Välkommen till en gratis, svensk Harry Potter-community

F5

När går jag under? (THG)

Forum > Fanfiction > Andra fandoms > När går jag under? (THG)

1 2 3
Bevaka tråden
Användare Inlägg
Borttagen

Avatar


Hejsan!
Jag har tänkt att skriva en FF, som jag hoppas att ni kommer vara sugna att läsa! Jag kommer inte skriva varje dag och alla kapitel kommer inte vara långa, tvärtom så kommer de förmodligen bli ganska korta. Jo, här är lite information om denna FF!

Titel: När går jag under? (THG)
Språk: Svenska
Rating: Klarar du hungerspelen så klarar du förmodligen det här.
Perspektiv: Jag- perspektiv.
Författare: Jag.
Antal färdigskrivna kapitel: 3
Övrigt: Jag rekommenderar starkt att ni löst hungerspelen först, men jag tror att det skulle funka att lösa den ändå.

Handling: Sky Rave lever ett liv på ett barnhem när allt förändras på ett par sekunder och hennes liv är förändrat för alltid. Frågan ställs många gånger: "Hur länge klarar jag mig, om jag inte överlever?".


Jag har också taggar några...
Ciara
Piggelino
Hannina9
Softodisen
LinneaPotter

Jag är ledsen om ni inte vill bli taggade!


20 nov, 2015 20:52

Detta inlägg ändrades senast 2015-11-28 kl. 12:43
Antal ändringar: 5

Borttagen

Avatar


Jag bevakar absolut! Och detta inlägg är mitt 999:onde!!!!!

21 nov, 2015 07:02

Borttagen

Avatar


Skrivet av Borttagen:
Jag bevakar absolut! Och detta inlägg är mitt 999:onde!!!!!

Grattis!

Har kommer kapitel 1!
_____________________________________________
Kapitel 1, Slåttern

