The 100th Hunger games

Jaa... Vad kan man säga förutom VARMT VÄLKOMMEN TILL DENNA FF! Det här är då en liten ff om HG, alltså Hunger games, men ni kommer inte ha behöva ha läst boken för att kunna läsa ffn, bara ni vet vad det är och så. Jag är då inte själv att skriva denna ff, utan skriver den med den UNDERBARA Hermone Puddlemere!!!
Sååå... Här är lite om den:
Namn: The 100th Hunger games
PG: Jaa... Klarar ni riktiga HG så klarar ni denna, men PG11 även fast det inte finns?
Kapitel: 0
Färdigskriven: Nää
Taggar: Choixpeau
Sallad
H@nna
JossiMarauder
Rasmus potter
Holytail
Lolly!!
ellisen05
Piggelinisen
Elsa Gryffindor

Soo... Please enjoy!

Yayyy! Läser! tack för att du taggade mig!

LÄSER OFC!!!!♥

Såklart jag läser ♥♥

Kommer det idaaaag????????o.O

Har inte läst hungergames men.... LÄSER!

*bevakar*

Känn er bevakade!

Såklart jag läser!

Här är första delen! Förlåt för att ni har fått vänta!
Hoppas ni tycker om det!

Kapitel 1

"Cam?!" mor ropar på mig, men jag orkar inte bry mig. Det är slotterdag idag och hon vill att jag ska klä på mig. Samma kläder som min storasyster hade när hon var 13. När hon blev uttagen till spelen. Hon kom aldrig tillbaka.
"Cam?!" mor ropar igen och jag går ner. Jag har precis badat, så mitt bruna hår är aldeles blött. Hon skulle görna vilja sätta upp mitt hår som hon gjorde med min systers, men det går inte eftersom jag har klipt av mitt hår ner till axlarna, för att jag inte ville se ut som min syster.

Mor kammar mitt hår så att det blir rakt och sätter upp en blomma i det. Jag ler. Det hade min syster också gjort om hon var här nu.

När vi går till slottern undviker jag att smutsa ner mina fina skor, genom att hoppa mellan vattenpölarna. Plötsligt börjar det regna och mor fäller upp sitt paraply. Marken fylls av vattenpölar och jag måste välja mellan att smutsa ner mina skor och bli jätteblöt. Jag stannar under paraplyet.

När vi är framme går jag in till de andra 13 åringarna. "Nu kommer jag garanterat bli blöt" Mumlar jag och tittar upp mot scenen. Det kommer upp en person på scenen som jag inte har en aning om vad hon heter. Jag får inte reda på det heller, eftersom jag inte lyssnar.
"Så i år är det kvartcirkel...." hon tystnar. Ja ja, jag kan inte säga det, men ni vet vad jag menar. Dubbelt så många spelare!" Jag suckar. Altså dubbelt så många familjer som kommer att gråta ikväll....
"Så pojkarna först!" Hon gräver i skålen och får upp en lapp. "Edward Malward!" En pojke som nog är 15 år går sakta upp mot scenen. Troligtvis vettskrämd av blicken till dömma. "Några frivilliga?" fortsätter hon. Inte ett ljud. Ingen säger någonting. Vad hade hon väntat sig? Det är nästan aldrig någon som anmäler sig. Om de gör det är det för att det är en nära släckt eller så. "Jaha..." Hennes klara stämma ekar över hela torget. Hon sticker sakta ner sin hand i flickornas skål och tar upp en lapp. HOn väcklar försiktigt ut den och säger: "Camilla Buch". Mitt hjärta stannar. Det kan inte vara rätt. Det måste vara fel. Det går inte. Det är jag. Två fredsväktare tar tag i mig och leder upp mig på scenen. De andra två dras, men jag tittar bara på mamma och hennes tårfyllda ögon. Mitt namn hade stått på två lotter. Två lotter. Min storasyster hade tvingat mig att inte ta några treseras. En av de lapparna hade dragits. Fredsväktarna leder in oss i ett hus bakom scenen, där vi ska få ta förväl av våra familjer. Jag tänker inte lämna mamma.
Jag tänker komma tillbaka!

Förlåt för stavfel m.m!