A glader game HG/TMR -SW-

ALRIGHT! Så detta är en liten ff jag påbörjat som nu kanske ser är det en crosscover mellan Hunger Games och Maze Runner som jag nördar mycket nu... Aja, ni måste inte läst/Sett TMR, men har ni blir det en fördel xD

Titel: A glader Game
Ratning: PG... typ?
Språk: SWEDISH!
Handling: Det är kval i Hungerspelen, detta år är det 12 killar som möter varran. Vem överlever och vilka killar dör?

Okej, kanske suger på handlingar... men men likt HG xD
Kallamina
Thalia
Silverpaw
Nu ska vi hoppas på att jag uppdaterar bra...

o.O

Låter spännande! *BEVAKAR*

Lät som om du ville bli taggad? Annars var det ett missförstånd från min sida, sorry xD

*bevakar*

Kapitel 1. Tåget

Minho satt på tåget i distrikt ett vagnen ensam. Det var kval detta år i Hungerspelen, 12 killar skulle mötas. Annars brukar det vara 24, hälften killar och hälften tjejer. Nu var det bara han, ingen tjej från distriktet.
”Minho, maten serveras nu”, sa Tyler, Minho’s mentor. Han hade smutsigt blont hår åt alla håll och kanter, mörka trötta ögon som visade hans djupa sorg från sina år utan ett ord. Hans svarta jeans var tajta och liknade leggins, medans hans tröja var täckt av en mörkblå munktröja. En hel del sa att han inte skulle vara mentor med de hemska kläderna och hängiga ögonen.

Samtidigt var Gally i andra kupén för distrikt två. Hans knän skakade men ingen såg det. Ivar, hans mentor, såg bara det bestämda ansiktet som åt av köttet. En inombords var han nervös. Vist, han var en frivillig men bara för att göra sin pappa stolt. Även om han hade en styrka för att kunna kasta en stor sten på alla andra så kunde han dö på direkten.
”Något som tynger ned dig?” frågade Ivar som satt och granskade Gally med ett vinglas mellan fingrarna. Gally suckade och rättade på sig.
”Tror du jag kan vinna?” Ivar gav ifrån sig ett kallt skratt. Han ställde ned glaset och lutade sig över bordet.
”Du är den enda som var frivillig”, Ivars andedräkt träffade Gally. Det var en blandning av vin och peppar. ”Ingen från distrikt ett var frivillig, kanske för att Minho var ett bra drag. Han har musklerna, men vi vet inget mer om honom. Alby, tja jag mötte hans bror och han var enkel match, skulle inte förvåna mig om Alby var likadan. Newt, liten och svag, han ryker nog först, eller efter Chuck, han verkar vara yngre och svagare. De andra verkar vara stora men de har inga muskler och verkade vara väldigt rädda.” Ivar lutade bakåt igen i stolen.
”Så jag har en chans om jag får ner Minho?” frågade Gally. Ivar flinade och nickade.

I vagnen för distrikt tre satt Alby och stirrade ut på omgivningen som åkte förbi. Han var nervös, spelen var grymma och han hade redan förlorat en därifrån. Hans bror var med för ett år sedan och blivit dödad. Om Alby också dog i spelen skulle hans mamma aldrig klara sig. Bara tanken på hans mamma fick honom att känna sig skyldig.
”Det är inte bra att stirra ut, man kan bli åksjuk”, hördes en röst. Alby vände sig om och såg Brenda, hans mentor. Hon hade vunnit för två år sedan och var faktiskt en bra mentor.
”Jag blir inte åksjuk lätt”, svarade Alby.
”Så sa din bror också… Nästa sekund kräktes han”, hon skrattade lite och satte sig ned. ”Hur mår du?”
”Nervös. Min bror dog förra året, tänk om jag dör och mamma inte klarar livet sen.” Brendas glada blick vart sorgsen med medkänsla och förstående också.
”Mina föräldrar dog mitt framför näsan på mig dagen jag vart vald. Försökte hindra mig och stoppa spelet, fredsväktarna dödade dem, mamsen och papsen fick ingen chans att se mig vinna.” Alby kollade ned på sin tallrik, jo han hade sett det. ”Sedan fick jag lov att träna Alex, han var duktig, kunde vunnit om inte Ivar var så ivrig… Sorglig dag det med.”

