Överlista döden(THG)

Jag älskar att läsa fanfiction, så nu tänkte jag prova att skriva själv:-)
Jag skriver utifrån Rävflickans perspektiv(hon från distrikt 5)
Hon har inget namn i böckerna, så jag tog mig friheten att hitta på ett. Hoppas det är okej för alla.
Skriver för övrigt på mobilen så vi får se hur det går(datorn strejkar)

TITEL: Överlista döden
SPRÅK: Svenska
FÄRDIGSKRIVEN: Nej
ANTAL KAPITEL: 1
RATING: Som riktiga THG

Kör igång på direkten dårå :-P
Prolog.
Jag har växt upp på barnhemmet. Mina föräldrar dog när jag var liten, jag vet inte hur, men jag antar att de fick en elstöt eller något. Det är inte särskilt ovanligt här i distrikt 5.
Nu är jag sjutton år gammal, vilket innebär att jag bara har två slåtterceremonier kvar. Sedan är jag fri att göra vad jag vill. I den mån man nu kan vara fri, när man inte bor i huvudstaden.
Två ceremonier. Jag har klarat fem redan, så det kan väl inte vara så farligt?

Kap. 1.
Jag vaknar av att solen lyser mig i ögonen. Först blir jag förvånad -jag brukar alltid bli väckt innan solen går upp- men sedan går det upp för mig att det är slåtterdag idag. Jag ler belåtet. Ingen skola idag, och inget arbete heller. Jag undrar vad vi kommer få till middag. Det brukar bli något extra gott på slåtterdagen.
En av de andra flickorna på barnhemmet, Leanne, kommer in och väcker mig ur mina tankar.
-Hallå Carla, det är frukost snart, de sa att jag skulle hämta dig, säger hon.
Med en suck reser jag mig från sängen.

En timma senare har jag på mig en vit klänning med en grön sjal, och är på väg mot torget tillsammans med de andra från barnhemmet. Då alla är på plats går Delila Howel fram till mikrofonen och ger alla ett "mycket hjärtligt, varmt välkomnande". Hon är gul från topp till tå. Hennes hår, hatt, klänning, smink, skor... Ja, till och med hennes hud är en aning gulaktig. Jag undrar om hon verkligen tror att det ser bra ut.
-Vi börjar med flickorna som vanligt! Utbrister hon glatt och går fram till ett av de två glaskloten. Hon drar en lapp, vecklar ut den och läser:
-Carla Gray!
Det är jag. Jag kan inte fatta att det är jag. Som i en dröm rör jag mig fram emot scenen. Delila läser upp ännu ett namn och en mager, blek pojke tar plats bredvid mig. Vi skakar hand, nationalsången spelas. Sedan förs vi in i Rättens hus. En enda tanke mal i mitt huvud:
Hur ska jag överleva det här?