When Your Nightmares Come True (DW)

Hellou folk! Jag tänkte skapa en till ff! YAAAAAY! Precis som mina typ 2000 andra som jag totalt failat med, men jag tror nog att den här kan gå för jag typ älskar den... *Selfish, selfish...* Men men... Den kmr iaf handla om DW (Doctor Who för alla som inte visste det) och jag tror man inte behöver ha sett det för att läsa den här, annars kan man ju alltid fråga... Men nej, jag tänker inte låta bli att spoila så för alla som inte sett klart det, LÄS INTEEEE! Iaf... Lite om deeen:

Titel: When your nightmares come true
Författare: Meee
Språk: Svenska
Rating: PG, kan vara lite läskig sometimes...
Handling: River Song har precis kommit till en ny stad där alla gator är öde och inte en människa syns ute. Där träffar hon The silence som får henne att möta den mystiska Doktorn och tillsammans åker de genom tid och rum för att rädda värld efter värld.
Prolog: River gick långsamt på några öde gator. Hon hade inte riktigt vant sig vid sitt stora lockiga hår än som hon fått när hon bytt kropp senast. Hon försökte alltid lägga det bakom örat men det ramlade bara fram över hennes gråa ögon igen. Hon suckade och gick långsamt vidare. Hon kom nästan inte ihåg någonting från när hon förändrats från hennes ’riktiga Melody kropp’, som hon nu kallade den, till den kropp hon nu kallade efter namnet River Song. Det var bara en stor blå polisbox. Hon visst inte varför eller vad den hade med saken att göra men hon var säker på att den varit där. De hade kallat den någonting också. Tardit? Targit? Någonting sådant. Hon visste inte riktigt. Hon svängde långsamt runt ett hörn och fick se någonting snabbt röra sig över den tomma gatan.
-Hallå? ropade hon.
Inget svar. Där var den igen men den här gången gick den långsammare och hon kunde se vad den var och den var vidrig. Den kollade inte på henne men hon nästan fruktade att den skulle se henne för vad det än var för någon varelse så ville den inte henne väl. Hon kände paniken stiga och hon ville bara springa iväg men ändå var hennes fötter som fastklistrad mot marken. Inte en enda muskel ville lyda henne när hennes hjärna beordrade dem att springa och aldrig kolla bak. Varelsen var lång och blek. Den bar inte ett enda hårstrå på det stora huvudet, och när den kollade på River så ställde sig alla hennes hårstrån upp och hon fick gåshud. Det var som att hela dess skin smält och långsamt runnit neråt över ansiktet, täckt hela munnen och nästan hela näsan. Ögonen satt som i stora avlånga hål, som om någon rivit den under ögonen och hela skinnet där följt med som en mjuk lera. Den var som en varelse hämtad från en mardröm men tusen gånger värre. River kunde bara stå där och stirra på den men när den försvunnit från hennes synfält så var den även borta från hennes hjärna. Minnet av den var som bortblåst. Hon skakade snabbt på huvudet som för att få bort den kvarvarande rädslan, men det satt ändå som inbränd djupt in i hennes hjärna. Men hon visste inte varför den fanns där. Den bara gjorde det och det var riktigt obehagligt. Det kändes som om hon var i fara men inte visste vad faran var eller var den kom ifrån. Men när hon tänkte efter så var det precis så det var. Hon kollade snabbt bakom sig. Ingen där. Men när hon vände tillbaka huvudet så stod varelsen där igen. Nu var den bara några få meter ifrån henne och River skulle kunna rört vid dess utsträckta hand om hon bara lyfte armen lite men hon kände alla hår på hela hennes kropp ställa sig upp och hon lät bli. Rädslan var så stark att den nästan styrde hennes kropp. Hur kunde hon glömt den? Nu när hon stod precis framför den hemska mardrömsliknande varelsen så kändes det omöjligt att kunna glömma den. Den väste någonting och det gick att urskilja några få ord som den tycktes säga om och om igen.
-The silence will fall!
Det lät som att den pratade genom en gammal radio för rösten lät inte alls naturlig. River kunde inte låta bli att rysa till bara av att höra rösten. Varelsen gick långsamt närmre och River knep ihop ögonen av ren skräck, men när hon väl hade dem stängda så kom hon inte ihåg vad hon egentligen varit rädd för. Hon öppnade ögonen igen och varelsen var som borblåst, precis som minnet av den. Hon började snabbt springa framåt för hon var rädd. Rädd för någonting hon inte kom ihåg. Hon stannade plötsligt runt ett hörn och skrek till. Där stod en precis likadan varelse och hon kom plötsligt ihåg allting. Hon stirrade på den för att inte glömma igen, men backade ändå långsamt. Hon tog upp en kolpenna ur fickan och ritade tre långa sträck på armen. En för varje varelse hon sett för att inte glömma. Sen vände hon sig om och bara sprang. Minnet var borta igen men hon fortsatte springa. De tre sträcken på armen var kvar men hon visste inte vad de betydde. Bara att det inte var någonting bra. Två till varelser stod plötsligt framför henne och hon ritade snabbt ett till sträck på armen och ett femte som låg diagonalt över de andra fyra. Hon vände sig sabba om för att springa åt andra hållet. En till varelse stod där. Hon var fångad och de tre varelserna gick långsamt mot henne med utsträckta armar och hon knep ihop ögonen och skrek högt medan de tre varelserna väste:
-The silence will fall, the silence will fall.
Plötsligt hörde ett välbekant susande ljud. Hon kunde inte koppla det någonting men det fyllde henne med trygghet. Hon öppnade ögonen och varelserna var som bortblåsta och de hade tagit med sig hennes minne igen. Istället stod den blå polisboxen framför henne. Dörren öppnades och en man med en stor röd fez på huvudet och fjantig fluga kom ut. Han kollade misstänksamt på henne och sa:
-Säg mig, har du sett någonting ovanligt på sistånde?
-Nej, svarade hon. Inte vad jag kommer ihåg.

Så hoppas att ni gillar det! Byyye!

SÅ BRA!!! #BEVAKAR!

YAY!

Jättebra

Kommer antagligen skriva ett kapitel ikväll/imorrn...

Vill så gärna läsa men är bara på femte säsongen. Men snaaaart! ♥