Walk Away [SV]
Forum > Fanfiction > Andra fandoms > Walk Away [SV]
| Användare | Inlägg |
|---|---|
Borttagen
|
HELLOW!
Jag tänkte skapa ett nytt projekt. Det ska bli kul att se hur det går, då det inte brukar gå särskilt bra för mig när jag gör något... Titel: Walk Away [SV] Åldersgräns: Det är helt beroende på vad du klarar av. Jag skulle nog sätta den på 11 år, men den kommer inte att bli helt fredlig. Läs och bedöm själva!! Huvudperson(er) : Lizl Leville, Caspar Leville, Milas Cassin Handling: Flickan var liten och nätt, inte äldre än fyra år. Modern låg i dödsbädd och alla vid hovet var förtvivlade. Sedan flickans födelse hade mamman varit sjuk, men inte så dålig som hon var vid detta tillfället. Hela kungariket låg liksom i viloläge. Vädret var grått och mulet, men en sak sken fortfarande. Det var den lilla flickan, prinsessan. Taggar några folk: Spoiler: Tryck här för att visa! 12 okt, 2015 17:22 |
|
Borttagen
|
Jaaaaa!!!!
Läääääser! 12 okt, 2015 17:26 |
|
Missy The Timelady
Elev 
|
LÄSER!
 
12 okt, 2015 17:27 |
|
Borttagen
|
Läser!
12 okt, 2015 17:55 |
|
Borttagen
|
Läääser!
12 okt, 2015 21:46 |
|
illusionofcool
Elev 
|
Jag läser, det låter jätteintressant ju!
 "It's not over until the mockingjay sings." // "Something unexpected happens. I begin to sing." 12 okt, 2015 22:56 |
|
Borttagen
|
~Kapitel 1~
Det var höst, den där tiden på året då äpplena faller, det är precis på övergången till kallt, och löven ändrar färg. Det var också den tiden på året som jag älskade att sitta under ett träd och läsa böcker. Visst, pappa tyckte inte om det, men vem bryr sig om regler? Tja, inte jag. Inte heller Caspar. Fast han brydde sig ju inte om något. Fast mig brydde han sig om. Vi var bästa vänner. Vi var båda emot pappas nya "regler", som han infört när mor dog för tolv år sedan. Han hade ändrats helt, från at vara snäll och social, till att vara aggressiv och tystlåten. "Lizl! Vad göru?" Jag tittade upp. I trädet satt Caspar och log ner mot mig. "Vad vill du ha nu?" frågade jag. Han hoppade ner och ställde sig vid mig. "En duell, skulle fröken kunna fixa det?" frågade han och flinade mot mig. Jag reste mig upp och bugade. "Javisst skulle hon kunna det! Om herrn lovar att inget säga till far." flinade jag tillbaka. Han tog upp två värjor och kastade den ena till mig. Jag skrattade. Jag kunde lätt vinna. Det var vad jag gjorde också. "Jag vann igen, käre bror!" skrattade jag triumferande. Han tittade lurigt mot mig med ett flin över sina läppar. "Killi kill, Lizl!" ropade han och började springa mot mig. Mina ögon spärrades upp och jag började springa bort till slottet. "Liizl! Kom nu så ska jag kittla dig!" skrattade Caspar. "Aldrig!" svarade jag. Jag svängde blicken bakåt, och han var bara några steg bakom mig, och innan jag han blinka så hade han fått tag i mig och tacklat ner mig på marken. "Du vågar inte." andades jag. Han höjde lurigt ett ögonbryn och flinade. "Jaså inte?" frågade han, och skulle precis kasta sig över mig för att kittla mig när en annan röst tog över kommandot. "Vad i Guds namn håller ni på med!?" Såklart. Idena. Syrran. Caspar sträckte ut sin hand och hjälpte mig upp på fötter. "Tare chill. Var glad att vi inte dog." sa han och satte sin arm runt min hals. "Ni måste skärpa er, seriöst, ni beter er som småungar! För ditt eget bästa Caspar, så borde du hjälpa din syster att bli mer kunglig. Du vet själv att hon ska giftas bort!" fräste Idena argt. Jag frös. En kall kåre drogs längs min ryggrad och fick mig att rysa. Det kunde inte vara sant. De skulle aldrig gifta bort mig. Eller? Jag visste inte vad jag ville göra. Så jag sprang. Vilket faktiskt var en extremt bra idé, då Idena alltid bar skor med (jättehöga) klackar, så hon hade väldigt svårt att följa efter. Caspar var den enda som jag ville träffa överhuvudtaget, under min barndom satt Idena alltid inne på sitt rum och grät för mors skull. Jag och Caspar tänkte på ett annat sätt. Vi levde för mor. 'Glädjas för gårdagen. Drömma om morgondagen. Lev för nuet.' sa hon. Jag sprang mot slott Norcopia, där Pato bodde. Pato var min kusin, och både han och Caspar skulle få ett och annat att förklara. Än fanns det hopp. Tårarna fick vänta. Snår och vassa taggar fick mig inte att sluta springa. Rivsår på mina ben blödde lite, men jag ville bara veta. Hur kunde pappa sjunka så lågt? Var detta verkligen vad mor ville? Efter en stunds springande så såg jag Norcopia. "Lizl?! Vad gör du här?!" hörde jag Patos röst säga. Jag struntade i att svara tills jag hittade honom. "Lizl! Pato!" Min bror kom flåsande efter mig. "Nu får ni minsann förklara er." sa jag surt. _________________________________________ Soo, vad tycks? Är för övrigt jätteledsen för ett sent kapitel XC 11 nov, 2015 21:54 |
|
Borttagen
|
Jätte bra!
12 nov, 2015 16:28 |
|
Borttagen
|
Bra!
12 nov, 2015 21:09 |
|
boknörd_
Elev 
|
Super! **bevakar**
 
5 jan, 2016 16:10 |
Forum > Fanfiction > Andra fandoms > Walk Away [SV]
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen