13 Kids (a love story)

Yeeey! Nu äntligen kan jag lägga upp den, har varit supertaggad på den här och hoppas verkligen att ni ska tycka den är bra! Tack Missy The Timelady för hjälp med mallar och Tack Piggelino för hjälp med taggning! Ni är båda guld värda!

Titel: 13 Kids (a love story)
Skriven av: Mig såklart!
Handling: Det är lite svårt att sätta handling på den här, men den handlar väl om kärlek och hur det är att vara tonåring.
Raiting: PG 11 kanske (tror inte jag den kommer bli för hemsk)

Taggar:

Förlåt till er som inte ville bli taggade!

Hoppas verkligen att ni kommer vilja läsa den!

13...?


ÅHSBDFNJKLVFIG JAG LÄSER GÅNGER 10000000!!!!!!


Haha varsågod, det var roligt att samarbeta med dig :3

Ja, jag kunde inte välja ut någon av de jag har... hehehe...

Hinner tyvärr inte läsa, men tack för taggningen!

Läser!!!!!

Bevakar

Nej, nu kan jag inte vänta längre. Jag bara MÅSTE få ut del ett (är så spänd för vad ni ska tycka att det kittlar i magen!)

Del 1 (Melanie) Engelska med Honom...
Jag känner de brännande blickarna i ryggen och hör orden som viskas bakom min rygg. Det är absolut första dagen i åttan och jag kommer väll som vanligt att sitta längst bak i klassrummet. Jag har aldrig haft vänner och kommer antagligen aldrig att få det heller. Jag en helt vanlig, osynlig tjej som börjar åttan. Jag... jag vet att jag är mobbad. Jag vet att alla de brännande blickarna i ryggen är för att säga ”Du hör inte hemma här. Du borde vara någon helt annan stans i ett helt annat universum.” Jag har inte sagt något. Jag har inte gjort något åt ropen i korridårerna och läsken som rinner längs min ryggrad. De tycker att jag är en loser. Och det kanske jag är också, men jag försöker att inte bry mig.

Jag öppnar dörrarna till skolan och hoppas att någon ska stå innanför dörren och säga ”Hej, jag är ny här, kan vi bli vänner?” Men det står ingen där. Jag för automatiskt handen till min väska för att se till så extrekläderna ligger kvar där. Det gör de. Jag går sakta mot mitt skåp och tittar mig omkring extra noga. Det är alltid första dagen som brukar vara blötast. Men det är ingen som kommer och slänger iskall läsk på mig. Inte förrän jag kommer till mitt skåp. Där står det ett gäng killar och ler. I händerna har de varsin läsk. Jag sväljer hårt.
-Nämen, det var ju dig vi väntade på, skrattar Isak. Han är en av de tuffaste på skolan och han älskar att kasta läsk på ”The Losers”. Han nickar till de andra killarna och jag blundar hårt när de kastar.

Inne på toa plockar jag upp min handduk och torkar rent ansiktet. Hela jag är blöt. Tjejerna som kommer in och ut bryr sig inte ett skit om mig, för skulle de göra det skulle de genast ha mycket lägre status.
-Vad vill de mig, viskar jag mot min spegelbild. Den ser helt bedrövlig ut. Lockarna hänger i stripor och mascaran är lite utsuddad. Jag fortsätter torka mig tills det bara är två minuter kvar tills lektionen börjar. Då packar jag upp ett ombyte, skyndar mig in i ett av båsen och byter om.

Du har ett spännande schema i år säger Kajsa och räcker fram mitt schema. Jag tittar på det. En timmes engelska varje morgon. Jag suckar. Tur att vi bara ska vara 13 i engelska gruppen i år. Några tmmar svenska, slöjd, matte... ett ganska bra schema alltså. Det är bara det där med engelskan. Det sämsta ämnet i världshistorien. Jag tittar noggrannare på schemat och ser en tunn springa mitt i varje engelska pass. Ska vi ha rast då eller? Jag tittar ännu lite noggrannare och ser att vi faktiskt har två olika lärare. Först en, vars namn jag aldrig sett förut, och sedan vår gamla vanliga engelskalärare. Konstigt...

Jag sätter mig utanför sal 15, salen där vi ska ha engelskan. Jag vet inte vilka fler som ska komma och ha engelska med den här nya läraren, så jag är lite spänd. Mitt hår har nästan torkat nu och när jag nervöst lindar det runt fingret börjar det komma tillbaka till sin vanliga form. Jag rycker till när en kille börjar prata.
-Är det här det ska vara engelska med Tilde Nordstedt? Frågar han. Jag nickar förvånat och tittar på honom. Han är blond och blåögd, lång och har tusentals fräknar i ansiktet. ”Ville du något?” frågar han och jag stirrar ner i mitt knä med röda kinder. Han märkte faktiskt att jag tittade på honom.
-Sam! Hör jag en tunn flickröst skrika och killen tittar lite förskräckt bort mot korridoren. ”Vad gör du här med henne?” Flickan som kommit i rasande fart nickar mot mig och jag tittar på henne.
-Vi ska ha Engelska här nu. Och jag tror att hon också ska ha det. Han nickar mot mig och hon fnyser innan hon granskar mig från topp till tå.
-Jaha, säger hon sedan med avsmak.

Vi vänder alla tre på huvudet när vi hör någon som svär högt kommer genom korridoren.
-Alltså fattar du dåligt din j***a idiot! Skriker han leende till någon person långt borta och jag suckar när jag känner igen hans röst. Isak. När han ser mig spricker han upp i ett leende. ”Nämen, Sam. Jag ser att du har träffat lilla fröken snorfia!” Skrattar han högt och ger Sam en high five. Sam ler, men han skrattar inte och jag vet att leendet inte är äkta.

braaaaaaaaaaaaa!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

joduehw OMRT! DEN VAR SÅ BRA1

Nu skulle ni bara se hur jag sitter och ler här hemma. Jag blir så himla glad av er finfina kritik!