I vagnen för distrikt fyra satt Newt och lyssnade på sin mentor.
”Du möter äldre, större och starkare…” Började Teresa och lade en hårslinga bakom sitt öra. ”Men du kan vinna, alla har chansen.” Newt suckade lite men lyssnade. Hon pratade om smidighet, styrka och andra deltagare. Newt sa inte ett ord, avbröt inte hennes konstanta prat och råd. Men plötsligt gav hon ifrån sig ett skratt.
”Du är nervös!” skrattade hon.
”Vem är inte det?” Newt stirrade på tjejen.
”Var inte det okej? Du är söt, du får sponsorer på nolltid!”

I vagnen för distrikt fem satt Frypan och åt sin mat. Han hade vart den bästa unga koken i sitt distrikt. Lagade mat på den enda restaurangen där. Men nu satt han och åt på maten som folk i huvudstaden lagat. Mer peppar på maten skulle inte skada. Han satt själv då alla andra redan ätit klart.

I vagnen för distrikt sex satt Winston och stirrade på sin tallrik. Hans mentor pratade om stylisten, Harriet, om hur duktigt det alltid blev och hur söt och charmig Winston skulle bli. Men han ville inte vara söt och charmig, han ville vinna och komma hem till sin flickvän.

I vagnen för distrikt sju satt Ben. Han drog handen ständigt igenom sitt blonda hår. Hans mentor Jorge sa inget utan väntade på Ben. Men Ben sa inget heller, han ville inte ha Jorge hjälp i att klara sig, han hade redan klarat sig i flera år.

I vagnen för distrikt åtta låg Chuk och undrade hur han hamnade på det tåget. Han var bara en liten rädd kille som nu skulle delta i tävlingarna? Han hade ingen erfarenhet, han var inte snabb eller stark, han var inte stor eller väll byggd form, han var med lite och knubbig. Barnen på skolan brukade reta honom för det.

I vagnen för distrikt nio satt Jeff och pillade på grönsakerna medan i nästa vagn för distrikt tio satt Clint och undrade hur hans vänner var.

I vagnen för distrikt elva satt Thomas och vägrade äta. Han kunde inte vara mer nervös, inte tränad, inte förbered, inte som distrikt ett eller två. Båda därifrån tränades och i vanliga fall var det alltid minst en frivillig, stora och starka redo att döda alla som rör dem. Han svalde vid tanken, hur skulle han överleva?
”Thomas” hördes en sträng röst. En man i vit kostym, grått bakåtslickat hår och strängt ansikte kom in. ”Mitt namn är Jason, jag är din mentor.” Thomas svarade med en kort nickning samtidigt som hans mentor satte sig ned. Hur länge sen var det sedan han vann? Fem, sju år, kanske mer. För att vara ärlig hade Thomas inget svar.
”Vad står jag emot?”
”Jag vet inte än”, svarade mannen. Han liknade en råtta, en ful råtta.
”Chanser i att vinna?”
”Vet inte.”
”Förslag på skydd?”
”Vet inte, okej? Vi vet inget om dina motståndare och inget om platsen. Det ända vi vet är att jag har vunnit och att DU frågar för många frågor!”

I vagn tolv satt Aris och tuggade på en morot. Han var nervös, bara en från distrikt tolv hade vunnit förrut. Men han var nu gammal och glömsk, vissa sa att det var därför ingen vunnit på länge. Dörren öppnades och han kom in.
”Nu ska vi se… Ariel, jag tror du kan vinna idag”, sa han. Aris öppnade munnen för att rätta honom men istället fortsatte mannen. ”Nej tyst Adrian, det bästa skydd du har är…”
”Jag heter Aris…” sa han.
”Jajaja, skaffa dig sponsorer så överlever du…” Sedan gick mannen ut. Aris kollade efter honom med höjda ögonbryn. Om hans mentor var så skulle han dö på nolltid.

Vet inte hur jag ska beskriva hur bra du skrev men jag säger DU SKREV AWESOMEBRA!!!!!

YAS

Jättebra!

spännande