Låtsaskompisen [novell][SV]

Jag har en läxa i svenska tills imorgon som innebär att man ska skriva en novell. Så varför inte publicera den på Mugglis
Så här kommer min novell
____________________________________________________

Losaskompisen

Jag släcker lampan i mitt rum och kryper ner i mn säng. Det känns ovanligt konstigt på huvudet när jag lägger min ger på kudden eftersom att jag har papiljotter i håret. Imorgon så ska jag ha 13 årskalas och jag vill vara extra fin. Istället för att mitt långa, röda hår ska vara rakt som en linjal ska det vara lockigt. Jag vill se ut som Lily Evans. Det går ovanligt lätt att somna för att ha papiljotter i håret.

Men mitt i natten vaknar jag. Jag märker att papiljotten längst fram på höger sida är borta. Istället hänger där en halvlockig slinga. Jag försöker att hitta papiljotten men lyckas inte. Istället så kliver jag upp mot mitt sminkbord, Jag använde ju inte alla papiljotterna nu när jag tänker efter.

Men när jag vänder mig om mot min säng så ser jag något märkligt. Min låtsaskompis Evelinn sitter på sängen. Hon är fem år äldre än mig och bor i mitt huvud. Hon kan alltid prata med mig om det skulle vara någonting. Hon tjafsar och bråkar aldrig. Hon säger aldrig att hon inte har tid att prata eller att vara med mig.

Här sitter hon nu på min säng. Även fast det är mitt i natten så har hon på sig sin mjuka kofta och svarta tightssom hon alltid brukar ha på sig på dagarna.

- Evelinn! Prövar jag tyst.
- Ja, det är jag det, förresten, Hej Milli! Svarar hon med ett varmt leende.
- Vad gör du här? Undrar jag glatt.
- Gratulera dig på födelsedagen förstås! Vad annars liksom! Svarar hon ännu gladare än förut.
- Åh, vad jag är glad att träffa dig på riktigt i den verkliga världen! Säger jag med nästan tårfylld röst.
- Jag också! Säger hon också jätteglatt!
- Jag är så sjukt glad för att du alltid kan lyssna när jag vill något! Nästan grät jag fram.
Evelinn bara log till svar. Det känns så bra att vara inne i hennes kram att jag aldrig vill att den ska ta slut.

- Men jag får inte glömma din present! Säger hon glatt igen.
- Va! Svarar jag minst lika glädjefullt!
Hon knäpper av sig sitt halsband och knäpper den runt min hals istället. Halsbandet som jag så väl känner igen är i guld och längst fram är det ett litet hjärta med en silversten i.
- Men jag ska vel verkligen… det är ju ditt… Stammar jag fram.
- Nej inte nu längre. Nu är det ditt. Svarar Evelinn.

Jag kramar henne igen och sedan säger hon:
- Förlåt, det var jag som råkade dra ut papiljotten. Jag sätter i den igen.
Hon plockar upp papiljotten och sätter den på plats.

- Godnatt min älskade Milli! Säger hon milt!
- Godnatt världens bästa Evelinn! Svarar jag glatt men lite trött.
Jag hinner precis lägga mig ner på kudden och blinka en gång. Sedan var hon borta. Jag kände på halsen och halsbandet var kvar.

Dagen efter på kalasen är halsbandet fortfarande kvar! Alla frågar mig vilken present som vär bäst.
- Den jag fick i natt! Svarar jag med det mest glada leendet jag någonsin kan.
__________________________________________________
-
Ja, undrar om jag kan lämna in den här novellen imorgon!?