanke.
"Vi släpper ut Fafner och sen så går vi ut och hämtar honom när pappa inte märker det och gömmer honom på ett bättre ställe", sa Clementine. Kayla nickade.
"Wingardium Leviosa", viskade Clementine och kitteln med Fafner inuti svävade upp mot fönstret. Sedan så satte de långsamt ner kitteln i gräset och pappan kom då in i källaren.
"Hej flickor! Vad pratar ni om"? Frågade pappan.
"Ingenting"! Sa Kayla kvickt.
"Jaja, men ser ni fram emot festen ikväll"? Frågade pappan.
"Det ska bli kul", sa Kayla.
"Öh, vi ska bara gå på toaletten", sa Clementine.
"Clementine ska, jag behöver inte", sa Kayla och så trampade Clementine hårt på hennes fot på köpet.
"Å, jag menar ja, vi går nu", sa Kayla och ändrade sig eftersom att hon fattade stampens innebörd.


Snart var det skymning och de visste ännu inte vad de skulle göra med Fafner men ändå så gick de ut till platsen där de hade sattit ner kitteln. Men något var fel.
"Var är Fafner"?
De letade överallt men kunde inte hitta honom. Vart kunde han tagit vägen? Drakar brukade oftast inte vara så svåra att hitta eftersom att de hade alltid så färgranna färger och gjorde alltid ljud ifrån sig, och så kunde man följa deras spår av aska som de alltid brukade efterlämna sig.

Festen började snart och ifall de såg draken någonstans så skulle familjen råka illa ut. Clementine och Kayla började leta runt i skogen där de först såg honom. Inga spår utom drakblodet fanns där.
"Fafner"! Ropade de medan de spred ut sig över olika delar av skogen. Draken syntes inte till och nu var det skymning.

Tack!

Här kommer det vinnande bidraget av Dikt och novell-tävlingen som är gjord av mig Fellrendión och Fortunia.
(Luna Lönn är författaren till detta verk )

Dimmiga, Rosiga och Våta Stora droppar faller. Jag tittar upp. Dropparna faller ner mot mig, jag blundar. Är någon ledsen? Är någon arg? Varför känns dropparna så tunga? Jag skyndar ner för kullen. Där nere faller dom tunga dropparna också. Det känns som om någon vill mig något. Jag tycker det är skrämmande och börjar springa. Fortare, fortare jag snubla på en sten. Mina ben känns lätta och jag ser i en disig dimma röda tunga droppar falla. Med ens blir allting svart... Jag vaknar upp hemma i min säng. Min mamma tittar ner på mig med sina blåa ögon. Hennes ögon är oroliga. Jag frågar vad som hänt. "Mamma vad har hänt?" Mumlar jag medans mina ögon tittar in i hennes. "Älskling... Du hahar varit medvetslös i snart 8 timmar." Hon börjar gråta. Sen kramar hon om mig. Hennes röda hår vilar mot min hals, och ur hennes blåa ögon faller tunga droppar. Jag minns inget alls av dom senaste 8 timmarna, förutom att jag ramlade på en sten. Med ens så kände jag hur det värkte i min arm. Jag tittade på den. En dropp-slang satt i armen och en puls mätare satt mätte pulsen på mig. Jag började må dåligt, jag blev förvirrad och jag såg att tre sköterskor och en doktor var i mitt rum. Dom stora tunga slöt sig kring mig. Jag såg åter igen dom röda dropparna. Svart, svart allt blev svart. Jag hade ont i hela kroppen, det ända sköna som fanns just då var det röda håret om min hals, dom tunga dropparna mot min kind och den sköna skänslan av att jag lever.

(För att se hur det gick i tävlingen kolla här: http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=29880&page=1 .)

Jag laddar nog upp två kapitel imorgon

Vet inte..
Det var längesen jag använde lera.

Nu är det gjort!
Fråga oss bara ifall du undrar över något!