Livet Enligt Snape

Här är den första sanna inblicken i Snapes liv, för er Avis Fortunae, Trezzanoch alla er andra som älskar vår alldeles egna Severus Snape!

Kapitel 1
Snape gör sig iordning

Solens strålar lyste in genom de skitiga fönstren nere i fängelsehålan och bländade Severus Snape i ansiktet. Hans redan sura uppsyn blev om möjligt ännu surare och han svor högt för sig själv: ”Förbannade solsken!”
Endast iförd en mossgrön sidenpyjamas och ett par rosa luddiga tofflor som han fått av Dumbledore på sin 30- års dag, stegade han fram till kaffekoppen från kvällen innan. Kaffet var kallt och blaskigt men det gjorde jobbet, och Snape vaknade till. Efter att ha tuggat i sig en seg smörgås med jordnötssmör på var Snape redo för dagens första lektion - trolldryckskonst med Gryffindor och Slytherin. Snape avskydde läraryrket. Han hatade barn, han hatade att undervisa och han hatade den fula lektionssalen som var helt prydd i grått. Snapes favoritfärg var gul och i hemlighet brukade han önska att Longbottom skulle råka missfärga väggarna så pass att det skulle bli ett gyllene tillfälle att måla om.

När Snape var ung hade han drömt om att skriva romaner, men dem drömmarna hade han fått lägga på hyllan då han hade diagnostiserats med dyslexi i unga år. Både dyslexin, drömmarna om romaner och att han egentligen hellre hade velat gå klädd i gult var sådant som Snape höll för sig själv. Snape var inte den pratsamma typen och han tyckte inte om att dela sina hemligheter med andra.
Snape drog handen genom sitt flottiga hår. Han sneglade på duschen, funderade ett slag innan han fnös föraktfullt. ”Skulle inte tro det”, sa Snape högt till sig själv, klev ut ur rummet och smällde igen dörren.

Fortsättning följer!

AHAHAHHAHAH älskar dig. ♥

rosa luddiga tofflor ♥

GUL FAVORITFÄRG

alltså

jaaa XD

Snapes favoritfärg var gul och i hemlighet brukade han önska att Longbottom skulle råka missfärga väggarna så pass att det skulle bli ett gyllene tillfälle att måla om.


*skrattar ihjäl mig*

Okej, okej, jag köper allt här!

UTOM DETTA: HAN TVÄTTAR HÅRET!!! MED SCHAMPO! OCH BALSAM.

Ser fram emot fortsättningen, gärna med lite romantiska PG13-inslag

Bevakar absolut

jag gissar att denna är mest på skoj (jag tycker den är superskoj i alla fall ) men jag vill bara säga att det är väldigt hög kvalitet på ditt skrivande! bevakar

Jag och Snape tackar för dem värmande kommentarerna, och han lovar ett nytt kapitel redan imorgon! Då blir det kanin-strul på Hoggy!

Alltså dör för detta xD ♥ Tofflorna, favoritfärgen, föraktet mot duschen....

Kaffet var kallt och blaskigt men det gjorde jobbet, och Snape vaknade till.

Klart det gör jobbet, dagsgammalt kallt kaffe Blotta tanken på det får mig att rysa!

Åhhh, hoppas Sev vågar förlja sina drömmar genom att börja bära gult och skriva romaner om sitt hat för snorungarna ♥

very epic

Fantastiskt att ni gillar Snapes egna berättelse! Här kommer del två, hoppas att den ska uppskattas!

Kapitel 2
De vita kaninerna


Snape trampade ner genom korridorerna mot fängelsehålan där lektionen snart skulle äga rum. Medan han gick funderade han på om han skulle beställa cashew Chicken på chopchop, eller om det skulle bli en helt vanlig sketen sallad på Ica. Innan han ryckte upp klassrumsdörren hade han bestämt sig för chopchop och det vattnades i munnen. Aptiten försvann med ens när han kom in i klassrummet.
Harry Potter var på lektionen. Han satt längst fram och viskade med rödtotten Weasley, vars ätt Snape hade tvingats undervisa i alldeles för många år, och besserwissern Granger som Snape alltid hade blivit provocerad av. När han såg Grangers fina, korrekta handstil kunde Snape inte hålla tillbaka avundsjukan. Hon hade kunnat skriva tio romaner om hon så ville medan han, Severus Snape, alltid var fångad i sin meningslösa lärarroll.
”Professorn, professorn!”
Dörren slogs med ens upp och en rund liten Huffelpuff pojke kikade in. Snape tyckte att han var obehagligt lik en av dem citronmuffins som Madam Pince alltid ville bjuda på och kände sig plötsligt illamående.
”Professorn, det är kaniner överallt i Astronomitornet!”
Snapes blick svartnade. Det var femte gången den här veckan, och varje gång var det han som fick ta hand om saken. Ilsket sköt han den feta pojken åt sidan och lyckades nätt och jämt klämma sig förbi.
”Den som rör så mycket som en fena blir utan gratis tandborste!” röt Snape. Klassen svalde. Tandborstar var en av de få saker som Hogwarts bistod med, och det var sannerligen inte något man ville riskera att gå miste om.

När Snape kom upp till tornet fick han en syn värre än Voldemort själv. Det kryllade av vita, rödögda små kaniner. Minst ett hundratal, varav hälften red på den andra hälften för att snabbast möjligt tillverka flera kaniner. Varje gång Snape lyckades hugga tag i en kanin så kom det ett dussin till.
”Hur går det, Severus?”
Albus Dumbledore skred in i rummet, tuggandes på ett av dessa eviga bubbelgum som gubbfan för jämnan hade i truten.
”Ja vad tror du?” spottade Snape fram. ”Det finns en elev här på skolan, Dumbledore. En elev som bedriver illegal kaninuppfödning. Jag kräver att denna person omedelbart relegeras!”
”Så, så Severus", sa Dumbledore och blåste en skär bubbla.
”Kaniner är fredliga djur. Och är det inte bättre att eleverna experimenterar med dessa än med varandra? Vi hade alldeles för många som blev gravida under förra läsåret. Kan dem föra sina lustar på annat vis så är väl det tacksamt?” Dumbledore kastade en blick på sin smartphone och utbrast:” Nej, min kära Severus, Nu stänger Chop-chop om en kvart. Reder du ut det här är du snäll? Det finns burar nere hos Hagrid. Måla dem i en glad färg och schasa in kaninerna. Professor McGonagall kallar! Med en liten blinkning och ännu en bubbla var Dumbledore försvunnen.

Hur ska det gå?
Kommer Snape få fast den illegala uppfödaren?
Blev det ingen thai mat för Snape?
Och är det verkligen bara ett vanligt bubbelgum som Dumbledore tuggar?
Alla svar och lite till i nästa kapitel av Livet Enligt Snape!

hahahahha bästa