Jag vaknade av kastrullerna skramlande. Jag blundade hårt när jag kom ihåg att slotten ägde rum idag. Om en 11 blivit utvald att delta i hungerspelen var de så gott döda. Det hände nästan aldrig att någon av oss överlevde, och om någon gjorde det så var det på grund av kunskap om växter eller styrka av alla skördningar på åkrarna. Inget att skryta om...
"Vakna! Vakna nu!", informerade Jade Sykt, föreståndaren som skötte om och var ansvarig för barnhemmet. Jag antog att hon var okej, för att vara en föreståndare i alla fall, hon berättade gärna om hur vi hade det i jämförelse med andra barnhem.
"Sky, vakna!", upprepade hon otåligt, " Ni måste bli rena och snygga för idag!"
Jag slog långsamt upp ögonen och möttes av den stora salen med sängar i rader, den stora spegeln, de skitiga, blommiga tapeterna och mina rumskamrater trötta, bleka och ovårdade ansikten, alla lika dystra. Eller, förutom Oscar. Varför vet vi inte. Han har gått längst på barnhemmet och får därför borde väl han vara magrast och blekaste? Men, nej, Oscar är lång, har brunt hår, gröna ögon , solbränd hy och har en välmående, välbyggd kropp. Ganska snygg.
Jag steg upp och försökte att inte gäspa allt för mycket, så jag klistrade istället en orörd min på ansiktet, men jag kände mig allt annat än just det, orörd. Det var sällan barn från barhem deltog eftersom att folk fått för sig att vi var rebelliska. Det var vi definitivt inte! Vi var tvärtom rädda för regeringens nästa drag, nästa hungerspel, nästa plan för att få oss att lida, precis som alla andra i Distrikt 11 och säkerligen i 12 också. När jag tänkte efter var det nog bara 1, 2 och 4 som verkligen njöt av hungerspelen, kanske 3 också.
Jag följde med strömmen genom de dystra korridorerna till matsalen, det var i såna här tillfällen man förstod hur vanligt hemlöshet var. Doften av gröt fylldes snabbt i rummet, vi brukade inte få sådan mäktig mat, men det var säkerligen på grund av att om nu någon från barnhemmet skulle få delta (eller rättare sagt bli tvingad till att delta) så skulle barnhemmet få klagomål om hur bleka och magra vi var. Jag ställde mig i kön till maten och betraktade den stora matsalen som nu var fylld av ljus men stämningen var totalt motsatt.
"Men ta gröten då, så motbjudande kan den väl inte vara?", sa välbekant röst, Oscar.
"Visst.", sa jag oberört medans jag tog en tallrik fylld med gröt.
"Det var ett skämt!", sa han irriterat, men där brast muren jag byggt av lugn och jag blev förbannad för nästan ingenting.
"Ja, men om du inte visste så kommer en man och kvinna skickas till hungerspelen och antagligen dö! Du är verkligen en idiot om du tror att jag skulle skratta åt ett av dina skämt då det är idag jag kanske blir sänd att delta i hungerspelen och dö!", skrek jag och hela salen tystnade. Eftersom jag inte ville göra det värre än det redan var gick jag lugn och återhämtad till en stol och tvingade i mig den klumpiga gröten med en misstänkt slemmig konsistens. Det var dödstyst tills Jade kom stormande in och sa att vi la efter med schemat och att alla 13: åringar skulle följa med.
______________
(3 timmar senare...)
Den grå, broderade, slitna klänningen skavde när alla barn från barnhemmet gick i en stor klunga, men ingen pratade. Till och med Laze höll tyst nu, och det var sällan, men nu skulle jag snarare vara glad om hon pratade, men hon var tyst som en mus. Jane och resten av personalen ledde oss till det stora torget, en trevlig plats, i alla fall på vanliga dagar, nu var det knäpptyst. Eller, förutom fredsväktarna som irrade om kring och såg till att alla var på rätt ställe.
"Alla trettonåringar följer mig!", ropade en fredsväktare högt och tydligt. Jag gick lydigt till klungan av 13: åringar som noga bevakades av fem fredsväktare. Alla stod och trampade nervöst och såg oroligt ner i marken, några fällde några tårar till och med! När det lugnat ner sig steg en lång kvinna med klarblått upp på scen, Regina Forest och började omedelbart babbla.
"Mitt namn är Regina Forest och det är jag som ska lotta ut de lyckliga som får delta! Men...", hon såg sig förvirrat omkring som om hon glömt varför hon var där.
" Och, jo, just det! Så... Damerna först och lycka till!", sa hon spänt och började rota i det ena glasskålen. Jag bedde tysta böner till mig själv och började automatiskt bita på naglarna när Regigina återigen bröt tystnaden.
"Lily Summer!", ropade hon i mikrofonen.
En flicka med blonda flätor och ett runt ansikte klev uppskakat upp på scenen, alltför chockad för att gråta.
" Låt oss ge vår kära Lily en varm applåd?", frågade hon glatt.
"Några frivilliga?", det var tyst som vanligt, " Jo, då så är det pojkarnas tu-", sa hon men blev avbruten, av mig.
"Jag anmäler mig som frivillig!", sa jag tyst, men det räckte. Fredsväktarna förde mig fram till scenen.
"Och namnet var...?", frågade Regina glatt.
" Sky, Sky Rave", sa jag högt.
"Jo, här mina kära vänner har vi en riktig kämpe!", sa hon upphetsat.
"Och så var det bara pojkarna kvar!", fortsatte hon och tog tid på sig att dra en lapp i det andra glasklotet. Spänning låg som en dimma på torget när Regina slutligen drog en lapp.
"Oscar Emt!", sa hon nästan uttråkat.
Oscar gick fram och då insåg jag att det var den snygge Oscar från barnhemmet. Så jag skulle alltså bli tvungen att slåss mot Oscar... Vad jag än gett mig in i så är det ingen chans att jag kommer ut levande...

21 nov, 2015 07:39

Detta inlägg ändrades senast 2015-11-27 kl. 23:34
Antal ändringar: 4

Ella Lovegood
Elev

Avatar


Coolt *bevakar* snälla skriv mer jag döööööööööör

Stolt Ravenclaware! "Klokhet och vett uti övermått är den finaste gåva mäniskan fått"

23 nov, 2015 22:36

Borttagen

Avatar


Läser!

24 nov, 2015 06:09

Borttagen

Avatar


Skrivet av Ella Lovegood:
Coolt *bevakar* snälla skriv mer jag döööööööööör
Skrivet av Borttagen:
Läser!

Tack! Jag är ledsen över felstavningen, det är min telefon som ändrar vissa ord till andra.

24 nov, 2015 06:45

Borttagen

Avatar


Jättebra!!! Snälla skriv mer!

24 nov, 2015 15:45

Phosho
Elev

Avatar


Bevakar, såklart!

Maybe life should be about more than just surviving. Don’t we deserve better than that?

24 nov, 2015 18:49

Borttagen

Avatar


Snälla Nathalie Clearwater skriv mer!!!!

24 nov, 2015 18:53

Phosho
Elev

Avatar


Skrivet av Borttagen:
Snälla Nathalie Clearwater skriv mer!!!!

Håller med!

Maybe life should be about more than just surviving. Don’t we deserve better than that?

24 nov, 2015 18:54

1 2 3

Bevaka tråden

Forum > Fanfiction > Andra fandoms > När går jag under? (THG)

Du får inte svara på den här tråden.