Drakar

Namn: Drakar
Författare: CrystalPanda
Credit till: CuteCarrotCC- StuffzByPiggyCorns-xXDarkAngel78Xx (jag) (på Wattpad)
Genre: Fantasy/Science-Fiction
Introduktion: Året är 2900, världen har blivit en diktatur. En del står emot, de kallas Rebellerna. Rebellerna håller till vid nordpolen som sakta men säkert smälter bort tillsammans med en kristall, denna kristall ger en otroliga kunskaper och makt. Katrine, eller Kat, har oturen att bo i USA där diktaturen är som hårdast, det hon inte vet är att allt snart kommer ändras den dag hon fyller 12 och får, en lite udda, gåva..

Verkar bra och spännande.

Bevakar!

Taaack :3 hoppas du gillar den :3

Det tror jag att jag gör.

•~•~•|1|•~•~•
Regnet föll tyst ner på asfalten utanför. Imorgon fyller jag 12.. Då har jag levt i 12 år.. Otroligt.. Jag kommer snart att få vitt hår! Eller inte? Tänkte jag och luta mig tillbaka, snart var det möte också. Suck. Mötena höll ledarna varja måndag för att påminna folk om hur dumma rebellerna var, själv tyckte jag att rebellerna var de coolaste personerna någonsin.
"Katrine!" Ropade mamma,"gör dig iordning vi måste gå snart!"
"Mm.. Visst mamma!" Skrek jag tillbaka. Om man inte gick på mötet så kom soldaterna och tog en, ingen visste vart och vad de gjorde med en. Men ingen som blivit tagen hade någonsin kommit tillbaka. Jag gick upp till sovrummet/vardagsrummet och satte på mig min finaste klänning, en vit, med ett skärp runt midjan. Jag flätade mitt hår och knöt en vit rosset för att hålla kvar flätan.

"VI ÄR TRYGGA SOM VI ÄR NU!" Tjöt det i högtalarna, jag tittade på mannen som stog uppe på scenen i mitten av torget,"VARFÖR SKULLE NÅGON VILJA FÖRSTÖRA FRIDEN!?" Jag fnös. Frid, vilken frid?! Vi har knappt pengar så att det räcker, inga rättigheter, det är krig, FRID!? Är det det du kallar FRID!? Folk tittade, nej, stirrade på mig. Hade jag sagt det högt? Ojdå.. Ånej..
"Unga dam," hån log mannen på scenen, han tittade på mig,"var vänlig kom upp hit," jag tog mig långsamt igenom den stora folkmassan upp till scenen och ställde mig bredvid mannen.
"Nå, flicka," spatt han," vad heter du?"
"K-Katrine Drash.." Pep jag svagt, nu vet de vad jag heter.. Nu kommer de spåra ner mig och döda mig och bränna min familj.. Hjälp! Tänkte jag.
"Se så, spring ner till mamma igen!" Log mannen. Jag kollade konstigt på honom en secund, sen sprang jag till mamma som kramade om mig. Jag började gråta av efter skräck.
"Det är okej.. Det är okej.." Tröstade mamma, "kom nu, vi går hem,"




A/N:
KOMMER ATT GÖRA CA. SÅ HÄR LÅNGA KAP. SOM KOMMER TYP 1-3 GÅNGER VARJE DAG, ALLTSÅ BLIR DET GANSKA MYCKET ÄVEN FAST DET ÄR KORTA KAP. :3

Jättebra. Och det är inte korta kapitel. Jag skriver kortare.

Bra!!!!! Och bra längd!!!

•~•~•|2|•~•~•
Vi gick vägen genom skogen, trodde jag, men istället för att svänga och ta vänster stig vid gamla eken så fortsatte mamma rakt fram.
"Jag måste kolla en sak, spring hem och koka soppa.." sa mamma och gick iväg innan jag hann säga något mer. Jag började gå hemåt, normalt sätt så brukar det kännas läskigt att gå ensam i skogen vid solnedgång, men den gången var det som om jag hade med mig en.. Kompis.. Som jag visste skulle och kunde skydda mig från alla möjliga faror. Jag tittade upp mot himmelen. Då såg jag vad som såg ut att vara en gigantisk fågel.. Mer som.. en.. jag hann inte tänka klart tanken tills vad det än nu var var borta.

Jag och mamma åt maten i tystnad, jag rev av en bit av de stela brödet vi fått från Månadens Mat-ut-lämmning som kapitalen ordnade så att vi skulle överleva krig, det sa de inte även fast alla visste att det var så.
"Vart gick du förut?" Frågade jag försiktigt.
"Det får du snart veta," sa hon och log smått, "vi måste släcka snart, tiden går," Kapitalen har ordnade tider som man fäste följa; nu får man tända, nu måste man släcka, och så vidare.
Jag kröp in i sängen bredvid mamma, hon såg oroad ut där hon sov.
"Jag älskar dig," viskade jag till henne och for av till drömmarnas värld.

A/N:
Lite kortare än föra men hinner inte skriva så mycket.. Tack för stöd av de som läser och ellisen05 och Lele för kommentarerna

Bra!
*bevakar*